Beskrivning av Upplevelse:

Detta var bara början till ett djupgående andligt uppvaknande som ägde rum 8 år senare. För att läsa resten av min historia, se: http://finalbookofdaniel.com

*******

Författarens nära-dödenupplevelse

Detta kommer att bli svårt, eftersom det antagligen kommer att få mig att gråta när jag återkallar det i minnet, men här är det i detalj:

En grå, råkall kväll i november 1991

Det här var en svår tid, en deprimerande dag hade gått. Under den här tiden i mitt liv åt jag dåligt och var verkligen inte i form. Efter att ha druckit en kanna kaffe i ett försök att lindra mina sorger var det omöjligt att somna. Medan jag låg i sängen och vände och vred mig i flera timmar, gäckade sömnen mig. Runt 3 på morgonen var jag fortfarande vaken och uppskruvad, och låg på rygg och lyssnade på det avslappnande surret av mina hjärtslag, som om jag räknade får.

Muskeln som kallas hjärtmuskel och som slår så pålitligt, som ett urverk, lät: Da-dunk..da-dunk..da----(tystnad)-- och blev fullständigt stilla. Jag kände genast hur blodflödet saktade ner och sedan avstannade helt i alla delar av kroppen. Under det där första ögonblicket blev jag "avskild" från kroppen och svävade i närheten av och ovanför den. Jag kunde se omgivningarna som var mitt sovrum och min kropp trots att mina ögon var slutna. Jag kunde plötsligt "tänka" hundratals eller tusentals gånger fortare--och med större klarhet--än det normala, eller möjliga för en mänsklig varelse.

Jag insåg att nästa hjärtslag inte kom och fortsatte att känna hur blodet "oxiderade" när det kom till fullständig vila i alla vener och artärer. Vid det laget insåg och accepterade jag att jag hade dött; det var dags att gå vidare. Det var en känsla av total frid, fullkomligt utan rädsla eller smärta, och innefattade inga känslor alls. Själva tiden blev plötsligt oändlig och oväsentlig. I "jordisk tid" hade ungefär bara tio sekunder gått tills mitt hjärta började slå igen, men "jag" var också i "tidlösheten" (i brist på ett bättre ord), eller, faktiskt utanför tiden.

Detta verkade vara en naturlig utveckling; en automatisk återblick på hela mitt liv spelades upp--varje erfarenhet som någonsin upplevts komplett med känslor (men som betraktades objektivt)--som rullades upp framför och runt mig som ett panorama, en film på storbildsduk. Från födelsen till döden, på ett linjärt sätt, och som jag betraktade utan sorg eller ånger. Men i "jordisk tid" tog det bara (så gott jag kan beräkna det) en kvarts sekund. Och ändå verkade det vara veckor som jag tillbringade med att återuppleva mitt liv. När det väl var fullbordat kom det några automatiska "instruktioner" till, men sen blev jag innesluten i oändlig frid, lycksalighet, extas. Obeskrivlig kärlek, förståelse så omfattande och stark, så vördnadsbjudande att den är ofattbar i mänskliga termer.

Medan jag var där (och bara där) fick jag tillgång till kunskap om: "allting som någonsin funnits, finns och kommer att finnas." Universums sanna natur var plötsligt uppenbar, klar som korvspad, som ett enormt pussel. Den verkade ha en perfekt inneboende ordning... faktum var att det var tydligt att jag snart skulle bli en del av den. Jag var på väg att förena mig med den varelse som bara kunde beskrivas som... Gud; så utbredd i omfattning och omfång att bara bibliska ord kan komma nära en beskrivning. Men jag såg tillbaka för att undersöka vad som pågick med min fysiska kropp, och kunde inte fara förrän den var fullständigt tömd på liv.

Vid det laget hade hjärtat hoppat över ungefär 10 hjärtslag (10-15 sekunder). Kroppen jag betraktade som låg på sängen var min... men "jag" (själ/ande) visste att det var dags att fara. Min tid på jorden var inte slut än; det fanns fortfarande ett syfte för mig på Jorden (mer om det i ett kommande avsnitt). När jag sköts tillbaka in i kroppen slog en stark insikt mig: här låg jag, på den här sängen, och höll snabbt på att förlora det fysiska medvetandet, utan några hjärtslag. Då reagerade jag på det mänskliga sättet och fick panik av skräck, hoppade ur sängen och slog på mitt bröst med näven. Hjärtat startade igen. Efter att jag hade gått ner i undervåningen försiktigt och nervöst, skakande som ett asplöv och badande i svett, slog mitt hjärta fortfarande oregelbundet.

Efter att ha kört till sjukhuset själv fick jag höra att hjärtmuskeln hade lidit brist på näringsämnen som hade fått hjärtat att flimra. Det var några gånger som det var nära ögat efter det, men det försvann snart efter en förändring av kosthållning och motionsvanor. Jag kunde inte behålla kunskapen jag hade fått; den mänskliga hjärnan är alldeles för primitiv och begränsad för att rymma den. Den här intelligensen kräver en helt annan dimension för att kunna existera och bli fattbar. Men ändå är den en del av vår tredimensionella värld också... bara ur sikte för våra 5 sinnen och deras uppfattning. Och jag minns tillräckligt för att komma ihåg hur rent vördnadsbjudande det var.

Vem som helst som har gått igenom detta (och det har miljoner gjort) vet hur det omedelbart förändrar ens liv... för alltid.

För dem som är intresserade, här är några fler erfarenheter:

Religion är ett känsligt ämne och en del kommer att bli förnärmade vad jag än säger. Trots detta känner jag att det är nödvändigt att diskutera detta ämne och dess relation till min egen upplevelse. Det borde egentligen inte vara nödvändigt, men materialet på denna website [upplevarens, se ovan] fordrar en förklaring. Jag bekänner mig inte till någon egentlig religion, men jag stödjer dem som gör så, och uppmuntrar människor att komma närmare sin Gud... vem man än anser det vara. Vissa försöker svartmåla dem som har en religös tro och som också säger att framtiden kommer att vara "apokalyptisk". Det är förståeligt, eftersom de föredrar att attackera motiven hos budbäraren och förbli blinda för det som är omkring dem. Anledningen till att jag inte har någon religion är följande: jag hade det som kallas en "nära-dödenupplevelse" eller NDU i november 1991. Det är oerhört svårt att klä den i ord, eftersom det engelska språket långtifrån är tillräckligt för att beskriva en sådan händelse korrekt. Vanligtvis behåller jag den för mig själv på grund av de negativa reaktioner eller misstro jag har fått som reaktion. Det är omöjligt att fömedla upplevelsen till dem som aldrig har varit med om den, särskilt om den inte stämmer överens med deras tro. Faktum är att några av de urgamla visionärerna i bibeln kanske beskriver det som nu är känt som en NDU.

Det finns dussintals religioner i världen, och många av dem påstår sig vara "Den Rätta". Jag tror att de alla har rätt OCH fel på samma gång. Med andra ord, i sina försök att förklara Guds natur och livet efter detta har människan fått grepp om kärnan, men gett sina egna olika tolkningar och versioner. Det här resulterar i onödiga och destruktiva heliga krig och konflikter. Jag tror inte att Gud vill att vi skall döda varandra på grund av honom. Jag kan inte heller tro att Gud är en argsint, hämndlysten varelse... åtminstone inte i den meningen som utmålas av helvetets-kval-typerna.

Missförstå mig inte, jag är till 100% övertygad om att det finns en "Gud", "Skapare", "Allsmäktig" varelse/existens. Det var jag definitivt inte före 1991. Efter att ha fått en glimt av livet efter detta i andeform blev det demonstrerat bortom alla tvivel för mig personligen: VI DÖR INTE. Vi fortsätter i en annorlunda, icke-fysisk form.

Skeptiker försöker säga "Du måste ha drömt", eller "det är bara en bunt med new-age strunt", eller "Det är kemikalier som utsöndras i hjärnan som ger en intrycket att man dör" osv. osv. SK-T SNACK!!

Resultatet av min NDU blev genomgripande och var den mest "verkliga" händelse jag någonsin har upplevt. Det verkade som om jag fick en omfattande kunskap och klar förståelse av världen och universum som finns kvar till denna dag. Min en gång medelmåttiga IQ sköt upp till 148 en kort tid efteråt. Jag har ingen som helst rädsla för döden, eftersom jag betraktar vårt liv på den här lilla planeten som tillfälligt och kort, och det som följer är i sanning storslaget. Vad är meningen med livet och vårt syfte här?? Att leva och lära, uppleva det fysiska, gå igenom prövningar & svårigheter & glädje. Vi är elever i en skola som kallas jorden... när klockan ringer går vi hem igen... med de lektioner vi lärt oss. Återigen, detta påstår jag av egen, faktiskt erfarenhet.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Det tog 7 år innan jag kunde skriva ner den

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Hjärtat stannade

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Väldigt klar, verkade vara sammansmält med Skapelsen

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag var fysiskt avskild

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Inga, liksom objektiv

Hörde Du några ovanliga ljud eller läten? Nej

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

Guds Ljus

Såg eller mötte Du några andra varelser? Nej

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja

Det var alltihop från födelsen och till dess, men det betraktades objektivt

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

Tiden och rummet som vi känner till dem är en illusion

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Hela universums natur

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Nej

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja

Jag verkade ha en extremt hög grad av riktighet när jag såg saker

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Jag visste att det inte var dags för mig än, jag hade ett uppdrag att utföra

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Det kan verka otroligt för en del, men den startade en obönhörlig process av andligt växande som vid 1999 resulterade i att jag uppnådde mästerskap, en inkarnation av en Guds ängel.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Den bekräftade felaktigheterna i de stora religionerna för mig

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Gjorde mig till en sökare efter sanning och kunskap. Jag har funnit Sanningen

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Jag nämner den sällan för andra, för de kan inte fatta eller tro på det.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Fylld av vördnad

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det värsta var att behöva komma tillbaka

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen?

Besök min website för att läsa mer om vad som hände som resultat av upplevelsen: http://finalbookofdaniel.com

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

För mycket för att skriva här

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ja

Jag hade en NDU-liknande upplevelse där jag mötte Kristus

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömande? Ej svar

Förklara: Ja, men det är alltid oerhört svårt att beskriva i detalj