Beskrivning av Upplevelse:

Efter min skallskada kom jag hem och min mamma lade en stor isbit på mitt huvud och jag lade mig ner på korgsoffan i husets lilla rum. (Jag växte upp i ett stort hus, min pappa är tandläkare och alla mina farbröder är läkare/kirurger, utom en som är advokat.)

Under de följande elva dagarna – som sträckte sig över min femte födelsedag – stod jag inte ut med dagsljus och var väldigt dåsig av mig. Den dag som jag fick åka in till sjukhuset var min familj på gång att flyga till Minnesota, och min mamma tjatade på min pappa att ta mig till den läkare som grannen hade rekommenderat. (Vår granne var neurokirurg. Hans son hade avlidit i sömnen vid Harvarduniversitetet efter att ha slagit i huvudet i ett marmorgolv. Inom 24 timmar hade hans hjärna drabbats av en dödlig blodpropp.) På vägen till flygplatsen stannade vi på Texas barnsjukhus för att träffa doktorn. Jag fick lägga mig ner på en brits. Läkaren tog fram en pennficklampa ur bröstfickan och tittade mig i ögonen. Han slutade aldrig att se mig noga i ögonen.

Doktorn klappade mig på knäet och sa att allt skulle bli bra. Han sa att en sköterska skulle komma och ge mig en spruta. Jag brukade alltid få sprutor så fort jag fick minsta skråma, så jag var beredd när hon kom in, gav mig en injektion och så var jag borta…

Under operationen förlorade jag alla livstecken och hjärnaktiviteten upphörde i 16 sekunder. Jag antar att de var beredda på att ge upp då mitt hjärta började slå igen.

Jag tror att det var vid detta tillfälle som jag såg det.

Jag såg mig själv på operationsbordet. Jag befann mig ungefär 15 till 20 meter utanför mig själv. Det fanns inga golv, inget tak, inga väggar, och medan jag satt där kunde jag se vad jag tror var min syster som kom gående från andra sidan och gick fram till mig på bordet från cirka tolv meters håll. Vi var båda klädda i vita rockar. När hon kom fram till mig där jag låg på operationsbordet återvände jag till min kropp för jag såg henne framför mig på bordet. Hon klappade mig på knäet och sa att allting kommer att bli bra. Jag vaknade upp iskall och rädd och den här sköterskan ville att jag skulle kissa i det där fatet. Jag började gråta och de gav mig mer mediciner så att jag inte skulle kunna röra mig. Jag antar att det som hände sedan var att jag sakta vaknade upp igen i sjuksalen, min mamma satt på knä bredvid sängen och bad. Jag kommer aldrig att glömma denna dröm som jag kallar upplevelsen. Jag återhämtade mig fullständigt.

Fem barn som jag kände då jag var liten dog av samma typ av skallskada som jag hade haft inom 24 timmar. Hur jag kunde överleva den skadan i elva dagar vet endast Gud.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen: Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord? Nej

Hur var din nivåav medvetande och vaksamhet under upplevelsen? Jag hade fått lugnande medel och opererades.

Var upplevelsen som en dröm i något fall? Jag kallar den en dröm även om jag inte tror att den var det.

Upplevde duseparation avmedvetandet från din kropp? Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp: Jag var klädd i en vit rock och såg mig själv från 15 till 20 meters avstånd. Det verkade finnas färger men ingen vägg, golv eller tak.

Vilkakänslor hade duunder upplevelsen? Inga som jag kan komma ihåg.

Hördedu något ovanligt ljud eller brus?Bara rösten av den andra personen vid mitt operationsbord som sa: ”Allting kommer att bli bra.”

Såg du ett ljus? Osäker Bara ett vitt tomrum istället för väggarna.

Träffade du eller såg några andra varelser? Ja Jag trodde att det var min storasyster men personen vid bordet var en vuxen kvinna som bar en vit rock.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv? Nej

Hördeeller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare? Nej

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner? Nej

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum? Nej

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt? Nej

Hade gränsen någon fysisk form?Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp? Nej

Har du haft några andliga, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen? Osäker En hel del deja vu:er.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen? Ja Jag känner möjligen mer av att livet har ett syfte.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?Ja Jag har varit ett vittne.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapade någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse? Ja