Beskrivning av Upplevelse:

Jag "dog" och med ens svävade jag snett ovanför de tre tonårskillarna som misshandlade mig (och deras schäferhund), ungefär ett par meter över deras huvuden. Allt och alla frös liksom blickstilla mitt i skeendet, tid och rum stannade upp. Men jag kunde röra mig, helt fritt, utan de vanliga begränsningar och tröghet som kroppen är bunden vid.  

Jag såg ner på min kropp – som inte var "jag" – och kände absolut ingen sorg över den, inte heller någon saknad efter den, någon smärta e d. Konstaterade bara att den låg där i gräset. Inget mer, inget mindre. Det kan förefalla förunderligt nu, men i denna stund var allt liksom självklart.  

Samtidigt som världen under mig hela tiden fanns kvar, i sitt frusna tillstånd, befann jag mig "omsvept" av absolut värme, tillfredsställelse och sorglöshet. Fortfarande "svävade" jag (d v s jag liksom "hängde" där uppe i luften). Jag vände på mig/mitt verkliga jag/mitt medvetande (hela jag var liksom ett enda medvetande – ingen kropp, ingen utsträckning, ingen början och slut på detta medvetande som var jag), och såg rakt framför mig, en bit uppåt (minns att jag höjde blicken), ett obeskrivligt "ljus", det var som en öppning till en annan dimension, en helt annan värld, och däri var ett ansikte.  

Jag kommer aldrig att glömma detta ansikte! Det var så fyllt av välkomnande, kravlös, varmt leende kärlek... I detta inbjudande ansikte, och i hela upplevelsen, fanns liksom inget annat än fullständigt ren och hel kärlek, obegränsad förståelse, vänlighet, och faktiskt en kärleksfull, förstående och varm humor. Jag gråter nu (trots att jag inte trodde att jag skulle göra det, efter alla dessa år!) när jag minns detta.  

Det fanns en ordlös, direkt kommunikation, som jag inte kan "översätta" till skrivna eller talade ord, eller till någon bild över huvud taget. Jag kände bara, av detta underbara ansikte, att jag var så välkommen, så väntad; faktiskt precis som om jag hade sett detta ansikte och mycket mer förut... Som om allt detta var så bekant, så hemma, så självklart. Ungefär som om jag hade varit ute på en lång, lång resa i främmande länder, och efter en tid äntligen hade kommit hem igen! Hem, där allt var så välbekant och tryggt. Och jag kände den hemvändandes översvallande glädje över att få återvända.  

Plötsligt till höger om mig, lite längre ner än ansiktet, öppnades en "dörr" (eller snarare en dörrlös ingång eller öppning), som liksom kom närmare mig, d v s öppningen blev större och större (eller om det var jag som närmade mig öppningen – svårt att veta för jag behövde liksom inte utföra någon rörelse av något slag, vare sig sväva, flyga, simma, gå e d). Jag bara ville dit – för jag var nyfiken på vad som fanns på andra sidan "dörren" – och så var jag genast där alldeles vid öppningen.  

Jag kunde först bara skymta som en enorm "folksamling" innanför öppningen. Därefter, då jag stod vid tröskeln, såg jag att där var en hel värld, eller hur jag nu ska beskriva det. Några "varelser" stod vid öppningens andra sida – jag uppfattade dessa som änglar, fast utan vingar e d, men med vackra, lyckliga ansikten och kroppar ungefär som människor. De log så välkomnande och kärleksfullt emot mig. Jag kikade in igenom öppningen men "klev" aldrig in. Då såg jag det! Det var en oändlig "värld" av änglar där innanför, miljoner, triljoner varelser. Och allt och alla var i detta obeskrivliga, rena, vackra ljus, som var som silver, ja jag kan bara inte hitta några ord för det. Och det märkligaste av allt, och samtidigt det mest underbara: det var som om alla dessa änglar väntade bara på mig! På lilla mig!  

Det var som att de visade – eller påminde – mig om vad som väntade mig en gång, något som kändes som mycket snart på något sätt... Samtidigt var det som att alla hela tiden visste att det inte var "dags" för mig än. Jag blev först förvånad, kanske besviken eller vad känslan nu var, men förlikade mig med det och accepterade detta faktum. Inte för att det var deras beslut, utan för att det var mitt beslut. De välkomnade mig i detta nu och när som helst, men jag skulle av någon anledning återvända till jorden (och därigenom till min kropp). Det var exakt som om de bara påminde mig om mitt eget beslut!  

Ögonblicket senare var jag i min kropp, reste mig upp, och sprang därifrån så fort att inte ens hunden hann ifatt mig. 

Under den följande rättegången i tingsrätten, då man gick igenom spark efter spark, slag efter slag, mot huvud och bröst, konstaterade man att "misshandeln måste bedömas som mycket grov". En del av sparkarna mot huvudet var direkt dödande. Och jag var inte ens till sjukhus! Jag behövde uppenbarligen inte det. Jag hade inga inre skador, inte heller några yttre. Jag kunde springa och gå precis som vanligt. Det enda var att jag spottade upp lite slem och mycket lite blod. Det var allt.

Var upplevelsen svår att beskriva i ord?         Ja
     Inte alls svår att skriva ner som sådan (kom mycket snabbt som "rinnande vatten" och skrev s a s sig själv, efter 21 år), dock svårt ibland att finna adekvata ord/uttryck/beskrivningar av vissa företeelser och händelser...

Förekom någon livshotande händelse i samband med upplevelsen?   Osäker
     
När under upplevelsen var Du som mest vaken eller medveten?            Jag var fullt vaken/medveten under hela upplevelsen; minns att jag tyckte att jag var mer medveten i mitt tillstånd än världen och verkligheten under mig verkade vara.

Hur skulle Du beskriva den högsta nivå av medvetenhet eller vakenhet Du hade under upplevelsen jämfört med Din vanliga nivå av medvetenhet eller vakenhet?     More consciousness and alertness than normal

Om den högsta nivå av vakenhet eller medvetenhet Du hade under upplevelsen skilde sig från Din normala medvetenhet och vakenhet, var vänlig specificera:         Jag var mer skärpt, kunde förflytta mig mycket snabbt, kunde inse saker och ting direkt, kunde samtala genom telepati, kunde uppleva så mycket på en och samma gång, tid och rum liksom upphörde ha någon betydelse, osv.

Skilde sig Din synförmåga under upplevelsen på något sätt från Din normala synförmåga?            Ja
     Såg liksom mer/fler aspekter av omgivningen snabbare och på en och samma gång. Kunde uppfatta färger och ljus på ett annat sätt. Allt var mycket, mycket klart.

Skilde sig Din hörselförmåga under upplevelsen på något sätt från Din normala hörselförmåga?
            Ja
     På så sätt att det som vi kallar "verkligheten", som hela tiden pågick under mig, som en dimension vid sidan av, var helt tyst, p g a att tid och rum stannade upp. Kan inte minnas om jag "hörde" något... i alla fall inte som vanliga audiotativa "ljud", eller om det ändå var "ljud" i en helt annan form... D v s det var liksom aldrig "tyst", utan jag uppfattade s a s ljud i form av jubel, röster, samtal, musik, ett slags ljuvligt "mummel" eller glädjeljud från alla dessa varelser...

Upplevde Du att Ditt medvetande skildes från kroppen?   Ja

Vilka känslor hade Du under upplevelsen?    Glädje, lycka, salighet, humorfylld glädje, total förståelse, förundran, beslutsamhet, samförstånd, kärlek, hemkänsla.

Passerade Du genom en tunnel eller annan form av inneslutet utrymme?       Osäker
            Minns/upplevde inte någon "tunnel" e d. Bara denna dörrlösa öppning.

Såg Du ett ljus?      Osäker
      Kan inte minnas att jag såg något direkt ljus, annat än dessa vackra, klara färger. Och att allt hade ett silvrigt skimmer. Minns renheten, skönheten och klarheten i allt. Å andra sidan har jag den starka känslan av att jag inte minns precis allt som hände, att vissa "saker" försvunnit ur mitt medvetande/minne...

Mötte eller såg Du några andra varelser?       Ja
     Varelser och/eller änglar. De fanns dels ovanför mig, dels på andra sidan om "dörröppningen. Det var inga jag kände från mitt jordeliv, däremot från mitt tidigare "andeliv". Det är jag övertygad om. Vi kommunicerade genom telepati, tror jag. Det var som "röster", som kom och gick omedelbart oss emellan... En fullständigt klar och direkt kommunikation, som inte kunde tillåta några lögner på något sätt, bara ren och klar kommunikation. Vi talade om och kring det jag beskrivit, om meningen och syftet med mitt liv, om Guds värld och alltings ordning och mening, om mycket annat också.

Gick Du igenom en återblick på händelser i Ditt liv?            Nej
     
Observerade eller hörde Du någonting under Din upplevelse som gällde människor eller händelser och som senare kunde verifieras?        Nej
     
Såg eller besökte Du några vackra eller på andra sätt speciella eller minnesvärda platser, plan eller dimensioner?          Ja
     Den oändliga värld som fanns på andra sidan "dörröppningen".

Upplevde Du att tiden eller rummet förändrades på något sätt?  Ja
     Både tid och rum här på jorden stannade upp fullständigt. Samtidigt som "tiden och rummet" på andra sidan var högst levande, påtagligt och verkligt.

Upplevde Du att Du fick någon särskild kunskap, fick kännedom om någon universell ordning eller mening?       Ja
     Främst detta: Det fanns en mening med mitt liv och tillvaro här på jorden, något jag en gång hade valt själv. Det finns en mening och ordning med hela världen/kosmos/Guds värld. Kärlek och förståelse är det absolut viktigaste. Jag fick verkligen lära mig vad Förlåtelsen handlar om och innebär, den stora hemligheten kring detta! Vad meningen annars med mitt liv här går ut på är däremot något jag inte fick veta/minns.

Nådde Du någon sorts gräns eller något som begränsade Din framkomst?    Ja
     Valde själv att ej passera gränsen/"dörröppningen". Insåg att jag hade ett helt självständigt val att gå vidare, men gjorde inte det, i enlighet med vad jag hade beslutat innan jag föddes, som har att göra med min uppgift/skola här på jorden.

Fick Du någon vetskap om framtida händelser?      Nej
          
Fick Du några mediala, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen?  Ja
     Kan ibland förutse framtiden, vilket ofta har verifierats, av både viktiga och mer triviala händelser. Drömmer sanndrömmar, får visioner i form av snabba "filmklipp" eller insikter. Kan förnimma och visuellt/auditativt uppfatta närvaro av döda människor/andar. Kan ej bära armbandsur då dessa på olika sätt går sönder: själva armbandet går sönder, splintar lossnar, klockan stannar för gott eller går för fort/sakta, visare böjs under boettglaset.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja
     Det tog ca 10-12 år innan jag berättade för min fru. Hon förstod och reagerade med intresse, fascination och glädje. Hon påverkades helt klart, innan hon nyligen dog. Även andra har på senare tid påverkats, enbart positivt.

Visste Du något om NDUer före Din upplevelse?     Nej
     
Hur betraktade Du upplevelsens verklighet kort (dagar/veckor) efter att den ägt rum:            Experience was definitely real    Den var mer verklig än "verkligheten". Jag kände både sorg/saknad och outsäglig glädje över att ha upplevt den. Jag mindes, då som nu, exakt allt kring den.

Fanns det någon eller flera delar av upplevelsen som var särskilt meningsfull eller betydelsefull för Dig?   Särskilt att rädsla/osäkerhet för döden försvann helt. Detta att uppleva allt kring Jesus, änglarna etc samt kärleken och humorn betyder obeskrivligt mycket. Insikten kring inte minst Förlåtelsen och förståelsen är viktig.

Hur betraktar Du upplevelsens verklighet nu:           Experience was definitely real    Det var och är en mycket stor rikedom; samtidigt har den gjort mig mer allvarlig och reflekterande, mer känslig för andra människor och inte minst djur.

Har Dina relationer förändrats på något sätt specifikt på grund av Din upplevelse?  Ja
     Är nog mer inkännande, empatisk och känslig nu.

Har Din religiösa trosåskådning eller utövande förändrats på något sätt specifikt på grund av Din upplevelse? Ja
     Nu tror jag inte, jag vet.

Har några andra händelser i Ditt liv, mediciner eller andra substanser senare gjort att Du upplevt något snarlikt nära-dödenupplevelsen?         Nej
     
Skulle Du vilja tillägga någonting ytterligare om upplevelsen?    Bara detta: Vi är alla sammanlänkade, vi hör alla samman med universum och kosmos. Allt vi gör mot andra gör vi även mot oss själva, tillvaron och Gud. Kärleken, förståelsen, humorn och visdomen är det viktigaste. Ingen kommer undan detta, ingen är ett undantag, allt hör ihop.

Har frågorna som ställts hittills och svaren Du lämnat korrekt och uttömmande återgett Din upplevelse? Ja
    
Har Du några förslag på hur vi skulle kunna förbättra detta frågeformulär? Skulle vi kunna ställa andra eller ytterligare frågor för att göra det lättare för Dig att beskriva Din upplevelse?      Det viktigaste är i så fall kanske att de som har haft en NDU är med och utformar frågorna, gärna av så många som möjligt som har haft olika former av NDU:er och p g a olika orsaker/händelser.