Beskrivning av Upplevelse:

Jag hade testikelcancer. Jag hade fått vänstra sidan borttagen. En del av behandlingen bestod i att jag skulle genomgå cellgiftskurer. Det här gjorde mig väldigt sjuk och svag. På den tiden fick jag ibland också andningsuppehåll när jag sov. Det hände ganska ofta att jag slutade andas när jag sov. Vanligtvis fick jag krampanfall eller spasmer och vaknade när jag kämpade för att dra andan. Jag tror att cellgifterna försvagade min kropp så mycket att den inte längre orkade göra det.

När jag låg i sängen och sov blixtrade ett meddelande förbi i den logiska delen av min hjärna. "Andningen har upphört. Om den inte återupptas kommer döden att inträda." Så enkelt var det. Jag kände ett "tryck" inne i min kropp, liksom som trycket på en ballong som är fylld av luft. Ingen smärta, bara det här trycket. För ett ögonblick greps jag av panik när jag insåg att jag höll på att dö. Sen försvann paniken, och jag tänkte, "Är det här döden? Det här är så enkelt, så naturligt. Vad var jag rädd för?" Jag kände mig lite dum för att jag hade varit rädd.

Då kom en "känsla" över mig. Det var en varm känsla som genomsyrade varje del av mig. Den var väldigt fridfull och väldigt speciell. Jag hade aldrig känt något liknande förut.

Sen kändes det som om jag låg på rygg i en bassäng med vatten. Jag började långsamt sjunka ner i bassängen. Det tycktes bli mörkt och tomt. En sekund senare blev det ljust. Väldigt ljust. Där var en sak framför mig som såg ut som solen. Den var så otroligt ljus, men det gjorde inte ont i mina ögon när jag tittade på den. Plötsligt började jag förstå saker. Jag förstod varför jag hade cancer och att det var väldigt viktigt för mig att ha cancer. Faktiskt så viktigt att jag inte ville ha det på något annat sätt. Men jag kan inte förklara varför det var så viktigt, jag bara förstod det. Sen talade saken till mig. Den pratade engelska och lät precis som vilken person som helst. Den sa…. "Hej Arthur. Jag är så glad att se dig."

Då såg jag något från mitt förflutna som jag inte var särskilt stolt över.

Sen sa saken, "Det tyckte du inte om, va?" "Nej, det gjorde jag inte," svarade jag.

Och då sa saken, "Det trodde jag inte att du skulle göra heller." Och då framträdde en symbolisk gräns eller linje framför mig, och jag visste att om jag passerade den så skulle jag inte kunna komma tillbaka. Jag tvekade.

Sen sa ljuset "Vad gör du?" Jag svarade att, "Jag håller på att dö." Ljuset frågade mig, "Är du redo att dö?" Jag svarade, "NEJ. Det finns saker jag måste göra." Då sa ljuset, "Det är riktigt. Återvänd och gör dem. När du är färdig, kom tillbaka och hälsa på."

Då kom jag tillbaka in i min kropp. Jag minns att jag rörde vid min vänstra arm med min högra hand. Det kändes konstigt. Huden kändes som huden på en avliden person, kall och livlös. Det var som om livsenergin inte hade kommit hela vägen tillbaka in i min kropp.

Jag satte mig upp i det mörka sovrummet. Jag tittade på min fru som sov bredvid mig. Jag undrade vad som just hade hänt. Jag skulle ha trott att det var en dröm, men den där intensiva värmen, den fridfulla känslan var fortfarande kvar hos mig. Den varade i ett par dagar. Det var det enda som fick mig att förstå att något speciellt verkligen hade hänt.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Osäker

Förklaring: Gick igenom cellgiftsbehandling för cancer.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Jag kan beskriva processen, men jag kan inte hitta ord för att beskriva "känslan."

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Osäker

Jag kan ha haft ett andningsstillestånd. Effekterna av cellgiftsbehandlingen hade försvagat min kropp, så jag fick inget "krampanfall" när luften tog slut.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Det hände medan jag sov.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? På vissa sätt hade den drömlika egenskaper, men förnimmelserna, känslorna var inte drömlika alls. De var väldigt verkliga. Ingen annan dröm jag har haft vare sig före eller efteråt har känts såhär.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Det kändes som en kropp med armar och ben och allting, men den såg ut som en kontur av en kropp, liksom mörk med en klar eller vit kontur av en person. Inga ansiktsdrag, vad jag minns.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Först rädsla när jag insåg att jag var döende. Sen förvåning när jag insåg att det här var "normalt." Sen kände jag mig lite dum när jag tänkte på min rädsla. Sen kände jag något väldigt kraftfullt. En känsla av frid och lycka. En känsla som var så överväldigande. Jag hittar faktiskt inga ord för att beskriva den.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Nej

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Osäker

Det kändes som att sjunka ner i en bassäng med vatten. Jag vet inte om det räknas som ett "avgränsat utrymme".

Såg Du ett ljus? Ja

Väldigt ljust. Som att se in i solen, förutom att det inte gör ont i ögonen.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Den här bollen av ljus som såg ut som solen.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Osäker

Jag tror att jag bara såg ett litet fragment av en händelse i det förflutna som fick mig att känna mig olycklig.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Nej

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

Tiden verkade gå väldigt fort. Många saker tycktes skölja över mig som en flod.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Jag förstod anledningen till att jag hade cancer. Jag förstod att mitt liv inte var min egen personliga egendom, utan att det "tillhörde" många andra. Jag förstod att det enda som begärdes av mig var att jag "brydde mig om" vad som hände andra och att jag skulle hjälpa till om jag kunde.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Osäker

Det verkade finnas en symbolisk gräns framför mig. Om jag passerade den skulle jag inte kunna återvända.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Jag hade ett val. Jag kunde ha vägrat att återvända till jorden, men vi visste båda att jag behövde återvända.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Nej

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Osäker

Jag började betrakta mina medmänniskor med ganska så mycket mer tolerans och medkänsla.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Jag försöker att vara mer förstående gentemot andra. Jag låter en massa småsaker passera. Jag är lugnare. Jag är nöjd med en enkel livsstil. Jag är inte rädd för döden, för man dör inte, man bara förändras lite. Jag är orolig för döendeprocessen. Jag är inte så bra på att ta smärta och jag är inte överdrivet förtjust i lidande.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Reaktionerna är olika från person till person. Vissa är skeptiska, vissa blir fascinerade, och vissa blir bara uttråkade. Jag försöker berätta det för människor som har förlorat en vän eller släkting. Jag hoppas att det hjälper dem i deras sorg att veta att de egentligen inte har förlorat någon, det är bara ett tillfälligt avbrott i kommunikationen. En dag kommer den att lagas igen. Jag berättade historien för min far. Flera år senare, när han var döende i levercancer, sa han till min mor, "Säg till Arthur att jag kommer att titta efter ljuset." Jag kan bara hoppas att den där lilla biten information underlättade hans övergång mellan världarna.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa var känslan av frid och förståelse. Det värsta var ögonblicken av rädsla när jag insåg att det här var "Det."

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Det skulle kunna vara bra för alla att ha en liten bit av det här i livet. Det hjälper oss att förstå vår resa bättre. Jag önskar bara att jag kunde förmedla det här enkla budskapet till alla. "Bry er om era medmänniskor. Hjälp till om ni kan."

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Osäker

Jag lever egentligen ett lugnt och stilla liv. Jag menar att jag blir trött och upprörd som alla andra, men nu kan jag dämpa de där känslorna för att jag har en bättre förståelse för varför alla de här grejerna händer. Det verkar som om jag är mycket lugnare för det mesta.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Jag har i stort sett beskrivit det viktigaste så som jag minns det. Det mesta av informationen som förmedlades "kände" och "förstod" jag mer än att det förklarades för mig. Det var som att använda andra sinnen för att kommunicera. Det var verkligen ganska häftigt, nu när jag tänker på det.

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Jag kommer inte på något. Men jag vill tacka er för den här möjligheten att berätta historien. Det mår jag bättre av.