Beskrivning av Upplevelse:

(Notera epilogen efter NDUn)

Jag heter Jonathan, sommaren 1975 var jag 17 år och bodde i en liten stad i norra delen av staten New York. Jag hade köpt en stor mängd av en slags LSD som kallas "Windowpane". Jag och mina vänner hade använt denna drog varje dag i nästan en vecka men styrkan av en dos åstadkom inte längre önskvärd effekt. Dagen innan händelsen tog vi alla 2 doser och samma dag som händelsen tog jag den största av alla tripper och tog 5 eller 6 doser av denna kraftfulla typ av LSD. Jag gav alla andra 2-3 doser. Omkring 16:40 började jag känna effekten men något var annorlunda den här gången, jag började må dåligt. Jag var hemma hos en kompis som bodde granne med mig och mina föräldrar. Jag gick upp på övervåningen för att lägga mig i ett av sovrummen eftersom jag kände mig yr och andfådd, mitt hjärta rusade och jag kände mig sjuk. Jag lade märke till att klockan bredvid sängen stod på 16:50 när jag kände mina ögon vrida sig uppåt i mitt huvud som om jag försökte titta uppåt och sedan blev allt svart.

Jag fann omedelbart att jag rörde mig förbi planeterna, först Venus, sedan Jupiter, Saturnus, Neptunus och Uranus. Jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg att jag såg Pluto. Dessa planeter var väldigt nära varandra i en slags sicksacklinje, inte en rak linje. De var enorma och otroligt vackra. Jupiter var den färgstarkaste och klarast lysande. De låg tätt tillsammans på ett sådant sätt att när jag passerade en så närmade jag mig genast en annan. Jag passerade dem på kort tid men ändå kändes det inte som om jag rörde mig så snabbt alls. När jag åkte förbi Uranus vände jag på huvudet för att titta på dem alla igen, de var bara så otroligt vackra och när jag vände på huvudet för att titta framåt igen på vart jag var på väg var min slutdestination väl inom synhåll och överrumplade mig. Jag närmade mig en vägg av moln som var formade som en hästsko. Jag kom till ett slut vid ingången och storleken på denna molnvägg var imponerande och jag kan uppskatta dimensionen till ungefär 30 meter djup och bred och kanske dubbelt så hög. Jag kunde inte se genom den. Dess färg var lila längst ner och när jag tittade upp blev den klarare i både färg och intensitet, lila blev lavender, som blev blått och sedan ljusblått och till sist vitt längst upp, böljande som ovansidan av ett ovädersmoln som reflekterar eftermiddagssolen. Jag borde nämna att jag inte hade någon kontroll över mina rörelser, jag "flyttades" till den positionen. Jag försökte inte att förflytta mig själv så jag vet inte om jag kunde ha gjort det. Längst uppe på molnet såg jag många, många par vingar i renaste vitt med guldtoner och de var överallt på hela molnkanten. Jag insåg genast att de var änglar. De verkade titta på mig från sina positioner och jag kunde se deras vingar röra sig, långsamt öppna sig stort och stängas igen, det var en fantastisk syn. De lystes upp av en ljuskälla som jag inte kunde se men himlen ovanför dem var gulvit i färgen och väldigt ljus. Jag sökte med blicken över toppen av molnet och tittade på änglarnas alla rörelser för att försöka se några kännetecken men de var helt enkelt för långt borta för att jag skulle kunna se deras ansikten eller särskilt mycket av deras kroppar men deras vingar var förvånandsvärt stora och mycket lätta att se.

Jag var så hänförd av det jag såg att jag blev skrämd när jag sänkte min blick och såg en gestalt stå i mitten av denna molnvägg rakt framför mig ungefär 15 meter bort på "bottenplan". Jag kommer inte ihåg att jag hade en kropp eller att jag kände en fast yta under mig. Faktum är att "golvet" under mig var lika svart som rymden jag just rest genom men gestalten var var den av en människas hela kropp, klädd i vit dräkt från huvudet till tårna. Ljuset ovanifrån lyste upp denna gestalt men huvan hängde tillräckligt långt ner över huvudet för att kasta en skugga över ansiktet så att jag inte kunde se några av dess detaljer. Jag kunde se att hans armar hängde efter hans sidor men de var utsträckta så att hans händer var ungefär 30 cm från hans sidor med handflatorna mot mig. Ingen av oss pratade verbalt, faktum är att det bara var tystnad under hela händelsen men så fort jag såg hans skepnad överväldigades jag av en sådan känsla av kärlek och glädje som var för fantastisk för att klä i ord. Sedan fylldes mitt sinne av vetskap och svar kring min existens och meningen med livet och jag kommer ihåg att jag sa till mig själv "Nu förstår jag, nu fattar jag, det är sååå ENKELT. I den stunden förstod jag varför jag föddes och vad min mening var i Guds allmäna plan och jag visste att det var väldigt okomplicerat och enkelt. Jag insåg också då utan tvivel att gestalten framför mig var Jesus. Efter några ögonblick till av tyst kommunikation, var mitt nästa minne att jag vaknade upp i sängen jag hade legat på och OJ vilken hemsk känsla det var att vara tillbaka, att inte få vara där jag just varit. Jag kommer ihåg att jag skrek "NEEEEJ" och blundade för att försöka komma tillbaka dit men naturligtvis kunde jag inte det. Jag tittade på klockan och den var 17.00, kanske en eller två minuter över. Jag klev upp och insåg att jag mådde kanonbra! Effekterna av LSDn var helt och hållet borta. Jag gick fram till en spegel och såg att mina pupiller var normala. LSD får pupillerna att utvidga sig väldigt mycket till och med när det är väldigt ljust. Vi brukade ofta skämta med varandra om att vi hade "biljardbollsögon".

Jag kunde höra mina vänner hålla på i bakgrunden, fortfarande höga och jag tänkte för mig själv "Fint, jag känner inte glädjen jag precis upplevde längre och jag är inte hög heller". Jag gick faktiskt hem och åt middag med mina föräldrar. Jag gick tillbaka hem till min kompis ungefär en timme senare och de var fortfarade alldeles höga av LSDn. Kom ihåg att jag tog en dubbelt så stor dos som de gjorde och effekterna var helt och hållet borta.

När jag återvände från min NDU var kunskapen jag fick under mitt korta besök totalt utsuddad ur mitt huvud men jag kan komma ihåg, tills denna dag 24 år senare, exakt vad jag såg, att jag fick kunskap och hur jag reagerade.

Något annat som är fascinerande; 10 år efter händelsen lärde jag mig om Daniel i Psalmerna på en bibellektion, hur Gud befallde Ärkeängeln Mikael att rädda Daniel från lejonen. Ängeln sa att när Daniel började be, avvek han från Guds sida och när han hade slutat be uppenbarade sig ängeln vid Daniels sida och räddade honom från lejonen. Nu kommer jag inte ihåg ordväxlingen men läraren poängterade för oss att att om man läser bönen i normalt tempo som om man läste den högt, tar den 5-6 minuter att läsa. Det tog alltså ängeln 5-6 minuter att ta sig från Guds sida till Daniel. Kommer ni ihåg att jag sa att klockan var 16.50 när jag slocknade och omkring 17.00 när jag vaknade upp, 5-6 minuter dit, 5-6 minuter för att komma tillbaka. Jag har försökt förstå vad som hände mig den där dagen och detta stämmer precis.

Jag är nu övertygad om att som dödliga styrs vi av tid och rum och när vi väl går bortom vår dödlighet, existerar fortfarande tid och rum men det är oerhört koncentrerat, vilket förklarar att planeterna var så nära varandra under min NDU. Jag försäkrar er, himlen var alldeles utanför den där molnväggen, jag fick bara inte lov att se den på grund av det liv jag levde. (Jag slutade med droger kort efter händelsen). När man tittar upp på stjärnorna på kvällen, är en av de ljusprickar man ser Himlen och den är bara 6 korta minuter bort när vi går över till andra sidan efter detta liv.

Epilog: Jonathan berättar efter sin NDU:

Ni ville veta om mitt drogbruk....kort efter min NDU slutade jag använda “tunga" droger som Speed, Kokain och LSD. Jag rökte hasch ett tag till men inom 3 eller 4 år efteråt var jag helt drogfri. Jag tycker inte ens om att ta medicin som min läkare ordinerat. Jag dricker inte heller mer än en eller två öl i månaden. Jag är säker på att jag har sett Jesus och att jag inte fick lov att se himlen kommer alltid att få mig att tänka efter kring negativa saker jag kan tänkas göra.