Beskrivning av Upplevelse:

Dr Long, din medverkan på “Kust till Kust” programmet igår kväll gav mig inte bara överraskningar utan gav mig mycket information också.

Efter min dotters födelse år 1959 hade jag en allvarlig astma attack.  Min 10-åriga dotter ropade på en granne att komma och hjälpa oss och jag blev skjutsad till min doktors kontor.  Det sista jag hörde var min doktor som ropade på andra doktorer och sa till någon att ringa min man för de höll på att förlora mig.

Jag kommer klart ihåg att jag kom in i ett lysande rum (aprikos-gul färgat) och pratade med två mansröster.  Jag såg ingen, men deras röster var så klara att det kändes som vi pratade genom våra själar och inte med våra läppar.  `

Jag kan komma ihåg varje ord klart och tydligt precis som om det just hänt, istället för 40 år sedan. De verkade förvånade att jag var där och en sa om och om igen: “Men det är inte hennes tid”. Jag kommer ihåg att jag kände mig generad över att de inte riktigt visste vad de skulle göra med mig.  Jag visste faktiskt inte var jag var för någonstans och tänkte inte på att fråga.  Till slut bestämde de att jag skulle vara den som avgjorde vad jag skulle göra. Jag blev uppmanad att jag kunde stanna eller gå tillbaka.  Jag frågade hur jag kunde gå tillbaka och de svarade att jag skulle fortsätta “hålla fast” Men, om jag ville stanna kvar skulle jag bara koppla av och så skulle jag vara kvar med dem.  Hela tiden kändes det som jag höll i en klippkant med fingertopparna. Jag tänkte på det ett tag och sen sade jag att jag just fött en bebis och had två till små barn och att jag kände att jag måste tillbaka så jag kunde uppfostra dem. De sa vänligt att det var ett gott beslut och rådde mig att fortsätta hålla mig kvar.

Det följande jag kommer ihåg är att jag hörde doktorerna gratulerade varandra och att min man stod bredvid mig gråtande.  Jag undrade varför doktorerna trodde att de hade något att göra med att jag kommit tillbaka. Jag försökte ta reda på hur länge jag var “borta”, men doktorerna och inte ens min man ville prata om det.  Min man’s kontor låg 15 minuter därifrån.  Nästa dag så åkte jag tillbaka för en hälsokontroll och sjuksköterskan grät när hon mötte mig, hon sa att de hade varit säkra på att jag var förlorad.  

I 15 år hade jag inga tecken på varken förkylningar eller astma.  Den första gången jag blev sjuk var när jag tittade på en Phil Donahue show och han hade en doktor på showen som pratade om NDU’s.  Jag blev väldigt chockad.

Från min barndom hade jag alltid varit väldigt intuitiv och var van vid att ha utom-kroppen upplevelser från när jag var väldigt ung.  Men, det hände mer efter min NDU och det blev till slut en börda för mig och jag försökte avvänja mig från allt. Jag känner ingen rädsla för döden, och har rådgivit många vänner och familjemedlemmar, alla som känner stor rädsla för att dö.

Jag har spenderat det senaste 40+ åren med att jobba med många grupper som hjälper de som är i nöd. Jag började skriva (och publicera), fast inte så mycket.  Jag har varit väldigt frispråkig om hälso och sjukvården, etc.  Jag har vittnat vid senats-förhör.  Innan var jag så blyg att jag kunde knappt stå upp och säga mitt namn inför en liten grupp, inte ens vänner.  Jag gav upp konventionell religion och känner att jag ägnar mig mer åt bön än innan.