Beskrivning av Upplevelse:

Jag gick igenom en mindre öron-näsa-halsoperation för att göra två hål i mina bihålor på grund av att jag hade haft problem med dem under en längre tid. Operationen var lyckad och jag åkte hem efter att ha varit på sjukhuset över natten. Den natten sov jag bra, men vaknade nästa morgon med en fruktansvärd huvudvärk. Smärtan blev outhärdlig under dagens lopp, och mitt vänstra öga och kind blev väldigt svullna och svarta på grund av inre blödningar. Jag togs in på sjukhuset igen, där de röntgade min hjärna för att se om öron-näsa-hals kirurgen av misstag hade punkterat hjärnhinnan. Röntgen visade negativt, och eftersom jag uppvisade alla symtomen på meningit [hjärnhinneinflammation ö.a.], intensiva smärtor i nacken, huvudvärk osv., behandlades jag med antibiotika intravenöst och smärtstillande.

Tre dagar senare hade jag inte blivit bättre alls, och jag gick för att sätta mig i en rullstol för att åka och träffa en ögonläkare för mitt öga. Efter att ha gått en liten bit började jag verkligen känna mig väldigt sjuk. Svetten började flöda från mitt huvud och panna, som om någon hade satt på en kran, och jag mådde väldigt dåligt. Sköterskorna försökte få mig tillbaka i säng, när jag förlorade medvetandet.

Nästa sak jag minns är ljus, väldigt likt som när någon sitter uppe bland molnen, och där var min gamle vän Stuart. Stuart hade dött i cancer för ungefär 24 år sedan vid 21 års ålder. Han såg ut som sitt gamla jag, den friska versionen av honom som var ganska knubbig, inte den utmärglade tunna person han hade blivit under sin sjukdom. Hans hår hade grånat vid tinningarna, precis som han antagligen skulle ha sett ut nu om han hade levat. Jag sa till honom "Du har blivit gråhårig."

Han höll fram sin hand och sa till mig "Kom igen Linds, ta min hand."

Jag tittade på honom och sa "Detkan jag inte, du är död."

Det var väldigt fridfullt och jag kände mig inte ett dugg rädd.

Han höll ut sin hand igen och sa "Kom nu".

Jag tittade på honom och sa " Nej, jag kan inte, du är död."

Nästa sak jag minns är att jag mådde illa och blev kopplad till olika medicinska apparater.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Ja

Förklaring: Kodeinbaserade smärtstillande och intravenösa dropp.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Nej

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Osäker

Jag var väldigt sjuk på grund av en infektion efter operationen, och kollapsade efter att ha gått på antibiotika i flera dagar. Det var då min upplevelse ägde rum, fast min man ifrågasatte det medicinska teamet och de påstod att mitt liv inte var i någon fara vid någon tidpunkt. Jag är inte så säker på det.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Under tiden som det hände var jag medvetslös, men verkade vara vaken och visste exakt vad jag sa till min döde vän.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Nej

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Jag kände mig väldigt fridfull och väldigt förvånad över att tala med min döde vän. Det fanns ingen som helst panik.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Fullständig, total tystnad.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

Där var ett väldigt starkt ljus som omringade Stuart, men det var inte ett ljus som kom från en tunnel. Det var som om han satt på ett moln under en väldigt solig och ljus dag.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Som jag beskrivit ovan.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Osäker

Jag kände det som om jag satt uppe på molnen och pratade med min vän.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Nej

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Nej

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

När min vän bad att jag skulle ta hans hand och följa med honom så vägrade jag, två gånger.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Nej

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Jag känner mig ganska rädd. Det tog mig två veckor att berätta för min man om min upplevelse. Jag vet att den var verklig, men jag var inte säker på att det var en bra idé att dela upplevelsen med någon annan. Den fick mig att tänka mycket på min upplevelse. Jag vet inte om det var en NDU och jag är rädd för att jag inte förstår den. Den har fått mig att tänka mer på döden och det faktum att det finns liv efter döden.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Den har inte påverkat min relation med någon, egentligen. Jag skulle vilja ha många svar, men jag antar att det inte är troligt att jag någonsin kommer att förstå upplevelsen.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

När jag berättade för min man om min upplevelse och sa att min vän hade åldrats och blivit gråhårig, och såg ut som han antagligen skulle ha sett ut nu, sa min man att han trodde att människor jämt var i samma ålder i himlen. Han trodde att Stuart kanske inte hade kommit till himlen alls. Det gav mig stora skälvan, eftersom det inte var något jag någonsin hade tänkt på. Jag hade väldigt svårt att sova efter hans kommentarer. (Vilket han har bett om ursäkt för senare!)

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Direkt efter upplevelsen minns jag att jag var väldigt rädd för det som hade hänt, men jag var glad att vara tillbaka på sjukhuset.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det fanns ingen bra del av upplevelsen. Det värsta är de tusentals obesvarade frågorna som jag har nu.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Jag skulle vilja veta om det finns något sätt som någonsin kommer att få mig att få klarhet i om den här upplevelsen var verklig?

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Just nu känner jag mig väldigt rädd för det okända. Jag undrar också om de talade sanning på sjukhuset när de sa att mitt liv inte var i fara vid något tillfälle. Är det möjligt att ha de här upplevelserna när ens liv inte är i fara?

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Jag skulle vara väldigt tacksam om jag kunde få svar på några av mina frågor som jag har beskrivit i frågeformuläret. Jag är också osäker på om jag ska dela upplevelsen med min öron-näsa-hals kirurg, jag är osäker på om han kommer att tycka att jag är fullständigt galen! Har ni några råd.