John R NDU
|
Beskrivning av Upplevelse:
Jag vaknade ungefär klockan sju på morgonen en vardag av att jag hade svårt att
andas (som vanligt levde jag med den ständiga risken att få astmaanfall). Jag
väckte min mamma och hon gav mig astmamedicin i form av en sprej och Fedrabarb.
Detta hjälpte inte så vi åkte till doktorn. Jag var ofta dit och behövde väldigt
sällan åka till sjukhuset.
Jag kom till doktorn klockan halv nio och fick vänta till halv elva då en läkare upptäckte att jag hade problem och hade blivit blå i ansiktet, så man förde mig snabbt till operation och gav mig en del sprutor. Jag vet inte vad de innehöll men de hjälpte inte och jag blev sakta sämre.
Ungefär klockan halv tolv kunde inte min mamma vänta längre på att ambulansen skulle föra mig till sjukhuset utan åkte snabbt med mig dit i sin egen bil. Medan vi sprang till receptionen fick vi veta att vi skulle gå raka vägen till hissen, och när vi gick in i den sa min mamma till mig att ”allt är okej och allt kommer att bli bra” men jag märkte att hon inte var säker på det, att hon försökte lugna mig. Så jag gav upp och slappnade av och viskade ”tack, mamma”. Det var då som jag drogs baklänges ner (men över) och bort från mina ögon. Jag var på väg ner i en tunnel i en häpnadsväckande hastighet (det var som att allt annat rörde sig och inte jag) och lämnade mina ögon bakom mig så att de såg ut som två små hål som försvann bort tills de var helt borta. (Men jag kunde fortfarande höra på ett dämpat sätt vad som hände.)
Efter vad som kändes som fem minuter kom jag till en plats jag inte kunde se men som jag kunde känna eller förnimma. Jag upplevde en överväldigande glädje och kärlek komma över mig som ett flöde som gick igenom min kropp. Jag var medveten om att närvaron av ”min dam i vitt” hade anlänt och hon välkomnade mig. Det var inte en verbal kommunikation utan mer som att jag kunde känna vad hon ville, jag föreföll veta svaren på mina frågor innan jag avslutat min tanke kring dem, som om jag alltid känt till dem. Jag blev tillfrågad om jag tyckte om tillvaron där och om jag ville stanna kvar. Självklart ville jag det men jag verkade få veta att om jag återvände så skulle jag inte få behålla kunskapen. Jag blev medveten om syftet med livet liksom om vad jag behövde göra mer av mitt liv efter att jag hade kommit tillbaka, men det var mest hypotetiskt för mig för jag ville egentligen inte återvända.
Jag upplevde det som att erfarenheten där varade under en mycket lång tid, ungefär två timmar, de flesta av mina minnen blev kvar där, men i den här världen varade det i cirka 15 minuter. Dessa väsen, andar, eller vilka ord man ska använda för att beskriva dessa varelser, var inte av kött och blod och verkade inte begränsade av fysisk utsträckning så som vi är, och medan jag var där var jag precis som dem.
Jag hade blivit förberedd på denna upplevelse ungefär fyra år tidigare då jag var tre år gammal när jag fick besök av en dam i en vit klädnad med en huva. Hon bar ett rep som bälte och sandaler på fötterna och hon pratade aldrig med mig, hon behövde inte göra det för jag föreföll veta att hon höll ett öga på mig.
Hur som helst, det var dags för mig att svara på deras fråga om vad jag ville göra, om jag ville stanna kvar eller återvända, och det var då jag hörde min mamma få veta av doktorn på högsta våningen av Mt Isa base-sjukhuset att jag hade avlidit, och han sa att han var ledsen (jag frågade min mamma om jag var död när jag kom tillbaka eftersom jag hade hört läkaren säga så) och hon blev chockad, men inte så chockad som när jag kom tillbaka. Efter att jag hade hört min mammas desperata gråt blev jag obeslutsam med dessa väsen och de log och verkade förstå, och då var jag på väg ner i tunneln (denna gång mycket snabbare, det föreföll ta bara 30 sekunder), och då jag kom tillbaka tog jag ett djupt andetag, tittade upp på min mamma och svimmade. Jag sov i två dagar och vaknade upp som om ingenting hade hänt. Min astma har aldrig varit livshotande sedan dess.
Något jag skulle vilja tillägga är följande: Medan jag var där på andra sidan visste jag att jag befann mig i verkligheten, till exempel då jag kom tillbaka så hade jag ont i hela kroppen (inte på grund av min kamp för att andas) utan på grund av tyngden och trögheten, som om jag befann mig i en drömvärld här. Ända sedan dess har jag sett på denna världen som något som inte riktigt är vad saker och ting egentligen är, denna värld är som en dröm i jämförelse med tankens klarhet på andra sidan.
Om Ni vill veta mer om hur upplevelsen har påverkat mig, tveka inte att kontakta mig genom e-post. Jag skulle vilja få möjligheten att prata med någon som har haft samma typ av upplevelse som jag och som vet. Jag trodde att jag var ensam om detta tills jag var 15 år gammal och fick se en tv-show som hette That’s Incredible, där andra människor i USA pratade om samma sak som jag hade blivit förlöjligad för i åtta år.
Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen: Nej
Var
upplevelsen
svår
att
uttrycka i
ord?
Ja
Några av händelserna har varit svåra att förklara, som till exempel att känslan
av kärlek ”där” var som något fysiskt som flödade in i mig och ut på andra sidan
som en ström. Även känslan av att veta allting och sedan inte kunna få tillbaka
minnet av det.
Under
upplevelsen,
var
det
någon
hotfull
händelse
på liv och död?
Ja
Jag dödförklarades vid framkomsten.
Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen? Jag var mer vaken än jag någonsin har varit, jag tror att jag befann mig på ett högre plan av medvetande.
Var upplevelsen som en dröm i något fall? Bara den delen av upplevelsen då jag var tvungen att återvända, livet var som en dröm under flera månader.
Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp? Ja
Beskriv ditt utseende utanför din kropp: Så som jag har beskrivit ovan.
Vilka känslor hade du under upplevelsen? Kärlek, glädje och frid.
Hörde du något ovanligt ljud eller brus? Jag hörde ett susande ljud som från en vind medan jag reste ner i tunneln. Fortfarande tänker jag på detta ljud för att jag lättare ska kunna sova.
Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad? Ja Så som jag har beskrivit ovan.
Såg du ett ljus? Nej
Träffade du eller såg några andra varelser? Ja Jag vet inte säkert hur många, jag vet att jag förnam fler än en, men jag pratade bara med en.
Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv? Inget svar Jag blev medveten om både det förflutna och framtiden men fick inte tillåtelse att ta med mig dessa tankar tillbaka.
Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare? Osäker Fick inte ta med mig detta tillbaka.
Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner? Nej
Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum? Ja Tiden kändes längre där borta, och det verkade inte finnas några begränsningar i rum och avstånd.
Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt? Ja Så som jag har beskrivit ovan.
Hade gränsen någon fysisk form? Nej
Blev du medveten om framtida händelser? Ja Ibland när saker och ting händer i mitt liv så får jag en känsla av deja vu, jag kan till exempel i förväg tala om vad någon just tänker säga och veta vad som ska inträffa innan det verkligen sker, detta brukar komma till mig kanske fem minuter innan det händer.
Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp? Ja Så som jag har beskrivit ovan.
Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen? Ja Ja, jag har kunskaper som jag inte har lärt mig här (så som vissa religiösa ritualer och jag har aldrig deltagit i något sådant).
Jag kan se auror.
Jag förnimmer andar och när jag ser dem (vilket är sällan) så gör de mig kall fast det kan vara ett väldigt varmt klimat.
Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen? Ja Jag är inte rädd för döden.
Jag VET att det finns en tillvaro efter döden.
Jag vet att en vacker, kärleksfull plats bortom dödens tröskel väntar på mig.
Jag vet att vänlighet och ren kärlek är nyckeln som kan låsa upp livets frågor.
Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval? Jag blir ständigt besviken på människor som säger att de vet vad kärlek är, och sedan gör väldigt kärlekslösa saker.
Jag behandlas med förakt för att jag välkomnar döden och inte visar den vanliga, västerländska rädslan för den.
Har du delat upplevelsen med andra? Sedan jag har fått veta att andra haft liknande upplevelser har jag funnit andra andligt sinnade människor som också haft liknande erfarenheter med andar.
Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse? Precis efter upplevelsen var jag glad över att vara tillbaka, men allt eftersom tiden har gått har jag blivit besviken.
Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse? Det bästa: Jag vet att en fantastisk plats väntar på mig. Det sämsta: Jag längtar efter att få vara där.
Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen? Jag är inte ute efter att bli känd eller tjäna pengar genom att berätta om det här för Er, jag vill bara få möjligheten att dela upplevelsen med andra som haft NDU:er samt ge människor hopp om att döden inte alltid är något att frukta.
Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse? Ja Det har alltid inträffat andliga saker för mig, men jag tillbringar det mesta av mitt liv i sökandet efter svar, jag ser fram emot att få vila.
Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat något del av erfarenheten? Nej Inte att befinna sig på andra sidan, nej.
Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse? Ja Jag tror det, jag har försökt att vara så fullständig i detaljerna i min NDU som jag har kunnat.
Skulle du kunna ge några förslag till att förbättra www.nderf.org? Jag skulle ställa fler frågor om andra upplevelser som är andliga länkar till NDU:n, som att de vet att Ni också känner till sanningen.