Beskrivning av Upplevelse:

Jag var på varuhuset Wal-Mart tillsammans med min mamma några dagar före jul. En del konstiga känslor började komma över mig... mina läppar svullnade upp, det började sticka i mina fötter, mina händer svällde och jag kände igen det som en allergisk reaktion därför att jag hade astma som barn och en del problem med allergier.

Jag bad min mamma att gå till apoteksavdelningen och köpa en allergimedicin, jag tror att det var Benadryl som skulle kunna mildra mina symptom, och så sa jag till henne att jag skulle gå till bilen för att försöka vila lite.

När jag kom till bilen så satte jag mig ner och började känna mig alltmer illa till mods.

Säkert insåg inte min mamma allvaret i situationen och varuhuset var väldigt packat med folk på grund av julhandeln. Jag vet inte hur lång tid det tog innan hon kom till bilen, men jag skulle tro att det var femton till tjugo minuter. Under tiden blev jag mycket sämre och var inte säker på vad det var som hände med mig annat än att jag förstod att det var på grund av allergin. Allt eftersom tiden gick började jag få denna överväldigande känsla av att jag var på väg att dö. Jag blev väldigt rädd och försökte lugna ner mig eftersom jag började få allt svårare att andas. Jag drog och slet i mina kläder på grund av att det brände och kliade över hela kroppen. Till sist kom min mamma och när hon öppnade dörren hade jag nästan ingen luft kvar i mina lungor. Jag lyckades med största ansträngning yttra ordet ”ambulans”. Därefter föll jag ihop över sätet. Jag minns att jag var medveten om att folk stod samlade runt bilen. Jag låg med mitt huvud på framsätet.

Dörren öppnades och en kvinna började försöka ge mig syre genom mun mot mun-metoden. En man drog bort henne. Vid det här laget kämpade jag fortfarande för att få luft, och jag var rädd, men jag kämpade inte längre handgripligt.

Plötsligt hände något med mig. Jag kände det som att jag flöt. Jag såg inget ljus eller några varelser eller människor som hade dött. Jag kände bara detta flöde av värme som jag var omsluten av. Den enda verkliga metafor för att kunna beskriva det är så som det måste kännas att vara i livmodern innan man föds. Det var som att flyta i en genomskinlig bubbla. Jag upplevde en djup känsla av frid som jag inte kan beskriva. Jag skulle kunna beskriva det om jag kunde hitta rätt adjektiv men det finns helt enkelt inget, åtminstone inget som jag känner till. Det var som fullkomlig frid. Jag kände INGEN smärta, och ingen mer kamp.

Ambulansen kom och jag kommer ihåg att jag iakttog när sjukvårdarna lade mig på båren som om jag var utanför min kropp. Jag var inte rädd… utan mest bara häpen. Samtidigt var jag så upptagen av känslan av frid att jag inte var riktigt närvarande i det som jag iakttog. Det var en sorts tvåfaldig sak som pågick där jag iakttog det och tyckte att det var väldigt intressant, och sedan insåg jag att jag inte skulle dö eftersom jag liksom instinktivt anade att jag hade fått hjälp i tid och att de skulle rädda mitt liv. Den mest fantastiska sak som jag kan delge är känslan som jag hade: Det var helt enkelt en känsla av otrolig frid och ro. Jag har aldrig glömt det och jag har ofta undrat om detta var precis som början på en NDU. Det var mörkt, inga ljus… men det var så trösterikt och varmt.

Jag minns att jag var tillbaka i min kropp vid något tillfälle i ambulansen... och jag var liksom halvt medveten om vad de gjorde för att rädda mitt liv.

Många timmar senare när jag lämnade sjukhuset kände jag igen ambulanssjukvårdarna som hade arbetat med mig. Där stod dem, kanske hade de fört in en annan patient. Jag tackade dem för att de hade hjälpt mig. De såg väldigt förvånade ut och det var inte förrän senare som jag insåg att jag inte rent fysiskt kunde ha känt igen dem eftersom jag var medvetslös. Jag tänkte att jag kanske hade känt igen deras röster då jag minns att jag hörde dem prata i ambulansen, men det var en känsla som var mer påtaglig än det… som att jag kände igen deras ansikten.

Var någon medicin eller substans inblandad med potential att inverka på upplevelsen:       Osäker       Allergisk reaktion på medicinering vilken orsakade en NDU.

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?       Ja       Känslan som jag hade.

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?       Ja       Anafylaktisk chock.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?       Medvetslös och sedan halvt medveten.

Var upplevelsen som en dröm i något fall?       Nej... Den var inte som en dröm. Den var annorlunda på grund av den påtagliga känslan av fridfullhet.

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?       Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:       Jag kan inte beskriva min skepnad. Det var som att jag liksom var utan skepnad men ändå existerade jag avskild från min kropp. En påtaglig känsla av viktlöshet och ändå var det så verkligt. Det är svårt att förklara.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?       En överväldigande känsla av frid, det finns inga ord att beskriva det med.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?       Nej

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?       Nej

Såg du ett ljus?       Nej

Träffade du eller såg några andra varelser?       Nej

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?       Nej

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?       Ja              Ambulanssjukvårdarna som hjälpte mig. Därför att jag kände igen dem efteråt.

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?       Nej

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?       Ja       Detta är svårt att svara på men jag vill säga ja. Ett annat rum… som en annorlunda plats.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?       Osäker       Jag kom tillbaka med känslan att wow det finns något efter döden.

Hade gränsen någon fysisk form?       Nej

Blev du medveten om framtida händelser?       Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?       Nej

Har du haft några andliga, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?       Nej

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?       Ja       Jag är garanterat mer övertygad om att döden inte är något att vara rädd för.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?       Den har påverkat min förståelse för att kärleken och förlåtandet är allt som verkligen betyder något, den har fått mig att söka efter ett mer andligt liv.

Har du delat upplevelsen med andra?              Jag har delat upplevelsen vid något tillfälle. Jag vet inte om de blev påverkade av den.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?       Förundran och ändå ett slags inre kunskap om att det inte var så märkvärdigt... en del av livet… att dö och gå vidare till en annan mer fridfull plats.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?       Det fysiska obehaget var det värsta. Det bästa var att komma tillbaka med känslan av att döden inte är något att vara rädd för.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?       Ja, jag har en tendens att luta mig emot vetenskapen… alltid en skeptiker… på grund av min utbildning och min kunskap om att många variabler kan påverka händelser och upplevelser. Jag tror inte att detta var min hjärnas sätt att göra döden enklare. Det stämmer helt enkelt inte i mitt sinne.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?       Ja       Min andlighet har blivit mer påtaglig.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapade någon del av upplevelsen?       Nej

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?       Ja

Skulle du kunna ge några förslag till att förbättra www.nderf.org-frågeformuläret?       Jag är glad för att ni undersöker detta vetenskapligt. Och för att jag fick bidra med min upplevelse.