Beskrivning av Upplevelse:

Klockan 4:15 på kvällen den 22:a december 1986 kände jag det som att jag var på väg att dö, verkligen dö. Jag lade mig ner och översvämmades snart av det otroligaste starkaste vita ljus som var fyllt av den mest vidunderliga Kraften och Kärleken i universum. I ljuset hörde jag dånande mullrande vindar och det vackraste ljudet av änglar som sjöng högre än de dånande vindarna. Min kropp höll på att bli paralyserad av Ljusets kraft. Kärleken var överväldigande för mig. Jag var skräckslagen för att förlora kontrollen över mina kroppsfunktioner, begäret att ha kontroll, begäret självt, rörelse, tanke, allt mänskligt dog i detta ljus.

När det svalde mig med hull och hår började en explosion av Extas och Kärlek från min mage och spred sig in i själva ljuset. Snart blev jag till Ljuset och blev Oskuld, Kärlek, Extas, Frid, Kraft och Skönhet och Ljusets Visdom. Liksom en mor som bär sitt barn i sina armar bar ljuset mig uppåt i en oerhörd fart. Ljuset talade till mig och jag visste att det var Gud, Kraften som skapade hela universum. Ljuset sa till mig att den här första klara ljusa himlen som jag var i (som var en miljon gånger ljusare än någon kärlek jag någonsin känt på jorden), var fylld av ett oändligt antal paradisplaneter. Jag tittade ner på min kropp och den var gjord av vitt ljus men hade fortfarande en självlysande mänsklig form.

Jag tillbringade lite tid där, men fördes högre, där Guds Glädje och Salighet krossade mig till den grad att jag inte stod ut med Extasen längre, så jag exploderade in i ett nytt ljus och Salighet av Oskuld, Kärlek, Extas, Frid, Kraft och Visdom en miljon gånger starkare än den första Himlen var. Min nya kropp var ljusare och klarare och kunde på något sätt utstå den här växande stegringen av Salighet. Jag fick höra att den här Andra Himlen var fylld av oräkneliga paradisplaneter. I varje högre Himmel ökade de här egenskaperna i ljuset ännu en miljon gånger. För ett ensamt sinne, som är avskilt från det här ljuset, är det ofattbart hur ljust och vackert livet är i dessa himlar. Jag fördes till en punkt där Extasen och Kärleken var så överväldigande att jag knappt kunde stå ut med den kosmiska energins nivå och Extasen längre.

Jag exploderade in i ett nytt ljus som var en miljon gånger starkare än den Andra Himlen; detta var den Tredje Himlen. Här var min kropp fortfarande mänsklig men det var så mycket vitt ljus som lyste från den att jag inte kunde tro mina ögon. Jag kunde se över miljoner mil perfekt klart och tydligt. Ljudet av Änglarna som sjöng var så vackert och dånande och Saligt ovanför mig, jag kände det som om deras ljudvibrationer var fyllda av visdom, (så sofistikerad) att de här ljudvibrationerna faktiskt skapade liv och en myriad av möjligheter i universum; de här Änglalika ljuden var inte bara sång för nöjes skull, utan var skapande med hjälp av ljud.

Jag for snabbt genom den här Tredje Himlen och fördes till den fjärde där Guds Saligheta var så stark att jag kände det som om alla varelser här befann sig bortom till och med obeskrivlig och otänkbar Salighet. Min kropp var så lysande här att det var litet kvar av den mänskliga formen i den. Saligheten var så stark och fylld av de här egenskaperna att jag sa till Gud "Jag står inte ut längre. Du är långt större än jag någonsin har föreställt mig att Gud är, otänkbart mycket större." Hela Galaxer av energi kunde skapas av det här ljuset.

Jag bad Gud att inte föra mig högre, men det gjorde Gud. Vid det här laget var Saligheten så stark och bortom min förmåga att greppa, den här otroliga egenskapen som strömmade ner från det till och med starkare ljuset ovanför mig. Jag tror inte att det finns några planeter här uppe, men kanske lever varelser inne i stjärnorna här. Guds Nåd, den vackraste och mest poetiska egenskapen hos Gud strömmade ner som en miljon löv som föll i harmoni och minskade och filtrerade Extasen och Saligheten till den styrka som jag kunde klara av. Jag skulle kunna skriva ett helt kapitel om Saligheten och inte göra den rättvisa.

Sen togs jag med till den Femte Himlen. Min kropp var nu som en enorm sol. Den hade ingen mänsklig form längre. Saligheten här var obeskrivbar. Det som pågår här är verkligen ofattbart för mänskliga varelser.

Jag stannade där ett tag och fördes till den Sjätte Himlen, som är en miljon gånger ljusare än den Femte. Jag kommer inte att tala om hur fylld av ljus Gud är här. Änglarna sjöng så högt att inga mänskliga öron kunde höra denna universums musik. Min kropp var en ännu mer lysande sol som sammansmälte med Guds innersta ljus.

Sedan fördes jag till den Sjunde Himlen, och det som händer där är så långt bortom min förmåga att tåla, att Gud förde mig ner igen. Jag kunde bara hålla mig tio sekunder i Sjunde Himlen. Hela galaxer kunde skapas med ljuset där utan någon som helst svårighet. De varelser som kan vistas där är miljoner år mer utvecklade än jag är. Att tänka sig att i var och en av de här högre himlarna blir Ljuset och Saligheten i Oskulden, Kärleken, Extasen, Friden, Kraften, Skönheten, Nåden och Visdomen multiplicerade en miljon gånger mer än i den föregående himlen, det gör det så svårt att komma igenom och leva i.