Beskrivning av Upplevelse:

2 veckor efter att mitt andra barn hade fötts hade jag fortfarande allvarliga blödningar (blodklumpar stora som knytnävar). Min dåvarande man (numera mitt ex) åkte till den närmaste akuten med mig (antagligen i Black Hills (?) i Olympia i delstaten Washington), när han kom hem från skolan och hittade mig i chocktillstånd. Min hud var grå och fuktig, blödningen slutade bara inte och jag var iskall.

En kort stund efter att vi hade kommit till akuten kunde jag bara se suddiga konturer av personalen och min man. Jag kunde höra dem prata, men deras ord blev dämpade (liksom sättet de vuxna pratar på i de tecknade filmerna om Charlie Brown). Jag kunde bara vagt känna min makes hand när han höll mig i handen. Sen slutade en av figurerna liksom att vara suddig. Det var INTE så att han bara dök upp---han var där hela tiden, men han blev bara tydligare medan alla andra fortfarande var suddiga. Han tog min hand, och jag kunde känna var och en av hans fingrar. Hans röst var klar och normal, men de andra rösterna var fortfarande dämpade. Han var klädd i något vitt, men jag vet inte om det var en kostym, en kåpa eller något annat. Han sa, "Var inte rädd." (Faktum var att jag inte var rädd till att börja med, och jag kände mig väldigt lugn när jag såg honom.) Han sa vissa saker som jag aldrig har berättat (och aldrig kommer att göra det), och sen sa han att vi skulle vara tillsammans en dag.

De flyttade mig till en annan akutmottagning (S:t Peters Hospital i Lacey) och gjorde en skrapning för att avlägsna en del av moderkakan som inte hade kommit ut helt när min dotter föddes. Under de följande 11 åren trodde jag att om upplevelsen över huvud taget var verklig, så var mannen en ängel eller någon som jag skulle få träffa en dag i livet efter döden.

Jag skilde mig från min man och flyttade flera gånger med mina barn. Förra sommaren (2001) hamnade vi där vi är nu. Jag hade varit i området några dagar åt gången vid flera tillfällen, och vi flyttade hit några dagar före det att vi alla skulle börja i skolan. Jag såg mannen från den här upplevelsen omkring 2 dagar efter att vi hade flyttat hit. Det verkar inte som om han känner igen mig, men det är definitivt han. Han ser ut och låter likadant; han har inte åldrats, fast jag tror att jag skulle känna igen honom även om han hade det. Vissa delar av det som han sa till mig år 1990 har blivit verklighet, vilket började direkt efter att jag hade sett honom. Det är VÄLDIGT frustrerande för mig att han inte känner igen mig (eller inte låtsas om det om han gör det), för jag vet att det är meningen att han ska göra det.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Osäker

Förklaring: Jag tror inte att jag fick någon medicin förrän efteråt, men jag är inte säker.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Att den var så verklig.

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Blodförlust, chock, sänkt kroppstemperatur.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Svårt att förklara. Jag kunde inte urskilja detaljerna i det som pågick omkring mig, men mannen var kristallklar och jag kunde till och med höra honom andas.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej. Jag har haft feberhallucinationer och när jag experimenterade med droger som tonåring, och verklighetsgraden i den var så här: det vanliga (vakna) livet känns verkligare än drömmar eller hallucinationer, och den här upplevelsen kändes verkligare än det vanliga livet.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Nej

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? En känsla av lugn, vördnad, högre kärlek.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Nej

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

På ett sätt. Mannen verkade vara mycket ljusare än alla andra, men det var som om det var han själv som var ljus, inte som att det var ett ljus som lyste på honom.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Se ovan.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Nej

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Osäker

Jag var i chocktillstånd. Jag hade liksom intrycket ett tag att den här mannen och jag var de enda människorna på en liten plats, som om verkligheten bara hade bestått av honom och mig i en sluten luftficka (?).

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Osäker

Mannen sa saker till mig som blev verklighet eller som stämde senare.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Nej

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja

Ganska mycket.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Nej

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Osäker

Jag märkte att jag hade sådana lite grann före upplevelsen, men EFTER den har de ökat dramatiskt: När jag hör talas om en person som är försvunnen eller har blivit dödad får jag genast en mental bild av vad som har hänt dem, och när jag senare har kunnat få veta vad som verkligen hände (vilket jag inte alltid har kunnat), så har bilden varit korrekt.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Inte så mycket direkt efteråt, men efter att jag hade flyttat hit och sett att den här mannen är verklig föll en massa saker på plats. Den person jag var för ett år sen är väldigt annorlunda än den personen jag var före upplevelsen, och den person jag är nu är väldigt olika den personen jag var för ett år sen. Nu kan jag glädjas åt så många saker.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Jag berättade inget av det här för min fd man, för under upplevelsen fick jag veta att jag inte skulle vara tillsammans med honom så mycket längre. Jag hade varit en misshandlad kvinna utan något självförtroende och blev en 40-årig veterinärstuderande som bodde i ett område där jag inte kände någon. Jag brukade titta bort när jag mötte folk och titta ner i marken när jag gick; nu är jag lycklig och har självkänsla och jag tittar mig omkring på omgivningarna när jag går. Jag har bättre kontakt med människor, men särskilt med djur.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Jag berättade det för mina systrar, min pappa och en lärare, men inte förrän jag hade kommit hit och sett mannen. Det var inte så att jag hade glömt det, men jag tror att jag hade glömt bort hur verkligt det faktiskt var. Min lärare verkade inte veta hur han skulle reagera, mina systrar sa att de tyckte att det var intressant, men jag misstänker att de tror att jag hallucinerade. Min pappa, som har examen i psykologi, föreslog att jag skulle försöka ta reda på om något i mitt psyke kunde ha fått mig att koppla ihop ansiktet på mannen här med minnet av mannen i upplevelsen, och om det inte var så, att överväga möjligheten att upplevelsen var verklig och att mannen här kanske känner igen mig, men inte vet vad han ska göra åt det.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Ett tag var jag ledsen, för jag ville vara tillsammans med den där mannen, var han än var.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det värsta var att tro i 11 år att den här mannen var någon jag skulle träffa i livet efter döden, och sen träffa honom här och inte vara tillsammans med honom på det sättet som jag förväntade mig -- väldigt förvirrande. Det bästa är den person jag har blivit!

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Av någon anledning utvecklade jag flera allergier mot olika livsmedel (särskilt frukt) efter upplevelsen.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Fast jag inte har någon önskan att dö, är jag inte rädd för döden längre - jag har fått en större förståelse för livscykeln. Jag känner mig manad att göra vad jag kan för att hjälpa människor och lindra lidande i allmänhet.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ja

Jag har återupplevt den i drömmar flera gånger sen jag flyttade hit, vilket förtydligade det som hade sagts när jag inte var säker på det.

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Nej

Korrekt, men inte uttömmande. Den var verkligare än livet självt. Det finns inget sätt att förmedla det här i ord på.

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Jag har inga, men ni skulle kunna förmedla kontakt mellan människor som har upplevt liknande saker. Jag känner mig väldigt isolerad när jag inte kan prata med någon om det.