Beskrivning av Upplevelse:

Kvällen då min NDU hände jobbade jag på ett forskningsfartyg och vi hade just återkommit från ett jobb där vi använde en ny slags ubåt och ombudet från den ubåten var ombord. Vi kunde inte gå i hamn för havet var så oroligt att det fanns risk att skeppet skulle gå på grund vid hamnen om en stor våg kom.  Det var sent på natten när vi kastade ankar ett par mil från kusten och vi bestämde oss för att gå i hamn följande morgon efter stormen var över.

Ombudet från ubåten var väldigt angelägen att gå i land så han kunde hinna med sitt flyg hem.  Ett par andra medlemmar av besättningen ville också åka hem och hade bestämt sig för att dom skulle möta oss på kajen på morgonen.  De övertalade mig och en matros att köra in dom med vår uppblåsbara flotte.

Kaptenen rekommenderade att vi skulle använda flytvästar och vi höll med.  Vi var allihopa erfarna dykare och ubåtsmaskinister så vi var vana vid livet på sjön och i vattnet. Vi fick leta omkring i båtmans-skåpet innan vi hittade de gamla dammiga västarna.  Dom flesta av oss hade inte använt flytväst på flera år och dom här var från Mae-West tiden. 

 Vi kollade på vår position på radarn och lade kursen emot hamnen och packade alla våra grejor. Sedan sänkte vi ner flotten i havet och matrosen tog plats i aktern för att köra båten och jag satt i bogen för att navigera. Båten hade en V-4 motor och kunde verkligen flyga över vattnet, men den satt nu lågt i vattnet och vi kunde inte se hamnen för det var så höga vågor. Det tog inte lång tid förrän vi förlorat vår kurs emot hamnen. 

När en våg plötsligt bröts under oss sjönk vi och jag skrek till matrosen att vända på båten och åka tillbaks ut mot sjöss.  Matrosen hade vänt båten och börjat åka när himeln blev svart och en stor våg rygg gjord av skum 7 meter hög kom över våra huvuden.

Vi befann oss på ett sandrev mitt i en brottsjö zon 1.5 km från hamnen.  Jag kommer ihåg att när jag såg skummet så skrek jag till allihopa "Jävlar här kommer den!" och sen störtade vågen ner över oss. Vågen bröt båten mitt itu från bog till akter, tre av dom fyra uppblåsbara avdelningarna brast när golvet, som var gjort av aluminum och fiberglas, gick sönder och motorn bröt av akterspegeln.

Jag slungades från bogen rakt ner i havet och vågen spann mig och tumlade runt mig när den kom ner över mig.  Det var den mest rasande kraft jag någonsin känt som attackerade min kropp och jag blev separerad från alla.  Jag förlorade all känsla av riktning och havet fortsatte att kasta runt mig som om jag var en trasdocka.  När jag öppnade mina ögon för att blåsa några bubblor för att få en ide om vilken väg som var upp så brände sanden och saltet och det var så mörkt att jag inte kunde se några bubblor.

Jag visste inte vilken väg som var upp. Men tack vare alla mina års erfarenhet som dykare hade jag lärt mig att inte få panik.  Så jag väntade och väntade på att den gamla Mae-West flytvästen skulle ta mig upp till ytan. Det finns ju inga gatulampor ute till havs så det var väldigt mörkt.  Havet fortsatte att kasta runt mig och mina lungor brände för dom inte fick luft. Jag kom aldrig i närheten av ytan och eftersom tiden gick så avtog branden i mina lungor, men det började bli väldigt kallt. Jag märkte att min hjärna led av syrebrist och ett sorts välbefinnande kom över mig. Det verkade vara en väldigt lång tid som jag hållit andan, men till slut så övertog välbefinnandet mig och jag började andas saltvatten.  Allt jag kom ihåg var branden i lungorna och sakta så försvann den och det var bara mörker, kallt mörker.

Långsamt lade jag märke till ett ljus omkring mig som blev starkare och starkare.  Jag kunde inte känna min kropp längre, jag kunde uppfatta var den var, men jag var inte kvar i den. Jag började också att bli varmare och känna mig mer lugn.  Jag kände mig dragen till en ljusare del av ljuset. Jag kunde inte stå emot, det kändes naturligt och bekant. En välkomnande känsla av att kommit hem samt en otrolig känsla av kärlek kom över mig. Jag kände mig så lycklig, lugn och älskad. Min fysiska kropp var borta, jag var på väg att bli ett ljus utan form.  Jag dömde inte det här utan accepterade min förändring för den var så naturlig.

Inuti ljuset kunde jag då känna andra tillsammans med mig och mer som kom emot mig, eller så var det jag som förflyttade mig emot dom.  Förflyttningen emot dom här andra var något som bara hände, jag ville vara med dom.  Jag kände igen dom här varelserna eller personerna och dom välkomnade mig. De stödde mig och hjälpte mig att anpassa mig. Mer varelser kom, kanske ett dussin allt som allt, och dom var runt omkring mig. Jag kände dom alla och det kändes som en familj.

Innan jag kunde kommunicera med någon av dem så började jag se glimtar, bilder från mitt liv.  Jag har lärt mig sedan dess att detta kallas för ett livs-återblick och det är väldigt svårt att förklara den obevekliga intesiteten av bilderna. Ord kan inte rättvist förklara upplevelsen. Det var inte bara bilder, men också känslor och inte bara mina känslor.  Jag kunde uppfatta andras känslor och hur mina handlingar i livet haft verkan på dem; glädjen, lyckan, hjärtesorgen, besvikelsen, kärleken, alla deras känslor. Men, det fanns inga dömande känslor. Inga känslor att jag blev dömd over mina handlingar i detta livet. Det kändes som jag granskade mitt liv så att jag kunde växa och utvecklas från den här livs erfarenheten. Sedan förändrades bilderna och känslorna och jag blev visad bilder som inte var från mitt liv. Jag blev desorienterad och förvirrad, jag blev visad delar av mitt liv som inte hänt ännu.  

De andra varelserna stödde mig, men inte med ord. De stödde mig med tankar av kärlek och medkänsla.  De talade med mig om väldigt personliga bitar från mitt liv som jag inte vill diskutera här.  Just då hörde jag väldigt klart och tydligt orden att “det inte är din tid, du måste återvända”.  Jag ville inte återvända. Jag bad att jag skulle få stanna. Och än en gång fick jag höra att det inte var min tid ännu och att jag hade en mening.   Plötsligt förstod jag att jag måste återvända till den här kroppen och fortsätta leva mitt liv. Att vara i Gud’s ljus gjorde det ännu svårare att komma tillbaka till det här livet.  Jag ville inte återvända, det var mer plågsamt än att drunkna.  Gruppen av varelser som var med mig har jag börjat kalla min själsgrupp.  Min själsgrupp hjälpte mig att återvända till min kropp.  Jag längtade redan tillbaka.  Att återvända var det svåraste som jag någonsin gjort.

Jag blev medveten om min livlösa kropp som var suspenderad i vattnet, fortfarande blåslagen av sanden och vattnet.  Sjömän brukar ta änden på ett rep och flata in änden tillbaka i repet. De kallar det här för det bittra slutet.  Nåväl, ett bittert slut på ett rep hade lindat sig runt min arm och slog på mitt bröst.  Andra änden av repet var fast knuten i båten. När nästa våg kom vred den axeln och tummen ur led på mig och drog upp mig till ytan. Tre av de luftfyllda avdelningarna på båten var tömda på luft, men en avdelning hade fortfarande luft kvar.  Min kropp var intrasslad i repet och båten.  Vågorna slog mig så hårt att det tryckte ut en del av vattnet som var i mina lungor. Jag andade mitt första andetag och min ande small in i min kropp igen.

Mina lungor brann, mitt huvud bultade och jag skulle ha glidit under ytan igen om jag inte hade varit intrasslad i båten.  Jag hostade och spydde och försökte andas igen.  På avstånd hörde jag någon ropa mitt namn.  Mina båtkamrater letade efter mig. De hade på något sätt hittat en ficklampa, medan allting annat var förlorat.  De simmade över till mig och till det som var kvar av båten.  Vi befann oss fortfarande 1.5 km från kusten. Vi höll i båten allihopa och började simma emot land.  När jag blev fri från repet hade jag fortfarande problem att hålla mig flytande.  Så jag sparkade av mig bootsen, men det hjälpte inte. Sen knöt jag upp min flytväst och såg att fodret var strimlat i trasor och fyllt med vatten. Det var flytvästen som hade dragit ner mig.  

Vad som skulle rädda livet på mig hade faktiskt dödat mig, och sen blev jag räddad av det bittra slutet.

När vi kom i land så tog två av mina båtkamrater min arm och vred den tillbaka i led.  När jag äntligen kom hem så befann jag mig i chock.  Min fru var sjuksköterska så hon tog hand om mig.  Det tog mig två dagar att helt återvända till min kropp.   En del av mig behöll en anknytning till ljuset tills jag förträngde det.

 Var någon medicin eller substans inblandad med potential att inverka på upplevelsen:       Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?  Ja   Ord kan inte beskriva det som hände, platsen eller den överväldigande känslan av kärlek. 

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?     Ja   Jag befann mig i en båt som kantrat på en rasande sjö.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?  Väldigt vaken och alert.

Var upplevelsen som en dröm i något fall?           Nej, allt var mycket verkligt.  

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?  Ja

Beskriv ditt utseende bortsett från din kropp:  Jag skulle nog säga att jag blev till en ljus kropp. 

Vilka känslor hade du under upplevelsen?   Villkorslös kärlek och medkänsla.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?   Nej

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?  Nej         

Såg du ett ljus?  Ja   Det fortsatte att bli ljusare och ljusare runt mig tills det var så ljust att jag inte skulle kunna sett om jag hade mina mänskliga ögon. 

Träffade du eller såg några andra varelser?  Ja   Kanske ett dussin som omringade mig och jag kände igen dem, men inte från det här livet.  De skickade ett meddelade av välkommen hem, medkänsla och kärlek till mig.  

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?    Ja    Samma som I fråga nummer 4, fast jag såg att jag skulle få lungcancer och överleva och berätta för andra.  

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?     Ja      Jag är fri från min allvarliga lung cancer sedan 2 år tillbaka och efter tre operationer för att reparera min ryggrad som blev uppäten av cancern.  

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?       Nej

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?   Nej

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?  Ja    Efter jag kom tillbaka så var jag förbunden med ljuset i två dagar på raken.   En del av mig var chockad, en del var i kroppen och kände smärtan, en del var i ljuset och upplevde helandet av kroppen. Under dessa två dagar så insåg jag att jag fått tre otroliga gåvor. Den första gåvan var acceptans, jag visste vem jag var och kunde acceptera att jag att jag hade fel och brister.  Jag behövde inte slå ner på mig själv över mina misslyckanden.  I stället kunde jag lära och acceptera och bli en bättre människa. Nu förstod jag hur mitt liv kunde påverka andra utan att jag visste om det. Jag vet även att jag alltid är där det är meningen att jag ska vara. Den andra gåvan var tolerans.  Det här var väldigt nytt för mig. Jag tyckte om att slå mig genom livet. Helt plötsligt så hade jag möjlighet att respektera och erkänna andras tro och tankesätt. Jag kunde nu se att andra människor upplever på sin livsväg vad dom behöver för att kunna utvecklas. Tolerans tillät mig att låta de gå sin egen väg.  Den tredje gåvan var min sanning.  

De två dagarna efter min NDU var de mäktigaste, för det var inte bara den fysiska chocken, det var mer den andliga chocken av att veta min sanning. Dessa två dagar levde jag med mitt hjärta vidöppet.  Jag upplevde allting genom ett öppet hjärta. När jag säger ett öppet hjärta, så menar jag med ljuset som du upplever i närheten av villkorslös kärlek. Känslan av att ha kommit hem fanns i hjärtat och det känns som om hjärtat utvidgat sig utanför min fysiska kropp och var i kontakt med allt. På grund av min mänskliga sida var det smärtsamt och känslofullt att  möta min egen sanning för första gangen, därför att jag stod verkligen ansikte mot ansikte med mig själv.   Jag fick se mina egna fel och min styrka ärligt och klart.  Sen insåg jag att alla har sin egen sanning och att den är annorlunda mot den verkliga sanningen.

Med dessa tre gåvor började mitt nya liv. Jag började förändras. Jag såg inte allting på samma sätt längre.  Jag började arbeta med mig själv.  Som en ung man som växte upp i Arizona hade jag fått förståelse för den amerikanska indianens naturliga väg.  Jag hade tendens att följa den vägen när jag arbetade med mig själv.  Mesta delen av min utveckling kom till mig när jag var i förtroligt samtal med naturen. Min andliga sida kommunicerade med mig genom att ge mig information som jag inte hade något sätt att veta. Först så litade jag inte på den här vetskapen, så jag brukade testa den.  Jag brukade diskutera med den här nyvaknade andliga sidan av mig själv tills jag lärde mig att lita och ha förtroende för den.

Jag forsatte att jobba, leka och leva mitt liv med min nyfunna sanning tills tio år senare.  Jag åkte på en andlig semester i Arizona, där jag växt upp som tonåring.  Min agenda var att jag skulle gå på fotvandring på de gamla stigarna och ha det kul.  Jag tänkte att jag hade kommit en lång bit på vägen med mina tre gåvor och jag tyckte att jag hade gjort det bra. Den första semesterdagen så möttes hela gruppen för att göra en morgon meditation. Jag gick lite avsides, bort från de andra, för att meditera i en liten grotta som jag visste om.  Min avsikt var att meditera och bli lugn, avslappnad och koncentrerad. Vad visste jag.  Anden och min NDU kom över mig.  Jag började återuppleva min NDU om och om igen.  Men det var annorlunda.  Den här gången talade Anden direkt till mig och sände inte bara tankar och information.  Jag hade aldrig försökt återvända eller öppna mitt hjärta sen händelsen för tio år sedan.  Det var något som jag packat ihop och placerat långt inne i mitt minne. Vid den tiden kunde inte mitt mänskliga jag acceptera den kontakten med den allvetande Guden/Gudinnan/Allt som är.  Jag insåg att det var något som jag förtryckt. Jag kom ut från meditationen och kände mitt hjärta öppnas igen.  Jag levde till hälften i ljuset och till hälften i min fysiska kropp i tre dagar.  Hela tiden så återupplevde jag händelsen igen och igen.

Så det blev min andra livsförändrande upplevelse.  Genom den här andra upplevelsen insåg jag att jag kan få kontakt med ljuset när som helst.  Jag lärde mig att vi kan alla få kontakt med ljuset.  Det gäller att vi tillåter oss själva att lyssna och att stilla sinnet. Det fick mig också att inse att vi är alla del av det vi kallar Gud.  Vi är alla medskapare till vår livsväg och allt i vår upplevelse. Jag behövde de tio åren av integration att bli förberedd för den andra förändringen, som tvingade mig till att se det här. De här insikterna gjorde att jag förändrade mitt liv ännu mer. Förut hade jag arbetat på mig själv för att bli en bättre människa, nu fick jag leva som jag lärt. Jag började på vad jag kallade mitt tysta ministerium.  Andra började komma till mig för att få hjälp. Anden kommunicerade många gånger hjälp eller bistand i form av andliga frön till dessa personer. Jag tror vad folk kände en dragning till var det annorlunda sätt jag uttryckte kärlek och medkänsla.  Genom att jag rört vid ljuset så kunde jag uttrycka villkorslös kärlek.  För att vi är alla människor så sätter vi naturligtvis villkor på vår kärlek.  Vare sig det gäller en kärlek till en flickvän eller till ett mellanmål, så har vi förväntningar.  Vi förväntar oss kärlek i retur, eller åtminstone ett visst beteende. Villkorslös kärlek fungerar inte på sånt vis.  Genom att leva ditt liv utan förväntningar på andra, genom att villkorslöst ge din kärlek, så skapar du en sann medkänsla som folk kan känna och är dragna till. Men, det kan också skapa problem.  Den mänskliga sidan missförstår ofta villkorslös kärlek.  Den mänskliga sidan skapar förväntningar. Det förorsakade mig problem innan jag insåg det.

De senaste månaderna har min tredje livsförändrande upplevelse hänt.  Under min livsgenomgång så blev jag visad vissa delar av mitt liv som jag inte levt ännu.  Att hantera cancern var en av dem.  Jag har nyligen fått diagnosen lung cancer, skede IV med en dålig prognos.  Det här kom vid en tid när jag hade mer att göra med mitt mänskliga jag än mitt andliga jag.  På grund av mitt ministerium och mina upplevelser så accepterade jag cancern omedelbart.  Det fick mig att bli mer koncentrerad och balanserad med min själ och med Anden.  Det har gett mig nya insikter om hur jag ska hantera att leva med en dödlig sjukdom. Tack och lov så har Anden kommunicerat med mig många olika sätt att hantera den fysiska smärtan, drogernas toppar och dalar och de helande mentala aspekterna. Jag blev visad visuella övningar och meditationer för att kunna lindra den fysiska smärtan och för att kunna bli mer fokuserad med min ångest och mina humör svängningar.  Så småningom kommer de att finnas på min websida till allas förmån.  Anden har indikerat att det är min framtid.  Jag ska jobba med andra som har dödliga sjukdomar och fortsätta med mitt ministerium.  Den tredje upplevelsen var inte som de andra när jag fick speciella gåvor. Det här har bringat mina gåvor tillsammans mer med balans och klarhet.  Det har också verkat som en bekräftelse att jag är igen på den perfekta platsen på min livsväg.  Jag vet att jag nu ska kommunicera vad jag upplevt och lärt mig och hur jag använder det till att hantera min dödliga sjukdom.   Jag vet att  jag ska börja dela med mig mer offentligt.

Jag tror att vad som var det starkaste av dessa tre omvandlande livs upplevelser så är det att vi alla väljer vår livs väg för att kunna växa och utvecklas, vi har alla tillträde till Gud’s ljus och kärlek, vi behöver bara stanna upp, lyssna och vara öppen för det.  Slutligen har vi hinder och upplevelser som vi måste komma igenom och lära från så att vi kan växa och utvecklas.  Gud har inte övergivit oss när allt är som jobbigast.  Det är nödvändigt att uppleva vad vi tycker är gott och ont för att kunna växa upp.  Gud’s ljus och kärlek är en del av oss och vi behöver inte leta efter den.  Vi behöver bara vara öppen för den.

Hade gränsen någon fysisk form? Nej   

Blev du medveten om framtida händelser?    Ja     Som jag beskrev till frågor nummer 12 och 13. 

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?             Ja   Jag var medveten, men jag accepterade det efter min livs-återblick, det var ingen diskussion. 

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?     Ja    Jag har beskrivit dom till fråga nummer 16. 

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?     Ja    Jag har beskrivit dom till fråga nummer 16. 

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?  Efter min NDU hände forsatte mitt äktenskap i tio år till och sen skildes vi på grund av min förändring.  Jag förstod inte då, men på grund av att min kärlek började bli villkorslös och hon var van vid att min kärlek bara var för henne med förväntningar, så gick hon någon annanstans för att hitta den kärlek hon var van vid. Min karriär gynnades av att jag kunde se andra som de var och jag avancerade upp till ledningen.  Sen hade jag möjlighet att införa begreppet  (jag jobbade inom hälsovarden) en helande omgivning. 

Har du delat upplevelsen med andra?        Jag gör det nu öppet.   Jag har en websida ägnad åt det och har blivit inbjuden till radio och tv-shower. 

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?  De beskrev jag i fråga nummer 16. 

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?  Det värsta var att återvända till det här livet, jag känner fortfarande en längtan att återvända.   Det bästa är allt positivt som jag fått från människor genom att leva mitt tysta ministerium.  

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?  

Har ditt liv förandrat specifikt hur ett resultat av ditt erfarenhet?         Ja

Efterföljande ditt erfarenhet, har du haft något andra händelse i ditt liv, medikament eller substans vilket reproducerade något del av erfarenheten?  Ja    Jag har beskrivit dom i fråga nummer 16.

Har frågorna som ställts hittills och svaren Du lämnat korrekt och uttömmande återgett Din upplevelse?            Ja det tycker jag. 

Skulle du kunna erbjuda några förslagen att förbättra  www.nderf.org frågeformuläret   Nej, det var väldigt välgjort. Jag tjuvstartade på några frågor.