Beskrivning av Upplevelse:

Nej, jag är inte en katt, men folk som får reda på omständigheterna i mitt liv brukar tycka att jag har nio liv. Jag har blivit skjuten, överkörd av en lastbil som vägde ett ton, fått skallfrakturer, blivit opererad flera gånger och jag kan fortfarande både gå och prata. Alla de här sakerna har hänt mig och har blivit väldokumenterade.

En av mina nära-dödenupplevelser ägde rum i en ambulans på väg till Lexington i Kentucky. Jag hade fallit från en trevåningsbyggnad och min nacke och mitt huvud hade svullnat upp. Jag kände en massa smärta, och sen kändes det som om jag precis hade vaknat i omgivningar som var okända för mig, tills jag insåg var jag var. Insikten fick jag tillsammans med en plötslig medvetenhet om varenda levande själ omkring mig, som började i centrum av min varelse och flödade utåt/inåt. Jag var del av ett större sammanhang, sedan kunde jag förnimma de tre själarna som var i ambulansen tillsammans med mig, inte bara deras närvaro, deras kärlek, deras hjärtan, deras känslor, upplevelser, allt de var, både fysiskt och mentalt. Jag hörde deras tankar, jag kände deras omtänksamma händer, jag såg genom deras ögon - var och en av dem - och såg inte bara deras omedelbart förestående fysiska framtid, utan också deras förflutna.

Jag lade också märke till djur och andra själar omkring mig; en arg busschaufför i Seattle, en dam som dödade en spindel som irriterade henne i Ripley, en fluga som krockade med ett tåg i Oklahoma. Alla dessa känslor strömmade igenom mig på ett ögonblick, som kändes som en evighet. Jag kände kärlek, hat, svält, vördnad, förstörelse, revolution, omtanke, hopp och ett otal andra känslor. Det som var så lustigt var att jag förstod meningen med alltihop. Jag förstod meningen med svält, meningen med frihetsberövande, skönheten i möjligheterna.

Varför stoppar inte Gud lidandet och våldet? För att det inte var Gud som skapade det. Du förstår, när Gud skapade oss till sin avbild, gav han oss bokstavligen makten att välja vårt eget öde, men inte andras öde. Jag tror att när Gud skapade människan, så gjorde han det av en längtan att dela med sig av det skapade på jorden, dvs... Guds skapelser, som en blomma, eller Sequoia skogen, eller en kolibri, små mirakel som utvecklas i den stora planen, som rör sig om oändliga cykler av självuppehållande liv.

Jag tror att världen vi lever i nu enbart skapades av oss. Ja, vi väljer all smärtan, allt våldet, all ondskan och lidandet. Vi väljer också belöningar för våra uppoffringar, kärleken och omtanken, leendena i våra älskades ansikten, rosornas doft, en annans beröring, friheten att vara fri, visdomen att se framåt, och misslyckande/säkerhetssystemet så att vi inte ska bli förvirrade av alltihop. Jag tror att Gud är vår mentor, lärare, guide. Han älskar oss, och vill se oss växa.

Han vet att vi inte kan gå utan att skrapa oss på knäna, han vet att vi inte kan älska utan att känna hatet. Han ser framtiden då det inte tycks finnas någon framtid framför oss. Slutresultatet är som en själsfrände, som delar med sig av det han har skapat. Hur underbart det kommer att bli att vara medskapare till en fjäril. Att övervaka skapelsen av en solnedgång!! Att känna hans varma, kärleksfulla händer på vår rygg för ett väl utfört arbete!! De flesta religioner är så naiva. Jag tror också att en själ inte kan samla på sig tillräckligt med kunskap på tio livstider för att ens säga "da-da" eller "go-go" till den Högste. Se på stjärnorna, det oändliga universum - vi ser i tre dimensioner - föreställ dig hur många dimensioner det verkligen finns bara i den fysiska världen.

När vi lär, när vi växer, kommer vi att belönas tusenfalt för varje steg vi tagit framåt och straffas tusenfalt för varje steg bakåt. Jag skulle tro att de flesta människor skulle säga, "Jaha, men hur kommer vi någonsin att nå målet om det är så?"

Hos Gud finns det igen tid/rum, bara kärlek. Hans tålamod sträcker sig ända till de yttersta utkanterna av pluraversum. Visst, han skulle kunna säga "abrakadabra, nu vet du det jag vet." Men skulle det göra att vi uppnådde vårt yttersta mål - att bli hans vänner och kamrater? Nej!! Se på vår existens, vilka variabler som dyker upp framför oss - är det bara slumpen? Jag tror inte det!!!!

Han hjälper oss genom att undervisa, genom att förstå, och inte genom att blanda sig i utan att vara ombedd. När vi slutligen inser att något har dykt upp i vår väg, utan vår egen förskyllan, kommer vi att befinna oss på vägen till upplysning och vägen till äventyret. Låt oss öppna våra ögon och till exempel ta siffrorna. Titta på hur siffror påverkar vårt vardagliga liv. Vi skulle inte kunna existera utan dem. Hur är det med musiken? Se på hur många budskap som förmedlas genom bara en sång. Och känslor - var skulle du och jag vara utan känslor? Eller den fysiska verkligheten - hur skulle livet vara om vi inte kunde röra vid något? Varseblivning, det är ett speciellt ord. Om vi lär oss att verkligen använda alla de här vanliga, vardagliga dimensionerna av livet, kommer vi att lyckas uppnå en snabbare utveckling och få större kunskap. Kort sagt, så kommer vårt sökande efter kunskap att öka genom att vi får visdom.

Varseblivning - när du stiger upp ur sängen imorgon bitti, innan dina fötter når golvet, föreställ dig hur det skulle vara om det inte fanns något golv. Bara en människa på en flotte mitt i oceanen utan mat. Hur är det med doften av kaffe? Alla dessa enkla, vardagliga saker som vi alla tar för givet, skulle kunna vara himmelriket för en annan själ.

Låt oss titta på den andra sidan av myntet; Hur är det med smärtan vi känner varje morgon bara när vi stiger upp ur sängen, smärtan i fötterna av brutna ben/ledgångsreumatism och när vi skiftar fokus och riktar uppmärksamheten mot att någon annan kan ha det värre. Så mycket vi har att vara tacksamma för, och hur våra liv kan bli, det är magiskt!! Om du tror i ditt hjärta att Gud kan läka din onda rygg på morgonen, så kan han det, och han kommer att göra det!!! Allt som krävs är tilltro. Om vi tror att smärtan aldrig kommer att minska, så kommer den inte att göra det.

Inställning är bara ett ord. Tilltro är ett sätt att leva. Om hunden kommer med tidningen till dig varje morgon, tror du att han kommer att göra det imorgon också? Om vi aldrig tittar på solnedgången, betyder det att solen inte kommer att gå ner imorgon? När vi är vid hans sida, återförenade, beväpnade med årtusendens samlade kunskap och erfarenheter, kan vi verkligen börja uppskatta värdet av ett träd.

Jag hoppas att det här är till hjälp. J.R.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Klart medvetande.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Kanske när jag försökte göra den förståelig i ett socialt sammanhang.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Flera, till och med några som inte upplevs på den mänskliga nivån.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Ej svar

Såg Du ett ljus? Ja

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Osäker

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Ja.

Personligen känner jag att de här upplevelserna är ett slags snabbspolning, så att säga, fram till en avancerad verklighet. När jag ser tillbaka har jag den här gången beslutat att:

1. Ta hand om min familj och nära personliga vänner (som jag anser vara en del av familjen ändå).

2. Utbilda mig så att jag kan undervisa andra, även om de andra är äldre i jordiska år.

3. Bevisa att ALLA trosåskådningar kan fungera tillsammans i harmoni och respektera varandras tro.

4. Förklara Guds enskilda/gemensamma syfte för var och en av oss.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Vilka känslor hade Du efter upplevelsen? Flera olika.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja