Beskrivning av Upplevelse:

Jag var i armén och fick en rad sprutor innan jag skulle placeras i ett förband. En av dem (som läkarna tror var Anthrax vaccinet) orsakade svåra skador på mitt hjärta. Skadorna resulterade i att mitt hjärta slog i genomsnitt med 7 slag/min. Det här gjorde att jag var tvungen att sätta in en permanent pacemaker. Under de två första operationerna gick allting bra, men sex månader efter den andra lossnade en sladd i min pacemaker, vilket gjorde att ventriklarna i hjärtat inte fungerade som de skulle. Läkarna var tvungna att rätta till det genast, så jag lades in för att opereras igen.

Läkarna hade inte ordnat en extra pacemaker för operationen, som behövdes när de kopplade ur den jag hade inopererad. Det här gjorde att jag fick ett omedelbart hjärtstillestånd och var kliniskt död i ungefär 3 minuter (enligt kirurgen). När det här hände kände jag att något ryckte i mitt bröst och sen hörde jag många röster på avstånd. Det kändes som om jag föll neråt och bakåt, men bara överdelen av min kropp. Mina ben var fortfarande fast förankrade på operationsbordet. Jag grep omkring mig med armarna och försökte få tag i bordet, när jag insåg att mina armar var fastbundna vid bordets sidor. Det var då jag upptäckte att jag tittade på min kropp på bordet. Men jag var väldigt nära min kropp, nästan som om jag satt på min egen axel (minus mina ben.) Men jag kunde se hela scenen i operationssalen. Det var ganska mörkt och oerhört fridfullt. Jag minns att jag tänkte att allting var bra och att alla skulle förstå senare. Det fanns inte en gnutta rädsla i den här upplevelsen. Det var underbart!

Sen vaknade jag när de körde mig genom korridoren till min sjuksal. Jag var väldigt förvirrad och upprepade för alla läkarna och sköterskorna att något hade hänt och att de måste tala om för mig var det var, som om de hade haft svar på allting. Jag ville bara att någon skulle tala om för mig vad det var som jag hade upplevt. Men med tiden började jag reda ut det själv, och först hade jag inte ens förstått att jag hade haft en nära-dödenupplevelse. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer insåg jag att det var precis vad det var.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Osäker

Förklaring: Det hände under en hjärtoperation, så jag är inte säker... men jag tror inte det.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? För att jag såg det genom mina "ögon" och det är väldigt svårt att förklara, fast jag kan se det framför mig helt pefekt. Ingen kan förstå. Jag har försökt att rita det som hände för att ge andra en bättre bild av det, men det fungerar inte alltid.

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Hjärtoperation

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Först var jag lite "dimmig" (i brist på ett bättre ord!), sen var det så klart som man någonsin skulle kunna föreställa sig.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Inte ett dugg.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Se ovan

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Se ovan

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Nej, bara människorna i rummet som pratade i början (men jag kunde inte förstå vad de sa), sen var allting tyst.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Osäker

Kanske en mörk tunnel som gick uppåt från där jag hade "fallit" av bordet, och där jag grep efter bordet.

Såg Du ett ljus? Nej

Såg eller mötte Du några andra varelser? Nej

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Det som ryckte i mitt bröst var när de kopplade ur sladdarna till min pacemaker.

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Osäker

Jag kände mig bara oerhört fridfull.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Osäker

I början förstod jag inte vad som hände.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Osäker

Det enda jag visste var att det absolut inte var några problem att dö och att om det var så fridfullt, så skulle jag berätta för andra att de inte skulle vara rädda för döden.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Nej

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Osäker

Jag vet inte om det att jag grep efter bordet hade något att göra med att jag återvände till min kropp.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Osäker

Jag har kunnat förutse vissa händelser, men jag avfärdar det oftast som en tillfällighet!

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Döden är INTE skrämmande eller hemsk, faktum är att den är fridfull och underbar. Det är som om jag vill tacka vem eller vad det nu var som gav mig chansen att se det här.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? En vän sa nyligen till mig att jag verkar vara väldigt bitter på mitt hälsotillstånd (med mitt hjärta) och att jag inte ska känna mig som ett offer (även om jag har gjort det sen olyckan hände). Det här är första gången som jag faktiskt skriver ner min upplevelse, och det verkar vara väldigt befriande. Förhoppningsvis kommer det hjälpa andra att förstå att de inte är galna!

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Det enda jag kan säga är att de vill veta mer... och jag kan inte ge dem några svar.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Jag var väldigt uppspelt och jag kunde inte sluta tänka på upplevelsen. Det kändes som om jag behövde tacka någon för att de lät mig överleva. Så fort jag kunde gå gick jag till närmaste kyrka (jag vet inte ens vilken slags kyrka det var) och satt där i ungefär 3 timmar.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det värsta var att vakna och inte ha en aning om vad som just hade hänt. Det bästa är att nu vet jag att när man dör, så "dör" man inte bara.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Jag tror att jag har beskrivit alltihop.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Se ovan

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja