Beskrivning av Upplevelse:

Jag hade just gått in till mitt sovrum klockan kvart över nio på kvällen, hade ställt alarmet till morgon och satt på sängen då jag fick ett kraftigt anfall av astma. Jag föll ner i sängen och försökte ropa på mina föräldrar men jag hade inte tillräckligt med luft för det. Allt eftersom anfallet blev allvarligare märkte jag att jag inte kunde röra mig. Men jag var fortfarande helt medveten.

När jag förlorade medvetandet (jag antar att det var på grund av syrebrist) hörde jag en röst vid mitt öra. Tonfallet och rytmen i rösten var fullständigt trygg, omvårdande och helt lugn, vilket stod i stark kontrast till den panik jag kände av att inte kunna andas. Rösten tillhörde inte mig, och den sa till mig att jag inte skulle oroa mig, den skulle ta hand om mig och jag skulle följa den. Nu lämnade jag min kropp och såg ner på mig själv där jag låg i sängen med vidöppna ögon. Jag var fullständigt lugn och orädd. Rösten sa att den ville visa mig något och jag märkte plötsligt att jag förflyttade mig mycket snabbt framåt mot ett ljus, och när jag for igenom ljuset upptäckte jag att jag flög in i en annan värld.

Allting i denna andra värld var gjort av vad jag enbart kan beskriva som flytande ljus. Allt var levande, marken, bergen, till och med himlen. Rösten var fortfarande med mig och under hela denna upplevelse lämnade den mig aldrig. Den talade om för mig att där jag var nu var den ”riktiga” världen och att jag hade ett arbete att utföra medan jag befann mig där. Jag landade vid sidan av ett kalt jordiskt berg, där fanns inga träd, inget gräs eller floder e d. Det fanns ljus överallt men ingen sol, ljuset verkade komma inifrån allting, till och med luften.

På det här berget ungefär halvvägs upp låg ett stort stenblock. På blocket stod en lysande, gyllene tegelsten (jag inser hur detta måste låta…) Rösten talade om för mig att jag skulle skapa en trädgård på berget, och att varje år en tegelsten skulle uppstå på toppen av stenblocket och med hjälp av tegelstenarna skulle jag bygga en stig uppför berget, från dess fot upp till blocket. Jag skulle också plantera träd vilka uppenbarade sig i form av ekollon etc på bergets topp.

Jag befann mig där under en MYCKET lång tid, och under hela den tiden var rösten alltid närvarande, jag kände mig aldrig ensam och jag ifrågasatte aldrig varför jag var där, jag var fullständigt till freds, och känslor av absolut glädje och villkorslös kärlek genomsyrade mig under hela denna tid. Jag visste att rösten var den mest pålitliga personen/saken i universum. Medan åren gick såg jag hur träden växte, blommorna och gräset som jag hade planterat växte också, blommornas färger var inte som någon färg jag någonsin hade sett, som om det var tjugo olika färger i regnbågen där, jag kunde inte beskriva dem då det helt enkelt inte finns några referensramar till hur de såg ut.

Jag fick lära mig en massa saker, och hade förmågan att, i brist på ett bättre uttryck, ”se in i människors själar” och förstod genast alla de förgreningar som uppstår genom vårt handlande gentemot varandra, att ilska kommer av smärta eller rädsla, och många andra lärdomar kring det som jag nu ser som det mänskliga förhållandet. Och sedan såg jag hur alla på denna planet hörde samman på dessa villkor, och en känsla av sådan överväldigande kärlek och empati for igenom mig med sådan kraft att det kändes som att mitt hjärta skulle explodera.

Den sista tegelstenen uppstod på stenblocket ungefär 2500 år efter att jag först hade kommit dit. Jag var medveten om vartenda år, detta var inte som en dröm, det var ”verklig tid” om nu det låter vettigt. Stigen sträckte sig nu från bergets fot upp till stenblocket, men genom åren hade blocket successivt ändrat formen och var nu mer fyrkantigt som ett slags altare. Träden som jag hade planterat i början hade växt och böjt sig tillsammans med grenarna, och stammarna hade blivit tjockare så att de bildade vad jag enbart kan beskriva som ett tempel på toppen av berget. Rösten talade om att den första delen av mitt arbete var avklarad och att jag nu skulle gå uppför stigen. Jag gick till foten av berget och satte ner en fot på stigen.

Plötsligt rev den mest brännande, outhärdliga smärta igenom mig, men rösten sa att jag inte skulle lämna stigen. Jag frågade vad det var för smärta då den inte var fysisk, utan den kändes som (och återigen låter detta bisarrt) en andlig smärta. Rösten berättade att det var smärtan av den minsta synd jag skulle åsamka min egen själ. Jag fick det förklarat för mig att detta inte innebar synd i någon religiös bemärkelse, utan närmare bestämt den smärta som såren på min egen själ skulle komma att ge upphov till och som jag själv skulle åsamka under min livstid. Jag fortsatte uppför stigen och varje gång som jag tog ett steg blev smärtan värre än den hade varit steget innan. Jag närmade mig toppen och sa till rösten att jag ville avsluta vandringen.

Rösten var vänlig och tålmodig och sa att den var med mig och att jag skulle kunna avsluta snart men att jag behövde lära mig den läxa som den lärde mig. Vid det här laget blev jag extremt arg och frågade varför jag hade förts hit för att vara här under hela denna tid bara för att uppleva sådan fruktansvärd smärta. Jag fortsatte till slutet av stigen tillsammans med uppmuntran och närvaro av det som jag nu förstod var en högre andlig varelse. Jag kom fram till trädtemplets ingång och gick in, där såg jag den enda varelse som jag hade sett under hela den tid jag var där. Den hade ryggen emot mig och knäböjde som i bön.

Jag blev arg igen och rusade fram till denna figur och sa att jag nu visste att allting var på riktigt, så varför skulle jag behöva genomlida all denna smärta. Gestalten reste sig upp och vände sig om, och det var obeskrivligt, en varelse som var helt fulländad och som jag bara kan beskriva som gjord av ren kärlek. Jag visste att detta var ursprunget till rösten. Jag blev helt mållös efter allt som hade hänt och kunde bara säga: ”Jag kan se dig.” Varelsen rörde ömt vid min kind och sa helt enkelt: ”Och nu vet du. Det är dags att återvända.” Jag fick också veta att trädgården som jag hade skapat skulle finnas kvar där för evigt, och jag skulle återvända dit en dag.

Medan jag gick tillsammans med varelsen ut från trädtemplet såg jag för första gången andra människor komma till trädgården och sitta på gräset, titta på blommorna, prata och skratta. Varelsen log och sa: ”Se vad du har åstadkommit här.” Jag kände mig fullständigt överväldigad, men därefter blev jag omgående transporterad tillbaka in i min kropp, vilken jag genast upplevde som otroligt tung och äcklig och nästan onaturlig. Anfallet av astma hade totalt upphört, och jag tittade på klockan som sa att den var 21.23. Hela upplevelsen hade varat i ungefär åtta minuter från mitt inledande anfall till att jag var ”tillbaka”. Jag har aldrig berättat om det här tidigare eftersom jag tror att de flesta skulle säga att det var en hallucination. Jag kan bara säga att detta var mer ”verkligt” än någonting som jag har upplevt i denna värld.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen: Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord? Nej

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död? Osäker Anfall av astma

Hur var din nivåav medvetande och vaksamhet under upplevelsen? Fullständigt medveten och vaken.

Var upplevelsen som en dröm i något fall? Nej, inte alls.

Upplevde duseparation avmedvetandet från ditt kropp? Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp: När jag såg ner på mig själv, jag var bara rent medvetande utan någon kropp, på den ”andra” platsen hade jag en fysisk skepnad, men min kropp liksom allt annat där var som om det var gjort av flytande ljus.

Vilkakänslor hade duunder upplevelsen? Fullständig kärlek, empati, och frid. Senare ilska, därefter en känsla av total förståelse av syftet och världens/universums natur.

Hördedu något ovanligt ljud eller brus?En röst som jag samtalade med under ett ansenligt antal år.

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad? Ja Det var extremt kortvarigt och gick snabbt.

Såg du ett ljus? Ja Ljuset var levande.

Träffade du eller såg några andra varelser? Ja Hela tiden rösten, och så småningom fick jag möta röstens ägare mot slutet och sedan se andra människor komma in i trädgården då upplevelsen var slut.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv? Ja Effekten av att allt jag någonsin hade sagt eller gjort fanns runt omkring mig.

Hördeeller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare? Nej

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner? Ja En avgränsad annan ”värld”

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum? Ja Jag var där i mer än 2500 år i min upplevelse.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt? Ja Allting är ett, allting är en del av allting annat. På ett mer konkret sätt: all kunskap som jag ville få medan jag var där visste jag genast. Då jag kom tillbaka fanns en hel del av denna kunskap kvar hos mig, jag visste svaren på olika saker intuitivt utan att behöva studera, det slutade med att jag läste filosofi vid universitetet i Oxford.

Hade gränsen någon fysisk form?Nej

Blev du medveten om framtida händelser? Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp? Ja Jag fick veta att det var dags att återvända. Jag hade kommit till förståelse om att jag hade uppnått det som jag hade förts dit för att åstadkomma.

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen? Ja Jag har fått besök av människor som är döda eller precis efter att de har dött, inklusive av familjemedlemmar och vänner till min familj. Detta har hänt både då jag haft upplevelser medan jag sovit som är väldigt annorlunda från drömmar, och i medvetet tillstånd då jag har varit vaken. Jag inser hur detta låter, jag anser inte mig själv vara särskilt religiös eller ens andlig. Hur bisarrt det här än måste låta efter allt som jag har skrivit ovan, så anser jag mig själv vara rationell, med båda fötterna på jorden och praktisk som person. Jag är inte en sådan som går på flummighet eller några nya saker. Men de upplevelser som jag haft och fortsätter att ha är (ibland irriterande) verkliga enligt min erfarenhet. Jag gör inga anspråk på bevisbördan i dessa upplevelser men jag har förmedlat meddelanden åt olika människor under de senaste femton åren eller så, det händer inte ofta och jag har verkligen ingen personlig vinning av det, snarare tvärtom i vissa fall då jag har blivit förlöjligad (vilket är förståeligt, antar jag) vid en del tillfällen.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen? Ja Jag är verkligen inte rädd för döden, inte heller ser jag den som slutet. Jag är mycket medveten om mitt eget handlande och hur jag relaterar till andra och till världen i allmänhet.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden?Vardagsliv?Religiösa vanor? Karriärval? Jag är mycket mer förstående i mitt förhållande till andra, jag ser inte mig själv som särskilt materialistisk även om jag arbetar som marknadsanalytiker inom industrin. Pengar och ”prylar” betyder inte så mycket för mig. Människor är det absolut viktigaste som finns.

Har du delat upplevelsen med andra?

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse? Svårmod, konstigt nog. Jag var nedstämd över att jag var tillbaka i denna värld och inte där borta.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse? Jag var så ung när den inträffade att jag under ett flertal år efteråt såg på framtiden som något jag var tvungen att ta mig igenom för att kunna komma tillbaka dit, först under de senaste åren har jag uppnått en förståelse och frid över detta. Det bästa är att jag vet att livet här inte är allt som finns.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen? Jag vet att det låter vansinnigt!

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse? Osäker Det hände alltför tidigt för att jag ska kunna säga hur det skulle ha varit om jag aldrig hade haft upplevelsen. Det har haft en stor betydelse för den jag är.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse? Nej Den blotta känslan och djupet av den är väldigt svår att förmedla på ett riktigt sätt.