Beskrivning av Upplevelse:

När det hände upplevde jag känslan av fullständig avslappning och en känsla av ett slags kroppslöshet. Olyckan gjorde att sätet hade brutits loss och jag satt fast i säkerhetsbältet. Mitt huvud hade kastats hit och dit och jag hade ett stort antal skallskador som var resultatet av att jag hade slängts omkring när pickupen pressades ihop ungefär som ett dragspel. Jag blev aldrig riktigt klar över vad som hände på själva olycksplatsen för det verkade vara mer som en dröm än något annat. När jag återupplevde själva händelsen började saker och ting falla på plats. Jag var vid en korsväg, i brist på ett bättre ord. Jag var INTE i mänsklig form, jag var ren energi och jag drogs till ett enormt vitt och gyllene ljus som verkade innefatta hela universum. När jag var vid det här "vägskälet" kände jag en ryckande känsla som - om man föreställer sig att man slänger upp ett ägg i taket och det har en väldigt tunn sträng av äggvita som går från taket till golvet. Min kropp var golvet och det "andra" stället var taket. Jag var förbunden med båda. När jag hamnade på stället där jag såg det andra universum började det dra mig mot sig, och när det gjorde det var det som en upplevelse av det som folk kallar stormens öga, en anordning som har ett statiskt elektriskt fält som när man rör vid glaset, så dras den statiska elektriciteten till ens fingrar. När energislingorna rörde vid mig kände jag det direkt som om jag visste allt, upplevde hela skapelsen. Ingen himmel som den kristna filosofin eller någon annan religion beskriver, inget helvete, bara jungfruligheten i universum som en helhet. Energin där var INTE bara "mänsklig", allt liv här på jorden som hade funnits i det förgångna och nutiden fanns där, vilket för mig förklarade tanken med mänsklig reproduktion och känslorna som vissa människor får om reinkarnation. Det här var för mig essensen i människans, djurens och till och med växternas liv.

När ambulanspersonalen - och det här är en ren gissning - satte defibrillatorn på mitt hjärta, började bandet mellan det andra stället och världen brytas och jag drogs tillbaka till min egen kropp. Först var jag arg, men sen började jag förstå VARFÖR jag kom tillbaka, det var helt enkelt inte dags för mig. Jag hade smakat på döden och var inte längre rädd för den, men sen slog det mig att jag nu skulle försöka att uppleva LIVET, som är det verkliga mysteriet. När jag senare skrevs ut från sjukhuset konktaktade en katolsk präst mig och ville ha en redogörelse för vad jag hade upplevt, och eftersom det inte var vad han ville att jag skulle säga till honom blev han upprörd och varnade mig för att berätta för andra människor om vad som hade hänt mig för att det var mot HANS tro på vad Gud var. Jag VET att det finns en Ande, men den är varken manlig eller kvinnlig, den bara är, och så enkelt är alltihop. Han sa att jag bara hade upplevt lös elektrisk energi som for runt i min hjärna och att om jag bad till Gud och bad honom att komma in i mitt liv och visa mig sitt sanna syfte att jag skulle bli "frälst". Jag sa till honom att jag tyckte att hans religion predikade lögner till allmänheten och att det jag hade upplevt var sanningen om livet och dess ursprung. När jag drogs tillbaka till min kropp började jag glömma allt som jag hade upplevt och jag har alltid känt att det är på grund av att min hjärna inte kunde hantera allt som jag hade upplevt, men jag mindes grunderna i det jag hade upplevt. Jag kände att det hade varit ett utbyte av insikter som jag aldrig kommer att glömma och det jag tror på nu är sanningen i sin renaste form och universell enkelhet. Livet är mysteriet och döden är endast ett steg mot en annan form av existens. Där var bara ett lugn som jag äger nu och som låter mig se världen och allt liv i den som en glädje, inte något övernaturligt eller religiöst fenomen. En professor som jag skriver en uppsats för nu på högskolan säger att han tror att jag fick kontakt med skapelsens hjärta, kanske har han rätt, men för närvarande känner jag det som att mitt liv har förnyats och att perspektiv har öppnats för att se att livet är en gåva och en välsignelse.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Nej

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Det var inte svårt att uttrycka men orden var svåra att hitta för att beskriva själva upplevelsen. Jag kände att jag var helt fri från smärta. När ambulanspersonalen använde defibrillatorn på mig tyckte jag att den första stöten var väldigt mild, den sista som fick mig tillbaka till fullt medvetande och förvirring var väldigt smärtsam.

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag blev påkörd bakifrån av en 1974 års Chevrolet Caprice Classic i över 100 kilometer i timmen. Jag satt i en splitterny Toyota pickup.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag var fullständigt död, inga livstecken av något slag, och ändå kunde jag förnimma allting på en gång.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Bara när jag vaknade upp på sjukhuset, och jag började pussla ihop den en bit i taget.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Nej

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag kände att jag fortfarande var i min kropp, men mellan de två världarna.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Total frid, avslappning, förundran och vördnad.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Allting, och ändå var det lätt att urskilja specifika egenskaper med mitt utvidgade medvetande. Jag kunde "känna" allting också.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Osäker

Det var mer som att vara förbunden med två olika ställen på samma gång.

Såg Du ett ljus? Ja

Det var liksom ett gyllene ljus som omslöt ett rent vitt ljus som var förenat med alla energislingor inom systemet

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

De var precis som jag beskrev förut, de var energislingor som var sammanlänkade och formades och innehöll essensen av allt som nu existerar och i det förflutna också. Jag vet inte varför eller hur jag vet detta, jag bara gör det.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Jag hade pratat med andra människor om den här upplevelsen och de medgav att de kände ganska så mycket som jag gjorde, men sen kände de att om de ifrågasatte det som deras religion trodde på, så skulle det få dem att framstå i dålig dager inför familj och vänner eller göra dem till någon sorts utstötta i samhället.

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Som jag beskrev ovan.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja Tiden är ett koncept som är skapat av människor, inte del av universums kontinuum, det fanns helt enkelt ingen tid där jag var och den existerade inte.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Som jag har sagt förut, så var där ett slags utbyte av "vetskap".

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Ja

Vägskälet var ett slags gräns och det var den enda länk jag kände under min olycka.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Nej

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Jag verkade kunna läsa av folk mycket bättre, vissa människor kändes som om jag "visste" mer om dem vid ett första möte än de ville att jag skulle veta.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Som jag sa förut, verkade jag utveckla en speciell kunskap som troligen var ett direkt resultat av ett utbyte av energi.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Jag uppmuntrar folk att njuta av livet fullt ut, att ALDRIG missa att tala om för någon att man älskar dem för att det alltihop kan förändras på bråkdelen av en sekund. Att älska någon är den största gåva alla människor kan ge och få.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Varje gång jag kan och använder den för att hjälpa människor som känner att livet inte är värt att leva för att det är den MEST värdefulla gåva naturen någonsin har skänkt oss.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Allihop utom smärta, av någon anledning fanns den inte där.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Att se det jag såg och uppleva det, och inte kunna göra så att andra upplevde det jag hade gjort.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Livet är till för att levas, mänskligheten är den enda arten som känner sig gudalik på grund av en komplett missuppfattning om illusorisk dominans när det gäller vår plats i tingens ordning. Våra lagar sammanfaller inte med naturliga lagar som vi inte ens kan börja att fatta, och dessutom, så är det okända inte skrämmande, det är ett underbart mysterium som vi alla så småningom kommer att förstå och vara en del av.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Jag är en djupare och mer andlig person nu, jag lever för att älska och älskar att leva.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ja

Meditation är det enda som ens avlägset påminner mig om det. Jag tar inga droger annat än mediciner som en legitimerad läkare skriver ut åt mig.