Beskrivning av Upplevelse:

Jag fick narkos för att gå igenom en mindre operation och bränna några cystor i vaginalkanalen. Operationen var lyckad och efter att den hade slutförts sa doktorn till mig att jag hade börjat hosta våldsamt. Han sa till mig att när han täckte över min mun så kunde jag inte andas genom näsan.

Jag minns bara den sista hostningen! Jag hostade ut mig själv ur kroppen och såg dem arbeta med mig på operationsbordet. Sen for jag igenom det här mörka någonting. Jag minns inte den delen så bra. Jag minns bara att plötsligt flöt jag i en oändlig flod av genomskinliga geometriska former i naturlig storlek. De var allihop olika former av polygoner men inga cirklar, och inga trianglar. De här formerna var självlysande i olika pastellfärger: ljusgult, rosa, ljusblått. Jag kunde se den här oändliga floden och jag visste att jag var i den.

Jag greps av en fruktansvärd sorg. Detta var en väldigt underlig plats för mig och jag tänkte på mina föräldrar och min bror. Jag visste att de aldrig skulle få se mig mer. Jag ville inte stanna där... Jag längtade efter vår fysiska värld där jag kunde se ett bord som ett bord, en stol som en stol osv.

Istället kände jag mig väldigt ensam. Jag var vilse i evigheten för alltid. Det var som att vara i isoleringscell i evigheten utan någonting annat än mina tankar och känslor. Jag kunde minnas allt. (Jag hade ingen återblick på livet). Jag var för upptagen med att längta efter att få komma tillbaka till den fysiska världen. Det här kanske var litet skrämmande för mig. Jag hade alltid hatat att vara ensam.

Jag var medveten om att det fanns en speciell punkt en liten bit bakom mig och att om jag passerade den, så skulle jag aldrig kunna komma tillbaka. Punkten var inte markerad, men ändå visste jag att den fanns där. Jag kunde också se bortom denna punkt och visste att det var precis likadant där som det var just där jag var.

Plötsligt kände jag hur en enorm kraft tryckte mig tillbaka in i min kropp genom mitt anus. Jag kände hur det kliade först i mina fötter, sen i mina händer. Jag öppnade ögonen och det första jag såg var de tre trianglarna som skapades av hörnen på två väggar där de gick ihop med taket. Väggarna var av en ljusare färg och taket var en mörkare nyans.

Doktorn kom för att titta till mig och sa till mig att jag hade skrämt upp ett helt sjukhus. Han sa att jag var "lila" med utstående ögon, och att han redan hade tagit ut mitt amerikanska pass ur min handväska för att råda den amerikanska ambassaden att meddela mina närmaste att jag hade dött.

Efter den här upplevelsen pratade jag med min fars bäste vän, som var en doktor i filosofi och före detta överrabbin i Lima och Mexico City. Han sa till mig att det här inte var en dröm. Om det hade varit en dröm, så skulle han ha kunnat förklara den för mig.

En annan vän var psykiater och författare. Han sa till mig att det inte var en hallucination heller.

Jag kom tillbaka till Staterna. Jag blev sjuk och fick upprepade infektioner i de övre luftvägarna och till slut gjorde jag en näsoperation för att återställa den defekta skiljeväggen för att bli av med infektionerna.

Jag påbörjade ett vanvettigt sökande, läste, gick med i olika sekter och religioner för att söka efter svar. Jag köpte böcker om Kaballan... Men det verkade som om mitt sökande leddes av något. Jag går fortfarande igenom perioder av andlig entusiasm och växande som följs av perioder av andligt lugn.

Nu vet jag att jag har andliga guider. Jag vet när de styr något, eller när jag plötsligt möter någon det var meningen att jag skulle möta.

En kort tid efter upplevelsen verkade det som om jag visste vissa saker som jag inte kunde veta --- det är som ren instinkt, eller någon sorts telepatisk förmåga bara tillsammans med vissa människor --- inte alla.

Till exempel när jag bodde i Caracas i Venezuela, gick jag på en fest hemma hos en senator. Hans son var min vän. Jag var väldigt uttråkad av de ytliga societetsfesterna och upptäckte att jag hade vandrat in i hans fars bibliotek och tittade igenom böcker. Jag blev särskilt intresserad av en pocketupplaga av "Seth Speaks" av Jane Roberts. När min vän såg att jag läste boken föreslog han att jag skulle behålla den. Seth hjälpte mig att förstå mycket. Idag citeras Seth i sällskap som sysslar med kvantfysik, för att strängarna beskrevs av Seth innan våra fysiker visste att de existerade. Mina guider sände mig till och med en vän, som är en av mina bästa vänner och lärare nu, och som är kemist, matematiker och främst en kvantfysiker. Givetvis är han precis som många av våra stora tänkare italienare, och besöker oss lyckligtvis två gånger om året. Det är då jag ibland agerar reseledare för honom och han förklarar avancerade begrepp för mig.

Jag fick också ett samtal av en av min brors vänner och blev bjuden att följa med på en veckslutskurs i Mind-Control. Rummet var fyllt av läkare, tandläkare, professionella osv. Vid ett tillfälle diskuterade han andliga guider. Jag sträckte upp handen och frågade "vilka är de här guiderna?" Seminarieledaren var alltid väldigt hård mot mig, varje gång jag ställde någon fråga. Faktum var att han ibland var rentav oförskämd. En flicka som satt längre bak försökte försvara och skydda mig från hans kränkningar och sa till honom: "Hon kanske är ny på det här området och inte vet!" På vilket han svarade: "Vem, den här lilla flickan? Vet hon inte?.... Jag vill att ni alla ska veta vem den här lilla damen är. Om ni alla hade suttit ner, var och en av er, och läst under de senaste 10 åren, skulle ni inte veta vad den här lilla flickan vet! Hon vet nästan lika mycket om metafysik, esoteriska frågor osv. som ett uppslagsverk!"

Jag lärde mig att fånga energi på hans kurs, jag lärde mig att hela med mina händer och mitt sinne, och vi gjorde till och med övningar för att försöka komma in i en annan dimension. Teknikerna är i grunden desamma som dem man använder i hypnos och genom autosuggestion (visualisering) osv.

Det är väldigt sällan som jag har använt mina helande krafter. När jag gör det blir mina händer heta, och ibland har jag känt smärta flöda genom dem under en session.

Här är det jag har lärt mig och hur jag tolkar min upplevelse:

När jag lämnade min kropp hade jag fortfarande tankar och känslor. Därför lämnar själen, min själ, faktiskt kroppen i ett paket av energi (tanke/känsla). Jag kan inte tala om för er hur långt eller hur snabbt själen färdas. Jag är säker på att jag genomkorsade en hel dimension - ut ur det fysiska och in i någonting annat, där upplevelser är tanke/energi. Varje ljuspunkt jag såg var en annan själ. Jag flöt fram i en flod av själar. I Kaballan kallas Gud Ein Sof. Bokstavligen betyder det på hebreiska "Det finns inget slut". Med andra ord är Gud i enlighet med det Kaballistiska synsättet det Oändliga. OK! Det Oändliga av Vad? Alla själar som någonsin var, som är, och som kommer att vara. Varje ljuspunkt är ett korn av Gud, det Oändliga! Och Energin (tanke/känsla) är därför både oändlig och Allsmäktig. Nu förstår jag varför vi kallar någon "upplyst".

Var var jag? I Himlen eller Helvetet? Faktum är att man kommer till exakt samma plats. Om man kan få en förbindelse med de andra ljusen, då är man inte längre ensam, man är i Himlen! Om man inte kan få en förbindelse, då är man vilse i evigheten, fullständigt ensam, utan kontakt med någonting annat än sina egna tankar och känslor! För mig representerar det att sitta i isoleringscell för alltid! Om det inte är helvetet, då vet jag inte vad helvetet är. Nu tror jag att Kärlek är den energi som låter oss få en sådan förbindelse. Det är som kommunikationsprotokollet som är nödvändigt för att få förbindelsen och kommunicera med de andra själarna och att bli en del av Gud (att återvända till Gud). Jag visste att jag inte hade förtjänat det från det sättet som jag hade levt mitt liv före upplevelsen.

Tyvärr halkar jag fortfarande tillbaka till det där gamla sättet ibland. Jag behövde fortfarande växa medan jag sökte. Jag bättrade mig inte riktigt förrän 1986. 1987 träffade jag min man, och 1988 gifte jag mig. Mitt liv och mina värderingar är helt och hållet annorlunda. Min egen familj känner mig egentligen inte.

Jesus hade rätt när han sa "Gud är inombords, utanför och överallt." Den där floden av ljuspunkter var alla själars enhet. Vi är alla en del av Gud och Gud är egentligen allt som finns. I judendomen säger vi: Hör, O Israel, Herren är Gud, Herren är En!

I Kaballan utgår själen från Gud och befinner sig på en resa för att återvända. Om man ritar upp den här vägen, har man just ritat den matematiska symbolen för evighet.

I judendomen får vi lära oss att man inte får uttala Guds namn. Och tetragramatonen YHVH (som skrivs med vokaler på hebreiska) får inte uttalas, fysiskt, med stämbanden. Faktum är att vi uttalar YHVH under varje ögonblick av vårt liv. Det representerar varje andetag. När vi inte längre kan andas YH in, VH blåsa ut...då slutar vi att leva.

Den andra frågan jag hade var: Om vi aldrig har varit här förut, hur kunde jag känna till den där punkten jag inte fick passera efter vilken det inte skulle finnas någon väg tillbaka!

Jag hade ett val att fortsätta, eller det här enorma begäret att inte passera den här punkten. Men, om vi aldrig har varit här förut, hur visste jag det här? Punkten är inte markerad, och jag kan inte minnas att jag någonsin varit här?

Min slutsats var att jag måste ha varit här förut, men jag måste ha glömt bort det i födelseögonblicket. Jag kan fortfarande inte hitta någon annan förklaring.

Jag frågade en väldigt speciell klärvoajant Rabbin i Sao Paulo i Brasilien: Varför kom jag tillbaka? Han svarade: "För att Herren hade förbarmande med dig."

Jag känner fortfarande att jag har en uppgift att utföra, men jag vet inte vad det är. Det jag har lärt mig av upplevelsen är för mycket för att jag ska kunna skriva ner det på bara en kväll. Det skulle antagligen vara bättre om någon ringde mig.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Ja

Förklaring: Ketalar är känt för att orsaka dissociation från kroppen och används på patienter som har svåra brännskador eller annan trauma på grund av den här effekten.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Nej

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Jag kan beskriva den detaljerat ända till idag. Det jag såg var totalt bortom allt jag skulle kunna jämföra med i denna vår materiella värld. Men jag kan beskriva det i fysiska termer ändå.

Jag tror att jag kan förklara det jag såg och var jag var efter att ha läst ett otal böcker och utforskat olika religiösa läror. De bästa förklaringarna är faktiskt kabbalistiska och de första som undersöks i kvantfysiken.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag var helt medveten under hela upplevelsen. Mina tankar var klara och jag upplevde fruktansvärd sorg.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Den skrämmande delen av upplevelsen var att den var totalt olik allt jag någonsin kunde ha föreställt mig förut. Den var inte som någonting som min fantasi kunde ha skapat. Det var en fullständigt främmande omgivning för mig.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag har redan beskrivit det här utförligt ovan.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Fruktansvärd sorg och längtan, nostalgi tillbaka till den här världen.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Jag hörde absolut ingenting förutom tjattret från mina egna tankar.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Osäker

Från att titta ner på min kropp som var omgiven av läkare som arbetade med mig på bordet for jag genom ett kort mörker och rakt in i den oändliga floden av ljus tror jag.

Såg Du ett ljus? Ja

Jag var i floden av ljus.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Nej

Jag såg ingenting som liknade något på den här jorden! Jag varseblev i en annan dimension. Jag kunde se utan ögon, och det jag såg var mer som en sorts kosmiskt skum.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Jag visste om den här punkten som jag inte skulle passera. Gud vet hur!

Min upplevelse väckte mig till ett nytt liv av desperat sökande efter förklaringar och svar på vad jag hade upplevt --- och det jag lärde mig efter hand förändrade definitivt mitt liv till det bättre.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Saker som står nedskrivna i böcker, och genom olika religioner. Seth böckerna, Lazarus, Bibeln, Kabbalan, vissa hinduistiska principer och tankar.

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

En annan dimension. Se min beskrivning ovan.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Osäker

Jag var i evigheten och ville komma ut. Jag har ingen aning om hur länge min upplevelse varade.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Definitivt, se mina beskrivningar ovan. Kunskap om punkten där Ingen Återvändo fanns, även om jag kunde se ut i oändligheten.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Ja

Det var den osynliga punkten Utan Återvändo. Jag passerade inte den gränsen och jag ville inte passera den. Jag visste att om jag gjorde det så skulle det inte finnas någon väg tillbaka. Jag visste och kunde se att det skulle vara precis samma sak bortom den gränsen som där jag var i det ögonblicket. Men jag längtade oerhört efter att få komma tillbaka. Jag var rädd för att stanna --- det här var främmande för mig och jag hade ingen som tröstade mig. Inga guider, ingen! Jag bara flöt i den här Floden av Ljus.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja

Jag är fortfarande intensivt medveten om framtida händelser. Många av de saker som händer idag är saker som jag sa till min man skulle hända för 10-15 år sedan. Det är verkligen kusligt. Jag bara får de här känslorna.

Det finns tillfällen när jag talar om något och när jag känner att orden flödar igenom mig, men jag vet inte hur.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Ja, jag ville desperat komma tillbaka! Jag saknade Världen!

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Ökad intuition, föraningar, telepati med vissa människor och förmågan att hela när jag ställer in mig på det. Jag försätter mig sällan i situationer där jag helar. Jag har bara gått när jag får höra att läkarna har gett upp och låter personen dö. Jag har framkallat definitiva förändringar, och i ett fall tog jag upp en kvinna som hade drabbats av hjärnblödning ur en koma. Jag gick ut ur hennes rum och sa emot hennes läkare. Jag sa att hon skulle komma ur det --- och det gjorde hon!

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Jag har redan beskrivit en del ovan, men det är en annat ämne som jag behöver diskutera mer ingående med en forskare.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Jag har en fullständigt annorlunda bild av Gud än de flesta människor har. Jag accepterar religion (dogma) som någonting vi råkar vara födda med. Men mitt synsätt är universellt och allomfattande. Jag tror att alla religioner är olika vägar till samma sanning. Det finns bara EN sanning --- ingen av oss äger den separat, vi äger den alla i Världsalltet. Det som finns i den här världen är brist på förståelse och tolerans.

Men jag drar emellertid en gräns vid alla religiösa läror som predikar hat mot någon. Särskilt de som tror att de äger den Enda sanningen och att alla andra som inte tror som de gör är otrogna och måste dö.

Vi är alla delar av Gud, som en cell i vårt blodomlopp. Vår förbindelse med varandra och vår enda väg för att återvända till Enheten är Kärlek. Utan KÄRLEK kan vi inte kommunicera med varandra, och ännu mindre med GUD. Jag respekterar allas tro och tror inte på att försöka omvända någon. Vi är alla präglade av vårt trossystem på grund av att det är medfött. Vi får dessa föreställningar av våra förfäder. Föreställningar är omöjliga att förändra --- till och med genom förnuftet. En person kan bara förändra hans/hennes förestänningar om han verkligen tror något annat och är öppen för förnuftet. De flesta trossystem har ingenting med förnuft att göra. De bara är.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Intressant nog delar jag av någon anledning bara den här upplevelsen med människor som verkar vara mottagliga för att acceptera den här sortens samtal och tankar.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? sorg, ensamhet och längtan

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Den okända omgivningen var både det bästa och det värsta. Det var fullständigt främmande, och därför väldigt skrämmade för mig.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Jag slutade vara upprorisk. Jag blev mer tillfreds med mig själv.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömande? Ja

Förklara: Jag lärde mig så mycket som resultat av upplevelsen att jag bara inte kunde skriva ner alltihop under ett enda tillfälle. Jag pratar också hellre om det än skriver ner det. Om jag inte officiellt skulle sätta mig ner och skriva en bok om det, med referenser osv.

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Det verkar faktiskt vara så att jag svarade på allting i den första delen där ni bad mig att beskriva min upplevelse. Vissa frågor tyckte jag var överflödiga, men jag kan förstå att vissa människor inte skulle beskriva det ingående som jag gjorde, så att ni kunde få informationen som behövdes.

Jag har letat efter människor som er som jag kunde berätta min historia för. Ämnet behöver forskas i. Mina egna föräldrar tror inte ett ord av det här. De tror inte att det finns något sådant som nära döden. Jag vet att det jag upplevde var verkligt.