Beskrivning av Upplevelse:

Utomkvedshavandeskap, inre blödningar och tecken på blodförgiftning. På vägen till operationssalen, efter att ha fått en spruta för att lugna ner mig, ber jag om att få träffa en präst, men blir nekad. Men hur som helst, så har jag bestämt mig för att om jag dör, så må det ske.

"I Dina Händer lägger jag mitt Liv", sagt till Herren. På operationsbordet sa sköterskorna till mig att räkna 1-10. På 5 började jag istället läsa bönen "Fader Vår". Avslutade den inte, för jag drogs till den svarta och lite kladdiga tunneln.

Det var kolsvart, kände att jag svävade ett tag. Smärtan i magen var inte så stark när jag gick/svävade genom tunneln. Det fanns ett väldigt starkt ljus vid slutet av den. Kändes bra, tanken på att vara död störde mig inte längre. Vid slutet av tunneln kände jag att jag drogs snabbare mot ljuset.

De döda ansiktena jag känner och inte känner skrek "NEJ, gå tillbaka.. Gå tillbaka... Gå tillbaka!!" Sen viskande ljud.

Vid slutet av tunneln var jag mitt bland alla de här människorna. Jag mådde bra, ingen mer smärta, inga bekymmer och en massa värme. Min pappa var också där. Vi var lyckliga över att se varandra, men där var oroliga viskningar runt omkring. Nästan alla sa "NEJ". Det var dåliga vibbar i luften.

Det starka ljuset som långsamt hade förvandlats till en gestalt klädd i vit klädnad, rörde sig framåt. Alla blev tysta när han gick fram mot mig. Ansiktet var väldigt lysande, leende och fridfullt. Kunde till och med känna dess värme. Var inte ens lång, av medellängd och vikt. Jag frågar till och med "Är du Gud? Eller Jesus?" Log tillbaka mot mig och sa, Evelyn, inte än... gå tillbaka.. gå tillbaka. Sa till den att jag vill stanna hos min far. Han skakade på huvudet.. sa.. Evelyn, Evelyn.. inte än... du måste återvända. De där människorna runt omkring sa.. Ah/Oh! De log. Jag envisades med att få stanna. Varelsen sa bestämt, fortfarande med ett leende.. Evelyn, du måste återvända!

Jag kände hur jag sögs tillbaka till tunneln. Där var smärta igen. Någon drog i mina händer, och jag var uteur tunneln! Smärtan var tillbaka och jag var tillbaka i operationssalen. Jag gick upp, började gå. Märkte att sköterskorna pressade/pumpade på mitt bröst. "Kroppen på bordet." Försökte få bort dem och få dem att sluta för att det gjorde ont. Sen sa en av dem, hon andas! Hon är tillbaka! Och när jag lade mig ner på bordet igen, kände och hörde jag mig själv andas.

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Lysande Varelse. Vem var det?

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? "Komplett" medvetande och medveten om vad som hände.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? NEJ

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: När jag reste mig upp från operationsbordet var det lätt, trots att jag var fastbunden vid handleden. Kände mig lätt och kroppen var lite svävande. Fast jag kunde inte se mina fötter.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Sugande ljud. Viskningar. Konstig tystnad. Varelsen pratade inte egentligen, jag hörde hans tankar.

Såg Du ett ljus? Ja

Starkt ljust och genomträngande för ögat på avstånd. Men ljust och svalt och varmt när man kom närmare.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Min far vid slutet av tunneln. Vissa ansikten före slutet av tunneln känner jag inte.. Varelser och ansikten vid slutet av tunneln, många av dem känner jag. De var förvånade över att se mig komma förbi. Viskningar om att jag var där.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Gud / eller varelsen kommunicerade med tankar. Gud är varken en HAN eller HON. Uppskattar livet som det är. Döden är inte längre något skrämmande. Döden är en del av livet. Känsla av att andra (som inte levde) var närvarande i ett rum.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Osäker

Föraningar: Ibland kunde jag se att en person är väldigt sjuk av deras konstiga skimmer. Kunde frysa och få en underlig svaghet i hela kroppen när en familjemedlem eller nära vän ska dö. Kontroll av vrede eller hat. Mitt hat mot människor får dem att bli sjuka och vissa dör. Eller får otur.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

De trodde mig inte. Tvivel.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Jag såg min far. Att lämna kvar honom i den där världen.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Den upplevelsen är forfarande väldigt tydlig ända till denna dag.

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Förklara: Min upplevelse är inte en dröm, och inte heller något jag har fantiserat ihop. Jag minns den fortfarande väldigt tydligt. Ibland skaffar jag en del böcker om det här ämnet, bara för att få tröst och veta att jag inte är den enda.