Beskrivning av Upplevelse:

Plötsligt var jag ensam. I en dyster, grå, oändligt stor dimmig rymd, jag var ensam. Jag kände en överväldigande rädsla växa inuti mig – jag kände mig vidrig, fördärvad, övermannad av skam. Varför hade jag inte gjort mer när jag haft chansen? Möjligheten att förändra saker till det bättre var nu förbi och jag hade missat chansen. Känslan av ånger var överväldigande. En insikt uppfyllde mig – här i denna fruktansvärt tomma rymd – det fanns ingen möjlighet till förändring. Jag kände mig så ångerfull, jag hade missat min chans.

(Fotnot: Detaljerna som jag just har nämnt hade jag glömt ta med i min första redogörelse – jag känner dock att dessa är viktiga att inkludera. Det är också intressant att notera att vid det tillfället var jag ännu ganska ung, jag hade inte gjort något ”fel”, jag var sjuksköterska och brydde mig om andra människor – ändå hade jag upplevt en negativ NDU.)

Sedan kom jag att tänka på något, jag uppfylldes av rädsla på nytt, min vän! Hur var det med honom? Jag måste komma tillbaka till honom!

En lång silversträng, som var fäst på mig, drog mig med otrolig hastighet ner, och allt jag kunde tänka på under nedfärden var min vän. Jag var skräckslagen, jag ville komma tillbaka till honom, jag kände att han behövde mig. Jag var så desperat, jag kände att jag bara måste komma tillbaka. Känslorna som rasade igenom mig fick mig att inse att jag fortfarande var mig själv – att till och med i denna rymd så var jag samma person som jag alltid hade varit.

(Som jag nämnde i min första redogörelse – jag återvände in i min kropp under stort tryck som om tonvis av sand kvävde mig. Jag blev överväldigad av den enorma vikt som låg på mig. Men jag kämpade emot det stora trycket och tvingade mig själv igenom det för att kunna andas. Jag förde mig själv tillbaka till livet – genom att få mig själv att andas igen och genom att kurera min nacke. Paniken att nå fram till min vän som jag kände behövde mig, var så stor att den gav mig kraften att bota mig själv så att jag kunde komma tillbaka till honom. För mer information… Se den första redogörelsen…)

(Fotnot: Också av intresse – efter min NDU förändrades mina åsikter kring återfödelse – jag visste att det var sant, det kändes så normalt. Och trots att min upplevelse var av den negativa sorten, förlorade jag min rädsla för döden. Jag erhöll vetskapen om att man kan kurera sig själv. Jag har också fått förmågan att bota andra. Min dotter grät. Hon hade hittat sin guldfisk ligga död på golvet. Den hade legat där så länge att den hade börjat torka. Jag tog upp den, lade den i akvariet, förde den sakta upp och ner och den började leva igen. Det här har hänt så ofta med andra fiskar att min man och dotter tycker att det är normalt att fiskar liksom katter har nio liv! Jag har också lagt märke till att jag kanske har förmågan att hela människor, men jag är inte säker på detta.)

Bilen vände sig plötsligt och jag kunde lossa mitt bilbälte. Jag försökte komma ut. Men bilen vände sig igen och jag kastades upp mot biltaket. Det smällde till i nacken. Smärtan var olidlig. Jag kunde inte andas. Jag befann mig någonstans. Det var mörkt. Jag flöt, drev, existerade – i en ensam, dimmig, enormt stor rymd. Det fanns ingenting där. Ingenting utom mig.

Plötsligt kände jag mig orolig. Och sedan kom jag ihåg min vän, någon som desperat behövde mig. Jag kunde inte sluta tänka på min vän. Jag blev skräckslagen. De behövde mig! Jag var desperat! Jag måste göra något!

Jag blev uppfylld av en energi och kraft som var mycket mäktigare än någonting som jag någonsin hade känt tidigare, någonting gav mig kraften i denna enorma, diffusa rymd att lämna den. Den drog mig tillbaka till den plats där jag behövdes. Det var en kraft som var starkare än gravitationen, den drevs av min känsla, min oro, min fasa. Jag var så orolig för min vän. Vad var det som hände?

Jag kunde inte sluta oroa mig för min vän. Jag var skräckslagen. Jag visste att jag behövdes. Jag måste ta mig tillbaka. Jag var skräckslagen av oro för hans säkerhet. Jag fortsatte att undra över hur han hade det.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen: Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord? Nej

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död? Osäker: Nej, det var en bilolycka, både jag och min partner var i fara. Bilen for av en landsväg, flög igenom luften över en klippa – vände sig uppochner – landade på marken och kraschade emot ett träd. Bilen blev mosad. Vi klarade oss enbart tack vare att bilen vi körde var en gammal Volvo av 1964 års modell, med en stötfångare av stål eller järn som stod emot kraschen. I desperation, genom en reflexmässig rörelse för att komma ut ur bilen, lossade jag mitt bilbälte. Bilen flög igenom luften, vände sig uppochner när den plötsligt slog i marken – jag kastades med full kraft upp mot biltaket. Jag föll med hela min vikt och landade på min nacke. Jag kände en plötslig, smärtsam smäll. Smärtan i min nacke var så kraftig att den for igenom mitt huvud som en explosion av ren energi.

Hur var din nivåav medvetande och vaksamhet under upplevelsen? Fullt vaken.