Beskrivning av Upplevelse:

Jag hade varit mycket dålig på grund av astma i flera veckor, min pappa hade dött och jag var dessutom gravid i artonde veckan. Just denna sena kväll kände jag mig oerhört svag och hade svårt att andas, min man jobbade natt så min mamma hade varit tillsammans med mig och ungarna tills det varit dags att sova. Klockan var ungefär 23.30 då jag vaknade och förstod att det var mycket allvarligt, jag kunde inte andas och började verkligen få panik. Jag tog fram inhalatorn och drog in minst tre doser av medicinen, men det hade ingen verkan. Jag bestämde mig för att ringa min mamma och be henne ta hand om barnen så att jag kunde åka in till sjukhuset.

Då jag hade lyckats ta mig nerför trappan för att vänta in min mamma visste jag att jag inte kunde vänta längre, jag började förlora medvetandet. Jag ringde efter en ambulans. Den och min mamma kom fram samtidigt. Jag höll redan på att glida in i och ut ur medvetslöshet. Medan ambulanspersonalen arbetade med mig kände jag mig plötsligt väldigt lugn och inte alls rädd, jag kände ett överväldigande behov av att be mamma låta barnen få veta hur mycket jag älskade dem liksom även min man och mamma. Medan allt detta pågår i mina tankar försöker personalen desperat rädda mitt liv utan att skada mitt ofödda barn.

Jag visste att jag höll på att dö och det bekymrade mig inte det minsta, jag kände mig bara så lugn. Vid det här laget förlorade jag medvetandet och slutade andas. Jag minns att jag kände en otrolig kärlek omkring mig, jag vet inte var den kom ifrån men den var överallt omkring mig. Jag kände det som att jag var i en tunnel och vid slutet var ett ljus. Det var som att jag flög igenom tunneln i en otrolig hastighet, men medan jag for igenom den kunde jag förnimma alla de saker jag hade gjort i livet och alla de människor jag hade känt och älskat, det var den märkligaste känsla.

När jag kom fram till slutet kunde jag känna min pappa och hans kärlek. Jag kunde inte se honom men jag visste att han var där. Han talade om för mig hur mycket han älskade mig och att han saknade oss alla men att det var okej. Han talade också om att det inte var dags för mig än, att jag hade tre barn och ett till på väg, och att alla behövde deras mamma. Jag kände mig mycket sorgsen, jag ville stanna kvar på denna vackra plats. Jag kunde inte se något, det bara kändes vackert. Jag pratade inte med min pappa, utan det var som att vi kommunicerade genom våra tankar.

I och med detta var jag på väg tillbaka till min kropp. Jag färdades i en otrolig fart med detta häpnadsväckande oljud surrande genom mitt huvud. När jag kom tillbaka kunde jag se mig själv ligga på intensivvårdsavdelningen med min mamma och make stående bredvid mig, gråtande medan de höll i mina händer. Jag kunde också se hur sjuksköterskor, ambulanspersonal och läkare arbetade med mig. De var på väg att intubera mig. Med ett enda mäktigt svisch var jag tillbaka i min kropp.

Samtidigt som jag fick känslan av att komma tillbaka till min kropp började jag kräkas och återfå medvetandet. Klockan var 02.30. Jag hade varit medvetslös i två och en halv timme. Det första jag sa till min mamma och make var ”JAG HAR SETT LJUSET”. Alla var förbluffade för jag hade varit så nära döden.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:        Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?        Nej

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?        Ja        Jag hade slutat andas i sex minuter.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?        Medvetslös

Var upplevelsen som en dröm i något fall?        Nej

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?        Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:        En flytande själ.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?        Ren kärlek.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?        Ja, ett högt rytande ljud.

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?        Ja                En tunnel där jag kunde se hela mitt liv, men tunneln var mörk med ett ljus i slutet av den.

Såg du ett ljus?        Ja        Rent vitt ljus.

Träffade du eller såg några andra varelser?        Ja        Min pappa, jag kunde inte se honom men jag kunde känna hans närvaro, vi kommunicerade genom våra tankar, han talade om för mig att jag måste återvända.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?        Ja                Jag kunde förnimma saker som hade inträffat i mitt liv.

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?        Ja                Vad som hände på intensivvårdsavdelningen, talade med den medicinska personalen och min mamma och make.

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?        Ja        Jag kunde inte se något förutom rent ljus men det kändes bara så vackert.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?        Ja        Det föreföll hända under evig tid.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?        Nej

Hade gränsen någon fysisk form?        Nej

Blev du medveten om framtida händelser?        Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?        Nej

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?        Nej

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?        Nej

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?        Jag känner mig helt tillfreds med hur döden är beskaffad, numera är jag inte alls rädd. Jag är också övertygad om att det finns en GUD och himmel.

Har du delat upplevelsen med andra?                Många människor var mycket glada över att få höra mig berätta om den, men jag är säker på att de flesta kände att det bara var en dröm, några sjuksköterskor var väldigt intresserade.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?        En massa kärlek och gråtande.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?        Att känna den rena kärleken; att behöva lämna min pappa.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?        Jag är övertygad om att denna upplevelse definitivt hände mig, jag önskar bara att jag kunde komma ihåg fler detaljer av den.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?        Ja        Jag känner att min bebis fick sin själ den där natten, han är en sådan gammal själ.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat något del av upplevelsen?        Nej

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?        Ja