Beskrivning av Upplevelse:

Jag var rätt så intresserad av att se dem trycka mot min mage, och glad för att jag inte kunde känna smärtan längre. Jag lutade mig fram och såg en pojke som jag hade känt i högstadiet, Greg, och jag sa: ”Hej Greg, vad gör du här?” (Kom ihåg: jag lutade mig egentligen inte fram, och jag ”sa” egentligen ingenting, men det är bara på det sättet som jag kan beskriva kommunikationen.) Jag minns att jag tänkte (eller sa?) vilken löjlig sak att säga, och han sa att det var okej. Jag såg att han såg ut så som jag mindes honom och att jag kunde använda energin omkring mig för att återskapa mitt jordiska utseende, men den började skingra sig, så jag försökte på nytt att omforma energin, men när den skingrade sig så visste jag att jag inte behövde försöka återskapa energin omkring mig. Jag tror att en av anledningarna till att Greg var där var för att jag skulle veta att jag var död, eftersom han var den enda person jag kände vid denna tid som hade dött. Jag kommer ihåg att när jag först kom dit, innan jag lade märke till Greg, upplevde en fantastisk känsla av lättnad och överväldigande kärlek, och av att jag förstod ”allting”. Jag tänkte: ”Ja visst ja, jag kommer ihåg nu, det är så enkelt. Jag ska aldrig glömma igen.” Men naturligtvis glömde jag ”allting”.

Bakom mig (egentligen inte bakom men jag kan inte beskriva det på något annat sätt) befann sig en massa människor i en vacker trädgård, kanske sextio personer, och de var alla glada över att se mig, och jag var så glad över att se dem att jag nästan hoppade av glädje. Jag visste att jag var i mitt ”riktiga” hem, och jag visste att mitt liv på jorden var viktigt, men det var inte det allra viktigaste i mitt liv. (Jag minns att jag såg på det på samma sätt som jag numera ser på gymnasiet, eller kanske högstadiet, viktigt och något man kan behöva erfara men inte det ALLRA viktigaste i hela livet.)

Jag såg också, och jag antar att enda sättet att beskriva det är en återblick på livet, fast det var endast som i blixtbelysning, men det tog i stort sett upp allting. Där var det en del som jag skämdes över, och jag kände att jag måste förlåta mig själv för dessa handlingar. Därefter kunde jag vara med min familj (jag visste att dessa människor var min familj), och sedan visste jag att några av de vänner jag kände i det jordiska livet också var en del av min större, riktiga familj. Därefter sa Greg: ”Du vet att du mycket snart måste bestämma dig.” Och jag sa: ”Jag vet, jag tror att jag vill stanna, det är så trevligt här.” Och han sa: ”Vill du inte vara med din son?” Jag sa: ”Han ska inte stanna?” Greg sa: ”Nej, han ska tillbaka.” Och jag sa: ”Då återvänder jag.” Fast jag ville egentligen inte. Då försvann Greg och jag återvände till min kropp. Jag har ofta undrat om Greg är min son.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:       Nej       Förklaring:       Jag hade en ”naturlig” förlossning – det var inga som helst mediciner inblandade.

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?       Ja, till exempel så säger jag ”Han sa” eller ”Jag sa” och ingen säger någonting, men man bara vet vad som sägs (eller tänks, antar jag), och jag säger att jag såg min vän Greg, och jag såg verkligen hans kropp, och min egen också, men det var bara en stor mängd energi som jag kunde återskapa till en kropp, fast det var inte nödvändigt att göra det, utan det var enbart för att jag skulle kunna känna igen andra till dess att jag ”kom ihåg”. Förstår ni? Det är oförklarligt. Jag bara visste.

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?       Ja       Jag var i slutfasen av förlossningen, moderkakan hade lossnat från livmodern, och läkaren kallades in. Jag kunde höra sköterskan säga: ”Vi förlorar bebisens hjärtslag.” om och om igen, sedan sa hon: ”Vi har förlorat bebisens hjärtslag. Vi förlorar mammans hjärtslag.” Därefter befann jag mig uppe i taket och såg ner på dem när de tryckte mot min mage.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?       Väldigt vaken och väldigt medveten.

Var upplevelsen som en dröm i något fall?       Nej, den var mycket verklig, mer verklig än det här livet.

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?       Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:       Jag kunde se min kropp på förlossningssängen. Jag hade egentligen ingen kropp, men jag kunde omforma ”energin” och skapa en kropp om jag ville det, men det var inte nödvändigt.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?       Kärlek, lättnad, glädje, fullständig förståelse.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?       Jag antar att man kan beskriva det som ett ljud, men det skulle endast vara på grund av brist på ett bättre ord, utan det var en känsla av ljud som skapade fullkomlig glädje.

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?       Nej

Såg du ett ljus?       Osäker       Jag färdades inte så långt, men jag kunde känna närvaron av det. Åh, jag kan bara inte förklara det.

Träffade du eller såg några andra varelser?       Ja       Se svaret på fråga 4

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?       Osäker              Se svaret på fråga 4

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?       Ja              Sjuksköterskan som sa att vi hade förlorat mamman, och att jag såg dem trycka på min mage, samt att jag kunde höra läkaren och sköterskorna ge varandra instruktioner. Jag talade om för läkaren senare att jag var ledsen över att vara ett sådant problem, och han sa att de var glada för att jag klarade mig.

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?       Ja       Se svaret på fråga 4. Fast nivåer är ett bra sätt att beskriva det på. Jag sa att jag tittade över och bakom men jag tror att på en annan nivå skulle vara ett bättre sätt att beskriva det.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?       Ja       Jag upplevde att det inte existerade någon tid, att allt var samtidigt.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?       Ja       Se svaret på fråga 4. Jag visste då, men inte nu, och jag minns hur det kändes att veta.

Hade gränsen någon fysisk form?       Nej

Blev du medveten om framtida händelser?       Osäker              Jag visste ”allting” då men inte nu.

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?       Ja       Se svaret på fråga 4

Har du haft några andliga, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?       Osäker              Jag känner bara att jag har empati med varje människa, och jag kan känna varför de agerar som de gör.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?       Ja       Jag är inte rädd för att dö, men jag är glad över att vara här, också. Jag älskar att vara med mina barn och mitt barnbarn, och jag älskar dem så mycket. Jag tror att jag har fått mina barn att inte vara rädda för döden. Om man inte är rädd för att dö så kan man få ett mycket bättre liv.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?       Jag är tacksam för alla former av relationer, och jag uppskattar alla relationer till familjen och till alla människor (även till djur). Jag var ingen särskilt religiös person tidigare, och jag utövar fortfarande ingen speciell religion, jag vet att ingen av dem har helt rätt, men ingen har helt fel heller, jag har bara min egen insikt och jag är väldigt andlig numera.

Har du delat upplevelsen med andra?              Jag berättade inte för någon förutom en väninna som jag visste skulle tro mig. När jag började berätta för någon så tyckte den personen att jag var knäpp. Efter att min tredje son var tre år gammal och hade sin egen NDU, och berättade om den för mig (vid tre års ålder) började jag berätta för andra människor, och jag brydde mig inte längre om de tyckte att jag var knäpp, för jag visste. En del säger att de blir skärrade, andra bara tittar på mig med en konstig blick och håller sig borta!

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?       Jag var sorgsen över att behöva återvända, men jag hade en bebis så jag blev snart optimistisk igen.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?       Känslan av glädje och kärlek. Det fanns inget som var dåligt.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?       Osäker       Jag vet inte om mitt liv förändrades, jag var en ung, gift kvinna, som just hade fött sitt första barn. Jag fick ytterligare tre barn och mitt liv förändrades så mycket av att vara en mamma. Jag vet att min syn på livet förändrades dramatiskt.