Beskrivning av Upplevelse:

I Det Gudomliga Ljuset av Dr. Susan

Det är en regning lördag morgon i Illinois när jag drar mig till minnes den där vinterdagen i Texas 1995. Jag stod vid diskbänken i vårt nya hem och tänkte på min man, i flygvapnet, som hade rest en vecka tidigare på ett 3-årigt uppdrag i England. Mina två älskade döttrar, Cathy 6 år och Carol, 18 månader, lekte i närheten av mig. Vi skulle göra min man sällskap om några veckor. Vilket underbart liv vi hade, vad vi var lyckligt lottade.

Döden Knackade På Dörren

När jag stod där i köket, kände jag plötsligt en smärta i magen som fick mig att gå ner på knä. Inom en timme var jag för svag för att stå. Jag tänkte på mina barn och ringde och bad mamma och pappa om hjälp. Som sjuksköterska visste jag att det var kritiskt och jag försökte tänka logiskt kring vad som var orsaken till smärtan. Veckan innan hade jag besökt gynekologen på flygbasen eftersom "jag visste" att jag var gravid. Efter en undersökning höll han inte med mig och sa att jag inte var gravid. Jag trodde honom inte. När jag låg på sängen och hade ont, visste jag vad mina symtom berodde på, jag VAR gravid men det var en onormal graviditet där embryot lagt sig i äggledaren istället för i livmodern. Det betydde att smärtan jag kände berodde på att äggledaren brustit när embryot vuxit och att jag fick in blod i buken. Vår präst och hans fru kom dit för att be tillsammans med min mamma och pappa.

Livet Efter Döden

Färden till sjukhuset var smärtsam. När vi kom dit blev min pappa och jag tillsagda att vänta, trots att mina symptom hade klargjorts för personalen. Till sist fick jag lägga mig på en brits i ett undersökningsrum och då kände jag hur livet började försvinna från mig, jag tänkte på mina barn och hur det skulle gå för dem, vem skulle älska och ta hand om dem?

Min hörsel var utmärkt, jag kunde höra varje ord som utbyttes i rummet. Det var två läkare närvarande och tre assistenter. Jag såg att de var bekymrade när de försökte ta puls och blodtryck. I det ögonblicket började jag sakta sväva mot taket där jag stannade och tittade ner på det som utspelade sig där nere. Där var min livlösa kropp på britsen och läkaren sa till den läkare som just kom in "Var har du varit, vi ropade på dig, nu är det för sent, hon är borta, vi hittar varken puls eller blodtryck." En annan läkare sa; "Vad ska vi säga till hennes man, han är på uppdrag i England och har bara varit borta i en vecka." Från min position ovanför dem, sa jag till mig själv, "Ja, vad ska ni säga till min man, det är en bra fråga, ganska omtänksamt av dig." Jag kommer ihåg att jag i det ögonblicket tänkte, "Hur kan jag vara humoristisk i en sån här situation?"

Jag såg inte mig själv där nere på britsen eller de som var i rummet längre. Jag blev plötsligt medveten om det mest himmelska ljus som omslöt allt. Min smärta var borta och min kropp kändes fri som aldrig förr. Jag kände lycka och tillfredställelse. Jag hörde den underbaraste musik, som bara kunde ha kommit från himlen och jag tänkte, "Så det är så här himmelsk musik låter". Jag blev medveten om en känsla av frid som övergår allt förstånd. Jag började titta på detta ljus och förstå vad som hände mig och jag ville aldrig därifrån. Jag var i en gudomlig varelses närhet, den som kallas Guds Son, Jesus. Jag såg honom inte men han var där i ljuset och han talade till mig telepatiskt. Jag överväldigades av Guds Kärlek. Han sa till mig att jag måste återvända till mina små barn och att jag hade en uppgift att fullfölja på jorden. Jag ville inte därifrån men jag började sakta återvända till min kropp, som vid det här laget var i ett annat rum och förbereddes för operation. Jag fick tillbaka medvetandet länge nog för att personalen skulle hinna förklara att mitt hjärta hade börjat slå igen och att jag skulle opereras så att de kunde ta bort embryot i äggledaren och blodet i buken. Jag var inte medveten om någonting från den stunden och flera timmar framåt.

Gudomligt Besök vid Sängkanten

Himlen hade ett annat budskap till mig och jag lämnade inte min kropp den här gången. Jag låg i en uppvakningssäng och det största ögonblicket i mitt liv inträffade. Det himmelska ljuset kom tillbaka igen och fyllde rummet helt. Den här gången uppenbarade sig en syn av Jesus framför mig ur ljuset och Han var vacker. Han fyllde rummet med sin närvaro och det fanns kärlek och barmhärtighet där. Han syntes från axlarna till hjässan. Han talade till mig telepatiskt och sa; "Kom ihåg vad jag har sagt till dig, kom ihåg hur jag har visat mig för dig och det kommer att vara en trygghet och en källa av styrka för dig i framtiden och i det jobb du kommer att göra, nu vet du att du inte behöver frukta döden"

De Följande Dagarna

De närmaste dagarna av min sjukhusvistelse var det många nyfikna ur sjukhus-personalen som gjorde sig ärenden till mitt rum. Nyheter sprider sig snabbt på sjukhus och alla visste att jag hade dött och sedan kommit tillbaka. Min bibel låg bredvid mig och när gynekologen besökte mig såg han den och frågade mig om min religiösa tro. Jag visste att han hade hört vad jag berättat för några ur personalen som besökt mig. De hade varit närvarande när jag dödförklarats. Efter att jag återhämtat mig, berättade jag för dem om hela deras samtal under min död. De var förbluffade.

De Följande Åren

Senare förenades vi med min man i England och utförde vårt uppdrag att jobba med barn och ungdomar. Min erfarenhet av döden har gett en större dimension på mitt liv och mitt Söndagsskolearbete med ungdomar. Vi återvände till Staterna, min familj utökades och jag fortsatte mitt arbete som vårdlärare och min utbildning till universitetsprofessor. Jag har alltid varit tacksam att jag fick återvända till jorden och fick en andra chans och min tid här ska användas klokt. Jag är nu en pensionär med en dödlig cancer, som har levt ett väldigt bra liv och dödserfarenheten jag hade finns fortfarande i mitt hjärta, min själ och min ande efter 43 år. Guds barmhärtighet och kärlek är bestående.

1950-talets medicinska modell som utövades av läkare och sjukhus lämnade inget utrymme för fenomen som omfattade nära-dödenupplevelser eller individer som dog och sedan kom tillbaka igen upplysta av himmelska upplevelser. Min upplevelse av döden var helig för mig och jag bevarade den i mitt hjärta. Jag delade bara med mig av den till min man och min pappa och senare mina barn. På 1970-talet började det dyka upp böcker i ämnet och jag hittade en hel befolkning med liknande erfarenheter. Det var dock många av dessa människor som berättade om att ha sett sina liv i repris och ha befunnit sig i en tunnel. Jag upplevde inget av det. Kanske inträffade min "återblick på livet" när jag blev kristen och tittade tillbaka på mitt liv och bekände alla mina synder för Kristus. Det känns tryggt för mig att vårt samhälle är mycket mer välinformerat idag och att forskningen kring döden och döendet går stadigt framåt.