Beskrivning av Upplevelse:

Jag var på semester med min f d make i mitt födelseland Bulgarien. Visste inte att jag var gravid (i 2-3 månaden ungefär) och fick bära stora reseväskan hela dagen i Bulgariens sommarsol, vid 35-40 grader värme. Fick lite alkohol på kvällen eftersom vi hälsade på en kollega från Bulgarien och övernattade där. På natten startade hämskt diarre och blödningar. Hela toaleten var full i blod. Till slut var jag tvungen att ligga i soffan eftersom blodet forsade som en flod mellan bena från mig och jag kunde inte resa mig. Min kollegas make körde mig till närmaste sjukhus.

Där beslöt läkarna att jag har fått missfall och mitt livmoder bör skrapas av en expert som praxisen kräver vid sådana tillfällen. Jag lades in, och fick ej lov att varken äta eller dricka tills operationstillfället. Nästa dag skulle jag opereras, men rummet var överfylld av kvinnor, som fick förtur, p g a bekantskap med läkarna och jag lämnades en dag till och en dag till... Fick vänta i 3 dygn sammanlagt, men fick fortfarande inte lov att dricka eller äta...

Hur som helst det blev snart min tur. Jag vägdes inte heller och traskade in i operationsrummet, där kvinnor opererades på löpande band, man hade knappast städa rummet före mig, eftersom det luktade blod överallt.

Jag tänkte ändå - Äntligen. Detta skall gå fort och hade ingen aning vad som väntade på mig.

Jag lades ner på en bädd och fick av narkosläkaren en rejäl spruta med bedövningsmedel. Jag kunde hjälplöst se att doseringen verkade dubbelt så stor än i vanliga fall (det jag tror var rymligt). Proceduren gick fort. Ingen frågade mig om min vikt eller något annat. Jag fick sprutan och det var precis som om jag fick någon syra i mig - det var som en eld, som brände ihjäl allt i sin vägg. Min kropp verkade ihjälgasad... Jag kände att jag började kvävas..."Jag dör...Jag dörr..Jag brinner" - Jag minns att jag tog mig för halsen...

Sedan blev jag så arg och besviken på mig själv, men fortfarande kunde tänka och känna att jag tänkte, t o m hela tiden hörde jag min tanke ibland eka jättekraftigt i mitt huvud "Varför kom jag hit för att lämna åt dem där idioterna min kropp! Jag är inte klok någonstans! Hur kunde jag komma till det här hemska stället och lämna ifrån mig min kropp åt dessa där!?" - Jag var tydligen för hårt mot mig själv och för besviken på min lättsinne. Jag hade gett fel sorts läkare mitt förtroende och var mycket mycket arg på mitt godtrogenhet.

Sedan såg det ut som att jag hamnade i en kubistisk tavla/konst. Jag blev till "en triangel" och kämpade med andra trianglars vassa hörn. (Senare fick jag veta att läkarna hade slagit mig vid slutet av ingreppet för att vakna - fick många örfillar i ansiktet. Men den här upplevelsen var från början).

Jag fattade ingenting men jag kunde inte påverka. Det var som under graviditeten (senare i livet). Det gällde bara att "hänga med". Man hade inget val.

Min besvikelse över att jag hade lämnat min kropp åt idioterna på sjukhuset gick över och jag började bekanta mig med mitt nya tillstånd.

Jag insåg att jag var inte "död". Jag hade bara förändrat mitt medvetandetillstånd. Jag "EXISTERADE" fortfarande! Och fattade ingenting!

Hur är detta möjligt?!?

Jag har ingen kropp, men jag "lever"...Vad är det som är kvar efter mig då???

Nu var jag ganska chockad utav hur fort allt detta överrumplade mig i operationsrummet, så jag kom inte på att studera mig själv för att forska vidare i kvarlevor efter min varelse.

Jag bara bekantade mig med mitt nia tillstånd i den bemärkelsen, att jag fattade att "Jag var bara en röst" - Detta var uppenbart för mig! OCh hur "HÖG" den rösten var! Den liksom "EKADE" - en sådan "KRAFT"...

Visst var det konstigt att inte längre ha en kropp och bara ha sin lilla röst kvar. Att förvandla sig till "en röst" i hela sitt väsen (Kvinnorna från mitt rum berättade senare att jag hade skrämmt alla gravida på avdelningen, eftersom jag har skrikit under hela operationsingreppet i full hals. Men jag liksom hör alldeles i början små "glimtar" utav detta, men senare under just det stadiet gick jag in i mig själv och alla minnen från rummet "dog bort").

Det var underligt att inte leva, fast finnas till som röst ändå...Det var omskakande, omvälvande. Jag har starka band till min kära självuppoffrande varma bulgariska mor, som är finaste mor i hela världen. Men, konstigt nog jag hade inte en tanke på att ha lämnat henne, eller min far, eller min make, eller mitt jordiska liv. Inte ett spar utav ångerkänsla. Det var bara omvälvande att byta tillstånd så dramatiskt och infinna sig i sin nya roll som en kroppslös varelse, som en ren "röst". Och inget mer...

Jag har säkert sörjt på halvnivå även i det stadiet min kropp. Men inga glimtar, inga filmer, inga minnen från mitt jordiska liv, som jag saknade eller tänkte ens på...

Sedan kom ljuset. Jag kastades mitt i Solens mitt. Mitt i en ocean av varmaste, skönaste, mest välkomnande ljuset där jag kände med detsamma att "här mår jag bra"... Jag drogs till ljusets ocean som av en jättelik magnet och drunknade i ljus. Jag vet inte, men jag kanske hörde psalmer. Det var liksom att ljuset "sjöng" på något vis...Fast inte direkt. Inte i ljud. Kanske telepatiskt. Kanske min själ kom i kontakt med ljusets själsliga musik. Det var ljus och det var Kärlek samtidigt. Det fanns undangömd och inkoderad Himnelsk musik i det hela. Det var inte viktig...Huvudsaken är att här kände jag mig Välkommen och Älskad. Jag kom "Hem"...Intensiteten är så obeskrivlig i ord, så jag kan inte överföra upplevelsen på något sätt till någon som ej själv upplevt detta. Inget på jorden går att jämföra. Allt på jorden bleknar jämfört med styrkan hos denna upplevelse.

Sedan tänkte jag så här. "Det är inte så illa här. Jag vill inte tillbaka till Jorden...Nej. Alrdig mer dit! Aldrig mer tillbaka till Jorden! Och varför skall jag åka tillbaka ner till Jorden (lägg märke att jag tänkte i termerna "ner"). Där..på jorden..är allting så materialistiskt...allt måste dras fram och tillbaka, puttas - åt höger och åt vänster...kämpas hårt för resultat...Mycket arbete för ingenting. Här kunde jag förflytta mig som jag ville - VART jag ville. Det är inte så illa här. Jag vill absolut inte tillbaka ner till jorden"...

Och medan jag njöt av mitt nya tillstånd av total Frihet och total Kärlek, så drogs jag ner som på en linna, en hiss, en gravitationskraft eller "en kraft" - något som drog ner mig tillbaka till min kropp.

Mina fysiska ögon öppnade sig underligt. Deras synfält satte igång att avtäcka rummet uppifrån och ner. Alltså jag såg först aparaterna ovanför mina rumkamraters sängar och sedan deras huvuden och de själva ligga och sängarnas ben sist.

Det var som om någon stoppade mig tillbaka på en linna i min fysiska kropp utan att jag kunde påverka på minsta möjliga sätt.

Jag var stoppat in tillbaka till "dockan" igen utan att någon frågade mig ville jag det eller inte.

Kvinnorna inhopade sig över min säng: "Flicka. Du skrämde oss alla med dina skrik. Hela sjukhuset är rädd. Vad hände med dig?"

Alla såg bleka ut.

"Ingenting! Jag gjorde undersökningar" - Hör jag mitt Jag svara automatiskt.

"Vad då för undersökningar du gör?" - Hör jag de fråga ironiskt, de trodde att jag är från vettet. "Undersökninar med Gud" - Svarar jag kort och ser de tappa hakan. De förstår att jag inte är galen utan med intellektet i behåll.

(På rummet brukade kvinnorna praktisera utfrågning av alla kvinnor som var fortfarande under bedövning, och ställde intima frågor om deras pojkvänner och sex...och kanske har jag lagt ordet "Gäss" till dem, eftersom jag inte gillar liknande "skämt"). Mig kunde de inte lura, jag var klarvaken och inte värt besväret! Sedan lämnades jag i fred.

Jag kunde inte avvakta att sistern kom till vårt rum. "Sister! Vad fick ni ge mig som var så hemskt?" - Frågade jag om bedövningsmedlet. Hörde henne rabbla upp alla 6 eller 7 latinska namn på bedövningen i dess sammansatta ord. Sedan gick hon ut ur rummet.

Det tog mig 4 månader att komma tillbaka till livet. Jag längtade tillbaka "hem". Jag ville inte leva vidare. Så skön var upplevelsen. Min släkt betraktade mig misstänksamma, kanske var hon galen! - Men jag var vaknare än de. Jag uppskattade fortsättningen på livet ändå och var mycket chockad och skrämd utav det hela. Jag gick vid första möjliga tillfälle och tände ett ljus åt Gud i Hram-pammetnik "Alexandör Nevski" - i mitten av Sofia.

Först då insåg jag att kyrkorna är de enda istitutionerna på jorden som hade Rätt.

Upplevelsen ändrade min syn på Gud. Från Ateist och Icke-troende, kastade jag mig hungrig över all Andlig litteartur, blev besökare av Krsna-templet, var vegetarian i 3 år och tänker åter bli...läste så mycket, så att mina muskler atroferade...(idag är jag sjuk i fibromyalgi och reumatism). Viljan till kunskap var och är enormt stark...Jag är övertygad idag att Gud finns. Jag drömmer profetiska drömmar. Min farfar besöker mig ofta och utstrplar ljus och energi, han dyker upp i svåra ögonblick och varnar mig ibland. Vi kramas i varje dröm.

Alla borde gå igenom en NDU för att växa andligt och persónligt. Materiella ting blir inte så väsentliga alls, inte kroppsliga. Man genomskådar människors själar. Jag fick en gränslös livssyn som kan vara ibland skrämmande - man tänker mycket storskaligt och globalt och ser sammanhang klarare. Pengar, karriär, intriger, sex-appeal - allt detta är inte alls viktigt i mitt liv, som det var före upplevelsen. Allt jag eftersträvar är vegetarianismn och djurens frigörelse från Konsentrationslägren.

I mitt fall är jag tacksam att jag hade god Karma och skickades till Ljuset, trots att jag var inte en Ängel på den tiden. Ändå var Gud barmhärtig att låta mig undersöka honom.

För övrigt är jag tacksam att jag inte mötte någon Gestalt alls! Gestalter skulle skrämma mig. Jag är tacksam att Farfar hör av sig i drömmen då och då och att vi håller kontakten och att Gud besvarar visa av mina böner före insomnandet när jag tvivlar. Jag är säker på att jag kan utvidga mitt förhållande till Gud, om jag får kroppslig chans och tid att göra det som jag skulle vilja.

Jag är inte alls dom eller naiv, utan baran vetgirig person och är ganska bra beläst nu efter allt sökande efter denna omskakande upplevelse, som ej går att jämföra med något i det verkliga livet.

Tack för att jag fick lätta på själen inför Er!"

Förekom något intag av läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen? Ja

Stor dos bedövning. Möjligtvis gammaldags bedövningssort, som "brände" ner kroppen - min känsla av den var att den var alldeles för stark och att den tog död på min fysiskt.

Var upplevelsen av sådan art att den var svår att beskriva i ord? Ja

Intensiteten. Inget världsligt går att jämföra med storslagenheten och styrkan i känslan. Den skakade upp och vände upp och ner min lilla "värld".

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag vet ej riktigt, eftersom läkarna ville inte skrämma mig och inte berättade ett dugg om vad som egentligen hänt. Jag har planerat för länge sedan att besöka dem och leta reda på i deras arkiv eller besöka personalen för att få ut så mycket som möjligt om vad som egentligen hände.

Vilket slag av medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Så vaken har jag aldrig varit i mitt vakna, jordiska liv som där. ;)

Var upplevelsen drömlik på något sätt? NEJ! ABSOLUT INTE!!! KLARAST AV KLARASTE VAKEN! Så klar har jag aldrig varit på Jorden!!

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Jag hade aldrig en tanke att titta ner på mig själv eller ändra blicken/riktningen, eftersom jag liksom styrdes av denna osynliga kraft som dirigerade hela spektaklet och ledde mig dit den/det ville. Jag visste bara att jag var "en röst".

Hörde Du några ovanliga ljud eller läten? Ibland (kan ha inbillat mig) hörde jag någon sorts telepatisk magnetiskt tildragande musik. Ljuset liksom "sjöng". Men jag är inte säker. Känslan kan vara inbäddad i själva upplevelsen. Musiken och Ljuset är på sätt och viss en och samma sak/miljö.

Passerade Du genom en tunnel eller annan form av avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

Ljuset var precis som Solens inre. Beinsa Douno, samt gammal slavisk, bl a, mytologi hävdar att själarna dras in i Solen. Kan hända är dessa ljusa energikällor - stjärnorna - Universums bakugnar. Inte bara åt kemiska systemmets alla element, men även åt materiellt förkroppsligande. Kan hända de är stationer som sänder själar vidare i rymden. Enligt MIG är inte Himlen i en annan dimension. Jag tror att vi dras in i närmaste stjärna och sedan for vi vidare till andra/eller samma planet eller annat ställe.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Nej

Nej. Tack och lov!!!!!!

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något under upplevelsen som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Nej

Upplevde du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

Detta var det mest chockande. Att jag visste ej om jag varit på Andra sidan i 2 sekunder, 2 timmar eller 5 timmar. Tidsperspektivet var helt oväsentlig. Den fanns inte helt enkelt med!

Upplevde Du att Du fick någon form av ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning och/eller mening? Ja, om GUD!

För första gången en Ateist, som aldrig studerat Religionskunskap i Real-socialistiska Bulgariska skolan gör sina Undersökningar direkt på Fältet på själve Gud!!!

ÄR inte detta Kunskap????

En materialist blir en andlig sökare? - Är inte detta vetskap om universiell mening???

Detta var mitt livs viktigaste omvandling!!

Nådde Du vid något tillfälle en gräns eller begränsande fysisk struktur/skiljelinje? Osäker

Jag förstår inte vad ni menar?

Det finns inte direkt gräns i rymden!!!

Gränen är där du brottas med besvikelsen att lämna ifrån dig din fina jordiska materiella kropp. Sedan finns det inga gränser alls!

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du vid något tillfälle involverad i eller medveten om ett beslut gällande om Du skulle återvända till kroppen? Nej

Besluten kommer inte från en själv, utan fattas av Högre Makten. Vi är blott Marionetter i händerna på Makten!!! Man har ingen egen vilja där att styra ner eller upp! Jag ville inte när till Jorden men drogs ner utan vidare förklaringar av någon!

Fick Du någon form av paranormala, klärvoajanta eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Profetiska drömmar, som ger mig detaljrik information om vad som skall ske och varnar mig i förväg. Jag är inte medial i vaken tillstånd, men tydligen en "sovande profet".

Jo. Jag skulle glömma det. Under en depresion några år senare hade jag fått via automatisk skrift kontakt med Katt-människor från UFO i form av "cigarrer". De sände i ca 3 månader (jag täcknade även på jobbet, kraftfältet var som ett täcke över mig) beskrivningar över sin expedition och kosmiska kartor, signaler i rymden etc. Detta resulterade till slut i skräck och jag lade ner kontakten med dem, eftersom det visade sig att dessa hade kontakt me d 4 personer till över hela planeten i olika länder. Jag ville inte syssla med det och det utvecklades på lång sikt i vackar målninbgar om planeter och Universum.

Jag är intresserad utav Vanga, Edgar Caysy och erkänner Balkans profet - Mitar Tarabic s profetior att överträffa Nostradamus och läser en hel del om dem.

Andliga törsten blir enorm. Jag har ändrats från Ateist, icke-troende och materialist, en tävlings- och karriär-människa till andlig-sökare, omtänksam, djurvänlig, själsmedveten, skarpsinnig, ser igenom människor...global och djup...viss...

Förekom någon form av förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja, Det som jag beskrev i punkt 20. Kan lägga till att jag söker det väsentliga i alla religioner och anser inte att ett hade rätt. Respekt till djuren och förnekandet av det materiella från Hinduismnen är Rätt för mig. Krsnas magnetiska tilldragning av Kärlek är sann för mnig. Petör Dönnovs omtänksamhet till alla system i universu, hans respekt till Slaviska själens överlägsna Mognad (det att slaverna skall lära Västvärlden Kärlek, Brödraskap och Medlidande, samt Musikalitet, eftersom de har lidit mycket i historian) i Vattumanens tidsålder är Den nya Sanningen i mitt liv. Beinsa Douno och Vanga är enastående Andar - två Helgon som Bulgarien skall exportera till hela Världen.

Hur har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövande osv.? Val av yrkesinriktning? Relationer? - Jag är mera mån om mina döda släktingar än förr. Jag försöker komma i kontakt med dem.

Religionsutövande? - Allt som har vetenskap i sig, där min NDU-upplevelse eller reinkarnation ingår är väsentliga och jag välkomnar de alla. De är dumt att de krigar sinsemelan eftersom alla är de ändå på samma spår.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av Din upplevelse? Ja

Jag har förändrats av icke-troende och materialist, karriärsträvande till andlig, troende, till att ha kontakter med Döda och att inte lägga så står vikt på hur jag lever här på Jorden. Djurens rätt och de svagas rätt är viktigast för mig. Kämpar för de allra svagaste!

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Folk tror att det handlar om "hjärnans sista stunder hallucinationer innan ljuset slocknar för gott" samt om "narkotika2.

Jag kan inte påverka folk som ej haft egna NDU. Eftersom de är skeptiker. Människan tror inte på något före hon själv upplevt det. Jag skulle inte tro heller på något före jag fick själv utsättas för det. Så jag förstår deras skepticism. Men den är FEL!!!!

Vilka känslor hade Du efter Din upplevelse? Depresion. Djup depresion. Ville inte leva här, tillbaka. Ville "dit". Där var det mycket bättre coh finare. Här var det liksom inte värt! Miserabelt liv!

Vilka var de värsta och bästa delarna av Din upplevelse? De finaste var sista delen.