Beskrivning av Upplevelse:

Jag var som i ett mycket stort mörker, med ljuspunkter som stjärnor runt omkring. På något sätt kändes det som att jag befann mig emellan Jorden och Månen. Jag kände denna överväldigande närvaro vid min högra sida, där Månen var, men det var en intelligens. Den utstrålade kärlek, långt utöver någonting som jag tidigare hade drömt eller hört talas om, ungefär som en far. Där fanns ingen bild av honom. Han fick mig att känna sorg över att jag hade slutat på detta sätt, som ett barn som känner sig skyldigt, fast på ett kärleksfullt sätt. Jag kände närvaron av andra varelser i närheten, fast jag såg inga skapnader eller ansikten. Där var en överväldigande känsla av frid och förnöjsamhet runt omkring mig, så som läkaren sa på radioprogrammet i kväll (25/2-03): det var som att vara hemma. Varelsen hos mig fick mig att betrakta mig själv där jag låg på sjukhussängen via denna ”tub av ljus” (numera är det en kliché). Han frågade mig om jag ville återvända till denna kropp igen, och det tog ett tag innan jag kunde bestämma mig. Han sa att jag måste ge honom tre skäl till varför jag skulle tillåtas återvända. Detta var det första som öppnade mina ögon under radioprogrammet i kväll.

Ingen hade någonsin tidigare nämnt något om att behöva komma på några skäl. Under upplevelsen insåg jag hur ynkliga folks livsmål var då de omgav sig med materiella ting och människor att bli beundrade av. De visste faktiskt inte att sådant inte skulle göra någon som helst skillnad. Jag kommer ihåg att det första skälet jag gav hade något med att göra med att visa kärlek till min mamma. Det andra skälet var att jag ännu inte verkligen hade älskat någon (jag var bara 14 år gammal). Jag har glömt det tredje, men jag tror att det hade något att göra med att visa kärlek för mina medmänniskor. Återigen, anledningen till att jag tilläts återvända var att jag inte hade lärt mig uppleva kärlek. Detta var det andra som fick upp mina ögon när det gäller radioprogrammet, vilket fick det att vara något mer än en sensationell bluff.

När jag väl hade gett honom det tredje skälet uppstod ett bländande sken och så låg jag där på sängen. Jag var omgiven av ispåsar för att hålla nere min kroppstemperatur, och jag visste att där fanns människor i närheten som skötte om mig. Jag sträckte mig mot sköterskan och talade om för henne att personen som stod vid sängens fotända hade en klänning som såg ut precis som min mammas, och naturligtvis, det var min mamma.

Utökad version publicerad 11/4 2003

Vid den här tiden var jag inte riktigt ett barn. Jag var 14 år, men då jag var en och nittio lång umgicks jag med mycket äldre killar. Vi drack öl och drev omkring i skogarna i närheten av Lido Beach i Sarasota i Florida. När det var dags att sticka, ungefär vid ett-tiden på natten, klämde alla in sig i en bil förutom jag och en till som satte sig på flaket. Jag ramlade av och slog huvudet i asfalten och förlorade medvetandet. Den andre killen på flaket trodde att jag bara fejkade, så han drog upp mig i håret och lät mig falla ner på marken igen. Denna andra smäll mot huvudet orsakade en skallfraktur och blod började sippra ut ur mitt vänstra öra. De andra killarna trodde att jag var på väg att dö, så de drog iväg med bilen och lämnade mig där. De körde till min bäste väns hus, väckte honom och talade om att jag var död.

Som tur var hade en hotellägare i närheten ringt polisen på grund av stökiga killar i skogen (oss) och en polis kom precis efter att killarna hade stuckit (mirakel nr 1). Han ringde efter en ambulans och man tog mig till akuten där en stjärnkirurg inom neurologi bara råkade befinna sig för att närvara på en annan svår operation (mirakel nr 2). Man var tvungen att raka mitt huvud och borra hål i skallen för att lätta på trycket på hjärnan. Läkarna ringde efter mina föräldrar och talade om för dem att chansen var ytterst liten att jag skulle överleva, och om jag gjorde det så var risken stor att jag skulle bli ett vårdpaket för resten av mitt liv, i bästa fall, och med största sannolikhet skulle jag få leva med risken för epileptiska anfall. Jag är den äldste av åtta syskon så detta var inga goda nyheter. Jag var medvetslös i åtta dagar. Min mamma hade jobbat som sjuksköterska när hon var yngre så hon stannade kvar hos mig under hela denna tid. Jag minns att läkaren sa till mig att allt jag behövde göra var att nysa så skulle jag dö. Jag trodde att han var knäpp för att han packade in mig i all den där isen. Jag var kvar på sjukhuset i sju veckor inklusive en extra vecka på grund av en staphinfektion som man upptäckte samma dag som jag skulle få åka hem.

Jag berättade knappt för någon om vad som hade hänt under min NDU. Den skrämde livet ur folk. Jag ville tala om för dem att det är okej att dö. Jag berättade inte ens för min fru om den förrän i går kväll efter att jag hade sett min NDU på webben. En sak som jag kommer ihåg, vilket är väldigt svårt att beskriva, är att medan jag iakttog mig själv på operationsbordet och övervägde skälen till att återvända, fick varelsen som jag talade med det att verka som att återvända till Jorden var en av många alternativ. Jag var tvungen att erkänna för honom, och för mig själv, att anledningen till att jag var i denna svåra belägenhet var på grund av mitt eget handlande. Jag hade tagit en intelligens över genomsnittet, en frisk kropp och en underbar omgivning och kastat bort det. I grund och botten fick jag känslan att Gud inte hade sin hand över allting på det sätt som vi lärde oss i kyrkan. Jag kände (förstod) att vi i stor utsträckning är här helt på egen hand på grund av erfarenheten. Min syn på allt levande förändrades efter detta. Jag känner numera att alla levande varelser här har en gudomlig rätt att leva utan att behöva underordna sig andra människor (regeringar, oförskämda makar, etc). Särskilt människor och hundar kan känna detta. Du kanske tycker att jämförelsen är konstig, men det är något som påminner om filmen Crocodile Dundee – makten han hade över djur och bekanta. Jag verkar kunna kommunicera på en mycket lägre nivå. Jag vet att jag har varit till en plats som mycket få människor har kunnat återvända ifrån, och det var på grund av dessa två extremt lyckosamma omständigheter som jag kallade mirakel nr 1 och 2. Jag har aldrig träffat en annan människa som har haft en NDU. Jag undrar vilken sorts elektricitet som då skulle flöda. Jag tänker på alla i övrigt friska människor som inte klarade sig undan från dödens käftar. Vissa delar av filmen Jakobs stege skrämde vettet ur mig.

Över huvud taget yvs jag inte över vilken tur jag hade som fortfarande är här. Däremot tänker jag på hur människor lever sina liv på ett dåraktigt sätt och inte uppskattar dess gåvor. John Lennon hade rätt inställning och det hade också Duane Allman. Det är för mig livets stora fråga: Varför dör människor som predikar fred och kärlek i förtid?

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:       Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?       Ja       På den här tiden var jag i första hand tvungen att återhämta mig från en allvarlig skallskada liksom en förlängd vistelse på sjukhuset. Jag tänkte egentligen inte på upplevelsen förrän ungefär ett år senare, och då (1967) hade knappt någon skrivit eller talat om sådana saker. Jag såg den mer som en personlig upplevelse mellan mig och Gud. Jag pratade inte om den med min präst då det jag hade upplevt inte verkade ha någonting gemensamt med vad vi fick lära oss i kyrkan.

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?       Ja       Som jag redan förklarat ovan.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?       Jag föreföll fullkomligt medveten vid tillfället.

Var upplevelsen som en dröm i något fall?       Nej

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?       Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:       Jag visste att jag var avskild från kroppen för jag kunde se mig själv ligga där på bordet. Det kändes som att min skapnad bara bestod av ett runt ljus.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?       Sorg, skuld, ånger.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?       Nej

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?       Nej              Jag gick från att titta på mig själv där på bordet till att se igenom mina ögon följt av en enorm chock av kyla.

Såg du ett ljus?       Ja       Som jag redan förklarat ovan.

Träffade du eller såg några andra varelser?       Ja       Jag såg ljusskapnader som jag förstod var själar.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?       Osäker

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?       Nej

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?       Ja       Jag kände det som att jag befann mig i rymden, i närheten av Månen.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?       Ja       Jag kände det som att tid inte fanns, enbart existens.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?       Ja       Jag lärde mig att vi är satta här för att uppleva kärlek till andra människor. Allt annat är irrelevant. Jag menar inte det här på något äckligt sätt, men det kändes som att vi är pölar av kärlek och att vi har fått gåvan att ha en mänsklig kropp för att älska andra.

Hade gränsen någon fysisk form?       Nej

Blev du medveten om framtida händelser?       Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?       Ja       Han frågade mig om jag ville återvända till den där kroppen igen och det tog ett tag för mig att bestämma mig. Han sa att jag måste komma på tre skäl till varför jag skulle tillåtas att återvända. Då insåg jag hur ynkliga folks livsmål var då de omgav sig med materiella saker och människor att bli beundrade av. De visste faktiskt inte att detta inte skulle göra någon skillnad. Jag kommer ihåg att det första skälet jag gav hade något med att göra med att visa kärlek till min mamma. Det andra skälet var att jag ännu inte verkligen hade älskat någon (jag var bara 14 år gammal). Jag har glömt det tredje, men jag tror att det hade något att göra med att visa kärlek för mina medmänniskor.

Har du haft några andliga, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?       Osäker              Jag verkar kunna se in i folks ögon och tala om ifall de ljuger för mig.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?       Ja       Som jag redan förklarat ovan.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?       Jag är väldigt tolerant gentemot andra människor.

Har du delat upplevelsen med andra?              De trodde mig inte när jag berättade om momentet som hade med valet att göra.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?       Lycka

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?       Det bästa är att veta att det verkligen finns en plats som himlen. Det värsta var att nästan bli dödad för att få veta det.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?       Jag tror inte att folk som inte har haft en NDU kan begripa omfattningen av kärleken som finns där ute. Jag fick en insikt under upplevelsen att även om varelsen som var närvarande med mig TROLIGEN var Gud, så hade Han inte någon kontroll över vad vi gjorde här nere. Det var som ifall vi inte följer kärlekens lärdomar och förståelsen för våra medmänniskor utan istället beslutar oss för att dominera och mörda andra så skulle HAN inte kunna stoppa oss. På samma sätt, att försöka skylla på Honom för att vi drabbas av naturkatastrofer, skulle vara meningslöst.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?       Ja       Som jag redan förklarat ovan.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapade någon del av upplevelsen?       Nej              Jag har testat olika droger efter upplevelsen och det finns ingenting som ens kommer det minsta i närheten.

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?       Ja

Skulle du kunna ge några förslag till att förbättra www.nderf.org-frågeformuläret?       Det verkar som att möjligheten finns att folk hittar på saker och ting. Det känns som att jag på något sätt har missbrukat ett förtroende genom att lämna ut en del av denna information.