Beskrivning av Upplevelse:

1968 var jag 20 år gammal och student. Några vänner och jag injicerade Procain intravenöst. Det här var väldigt farligt, då det var en ganska tunn linje mellan en tillfredsställande dos och en dödlig överdos. Men alla 20-åringar är förstås odödliga…

Efter att ha gjort detta kanske ett dussintal gånger, då effekten varje gång var otroligt njutbar, långt, långt bättre än en orgasm, började jag plötsligt förlora medvetandet omedelbart efter en injektion. Jag kom upp på benen, kände ett behov av att kräkas, och for snabbt iväg till badrummet tillsammans med en av mina vänner. Jag ställde mig på knä med huvudet över toaletten.

Vid det här laget förlorade jag medvetandet, men jag tror inte att jag föll. Plötsligt var jag i en väldigt mörk, lång tunnel. Jag har inget minne av om jag hade en kropp eller inte. Vad som verkligen var det mest framträdande var ett rödaktigt gyllene ljus vid slutet av tunneln. Det var den vackraste färg jag någonsin har sett, både före och efter detta. Min vilja att fara igenom tunneln och in i ljuset var överväldigande stark. Sedan från ingenstans dök vagt urskiljbara varelser i svarta klädnader upp som verkade vinka till mig. Dessa varelser befann sig alldeles vid slutet av mörkret, nära men inte inne i ljuset. Jag hade den bestämda känslan att det var avlidna släktingar, men ingen gick att känna igen individuellt så som döda mor- eller farföräldrar, trots att jag hade tre vid tillfället.

Det fanns absolut ingen rädsla. Tvärtom – jag ville väldigt gärna gå igenom tunneln och in i detta obeskrivligt vackra, varma och välkomnande ljus. Varelserna i klädnaderna var på INTET sätt lika lockande som ljuset.

Därefter kom jag förstås tillbaka. Jag har ingen aning om hur lång tid som hade förflutit, och jag frågade inte min vän. Jag bara tackade honom, reste mig upp och gick tillbaka till vardagsrummet. Jag tror att jag slutade med drogerna den dagen, men jag minns faktiskt inte riktigt.

Jag kommer definitivt ihåg att jag inte nämnde något om upplevelsen för mina vänner.

Jag tror att det tog minst 25 år innan jag berättade för någon, detta efter att ha fått höra andra människor prata om liknande upplevelser på pratshower på tv. Innan min egen upplevelse hade jag aldrig hört talas om något sådant.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:        Ja

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?        Nej

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?        Ja

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?        Medvetslös

Var upplevelsen som en dröm i något fall?        Den var alltför levande, särskilt färgen, för att vara en dröm, eller så kändes det i alla fall.

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?        Osäker

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:        Jag vet inte. Jag hade ingen kropp som jag var medveten om, men upplevde inte att jag var utan kropp heller.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?        Frid, lugn, lycka; fullständig ro.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?        Inga ljud alls.

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?        Ja                En lång tunnel, verkade vara flera storstadskvarter lång. Kolsvart. Trång.

Såg du ett ljus?        Ja        Ett otroligt vackert rödaktigt gyllene ljus vid slutet av tunneln. Det var som att jag var inne i en tunnel som var några kvarter lång, tillräckligt hög för att stå upprätt i, med en stor öppning vid slutet, och öppningen var större än själva tunneln.

Träffade du eller såg några andra varelser?        Ja        Kanske fem-sex stycken vagt skönjbara varelser som bar svarta klädnader. De befann sig vid slutet av tunneln precis bredvid mig vid ingången till ljuset. Jag hade den bestämda känslan av att de var avlidna släktingar och att de ville att jag skulle följa med dem, men inga ord uttalades och inte heller gjorde de några gester, inga ljud hördes.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?        Nej

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?        Nej

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?        Ja        Ljuset var otroligt härligt.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?        Osäker        Tunnelns dimensioner var annorlunda, som om den var väldigt lång samtidigt som den inte var det alls.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?        Nej

Hade gränsen någon fysisk form?        Osäker        Tunneln kändes mycket sluten. Det verkade som att enda vägen ut var genom att fortsätta framåt in i ljuset. Jag hade känslan av att när jag väl hade kommit in i ljuset så fanns det ingen återvändo.

Blev du medveten om framtida händelser?        Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?        Osäker        Jag hade aldrig några känslor kring min kropp. Den fanns helt enkelt inte med i upplevelsen.

Har du haft några andliga, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?        Nej

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?        Ja        Jag är inte rädd för döden, jag är böjd att tro att den kanske är väldigt behaglig, men jag låter naturen ha sin gång.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?        Ingen egentlig påverkan på något område.

Har du delat upplevelsen med andra?                Jag har bara berättat för tre personer. Två av dem var kvinnliga släktingar som läser sådana tunga luntor som The National Enquirer och The Star, så jag tenderar till att inte bry mig om deras reaktioner. Den tredje var en manlig vän som sa att han trodde att det var en visuell hallucination orsakad av drogen samt ett normalt frigörande av endorfiner.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?        Inget minnesvärt.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?        Ljuset och löftet som det representerade var det bästa. Det sämsta? Kanske att behöva återvända, utan att få fortsätta framåt in i ljuset.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?        Ingenting. Jag är nyfiken på ”er” reaktion, och om ni har hört talas om samma sak från andra. Jag skriver ”er” med citationstecken därför att, efter allt detta skrivande (jag jagar och hackar), så undrar jag om någon kommer att läsa detta, då jag känner mig ganska idiotisk just nu. Varför gör jag detta???

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?        Nej

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat något del av upplevelsen?        Nej

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?        Ja

Skulle du kunna ge några förslag till att förbättra www.nderf.org-frågeformuläret?        Det verkar ganska omfattande. Varför gör ni detta?