Beskrivning av Upplevelse:

Jag hoppas verkligen att folk inte tycker att jag är galen, så som alla har sagt efter att ha hört denna berättelse att de tycker att jag är knäpp. På natten den 3 februari 2002 hade jag en väldigt konstig dröm (denna berättelse är inte en dröm som ni kommer att förstå allt eftersom). Jag såg mig själv stå på en öppen plats, jag tror att det som beskriver den bäst är öde öken, himlen var gråsvart och marken var som hård, torr, krackelerad sand. Framför mig stod tre andar med huvor med något som liknade en brunn framför dem. Den var ungefär en och en halv meter hög med vatten som såg ut som kvicksilver inuti. Trots att jag aldrig såg några ansikten eller händer frågade dessa andar mig om jag ville stanna kvar eller återvända. Ärligt talat kan jag inte för närvarande förklara det men jag visste att jag inte drömde, det kändes så verkligt att det var skrämmande. Jag sa att jag ville återvända. Därefter fick jag se i brunnen ett fruktansvärt liv som väntade mig om jag återvände. Jag minns att jag sa nej, jag vill komma tillbaka, mina barn behöver en pappa att växa upp med. Vattnet frös till och detta otroliga ljus framträdde, det kändes så starkt att det överväldigade mig, trots att jag inte kunde se med mina ögon kändes det som att jag såg en bild av Kristus. Han sa till mig att han skulle tillmötesgå min begäran. Jag vaknade upp och kände mig väldigt konstig men jag var fortfarande i livet och rädd, även om jag trodde eller ville tro att det bara hade varit en dröm.

Senare denna morgon åkte jag till jobbet och hade mina uppdrag som vanligt, inga konstigheter, jag tänkte inte ens på min dröm. Senare på eftermiddagen samma dag fick jag ett ovanligt enkelt uppdrag jämfört med vad jag annars brukar få (man skulle önska att alla uppdrag var så lätta), men utanför det område som jag annars arbetar inom. Även om jag egentligen inte ville åta mig det gjorde jag det i alla fall eftersom mitt företag hävdade att man inte hade någon annan att skicka. Vad jag inte visste då var att uppdraget hade blivit ratat av en annan tekniker då det var för farligt. När jag kom dit verkade det inte vara något större problem förutom det faktum att det var tio meter upp i luften, men med en stege skulle det gå bra, jag hade gjort många liknande jobb tidigare. I vilket fall satte jag upp stegen och såg till att det var säkert att klättra upp, men jag glömde någonting så jag var tvungen att klättra ner igen. På väg ner flippade stegen till och föll och jag föll tio meter tillsammans med en stege på 50 kilo. Medan jag föll var det helt tyst, ingen vind, det var inte kallt, det var ett ljus där tillsammans med mig och jag tittade ner och såg mig själv efter att jag hörde hur stegen brakade till.

Jag såg mig själv ligga där på marken. Jag befann mig tio meter upp i luften med det här kraftfulla ljuset. Istället för snö såg jag ljuset framför mig, som hade en skön värme. Ljuset som var med mig lät mig gå in i det. Medan jag var därinne upplevde jag ett avbrott då jag nu var med Kristi ljus och såg mig själv som om jag reste tillbaka i tiden där jag såg mig själv i sängen, tomrummet och olyckan, det var jättekonstigt för det kändes som att jag var på alla dessa platser på en och samma gång. Samtidigt som jag såg allting kände jag att ljuset sa till mig att han skulle tillmötesgå min begäran om att återvända. Jag sa att jag skulle gå tillbaka även om jag kände att jag ville stanna kvar, men jag måste återvända. När jag kom tillbaka in i min kropp sades något till mig, och allt jag kommer ihåg är att någon sa: ”Jag lovar.” När jag vaknade upp var där en dam och en massa människor som lutade sig över mig. Man hade ringt ambulansen och sagt att jag hade dött. Det första jag hörde var damen som satt på mig och grät och hur chockad hon blev över att jag vaknade upp, hon sa: ”Du måste ha gjort goda saker för folk så att Gud lät dig leva.” Därefter ropade hon på sin man som kom dit och sa: ”Du var död, herregud, du var död, Gud lät dig leva.” Sedan dök polisen, ambulansen, brandbilen och alla upp chockade över att se mig levande med bara en bula på mitt huvud stor som en golfboll. Jag behöver knappast tillägga att jag genast fördes till sjukhus.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:        Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?      Ja       Känslan av frid, glädje, kärlek som jag upplevde.

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?      Osäker       Jag föll tio meter ner mot betong tillsammans med en stege på minst 50 kilo.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?      Ingen

Var upplevelsen som en dröm i något fall?       Nej

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?       Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:        Jag brydde mig inte särskilt mycket om det då, men nu minns jag i det tomrum jag befann mig i att jag hade en uniform på mig (arbetskläder). Till slut var jag ett med ljuset.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?       Frid, kärlek, harmoni, glädje.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?         Oh ja, harmoniska toner eller känslor då jag var i ljuset, annars tystnad.

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?       Ja                Då jag gick in i ljuset var där en öppning, väl där inne var det som att jag var ett med ljuset, och med alla där inne.

Såg du ett ljus?       Ja       Ett otroligt ljus visade sig, det kändes så starkt att det var överväldigande, trots att jag inte kunde se med mina ögon så kändes det som att jag såg en bild av Kristus. Jag flög in i det. Det var så häpnadsväckande överväldigande allting, det är så svårt att förklara, det var som att jag var ett med världen, jag visste allting, kände allting, jag var här och där, det var som att jag var ett med hela universum, det är bara så vackert att ord inte kan uttrycka det.

Träffade du eller såg några andra varelser?      Ja       Jag såg mig själv stå på en öppen plats, jag tror att det som beskriver den bäst är öde öken, himlen var gråsvart och marken var som hård, torr, krackelerad sand. Framför mig stod tre andar med huvor med något som liknade en brunn framför dem. Den var ungefär en och en halv meter hög med vatten som såg ut som kvicksilver inuti. Trots att jag aldrig såg några ansikten eller händer frågade dessa andar mig om jag ville stanna kvar eller återvända. När jag väl var i ljuset kunde jag se och känna allt liv som var en del av energin.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?       Nej

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?      Ja       Jag kunde se världarna med liv som var ett med ljuset.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?      Ja       Jag kan inte förklara det, men det känns som att jag är äldre än vad jag tror att jag är.

Hade gränsen någon fysisk form?       Ja       Jag flög in i den. Det var så häpnadsväckande överväldigande, det är så svårt att förklara, det var som att jag var ett med världen, jag visste allting, kände allting, jag var här och där, det var som att jag var ett med hela universum, det är bara så vackert att ord inte räcker till för att uttrycka det.

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?      Ja       Jag var lycklig över att få återvända till mina barn och min fru, men ledsen över att behöva gå därifrån.

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?      Ja              Jag kan känna saker och ting omkring mig som om andar vill kommunicera med mig.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?       Ja       När jag inte tänker på det kan jag se en person och veta saker om honom, som vilken typ av människa han/hon är, eller vad de planerar att göra (jag kan egentligen inte förklara det här).

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?      Jag är mer tveksam inför saker och ting och väldigt osäker på människor och saker omkring mig.

Jag vet nu att man kommer till en bättre plats när man dör.

Jag vet att det finns ett liv bortom vårt här.

Har du delat upplevelsen med andra?               En del tycker att jag är tokig, andra tror att de kan hitta en vetenskaplig förklaring på det som hände, och somliga vill helt enkelt inte prata med en igen.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?       Att jag vill komma tillbaka dit men att jag först måste avsluta här. Detta var min reaktion när jag vaknade, men jag kan inte komma ihåg vad jag menade med att först avsluta här.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?       Allt jag kan säga är att det värsta var att behöva lämna den världen.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?       Människor som jag möter brukar vanligen gilla mig mer än förut och av någon anledning lita på mig som om jag hade känt dem i åratal. Jag har till och med fått höra folk säga till mig: ”När skulle jag ha berättat allt det här för dig?” angående deras liv. Det har handlat om människor som jag precis har träffat och inte alls känner och som antagligen inte skulle ha berättat om sig själva för mig.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?        Ja

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapade någon del av upplevelsen?      Nej

Har frågorna som ställs hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?       Ja