Beskrivning av Upplevelse:

Jag var 9 år gammal när det hände under gymnastik timmen, som var utomhus. Vi hade på oss t-shirt och långbyxor.  Det är därför jag tror det hände runt maj. Gymnastikläraren hade satt upp en hinderbana genom att använda ett djungel gym, en gungställning och en glidbräda.  Jag ramlade av glidbrädan, som var 3 meter, spräckte mjälten och bröt några revben på min vänstra sida.  Jag blev utslagen när jag landade. Min syster som var där när det hände berättade för min mamma och pappa att jag var utslagen i 10 till 15 minuter.

Jag kommer ihåg att jag såg min gymnastiklärare och min syster som pratade med mig.  Det var som om dom pratade inuti mitt huvud. Jag kunde inte höra dom med mina öron, som när du hade ett vanligt samtal med någon, det var som om dom pratade till min själ.  Det är svårt att förklara. Det är som den rösten du pratar med när du tänker på vad du ska skriva, som om du pratar med ditt sinne.

När jag sett min syster och gymnastiklärare så kunde jag se mig själv lämna min kropp och sväva upp emot himlen. Jag kunde se men inte känna den .  Jag kunde se dom andra eleverna som stod i kö, dom flesta skrattade. Jag fortsatte att sväva högre och högre upp. Det var som att vara i ett plan eller en raket. Jag kunde se allt bli mindre och mindre och jag var rädd. Jag åkte igenom molnen och fortsatte högre tills jag åkt igenom dom och var i ett område där det började bli mörkt.

Jag fortsatte att sväva högre tills jag började höra sånger och glad musik. Efter en liten stund såg jag ett litet vitt ljus framför mig. Jag började åka emot det här ljuset.  Det blev mer och mer lysande och större. När jag kom närmare ljuset så började jag höra en röst. Det var en röst jag aldrig hört förut, den var stark men vänlig.  Det starka ljuset påminde mig nästan som om jag var på väg emot solen.

Vid det här laget så slutade jag att sväva.  Det var som att vara på botten av en brunn och titta upp emot öppningen och undra vad som finns på andra sidan det mörka hålet.  Då visade sig en skuggfigur av en lång man med lång rock och långt hår till skuldrorna. Han hade mustach och långt skägg. Han böjde sig ner och sträckte mig sin hand för att hjälpa mig ur det här mörka hålet.  När han böjde sig framåt sa han: kom följ mig.  Jag var rädd och kom ihåg vad mina föräldrar sagt att inte följa med främlingar, så jag sa att jag känner inte dig och nej jag kommer inte.

Han sa till mig att jag var alfa och omega, början och slutet.  Vid det här laget kunde jag se skuggfigurer som sjöng och dansade, dom samlades runt öppningen till det här mörka hålet som jag befann mig i.  Dom sa: kom nu, du kommer att tycka om det här.  Jag sa åt den skuggfigur som verkade vara talesman, eller ledare, för den här lyckliga samlingen människor, att det verkar kul och ni verkar ha det jättebra.  Jag vet fortfarande inte vem ni är.  Han sa att det vet du visst.  Du har aldrig mött mig men jag känner din familj och det finns andra här från din familj som vill se dig och som känner dig och din familj väldigt väl. Då började mer folk komma och dom berättade deras namn och försäkrade mig att detta skinande ljus var ett trevligt ställe att vara på. Du kommer alltid vara lycklig och alltid vara frisk. 

När dom sa det så kom jag ihåg vad jag lärt mig på söndagsskolan om hur det var i himmlen. Den långa skuggfiguren som uppenbarade sig i början sa samma sak igen "Kom, följ mig".  Jag sa att jag är för ung för att dö, min familj kommer att sakna mig, det kan inte vara min tur.  Han sa att dom saker som jag vet är sanna i mitt hjärta kommer att dela på sig och aldrig mera vara en.  Han berättade saker som skulle hända mig i mitt liv ända tills jag återkom igen.  Jag sa återigen att jag ville vara med min familj. 

Vid det här laget så började jag bli riktigt rädd, jag var ju bara nio år gammal och jag ville vara tillbaka hemma i trygghet med min familj. När jag sa "Nej" igen för den tredje gången så verkade han bli lite arg för helt plötsligt blev det mörkt.  Den här arga och vreda rösten, som skrämde mig ännu mer, började att skratta och bekräfta alla saker som den andra rösten sagt skulle hända mig när jag återvände hem.  Den visade också alla händelser som ledde upp till dem. Det var som att titta på en film om sitt liv från nutid tills du återvände till det mörka hålet, eller brunnen, med det glänsande ljuset.  Efter jag sett, vad jag kallar, filmen om mitt liv, vaknade jag upp från drömmen jag hade, precis som när du vaknar från att ha sovit.  Jag visste inte var jag var eller vem som var runt mig.  Jag var fortfarande rädd för, vad jag trodde, mardrömmen, eller en ond dröm. Jag såg min mamma och pappa stå bredvid min säng på sjukhuset.   

Jag var så glad över att se dem att jag grät.   Dom var glada att se mig också.  Dom gav mig en kram innan jag blev inkörd till operations rummet.  Dom försäkrade mig att allt skulle bli bra.  Det är allt jag kan komma ihåg den gången.  När jag blev opererad så hade jag en till upplevelse. Den här var lite annorlunda än den andra.  Den här gången såg jag fruktansvärda saker som kommer att hända i framtiden, i världen runt mig och i andra länder. Båda visade mig händelser som hängde ihop med varandra när sakerna i mitt liv kommer att hända.

Var någon medicin eller substans inblandad med potential att inverka på upplevelsen:       Nej         

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?  Nej

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?     Ja       Jag hade två minuter att leva.  

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?  Jag var vaken och medveten om vad som hände runt omkring mig. 

Var upplevelsen som en dröm i något fall?           Nej, det var som jag kunde förnimma vad som hände.  Det kändes verkligt. Det var som dom här verklighets spelen som finns nuförtiden, när det känns som du är en del av spelet.  Det var så verklighetstroget. 

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?  Ja

Beskriv ditt utseende bortsett från din kropp:   Det kändes som min kropp var kvar på marken och min själ och förnuft lämnade min kropp. 

Vilka känslor hade du under upplevelsen?   Först var jag lycklig därför att det verkade som om jag kunde flyga. Sen rädd när jag inte hade kontroll, jag kunde inte sluta sväva. Jag blev mer rädd när det blev mörkt. Lycklig over att se ett ljus och svävade emot det.  Tveksam när jag först såg skuggfiguren.  Rädd när han sa att jag måste stanna och inte kunde återvända till min familj. Nöjd och glad när jag fick se min mamma och pappa då jag vaknade upp.  

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?   Bara brus som du kan anknyta till sång och skratt, ljud som man reagerar normalt till. 

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?    Ja     När jag åkte förbi molnen och det blev mörkt så verkade det först som om jag var på botten av en djup brunn, sen verkade det vara en tunnel på grund av hur ljuset framträdde.  

Såg du ett ljus?  Ja     Det startade som ett litet ljus, som ett ljus från en liten penn-ficklampa, sen blev det till en väldigt stor cirkel.  Som när dom visar ett tåg pa tv som åker in i en tunnel, sen när det kommer ut igen och alldeles innan det krockar med dig så panorerar kameran bort.  

Träffade du eller såg några andra varelser?  Ja     Jag såg en lång mörk skuggfigur som stod i mitten av det klara ljuset och som sträckte ut sin hand.  Sen såg jag andra små skuggfigurer som närmade sig och som stod runt vad som verkade vara en öppning till en brunn.  Först sa jag nej, men dom kände mig och min familj och ville att jag skulle gå med dom ut från det här schaktet. 

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?    Ja        Jag lärde mig mer om upplevelsen från min mamma och pappa när jag var 21 ar gammal och jag äntligen tog mod till mig och talade om för dom vad som hänt.  Jag var rädd att dom skulle tro att jag var tokig. Jag frågade min pappa vad min farfars namn varit, jag hann aldrig möta honom i livet för han dog innan jag föddes.  Han sa det, men jag kan inte komma ihåg det nu, men det var det samma som skuggfiguren som pratat med mig och bett mig komma med dom. Jag fick reda på att alla dom jag pratat med var släktingar som dött innan jag var född och jag hade aldrig hunnit känna dom eller veta hur dom såg ut. Mamma och pappa blev förvånade när jag började tala om namnen på dom jag pratat med och jag beskrev också hur dom såg ut.  Dom hade även gett mig tips och råd, precis som dom sagt, som hjälpte mig förstå vilka dom var, för jag visste inte det eller vad som hänt dom. När jag berättade för mamma och pappa om dom här tipsen så började dom gråta och bad mig att aldrig tala om för mina fastrar/mostrar och farbröder/morbröder.  Jag tror vi åker till himlen när vi dör.  

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare? Ja     Ett exempel (en av många som kan bli bestyrkt av någon utanför min familj): Det handlar om min första fd fru. När skuggfiguren hade berättat och visat mig vad som skulle hända sa han att jag skulle bli gift tre ganger.  Jag kommer att vara gift till min första fru bara ett år efter ett långt år med misshandel emot mig.  Det här kan min äldsta syster bekräfta för jag hade berättat för henne om det. Det höll bara i ett år för jag blev misshandlad. Jag fick hett te' tömd över mig en gång när jag var i duschen. En annan gång fick jag kokta ägg och bakon slängda på ryggen för hon hade bränt dom.  Det är bara några av händelserna. 

Han berättade för mig att jag kommer att få tre barn med min andra fru. Vi skulle bo i en lägenhet och sen skulle vi flytta in i ett hus. Vi skulle skilja oss efter jag förlorat mitt jobb. Min mamma kommer att få hjärtproblem och min far kommer att dö.  Jag gifte mig för andra gången innan vi flyttat in i lägenheten. Innan vi gifte oss berättade jag för henne om alla saker som skulle hända när vi gift oss.  Hon trodde inte på mig då.  Jag försökte tala om för henne varför jag inte ville gifta mig, på grund av  tidigare upplevelser som blivit sanna och jag ville inte bli försmådd igen.  Jag ville inte att det skulle vara sant.  Vi gifte oss i alla fall. Min fru och hennes pappa åkte ut och skulle hitta ett ställe för oss att bo på.  När dom kom tillbaka ville min fru testa mig för hon visste ju att jag sagt att vi skulle bo i en lägenhet först och sen ett hus.  Hon bad mig rita en bild på lägenheten som jag sett i min vision och jämföra den till lägenheten vi skulle flytta in i. Dom hade hyrt lägenheten så jag hade varken sett hur den såg ut eller var den var någonstans, ingenting som kunde hjälpa mig rita vad dom sett. Jag ritade, och beskrev samtidigt som jag ritade, var allt låg i lägenheten; från trapporna till takfönstret ovanför sängen i stora sovrummet.  Allt matchade precis. 

Vi har tre barn.  Jag berättade det för min fru innan vi bestämt oss för att skaffa barn.  Vad vi skulle få och hur dom skulle se ut. Den långa skuggfiguren hade berättat det här och visat mig samma saker som jag berättade för min fru då. Jag sa att vi skulle få två flickor och en pojke.  Dom två yngsta kommer att se ut som tvillingar.  Det gör dom, min son är lika lång och väger lika mycket som min yngsta dotter. Han berättade även när vi skulle skiljas.  Jag förlorade mitt jobb, fick avsked, en månad senare åkte min mor in på en hjärtoperation och tre manader senare dog min pappa, en månad efter det var skilsmässan klar.  Allt under samma år. 

Skuggfiguren sa att min andra fd fru skulle möta någon väldigt lång strax efter vi skilt oss, dom skulle ha det bra till en början, men sedan skulle dom göra slut på grund av dålig kommunikation. Det hände också. Hon mötte en som var nästan två meter lång och gjorde slut på grund av att dom inte fick det att fungera.  Skuggfiguren sa att killen skulle möta henne någonstans och sen göra slut i sista minuten, eller hitta på en orsak till varför dom inte kunde ses, därför gjorde hon slut.  Dom ser inte varandra längre. Min fd fru har frågor om framtiden men jag ar rädd att berätta något för henne.

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?      Bara dom upplevelserna som hände, eller dom saker som ska hända och var jag är när dom händer. Två dimensioner, en var väldigt mörk och den andra var en plats där det var väldigt ljust eller lysande. Den mörka verkade ledsen och ensam, den gav mig en känsla av smärta och plågor, väldigt ledsamt känslomässigt. Den andra var väldigt lyckligt, glatt ställe, en plats du vill åka till, där du känner dig känslomässigt lycklig och inga bekymmer i världen. 

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?   Osäker            Bara resan från då jag var 9 år tills jag somnar in och när jag svävade uppåt och åkte till olika platser.  Det mörka och det ljusa.  Det var som att vara på två väldigt olika ställen, dom var inte lika varandra alls. Ingen känsla av tid, det verkade som för evigt. Alla upplevelser verkade ta en väldigt lång tid, men i verkligheten så gick det inte så lång tid.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?  Nej      

Hade gränsen någon fysisk form?   Ja    Vad jag kallar en djup brunn eller kanten på en klippa, där jag behövde hjälp att ta mig ut eller bli lyft över. Nej, jag gick varken över eller kom ut i från brunnen.  Det kändes som det skulle bli min sista destination, att jag skulle dö och det var hit jag var på väg, eller skulle stanna. Jag var skrämd och rädd, jag ville vara med min familj.    

Blev du medveten om framtida händelser?   Ja       Inte den första tiden.  Jag tänkte inte på dem, jag glömde dom först.  Bara innan saker skulle hända så brukade jag drömma om dom.  Jag brukade vakna genomsvettig och skakig. Jag har fortfarande drömmarna och svettas och skakar så att jag inte kan sova på kvällarna.  Jag är alltid rädd för vad kommer att hända och är orolig över hur jag kan förhindra att dom händer, men kan inte, det händer i alla fall.   Allt som blev berättat för mig när jag var 9 år om vad som skulle hända, har hänt även om jag har glömt det. När jag glömmer så får jag kalla kårar genom hela kroppen och jag blir väldigt trött och kan inte koncentrera mig.  Jag sover i en djup sömn och jag kommer åter ihåg, eller blir visad, vad som kommer att hända.  Ungefär efter en vecka eller månad så händer det.    

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?             Ja     Det kändes som jag var när jag sa nej till skuggfiguren; nej, jag vill inte följa med dig.  Det var som att säga till en främling att jag inte ville komma med honom känslomässigt.  

 Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?     Ja   Jag visste vad som skulle hända olika personer jag kände och ibland som jag jobbar med, var jag skulle bo, vilka slags hus, hur många barn jag ska få och har redan, vilka slags jobb jag ska få, jag kan beskriva allt från en dröm jag haft. Allt det här hände efter olyckan 1969, då jag bara var ett litet barn på 9 år. Om någon hade sagt till mig då allt som skulle hända skulle jag inte trott dem.  Jag trodde bara starkt på bibeln då.  

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?     Ja          Jag kan komma ihåg lite grann om hur det var att växa upp och vara lycklig och bekymmerslös. Nuförtiden är det totala motsatsen, jag blir bara mer och mer rädd, skrämd och vill förändra det som händer i mitt liv.  Jag vet att jag inte kan förändra något, utan jag måste acceptera vad som hänt, eftersom allt som var förutsagt har hänt redan och vad som kommer att hända har förändrat mitt liv totalt. 

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?   Skuggfiguren sa att jag skulle bli gift tre gånger.  Skild två av tre, tredje gången skulle jag möta någon med mörkt hår och som hade en son.  När jag växte upp och tittade tillbaka på dom tjejer som jag träffade, jag tänkte inte på det medan det hände och min bror påpekade det skämtsamt, så hade dom alla mörkt har. 

Händelsen visade mig att min familj, eftersom det är det jag håller fast i mitt hjärta och ville åka tillbaka till, skulle skilja sig och gå sina egna vägar.  Dom skulle inte stödja mig eller vara där för mig längre, dom skulle vända sig emot mig.  Och det gjorde dom efter jag fick diagnosen bipolär och lider från stark ångest. Den sa att jag skulle stjäla från kyrkan, eller bli anklagad för att ha stulit, kyrkan skulle vända sig emot mig när jag behövde den och mitt liv skulle skulle långsamt förspilla. Jag skulle vara som ett förlorat lamm sökande efter vägen hem.  Ropande på hjalp men ingen svarar.  Jag skulle tro men inte komma ihåg.  Jag blev anklagad för att ha stulit från kyrkans ungdoms grupp, men jag gjorde det inte, någon annan gjorde det. 

När jag skilde mig och gick igenom allt jag gick igenom så var min far döende i cancer, och jag försökte hjälpa min mamma att ta hand om honom. Jag blev avskedad från mitt jobb, skild från min familj, jag sökte hjälp hos kyrkan.  Dom trodde mig inte, dom visste inte hur dom skulle hjälpa mig och pastorn på den tiden tog min fd frus sida och hjälpte henne bli en dominerande person inom kyrkan.  Det gjorde mig svartsjuk och jag har inte gått i kyrkan sen dess.  Jag läser fortfarande bibeln, jag har tagit flera bibelkurser, men eftersom mitt kortminne är så dåligt så kan jag inte komma ihåg vad jag lärt mig.  Jag söker hjälp men har inte hittat någon precis som blev förutsagt. 

När det gäller mina jobb, är det likadant.  Den visade mig var jag skulle jobba, den visade mig en stor flygplats hangar, som såg ut som ett varuhus.  Den visade mig runt byggnaden och sa att jag skulle vara där ett tag och sen flytta in i en större. Först skulle jag vara lycklig, men sen skulle jag ha en olycka, eller något skulle hända som gjorde att jag inte kunde jobba. Det skulle leda till att min familj skildes. Jag jobbade för ett lastbilsföretag.  Första byggnaden jag jobbade i såg precis ut som den han visade mig.  Jag hade till och med berättat det för min fru, och hon påminde mig om det för jag hade glömt.

Jag kommer ihåg att jag började tänka att stället såg bekant ut.  Folket som jobbade där blev förvånade att jag visste vart allt låg utan att ha blivit visad.  Efter att ha jobbat dar i 4 år, så köpte företaget ut ett annat lastbilsföretag och vi flyttade in i en större byggnad. Efter 4 månader så blev min fot krossad av en gaffeltruck.  Gaffeltrucken backade upp på en liten ramp som ledde från lastbilskajen till bakdörren till släpet, så att man kan ta sig in och ut från lastbilen.  När gaffeltrucken körde över rampen så lyfte den och klämde min fot under den. Jag var sjukskriven i 6 månader så att min fot kunde läka.  

När jag kom tilbaka till jobbet så jobbade jag i ungefar 1 år innan jag fick reda på att jag var bipolär. Jag lider av minnesförlust och kunde inte komma ihåg vilka dörrar jag måste lasta frakten i, så jag tog frivilligt avsked och skulle skaffa hjälp.  Det var då jag fick reda på att jag inte kunde jobba.  Samtidigt så ville min andra fru skilja sig, min mor hade en hjärtoperation och min far dog.

Har du delat upplevelsen med andra?        Först så trodde dom att jag hittade på allt, dom trodde mig inte alls. Några trodde jag var tokig. Men sen dom sett en del av sakerna hända, eller testat dom som min fd fru gjorde med sin pappa, så trodde dom på mig.   Dom ville hjälpa mig bryta kretsloppet men kunde inte.  Några tror jag kan förutsäga framtiden och vill att jag ska berätta för dom vad som kommer att hända.  Andra säger att jag inte kan.    

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?  Jag kände mig annorlunda.  Det kändes som jag kom tillbaka i någon annans kropp, med mina känslor och förnuft i den.  Jag kände det som om jag inte visste var jag var eller vem jag var.  Jag måste lära mig hur allt fungerade igen och min motorik.  Jag visste inte hur jag skulle använda gaffel, sked och kniv eller vad dom var till för.  Jag var vänsterhänt, men efter olyckan så blev jag lärd att använda min högra hand. Jag får fortfarande lust, eller något säger mig, att använda min vänstra hand.  Jag har lärt mig att använda båda händer.  Jag kommer på mig själv ofta med att undra över vad som skulle hänt om jag sagt ja.   

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?  Att berätta för någon och sen se deras reaktion när det händer.  Jag gör det inte med vilja, jag glömmer allt om vad som hänt, tills jag får känslan att jag varit där förut och det är min första gång där, eller så har jag återkommande drömmar om det innan det händer.   Värsta delen är att veta att jag inte kan förändra det som kommer att hända, det verkar hända precis som jag blev visad 1969.  Jag kan inte förändra det som hänt, jag försöker förändra det som kommer hända men kan inte. 

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?   Finns det något sätt att stoppa kedjan av händelser?  Jag har försökt allt från hypnotism till att stoppa det när det händer, men kan inte. Det är som att stoppa vinden från att blåsa. Du vet när det blåser, du vet vilken riktning den åker, var den kommer ifrån och vad som gör att det blåser, men hur kan du stoppa den från att hända.   

Har ditt liv förandrat specifikt hur ett resultat av ditt erfarenhet?        Ja        Jag gick från att ha varit lycklig till att bli kroniskt deprimerad.    

Efterföljande ditt erfarenhet, har du haft något andra händelse i ditt liv, medikament eller substans vilket reproducerade något del av erfarenheten?           Nej          

Har frågorna som ställts hittills och svaren Du lämnat korrekt och uttömmande återgett Din upplevelse?            Ja      Så bra som jag har kunnat komma ihåg det.   

Skulle du kunna erbjuda några förslagen att förbättra  www.nderf.org frågeformuläret   Inte just nu.