Beskrivning av Upplevelse:

Under bilolyckan minns jag att jag kände hur min kropp rullade runt tillsammans med bilen. Jag minns att jag flög genom luften och landade mjukt på marken. Hela tiden kändes det som om jag tittade på en film. Efter att jag hade landat på marken, minns jag att jag tänkte att jag skulle skrika, så jag skrek en gång, ett lugnt och sansat skrik. Jag minns att jag var på intensiven före operationen och någon kyrklig man (det är allt jag vet, det fanns inget ansikte, bara en närvaro) han tog min hand och sa till mig att jag skulle bli bra efter operationen. När han tog min hand överfördes energi från honom till mig, jag kunde känna den gå igenom hela min kropp. Jag ville inte släppa hans hand, så han bände försiktigt loss min hand från hans.

Sen rörde jag mig plötsligt genom en tunnel mot ett vackert starkt ljus som var så fridfullt. Jag möttes av figurer som rörde sig och som var gjorda av ren energi. Det var en vacker kärleksfull plats. Jag minns att jag älskade att vara där och att jag häpnade över kärleken som jag fick. Jag såg tillbaka på mitt liv och det var jag som bedömde det. Jag gick tillbaka till när jag var ungefär 2 år gammal. Jag vet att jag fick alla möjliga sorters information, men jag vet inte vad det är. Ibland vet jag bara saker och jag vet inte hur jag vet dem... nästan som ett sjätte sinne.

Jag hade inget annat val än att återvända, jag ville inte och jag bönade och bad att få stanna. Jag fick höra att jag hade mycket att göra innan jag kunde komma tillbaka.

När jag kom tillbaka var en ängel där (ett strålande starkt ljus) vid foten av min säng, och när min hälsa blev bättre blev ljuset mer avlägset.

Jag var väldigt upprörd över att jag var tvungen att återvända, jag trodde faktiskt att jag var en sådan hemsk person att inte ens Gud ville ha mig.

Jag berättade inte för någon om den här upplevelsen förrän jag var i 30-årsåldern, efter att jag hade sett en intervju med James Moody.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Osäker

Förklaring: Jag var på intensiven i en vecka, kopplad till maskiner och gick kanske på vanlig medicinering

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? inga ord i vårt språk beskriver upplevelsen riktigt

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag hade drömt om bilolyckan i tre dagar i rad. Varje natt hade jag drömmar som visade mig flera detaljer av olyckan tills det till slut under den tredje natten som jag drömde var en dröm om min begravning, men jag var uppe i ett träd och försökte låta människorna som var på begravningen veta att jag inte var död. Den enda skillnaden mellan min dröm om olyckan och själva olyckan var att min vän Bill var i bilen i min dröm. Den dagen då olyckan hände klev Bill ut ur bilen för att släppa in mig och beslöt att inte följa med oss.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag var väldigt vaken och medveten om min omgivning och om andras närvaro.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Under själva olyckan kändes det drömlikt, men efter att jag hade åkt genom tunneln kändes det inte alls drömlikt. Jag var högst medveten om omgivningarna och om var jag var.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Under olyckan kände jag ingen smärta när jag såg min kropp krossas mot fordonet och marken. När jag åkte genom tunneln hade jag ingen fysisk kropp som sådan, men var medveten om ett energifält (kropp)?

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? fullständigt fridfull, en visshet om att jag återvände dit där jag kom ifrån, total ren kärlek, ilska över att jag var tvungen att återvända och väldigt ledsen efter att ha kommit tillbaka.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? När jag åkte genom tunneln talade formerna, men inte med ord, mer som tankar i sinnet.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Ja

en lång tunnel med ett starkt, fridfullt ljus som ville att jag skulle komma till det.

Såg Du ett ljus? Ja

starkt, men gjorde inte ont i ögonen. Det välkomnade mig.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Jag kände dem, men de var inte samma mänskliga varelser. Det var som om de var ren energi, men jag visste vilka de var.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja

Jag var i ett rum där andra var närvarande. Jag såg en återblick på mitt liv och bedömde det - domarna var inte hårda, det var mer som ett erkännande av att det jag hade gjort inte var rätt. Allt som jag lärde mig hjälpte mig att leva mitt liv. Jag fick kunskap och den kommer till mig när jag behöver den.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Nej

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Jag bara vet att vissa saker är sanna. Jag kan känna vissa saker. Jag kan få människor att ringa till mig genom att tänka på dem, ibland kan jag få känslan att något kommer att hända och det gör det vanligtvis också. Ibland bär mina drömmar med sig förvarningar om händelser.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Osäker

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja

Framtida händelser i mitt personliga liv, inte händelser i världen. Jag kan känna fara/varningar från mina familjemedlemmar. Jag vet när något kommer att hända innan det gör det.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Jag tvingades att komma tillbaka och jag minns att jag bönade och bad att få stanna, men jag fick höra att jag hade mycket att göra. Jag tror att jag fick höra vad jag skulle göra, men tyvärr vet jag inte vad det är nu.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Osäker

Jag tror att jag alltid har haft en gåva, men efter NDUn är jag mer i samklang med gåvan. Jag kan minnas en varelse som kom till mig när jag var omkring 2 år gammal. Han stannade hos mig tills jag var omkring 32 och sa till mig sen att jag inte behövde honom längre.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Efter olyckan, visste jag att vi är ansvariga för vad vi säger, vad vi tänker, vad vi gör mot oss själva och andra. Vi kommer att döma oss själva. Ett av de stora "förbuden" är att döda, jag menar döda andra eller försöka att begå självmord.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Jag har tillbringat år med att undersöka olika religioner och prata med människor om deras tro. För min egen del tror jag inte på någon religion, jag tror att jag har en skyddsängel och jag tror att det finns något gott i alla. Jag har arbetat med hjälpande yrken och har fått gåvan att kunna komma överens med nästan alla människor. Jag har lärt mig något av nästan alla jag har mött - men märk väl, både bra och dåliga saker - dvs. jag vill inte vara arg som den här personen när jag kommer upp i hennes ålder. Jag har mer medkänsla med människor och jag försöker att inte vara dömande - men, tyvärr är jag mänsklig med alla fel vi har. Jag antar att jag försöker att vara mer ickedömande.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

De flesta accepterade den. Men observera att jag bara diskuterar den med människor som jag tror vill höra om den. Det är inte frågan om att de ska tro på det, det är bara ett ögonblick när man delar med sig och de kan ta det som de vill, och jag försvarar inte min upplevelse. Det är vad som hände och ingen kommer att få mig att tro att det var på grund av de smärtstillande, eller att jag drömde osv. Jag vet djupt inom mig att det här är verkligt.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Ilska för att jag skickades tillbaka. Sorg för att jag var god nog att stanna. Och vetskap om att jag behövde förändra mitt liv om jag ville komma tillbaka.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? det bästa var att veta om och att känna kärleken. Det fanns ingen värsta del .

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Före NDUn levde jag självdestruktivt och gjorde ständigt dumma saker, dvs. gick ut framför bilar för att se om de skulle köra på mig, ju snabbare bil, desto bättre osv. Nu utmanar jag inte min skyddsängel.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ja

Jag gick till en kvinna som hjälpte mig att återuppleva NDUn. Det var en underbar upplevelse. Jag kunde känna ljuset på högra sidan av mitt ansikte och jag åkte genom tunneln igen, men bara för ett väldigt kort ögonblick. Efter att jag hade vaknat så grät kvinnan som hade gjort övningen med mig, hon sa att mitt ansikte bara lyste upp och strålade.

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja