Beskrivning av Upplevelse:

Upplevelsen nedan ägde rum sommaren 1988. När jag kastades från båten slog jag emot vattenytan med enorm kraft, det ringde i mina öron av ekot av skräcken när ljudet från motorbladen på utombordsmotorn kom närmare. Jag fick en smäll av båtens förstäv som rammade min högra sida och lämnade mig orörlig och utan andning. Jag snurrade runt handlöst medan båten körde över mig och banade sig väg i det iskalla vattnet. Jag var förlamad, oförmögen att röra mig eller andas, omedveten om vad som var upp eller ner. Jag kände något fast som höll mig uppe underifrån, och det var då jag förstod att jag hade sjunkit ner till sjöns botten.

Mitt sinne började genast bli överbelastat och en obeskrivlig känsla av skräck började få grepp om mig. Min mun öppnades och jag kippade efter luft, men det resulterade bara i att jag drog in en stor mängd vatten. Jag kunde känna hur vattnet strömmade in i min kropp, tog över, tog sitt nya territorium i besittning. Jag slöt ögonen och insåg att jag var tvungen att acceptera situationen, och nödtvånget gjorde att jag helt avkläddes mitt ego (mina tolkningar av känslor och resultat). En känsla av lugn omslöt mig, som om jag slutligen hade gjort upp med något som hade styrt och hemsökt mig hela livet. Jag var maktlös, och jag accepterade det. Det var som det var, och jag behövde ingenting annat än det. Sedan gjorde jag en omärklig övergång till en annan plats. Jag upptäckte att jag befann mig i ett tomrum; jag kan bara beskriva det som ett oändligt plan av ingenting, som en rymd utan stjärnor eller planeter. Jag hade ingen fysisk kropp och såg genom något annat än ett par fysiska ögon: allting tycktes komma från, eller existera i en och samma fullkomliga källa, vilken jag nu verkade vara en del av. Jag var inte längre medveten om, eller ens behövde vara medveten om hur det som ägde rum kunde hända, för allt accepterades för vad det var, och för vad det existerade som. Jag bombarderades genast av information som kom till mig från alla håll, genom mångfaldiga dimensioner (eller så tycktes det mig). Informationen sköljde över mig, som om detta var de sista stadierna av någon form av fullbordan som fulländade harmonin jag nu var en del av. Det var som om min varelse hade förvandlats till ett vakuum, som öppnade sig och tillät allt som någonsin varit, eller någonsin skulle komma att vara att finnas inuti. Inom loppet av vad som verkade vara mindre än ett ögonblick, var genomflödet av information över. Jag kan bara göra mitt bästa för att beskriva vad som ägde rum härnäst, för ord kommer inte ens avlägset i närheten av den faktiska känslan. Jag ska göra mitt bästa för att förklara hur det var. Jag förstod nu allt som någonsin varit eller någonsin skulle komma att vara, så det fanns inte längre något behov varken av tanke eller frågor. Jag var hel; jag var vad jag tror är den högsta existensen av frid som någonsin kan finnas, för mitt sinne var tyst och jag bara var, och ingenting mer. Jag var en del av allt som någonsin hade funnits, och följaktligen hade jag inga förväntningar eller tankar, jag existerade i allting och hade ingen form eller struktur, bara ett komplett, perfekt varande.

Jag flöt upp till ytan på sjön, en antydan till ett andetag flödade in i mig, mina ögon öppnades och jag var en förändrad människa.

Efter den här upplevelsen hade jag ingen känsla av att vara "upplyst". Men jag mindes upplevelsen, och under en kort tid verkade allting vara "nytvättat", som om världen hade fått en mycket mer lysande färgskala… Under de följande 3 åren blev jag besatt av att hitta ursprunget till känslan som jag hade haft under upplevelsen, och snart föll jag ner i en djup depression när jag inte hittade några svar. Vid det laget hade jag beslutat att ta mitt liv eftersom jag hade så oerhört mycket ångest. Jag ringde min far och bad om ursäkt för vad jag sedan skulle göra. Efter att ha lagt på luren föll jag ihop på golvet och såg direkt mig själv under mig. Sedan förflyttades jag till ett plan, på en hög plats, och en ljus plats, som inte påverkade synen. Jag hade ingen fysisk form och kunde se i 360 graders vinkel. Jag steg (rörde mig, svävade) in i en konstruktion av trä, som verkade vara en otroligt stor sal där det vistades hundratals människor. De tog ingen notis om mig när jag rörde mig förbi och till höger om dem längs den östra väggen. Jag lade märke till en enorm inramad bild av den vi numera känner som Kristus. Direkt efteråt lade jag märke till små cirkelformade färger som studsade runt på väggarna direkt framför och överallt omkring mig. Jag började se mig omkring och märkte att människorna hade vänt sig om och tittade mot norr. Färgerna var nu otroliga, det fanns miljontals av dem och de dansade och snurrade tills de alla förvandlades till en enda massiv Källa som utstrålade en stark pärlvit färg. När jag började titta mot källan stoppades jag varsamt av någon hindrande kraft. I det ögonblicket var det som om jag visste att det här var dödligt verkligt. Jag kände hur ångesten började få grepp om mig, och genast dämpades den av något som verkade smeka mig ömsint, som om en hand hade placerats under själva mitt varande. Jag började dras bakåt, fortfarande utan att kunna vända mig tillräckligt mycket för att kunna se källan. Jag började försöka nå den, ingenting betydde något längre förutom att komma fram till källan. Sedan fick jag en kommunikation som sa att det inte var dags för mig. (Det här var inte med ord, utan bara kommunicerades direkt till mig genom mitt undermedvetna.) Jag fick höra att det jag gick igenom inte hade någon betydelse, det som betydde något var att jag förstod upplevelsen och tog den för vad den var - bara en upplevelse. Det här är det bästa sättet jag kan förklara det på. Jag stod på en klippa, och jag kände att mina val var att antingen kasta mig ut, eller ta ett steg tillbaka och omvärdera situationen. Källan förklarade helt enkelt för mig att varken det ena eller det andra var svaret - svaret var att förstå att det som hände var en upplevelse och ingenting mer, och cirkeln skulle slutas. Och med det drog jag efter andan och drog in luft och satte mig genast upp.

Nu var jag tillbaka i min fysiska kropp. Min ångest var borta, och en känsla av ofantlig uppskattning av livet fanns där. Återigen var det som om världen lyste, som om alla färger hade blivit polerade. Jag kunde känna hur luften doftade och kände dess existens, jag rörde vid växter och träd och kände deras varande och det som jag tror var deras känslor, min medkänsla med livet självt och alla levande ting blev så stor att den nästan sköt genom taket. Jag fick en vetskap som hittills varit okänd för mig, och fram till idag har jag kunnat uppleva livet ur ett fullständigt annorlunda perspektiv. Min varseblivning är fortfarande mycket mer omfattande som den var då, min förmåga att fånga upp information har blivit otrolig, jag har lärt mig det mesta av den moderna teknologin utan någon som helst skolning. Det finns så mycket att säga, men jag kan bara hoppas att det här kommer att inspirera alla som har läst det. Jag har tigit om den här upplevelsen så länge och önskar nu dela med mig av den till alla. Jag är inte rädd för döden och jag vet att övergången till den är omärklig och smärtfri. Jag har kommit att förstå många många saker om livet och dess djupaste uttryck. Vi vet när vår tid kommer, vi kommer bara inte att vara "närvarande", till exempel före en olycka börjar allting gå långsammare och stannar nästan, som om filmen vi varit med i saktar ner och vi kan se den ruta för ruta. Då går vi liksom igenom en förteckning, för att ta reda på om detta är vår tid, kroppen vet, och det gör också hela varelsen. Om tiden har kommit, då äger döden rum omärkligt för kroppen, om tiden inte har kommit, då går kroppen igenom upplevelsen och filmen snabbas upp igen. Med hjälp kommer jag förhoppningsvis att skriva om insikterna jag har fått, och hoppas kunna dela dem med er alla. Jag hoppas finna en medkännande varelse som kan hjälpa mig på vägen.

Namaste,

Burke

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Informationen jag fick, det sättet jag fick den på och vetskapen jag hade under upplevelsen och följderna av den. (Jag bombarderades av tonvis med information som alltihop kom genom en mängd dimensioner samtidigt).

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag blev påkörd av en båt och sjönk till botten av sjön.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag var "närvarande".

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Inte det minsta

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag hade ingen fysisk form och kunde se i 360 graders vinkel.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Accepterande, och sen bara "varande".

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Det var tyst, och det normala tjattret i mitt sinne var också borta.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

Ja, under den andra upplevelsen såg jag ljus, men genom virvlande, snurrande färger, som alla flöt ihop till en enda stark pärlvit källa.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Under den andra upplevelsen såg jag otaliga människor.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja

Ja, återblicken kom samtidigt med flödet av information som jag fick under den första upplevelsen. Det var som en genomgång som gick igenom och in i mig, och lät mig skapa ett slut och sedan en början av varande, verkade det som.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Jag upplevde skönhet i allt, i tomrummet och i det andra, som jag har beskrivit ovan.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Var snäll och läs beskrivningen av upplevelsen, den innehåller en liten del av insikterna om livet som jag fick.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Ja

Under den andra upplevelsen "tilläts" jag inte att se källan som utstrålade ljusenergin.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Osäker

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Se den andra upplevelsen.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Förmåga att astralprojicera [förmåga att lämna kroppen ö.a.]

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Se ovan

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Se ovan

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ej svar

Det är först nu som jag kan dela den med många andra.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Medkänsla, kärlek och hopp.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa var känslan av att vara hel

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Jag hoppas kunna dela med mig av mer detaljer snart.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Det är meningen att jag ska hjälpa andra.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Jag har gjort mitt bästa för att beskriva något som är nästan obeskrivligt.