Beskrivning av Upplevelse:

Jag var omkring 7 år gammal.. Jag vaknade och kände mig som om jag hade blytunga stenar på min mage.. Jag sa till min pappa att jag kände mig sjuk och mådde illa... efter några minuter satte jag mig upp och kräktes stora mängder blod.. min pappa hjälpte mig in i badrummet.. det var mörkt i mitt rum och han förstod inte att jag blödde förrän jag kräktes igen.. då kände jag hur jag tuppade av i badrummet.. jag brydde mig inte om att jag föll..jag tror att det var för att min pappa stödde mig... och jag hade aldrig svimmat förut, så jag visste inte hur det var att svimma! Jag har ett suddigt minne av en bilresa till sjukhuset.. Sjuksköterskorna försökte få mig att dricka den här vätskan med druvsmak (kontrastmedel?) för att jag skulle röntgas.. men jag fick bara kväljningar hela tiden.. de sa till mig att jag inte fick kräkas upp det.. jag försökte verkligen.. och de fortsatte att hälla ner det här i halsen på mig.. och jag kräktes en massa blod.. Jag antar att de kanske insåg att mina föräldrar inte skämtade om hur mycket blod jag hade kräkts upp.. de slutade att röntga mig (och att tvinga mig att dricka druvsaften).. Jag kände hur de sprang vid min sida medan jag låg på en bår och de tog mig nånstans??? Jag vaknade till lite och såg att läkaren redan hade sträckt ut en av mina armar på något slags bräda och stack in en nål.. Jag vände mig om en aning och kände samma sak i min andra arm. Jag minns att doktorn sa något till mig.. kanske försökte muntra upp mig? Sen är nästa sak jag minns.. att jag svävade ovanför mig själv.. Jag kunde se mina föräldrar på andra sidan om draperiet vid sängen som var bredvid mig.. min mamma rökte en cigarett... och min pappa hade händerna i knät och såg väldigt stressad ut.. Jag kunde liksom se mig själv.. mest tittade jag på mina föräldrar.. men jag minns inte att jag hade en kropp.. det var som om jag kunde se.. men hade inga ögon att se det med.. Det är svårt att förklara.. som om man tittar på en video genom en kamera.. man kan se allting förutom personen som filmar.

Det var så det var för mig.. jag kunde se.. men inte mig själv som var uppe i luften.. sen varje gång efter det, när jag försökte öppna mina ögon.. så var det brus och en massa oväsen.. Precis som när radioantennen går sönder på TVn... samma ljud och bild....Mitt första minne efter det är att jag vaknade tillräckligt mycket för att veta att min mamma var där.. hon sa att om jag låg stilla så skulle hon läsa för mig.... Sen var jag medvetslös från och till... jag stannade på sjukhuset en vecka.. När jag var i 20-årsåldern.. hade jag problem med magsår.. min halspulsåder är missbildad.. antagligen på grund av att jag tycker om att sova med min hand under hakan.. doktorn tror att åratal av att sova på det sättet med trycket från mina fingrar på min hals... fick min pulsåder att böja sig på ett konstigt sätt... en aning närmare min matstrupe...vilket gjorde att glaset jag svalde rispade insidan av min hals.. och halspulsåder.. en sak.. flera år senare berättade jag för min mamma vad jag hade upplevt.. hon sa att precis efter att hon hade tänt cigaretten.. så skrek doktorn att hon skulle fimpa den.. hon fortsatte att röka och struntade i doktorn.. tills en sköterska sa till henne släck den nu eller gå härifrån.. eftersom det fanns syrgasbehållare där.. och de kunde börja brinna.. DÅ sa min mamma att hon släckte den.. men hon var generad över att doktorn skrek åt henne.. och att hon gav vika för dem och släckte den (hon är väldigt viljestark!) Hon sa också till mig då att hon tände cigaretten när doktorn hade sagt till om mer blod.. sjuksköterskan hade sagt vill du ha det "stat" och han svarade, "stat i helvete spring och spring fort.. hon är redan död.. men vi kan kanske fixa till henne om vi får i henne blod tillräckligt fort".. det var då min mamma tände cigaretten.. jag sa till henne att jag svävade upp och såg allt det här hända.. det skrämde verkligen upp henne och fick henne att tappa koncepterna.. eftersom jag beskrev situationen väldigt korrekt..

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Ej svar

Förklaring: Jag var så liten.. jag vet inte riktigt.. den enda sprutan jag minns var nålen för att jag skulle få blod.. de nålarna satt i båda mina armar..

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Bakgrunden till det jag såg.. var som när radioantennen går sönder på TVn.. alldeles fullt av brus och mörkt.. på den tiden hade vi inte kabelteve, så det var svårt att förklara

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag hade rispat min halspulsåder genom att svälja glas.. kanske från ett kantstött dricksglas? Blodet rann ner i min mage.. när jag började kräkas blev det värre.. och jag fördes till sjukhuset i ilfart.. där en läkare åtminstone visste att om blodet rinner ur en så måste man stoppa in mer!.. De röntgade mig och såg rispan.. och blodet hade levrat sig där.. men inte förrän jag hade hunnit blöda en massa.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Tillräckligt vaken för att se hela rummet.. och båda sängarna med ett draperi emellan.. fast det var väldigt kort

Var upplevelsen drömlik på något sätt? nej.. inte som en dröm.. mer som att jag undrade hur jag kunde se allt det här.. hur kunde jag vara tillräckligt lång för att se över draperiet.. och sen insåg jag att jag fortfarande låg ner

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Det fanns inga armar eller ben eller bål.. när jag svävade där uppe.. bara medvetandet om att jag kunde se över draperiet.. och vid ett tillfälle innan jag blev tillräckligt lång.. så tittade jag ner och såg mig själv öga mot öga.. sen vände jag mig om tillräckligt mycket för att komma i den positionen att jag tittade ner på mig själv.. Om jag hade fötter så skulle de ha stått bredvid mitt huvud när jag låg i sängen.. det var åt det hållet jag stod.. förutom att jag inte var medveten om min kropp.. det här är bara en allmän beskrivning

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Nyfiken.. och liksom undrade vad som skulle hända sen

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Bara ljudet när antennen går sönder.. det höga ljudet som skapas när TVn är på.. men man får inte in någon kanal

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Att min mamma rökte.. och doktorn som skrek att hon skulle fimpa.. också vem som satt där på sängen.. min mamma var närmast dörren, min pappa var närmast väggen

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Som vuxen har jag något vissa kanske skulle kalla modersinstinkt.. men jag vet alltid när något avgörande kommer att hända.. En vän dödades i en bilolycka.. de berättade om olyckan på nyheterna.. jag VISSTE att det var någon jag kände.. Eller så har jag starka föraningar om fara.. eller obehag.. det är alltid rätt.. ibland drömmer jag om det innan det händer..

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Varje liten känsla jag får.. nu oroar jag mig för att det ska slå in.. förutom när jag får känslan att något KOMMER att hända.. det är alltid när jag är avslappnad.. och bara tänker på ingenting sådär i allmänhet..

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Min bästa väns dotter väntade barn.. hon undrade när barnet skulle födas.. vi bara pratade i telefon.. efter att vi hade lagt på så VISSTE jag bara att barnet skulle komma 2 veckor över tiden och skulle födas på min födelsedag.. Och det gjorde han! Jag ringde henne och berättade det för henne.. sen 1 månad senare fick hennes dotter Hannah en hjärntumör på hjärnbarken.. efter att hon hade opererats låg hon i koma i 4 månader.. sen blödde hon en massa och var tvungen att få 32 enheter blod.. alla steroider gjorde att hon fick magsår.. läkarna tyckte att det var dags att släppa henne eftersom hon fortfarande blödde häftigt när de opererade henne.. Min vän minns att jag hade rätt om barnets födelse, och att jag sa till henne om och om igen att jag kände att Hannah skulle bli frisk.. jag visste att hon skulle bli frisk. Hon skulle inte dö av det här.. så min vän sa till dem att inte avsluta de livsuppehållande åtgärderna.. efter omkring 2 timmar så kunde de kontrollera blödningen.. och när narkosen efter operationen släppte häpnade alla när hon vaknade ur sin koma.. idag lever hon och har hälsan och har inga men.. alltihop för att min vän trodde mig och litade på mig.. jag säger att hon är min vän, men vi har alltid stått varandra nära.. närmare än systrar.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Lättnad!!.. Jag tänkte herregud, om hon dör.. Jag kommer att må hemskt dåligt för att jag gav henne och hennes familj falska förhoppningar.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa är att veta att när vi dör.. så har vi en själ. Jag kan tro på Kristus, men jag kommer inte att veta säkert förrän jag träffar honom.. Men jag vet att jag har en själ.. Jag såg min kropp i ena delen av rummet när min själ tittade på den.. och min mamma och pappa på andra sidan om draperiet

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Nej.. jag bara undrar varför alla andra ser ljus och tunnlar och jag ser brus på TV när den inte fungerar ordentligt!

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Nej

Nej för jag var så liten.. jag bara trodde att alla hade sådana upplevelser