Beskrivning av Upplevelse:

En verklig upplevelse ”NDU” 

Den sista måndagen i april 1992, fick jag min första hjärtinfarkt en-dast trettionio år gammal. Två veckor innan så hade jag känningar i bröstet, men naiv som jag var så trodde jag inte att det kunde vara hjärtat. Jag inbillade mig att det var revbenen som fått sig en smäll, har brutit dem ett antal gånger. Alternativt att det var en muskelin-flammation, ja ni vet hur man söker efter en förklaring. Det kändes som en elefant satt på min bröstkorg, med svår andnöd och en brä-nnande värk som dog sig ut i vänsterarmen. Men ett par Treo brukade hjälpa lite. Denna måndag åkte jag som vanligt i väg till mitt arbete, som låg ca: tre mil utanför Ulricehamn. Tände en cigarett tog ett par djupa bloss, trodde att jag skulle dö i bilen. En värk som inte går att beskriva. Väl på jobbet, så såg arbetskamraterna att det inte stod rätt till. De tjatade på mig att jag skulle åka in till lasarettet i Borås, det vägrade jag för jag var ju ensam kock. Det fanns ingen annan som kunde laga maten, och mina gäster var ju det viktigaste. Men med allt tjat, så ringde jag till akutmottagningen i Borås. Förklarade hur jag kände, varpå den mer eller mindre beordrade att komma in med en gång. Ja jag ordnade en som kunde hoppa in i stället för mig tillfäl-ligt.  Tog och löste upp två stycken Treo till i lite vatten, drack upp det, och satte mig i bilen.  

En vaktmästare ville köra mig, men envis som jag är så tyckte jag att har jag kört hit så kan jag köra tillbaks, det var ca: sex mil till lasaret-tet. Sade att jag åker hem så kan frugan köra i värsta fall. Men på vä-gen så kändes det inte så farligt, så jag beslöt att köra hela vägen. Cirka en mil från Borås började jag ana att det kunde vara hjärtat, denna värk och svåra andnöd som jag hade går inte att beskriva i ord. Väl framme så skulle jag lägga i pengar i parkeringsautomaten bak-om mig stod en tjej, hon arbetade på lasarettet. Hon frågade hur det var, jag tittade på henne och sade att det är skit, ska bara betala för bilen. Lugn och fint sade hon att hon skulle ordna det, i samma ögonblick så förlorade jag medvetandet. Vaknade inne på akuten, har aldrig sett så mycket personal där för en enda person. Låg på en bår, och de sprang med mig upp till IVA. Väl där så kopplade in mig i en mängd apparater, hade nu dropp med fem olika påsar hängande i en ställning. 

Fick inte göra något själv, på grund av en ny infarkt kunde komma. Blodtrycket var 220/135 väldigt högt, och kärlkrampsanfallen kom tätare och tätare, trots att de pumpade mig full med nitroglycerin. Nu var jag riktigt dålig, kommer inte ihåg så mycket av detta.  

Men på natten till tisdagen fick jag hjärtstillestånd, il transport till Göteborg. Väl där så skulle de göra en akut ballong sprängning, men fick ytterligare ett hjärtstillestånd. Var totalt borta, men nu hände nå-got som jag upplever som fantastiskt. En helt annan värld öppnades, jag såg mig ligga på sängen men var själv på väg mot ett ljus. Vände mig om och tittade på mig själv, men fortsatte att inte gå utan snarare sväva mot detta underbara ljus. Denna värme och glädjefulla plats var ljuvlig. Här fanns inget stress, inga krav eller ondska. Det var så kärleksfullt att det inte går att beskriva, här var allt skönhet. En plats att verkligen längta till, en sådan underbar grönska och värme. Här var det bara glädje, alla var lika underbara. Ingen var för mer än nå-gon annan, och där stod jag och ville inget annat än att kliva över. Då hörde jag någon ropa mitt namn, Lennie kom tillbaks, lennie, lennie kom tillbaks stanna kvar här. Du behövs här kom tillbaka stanna. Åter och åter så hörde jag dessa ord, vänder mig om och får se henne. Hon stod snett bakom min högra sida. Den vackraste tjej jag någon-sin sett, underbara ögon som fick vem som helst att smälta. Vackert sminkad, vilka läppar. Henne ville jag krama, ja till och med kyssa, detta trots att jag var lyckligt gift då. Jag tittade på henne, hon bad så ödmjukt. Snälla stanna vi behöver dig, stanna kvar kom tillbaks. Vem kunde motstå en sådan kvinna, så jag vänder mig om och vaknar i min egna kropp. Någon timma senare när jag låg i mitt rum, ringde jag på personalen. Frågade efter denna sköterska, alla tittade under-ligt på mig. Det finns ingen sådan person här, och har aldrig funnits. Låg länge och tänkte på denna händelse, gör ofta så än i dag. Var det min skyddsängel eller. Hur som hels kom detta att förändra mitt liv, framför allt mina värderingar på livet. Det tror jag att det gör för alla som stått vid porten, idag uppskattar jag det lilla. Tycker att livet är fantastiskt, men döden skrämmer mig inte. Vet att det är en ny fas i livet, på ett annat plan. Tag vara på era liv och Lev det Väl i Harmoni med er själva och er Ande.

Er Tillgivne Lennie B.