Beskrivning av Upplevelse:

Jag lades in på sjukhus för ett rutiningrepp, ett kejsarsnitt. Jag minns att jag sövdes och djup sömn... med andra ord, inga minnen. Sen hörde jag narkosläkaren ropa ut mina blodtrycksvärden. Hans röst var lugn och målmedveten. Plötsligt materialiserades jag uppe vid taket, till höger om min kropp. Jag såg min kropp och visste att den var min. Jag såg kirurgen. Han lyssnade på country & western musik och sydde i min kropp -- han började från vänster och gick åt höger. Han var asiatisk, och jag minns att jag tyckte att hans val av musik var intressant. Allting var i färg. Jag tittade på kroppen flera gånger och visste att det var min kropp, men jag kände mig helt objektiv gentemot den. Jag frågade mig (i mina egna tankar) om jag var hungrig eller behövde någonting; nej. Det var underbart där jag var! Jag hade inga bekymmer eller problem. När jag lyssnade på det fallande blodtrycket så visste jag att kroppen skulle dö om jag inte återvände, men det brydde jag mig inte om. Sen hörde jag följande, "25..............."

Plötsligt kastades jag neråt, nästan som om jag sögs in i någon sorts strömvirvel. Allting var svart. Det fanns absolut inget ljus. Efter en stund såg jag ett avlägset ljus. Jag var nyfiken på ljuset. Jag kände att jag rörde mig stadigt framåt mot ljuset. När jag var omkring 10-15 meter därifrån, märkte jag att ljuset verkade bestå av flammor som kom inifrån en dörröppning. Där var en mörk, hotfull figur till höger om dörren. Han verkade vara ond. Hans högra hand vinkade in mig med ett slags rullande handrörelse. Jag blev väldigt rädd. Ljud som lät som hårresande skrik (inte skrik av smärta, utan av själslig vånda) utstöttes från elden bakom honom. Jag försökte dra mig bakåt, men upptäckte att jag inte kunde.

På båda sidorna om mig dök det upp "själsguider". Deras vägledning gav den energi som gjorde att jag fortsatte att röra mig framåt. Jag fortsatte att försöka dra mig bakåt, men upptäckte att eftersom jag inte hade någon fysisk form, så hade jag ingenting jag kunde dra mig bakåt med. Det kändes som om en enorm magnet drog in mig i rummet/elden. Jag började skrika, "Låt mig dö". Jag visste att jag begärde det omöjliga; jag bad om att låta min själ dö. Jag skrek flera gånger "Låt mig dö," eftersom jag föredrog det framför att gå in genom dörröppningen.

Jag visste att jag var tillbaka i min kropp, men jag ville inte vara där. Jag ville vara på det första stället, ovanför allting. Läkarna och sköterskorna skakade mig och kallade mig vid namn. Nu hade jag en röst, tror jag. Jag skrek hela tiden "Låt mig dö". Jag kunde höra ljuden i rummet och visste att de försökte återuppliva mig, att de ville att jag skulle återvända. Till slut sa en röst, "Du har en pojke". Jag svarade, "Arton år till, och sen kan jag ge mig iväg."

Nästa morgon kom narkosläkaren in i mitt rum. Han såg mig djupt i ögonen och frågade mig om det "var någonting jag mindes." Jag nickade med huvudet upp och ner. Han frågade om jag "ville prata om det": jag skakade våldsamt på huvudet, nej. Han sa på ett dystert, olycksbådande sätt att han skulle svara på alla frågor jag kunde ha när jag var redo. Jag bara tittade på honom.

År 1983 var jag gravid igen. Jag var rädd på grund av min upplevelse 1981, och rädd att de inte skulle kunna få mig tillbaka så att jag kunde ta hand om mina barn. Jag talade med en läkare. Han lyssnade på mig. Sen tog han fram mina medicinska journaler. När han läste dem skakade han på huvudet hela tiden och sa "Åh, nej. Åh, nej." Hans uppträdande bekräftade den medicinska delen av det som hade hänt för mig. Jag frågade honom "Vad var den sista siffran, 25 genom vad?" Han svarade, "Mörkertalet var 25 genom noll" [syftar antagligen på blodtrycket ö.a.].

Den läkare som tittade på mina journaler vid ett senare tillfälle trodde att det berodde på narkosmedlet som användes. Det här var ingen mardröm, det var så verkligt att mitt blodtryck föll drastiskt. Det narkosmedlet finns inte på marknaden för närvarande, har jag fått höra. Jag TRODDE att det var något som kallades "Kensington", men det kan ha varit Ketamine [psykedelisk-anestetisk substans som är känd för att framkalla nära-dödenliknande upplevelser ö.a.] Han sa till mig att många människor hade haft upplevelser med "mardrömmar".

Jag har inget som helst behov av att få det som hände bekräftat. Jag känner mig ganska så överväldigad av den händelsen. Jag förändrade mitt liv otroligt mycket eftersom jag blev intensivt medveten om Guds existens/närvaro, och att jag har ansvarsskyldighet gentemot honom är väldigt klart!