Beskrivning av Upplevelse:

Ungefär klockan 2:30 på eftermiddagen den 16:e juni 2001 åkte jag tillbaka från Lacia till platsen där vi hade slagit läger under BikerŽs Week [Ung. Motorcyklisternas vecka]. Jag åkte som passagerare på min pojkväns Harley. Förutom min pojkvän var 3 andra vänner där med mig. Vi svängde runt ett hörn, där en enorm Dodge 4x4 med en King Cab höll på att göra en u-sväng. Trucken tog upp båda filerna på deras sida. Vi hade ingenstans att ta vägen och vi kunde inte stanna. Vi körde i ungefär 65 km/tim, och vi ställde oss på bromsen när vi såg trucken. Min pojkvän och jag körde in i sidan på trucken.

Jag kastades upp i luften, cirka 9 meter upp, och landade ungefär 15 meter bort från cykeln. Jag hade ingen hjälm på mig och jag landade på huvudet. Jag fick skallfrakturer under olyckan och alla mina livstecken försvann. Det mesta av det som hände sen minns jag bara oklart. Det jag har fått höra är att en av de andra två cyklarna som åkte tillsammans med oss också körde in i trucken. Cykeln som inte gjorde det kördes av två nära vänner. De sprang nerför vägen och stoppade trafiken. Om de inte hade varit där skulle vi troligen ha blivit överkörda av nästa bil som kom runt hörnet.

Den första bilen som kom stannade och hjälpte oss. I den satt två polismän som inte var i tjänst. Ironiskt nog hade en av dem varit ambulanssjukvårdare också. Hon återupplivade mig och räddade mitt liv. Hon bankade så hårt på mitt bröst att hon bröt ett av mina revben. Vi fördes alla till sjukhus. Efter att ha blivit återupplivad var jag vaken och började prata. Jag var till och med vaken det mesta av tiden på sjukhuset också. Fast jag minns inte att jag återfick medvetandet förrän jag hade varit på sjukhuset i timmar.

Det jag minns är blixtrande olikfärgade ljus, antagligen ljusen på räddnings- och polisbilarna. Jag minns att jag från en utsiktspunkt i luften såg en flicka som lades på en bår. Det var antagligen jag som såg mig själv, eftersom jag var den enda kvinnan som var inblandad i olyckan. Underligt nog minns jag också vagt att min nacke justerades när jag lades på båren, vilket tog ungefär 3 sekunder.

Första gången jag minns att jag var vaken på sjukhuset, frågade jag sköterskan varför jag var där. Hon förklarade för mig att jag just hade varit med om en olycka, och plötsligt tänkte jag, javisst ja! Och mindes allting som jag minns nu. Det som gör det här så konstigt för mig är att jag vet genom sådant jag fått höra av andra som var där, att jag hade varit vaken på olycksplatsen och också i en timme när de tog prover på mig på sjukhuset. Men det kändes som om jag just hade vaknat upp ur en sömn som var så djup och så behaglig att det var kusligt och skrämmande.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Ja

Förklaring: Efter upplevelsen vaknade jag på sjukhuset och hade inget minne av vad som just hade hänt. Men efter att jag hade fått höra att jag hade varit med om en olycka mindes jag direkt detaljerna från olyckan. När jag återfick medvetandet kändes det som om jag hade vaknat upp ur den mest fridfulla och djupa sömn man kan tänka sig. Jag är inte säker på om den här djupa känslan av avslappning berodde på morfinet jag fick på sjukhuset.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Den intensiva rädslan som gick genom märg och ben, den otroliga men kusliga sömnen jag vaknade upp ifrån, de fragmentariska bilderna jag minns.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Det varierade mellan kliniskt död och medvetslös, till att glida ur och in i medvetslösheten, till att vara medveten. Fast jag tror inte att jag någonsin var riktigt vaken. Jag hade en allvarlig hjärnskakning, så jag kände mig inte riktigt vaken på flera månader.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Ja, jag trodde att hela upplevelsen hade varit en dröm tills sköterskan berättade för mig varför jag var på sjukhuset.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag var vaken, men jag minns inte att jag var vaken. Under tiden som folk sa till mig att jag var vaken och pratade, minns jag helt andra saker.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Skräckslagen, trött, lugn, förvirrad, avslappnad, orolig.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Jag såg blixtrande starka ljus, både vita och färgade. Det pratades omkring mig, och jag var till viss grad medveten om att det fanns något bakgrundsljud, men jag hörde det ändå inte. Det var som om det fanns där, men det var avlägset och så dämpat att jag inte var medveten om det just då.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

Ja. Nu när jag ser ljusblixtarna från ambulanser, brandbilar och polisbilar får jag en väldigt obehaglig känsla.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Nej

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Nej

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

När jag upplevde det som jag tror var en ut-ur-kroppenupplevelse försvann det tid. Hela den tiden från det att jag var på olycksplatsen och på väg att läggas i ambulansen, fram till att jag vaknade upp timmar efter att jag hade kommit till sjukhuset, är borta.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Jag kände det som om det fanns en närvaro hos mig, som fick mig att känna mig lugn och försäkrade mig att allt skulle bli bra. Men jag såg aldrig något eller någon och jag pratade aldrig med någon eller något. Det var bara så att jag inte kände mig ensam. Det är svårt att beskriva. Det kändes inte som om någon eller något var där, utan bara att jag inte kände mig isolerad när jag gick igenom allting själv heller.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Nej

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Nej

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Nej

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Min syn på livet är väsentligt förändrad. Jag är överväldigande starkt medveten om min egen dödlighet. Jag undrar hela tiden över frågor som varför vi är här på jorden och om det finns någonting mer. Jag tror mer på andar och jag undrar om jag någonsin kan lära mig hur jag ska kanalisera min energi för att kommunicera med dem.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Efter min upplevelse insåg jag att jag hade förlorat en massa motivation i livet före den här händelsen. Jag tänkte att alla oddsen var emot att jag skulle klara mig den natten, men det gjorde jag. Det måste finnas en anledning till varför Gud vill att jag ska vara här. Jag besöt att ändra riktning och jag kommer att börja studera juridik i september 2003.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Jag delade inte min upplevelse med särskilt många människor. För det mesta när jag gör det, så känner jag att folk inte riktigt förstår. Det är inte det att de inte vill tro mig, det är att de är skeptiska inför ämnet redan till att börja med. De enda människor jag tror jag skulle tycka om att prata om det med skulle antagligen vara sådana som kunde känna igen sig i det.

Vilka känslor hade Du efter upplevelsen? Enorm rädsla för döden, förvirring, ilska, hade tur, tacksam, ensam.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Den värsta delen av den här upplevelsen var min extrema rädsla för döden som jag kände efteråt. Först önskade jag att jag skulle ha dött i olyckan, för jag tänkte att jag inte ens skulle ha märkt det och att det inte var så farligt. Jag tyckte att det redan var överstökat, och nu måste jag gå igenom det igen. Jag föreställde mig hur det var att dö på alla upptänkliga sätt. Det var väldigt oroväckande att se människor dö i filmer, för jag brukade föreställa mig hur det skulle vara att dö på de där sätten som de gjorde i filmerna.

Det bästa som kom ur den här olyckan är min egen självkännedom. Jag är mer fokuserad och motiverad. Jag betraktar livet på ett sätt som jag aldrig skulle ha gjort förut. Den här olyckan har också gjort att min fantasi och nyfikenhet har ökat.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ej svar

Ja, jag betraktar världen annorlunda. Jag är tacksam för allting jag har.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ja

När jag har sett vissa filmer där folk har dött, eller blivit skadade på ett liknande sätt, kan det aktivera hela upplevelsen igen. Jag har också drömmar som är förknippade med olyckan. Ljusen från räddningsfordon kan röra upp känslor från olyckan.

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Ibland undrar jag om andra upplever den här djupa sömnen som var så behaglig att det var skrämmande.