Beskrivning av Upplevelse:

När jag var 7 år gammal hade jag min första NDU, och minnet kom tillbaka till mig när jag hade en andra nära-dödenupplevelse: det var en liknande upplevelse, en liknande känsla jag hade när jag var väldigt liten! De tre upplevelserna är inte exakt likadana, men har en del gemensamt. Låt mig berätta om min första upplevelse: Jag hade varit på sjukhuset med hög feber i en månad eller så. En dag skrek sköterskan som hade tagit tempen på mig: Förbered för alkoholinsmörjning! Snart kom min doktor. Sköterskan tog av mig mina kläder och började smörja in min överkropp. Jag tänkte att talesättet att sjuksköterskor är änglar i vita kläder var en lögn, för min sköterska behandlade mig hårdhänt i det ögonblicket. Jag kände hur omgivningen flöt in i mig (det var liksom en tratt, som kallade på mig) som på en bioduk. Jag tittade på det rena ljuset, och jag skrek "Kwon Sem Bo Sal" (ett av Buddas namn) och sen var jag levande och jag skrevs ut från sjukhuset.


Beskrivning av Upplevelse:

Jag skulle vilja berätta för er om min andra NDU. Min andra NDU gjorde mig tacksam för allting i världen. Jag undrar om min andra NDU är den "riktiga" NDUn.

Jag undrar om ni känner till undervisningssystemet i Korea. Jag tänkte alltid: Varför ska jag studera och leva när Alltet kommer som slutet, bortom döden. Dessutom tänkte jag att jag inte skulle gå i skolan eftersom jag var föräldralös. Hur som helst, så började jag på universitetet.

På universitetet lärde jag mig att dricka alkohol, men jag kunde aldrig tömma koppen när mina äldre studiekamrater skickade runt ett glas med sprit, för jag hade haft tuberkulos förut. Sen slutade jag ta mediciner på sommarlovet under mitt första studieår, och en dag drack jag för mycket. Nästa dag steg jag upp tidigt på morgonen. En av mina äldre kamrater sa till mig: Det var en röra igår kväll, för du slutade andas. Fast jag kunde inte minnas det.

Samma dag klättrade jag upp på toppen av berget Hanra (det högsta i Sydkorea.) Jag var i det dumma tillståndet (jag kan inte uttrycka det så bra). Nästa kväll gick vi och dansade. Jag dansade. I det ögonblicket kändes det som om omgivningen kom in i mig igen. Jag var för häpen för att dansa mer.

En eller två dagar gick. Jag sov. Jag föll ner i den svarta tunneln i hög fart och såg ett lysande rött kors. Nästan samtidigt öppnade jag förvånat ögonen, och kände det som om min kropp hoppade till. Det var en väldigt euforisk känsla. Dessutom såg jag min högskola. Plötsligt verkade jag veta varför vi skulle leva, och jag tackade för allting.


Beskrivning av Upplevelse:

Jag skulle vilja ge er den längre versionen av min tredje upplevelse senare någon gång. Den korta versionen går såhär:

Efter min tredje NDU började jag söka efter något som hade något samband med NDUer. Först läste jag böcker, som den Tibetanska livs- och dödsboken, Liv före livet, I dödens gränsland, Upanishaderna, Dhammapada, Tao Te Ching osv.

Andra året på universitetet blev jag sjuk i tuberkulos igen. Jag återhämtade mig fysiskt och andligt efter att jag hade haft den tredje NDUn. På den tiden trodde jag att en NDU kunde ge oss tillbaka minnen som försvinner på grund av trauma. NDUer får oss att minnas det som varit, som ni vet. Jag studerade psykologi.

På den tiden trodde jag inte att jag hade något med NDUer att göra och att det var okej att leva som jag gjorde. Dessutom ville jag veta saker vetenskapligt. Så jag tog examen i livsvetenskap. Nu arbetar jag på ett immunologilabb. Fast jag plågades av mina tvivel på hur saker och ting var.

Under min sista semester var jag inte upptagen, och just då började jag söka efter information om NDUer på nätet. Så jag hittade flera viktiga webbsidor. Dessutom fick jag veta att det finns många NDUare och att jag inte är ensam.