Beskrivning av Upplevelse:

Jag minns att jag kastades ut från bilen och mitt huvud slog i vägräcket. Jag blev medvetslös. Mina första minnen var att jag tittade ner från taket och såg mina föräldrar gråta. Jag trodde att jag var vaken. I nästa ögonblick var jag i sängen och jag kunde se ett ljus mitt i rummet. En irländsk sjuksköterska kom fram till mig och hon sa, "Titta på den här lilla älsklingen. Jag ska tvätta henne lite." Sen ropade den andra sköterskan och sa till henne att det inte fanns något de kunde göra för mig, och att hon skulle se till de andra först.

Jag sa till mig själv, "Är jag död?" Jag var så rädd, och sen upptäckte jag att jag färdades snabbt genom den här mörka tunneln. Jag var så rädd, men jag kunde se ett mycket litet ljus ända bort i slutet av tunneln. Sen var jag i det här vackra ljuset. Min väninnas syster, Kathleen, välkomnade mig. Hon var klädd i vitt och lyste hela hon. Hon sa till mig att inte vara rädd. Jag frågade henne om jag kunde få prata med Gud. Sen kom Gud ner, som i en hiss, från en högre himmel och satte sig mittemot mig. Gud såg ut som Jesus, helt i vita kläder och stor, ungefär 1,95 lång. Jag vet att jag inte kunde se mig själv.

Gud frågade om jag ville stanna eller återvända, och under tiden lät han mig titta ner och se min mor och systrar, som var väldigt små och satt i köket. Min far var full. Jag kände mig så fridfull och var omgiven av en sådan skönhet att jag inte ville komma tillbaka. Men jag sa till Gud, "Du förstår, Fader, jag måste återvända." Sen visade Gud hela mitt liv för mig. Han sa till mig att jag skulle få 13 barn, men 3 av dem skulle inte överleva. Jag skulle gifta mig 3 gånger. Det andra äktenskapet skulle bli som att gå igenom ett helvete, med en man som misshandlade mig. Den tredje maken skulle förändra hela mitt liv och skulle bli min belöning senare i livet. Han visade mig helvetet jag skulle gå igenom innan jag kom tillbaka till himlen. Han sa till mig att min dotter skulle komma till himlen, vilket har gått i uppfyllelse.

Sen fördes jag till en vacker trädgård, där blommorna var obeskrivliga. Jag har aldrig sett sådana blommor förut. Doften! - Nja - jag uttrycker det så, fast jag vet egentligen inte hur jag ska beskriva det i ord.

Det kom änglar, och det kändes som om jag flög tillsammans med dem. Jag tittade upp och såg den här stora kyrkan, och i nästa sekund satt jag ner och tittade på TV. Jag fick se en massa katastrofer. Jag var så rädd. Jag såg bränder och underjordiska explosioner i New York City. Men efter allt som jag fick se, så såg jag fred. Jag fick se så mycket jag inte tyckte om. Det jag såg handlade alltihop om religion och då kunde jag inte tro att människor skulle kunna slåss om Gud.

Sen fördes jag till den här skogen och fick se ett botemedel mot cancer. Jag tyckte att det var så spännande att jag inte kunde bärga mig tills jag skulle komma tillbaka och kunde berätta det för alla. Jag kände mig så smart, för jag var inte särskilt smart i skolan. Jag tror att det hade med blommor och löv att göra. Gud sa till mig att jag inte skulle kunna prata om det, för det minnet skulle tas ifrån mig till en senare punkt i mitt liv. Gud berättade för mig om mitt liv. Jag tänkte för mig själv att jag aldrig skulle göra så, gifta mig tre gånger och få 13 barn.

Jag minns att Gud är väldigt förlåtande, vi är alla älskade och vi måste lära oss att förlåta varandra. Kärleken jag kände där var så överväldigande. Jag ville inte fara tillbaka, men jag visste att jag var tvungen att göra det. Jag minns att jag sa, "Jag vill att du ska veta att det här är första gången som jag har skrivit på maskin sen jag gick i skolan. Jag tror inte att det gick så pjåkigt." Sen pratade jag med en maskin och blev tillsagd att trycka på en knapp, och det gjorde jag.

Nästa sak jag minns är att jag vaknade, och min väninna Eileen stod lutad över mig. Jag sa till henne att hennes syster Kathleen sa att jag skulle berätta för henne att hon tackade för att hon hade tagit hand om hennes barn. Sen föll jag i koma igen. När jag vaknade visste jag inte varför jag var på sjukhuset, förrän min far berättade för mig om bilolyckan. Jag tittade ner och såg att mitt vänstra ben hade kapats vid knät. Några dagar senare skrevs jag ut från sjukhuset. Då berättade jag för min far vad jag hade sett. Han sa till mig att inte prata om det, annars så skulle läkarna sätta mig på dårhuset. Ibland berättade jag lite om det jag hade sett, men människor tittade på mig som om jag var vrickad, så jag behöll det bara för mig själv.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Förklaring: När jag vaknade hade jag inte fått dropp eller några mediciner.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Blommor, att det fanns sång och ljuset.

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Olycka.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag var vaken! Jag var så vaken, jag kunde inte se mig själv, men jag visste att jag var DÄR. Det var VERKLIGT! Allt som Gud sa var sant, och allt har verkligen hänt.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej, det var ingen dröm. Hur kan man drömma om en återblick på livet och om händelser i framtiden på samma gång?

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Nej

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag såg inte mig själv. Jag visste att jag var där.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Sorg och skam över att jag hade dragit en flicka i håret. Annars mådde jag fantastiskt bra.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Sången var som den vackraste kyrkokör. Inga instrument, bara underbart vackra röster.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Ja

Jag var rädd när jag for genom den mörka tunneln, men när jag åkte uppåt koncentrerade jag mig på ljuset långt borta vid slutet av tunneln.

Såg Du ett ljus? Ej svar

Först var det bara vid slutet av tunneln, men när jag hade kommit till andra sidan var ljuset så starkt och intensivt. Jag var inte längre rädd. Inga färger, bara starkt ljus, som en vätebomb på TV eller en stor explosion.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Jag träffade min väninnas syster Kathleen som välkomnade mig och tog med mig till Gud.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja

Ja. Jag mådde dåligt när jag såg att jag hade dragit en flicka i håret när jag var 8 eller 9 år gammal. Jag minns att jag skämdes så mycket. Jag minns att jag pratade för mig själv och sa till mig själv att jag kände mig usel. Ingen dömde mig förutom jag själv.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Det sköterskorna sa om mig, att jag var död och inte behövde tvättas.

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Jag såg en helt otrolig skog och blommor på andra sidan. Blommorna fanns överallt och liknade inte blommor på jorden det minsta. Jag kan inte beskriva doften, men den var fantastisk! Blommorna lyste i olika obeskrivliga färger. Jag minns att jag flög till den där kyrkan med stora långa kliv för att titta på framtida händelser som var katastrofala på en TV. Jag fördes också till en liten skog med löv och blommor. Jag kände mig så intelligent där, att jag inte kunde bärga mig tills jag skulle komma tillbaka och berätta om botemedlet mot cancer för alla.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Nej

Det kändes som om det var meningen att jag skulle vara där.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Det jag fick veta direkt var botemedlet mot cancer, men med mina val och min familjebakgrund så vet jag att min plats är att hjälpa min familj. Jag kom ner för att hjälpa min mor att uppfostra 6 barn. Sen har jag fått 13 barn själv, av vilka 10 fortfarande är hos mig. Jag har 20 barnbarn och vet att jag har mer att göra, eftersom jag fortfarande har 5 barn som inte har fått barn än. Vi är här på jorden för att lära oss vissa lektioner. De dåliga sakerna som händer beror inte på Gud, utan på oss själva. Vi ska lära oss att älska varandra, hjälpa varandra, ge av oss själva till varandra och älska Gud.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Nej

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja

Jag såg bränder på gatorna i New York och explosioner. Där var tornados i Queens och jag såg människor springa för att ta skydd.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Jag är andra barnet i en syskonskara på åtta. Min äldsta syster gick i kloster. Jag kunde inte lämna min mor och andra syskon ensamma med min alkoholiserade far. Jag var tvungen att hjälpa dem.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Jag har en intuitiv känsla av vetskap. Ibland får jag visioner av människor eller händelser.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Det var så mycket som var så vackert, och jag vet vart min dotter kom efter att hon hade begått självmord. Jag behöver inte oroa mig för henne.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Under min NDU sa Gud till mig att han skulle skicka någon och att mina barn inte skulle svälta. Jag hade bett att Gud skulle skicka någon för att hjälpa mig att uppfostra mina barn, eller att han skulle förändra min exmake så att han skulle hjälpa till att uppfostra barnen. Jag var 42 på den tiden och gick en gång till en helandegudstjänst i Holy Child-kyrkan. Ett teveprogram som hette Eyewitness News spelade in den. Om prästen rörde en och man föll ner på marken, så skulle ens böner bli besvarade. Han rörde mig och jag föll inte. Han sa till alla att han inte skulle komma dit mer [d.v.s. prästen ö.a]. Jag skrev till honom och han kom tillbaka. På bönemötet sa han, "Jag är inte här för de sjuka eller de döende. Jag är här för någon som behöver mig." Han kallade fram alla som behövde honom, och jag gick fram. Den här gången föll jag till marken och jag såg starka ljus. När jag kvicknade till såg jag min dotter med en gloria runt huvudet. Några dagar senare mötte jag min nuvarande man.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

En väninna, hon tyckte om det. Jag pratade egentligen inte om upplevelsen förrän jag var 47 eller 48 år gammal, efter att jag hade sett Raymond Moody på teve [Raymond Moody är läkare och en av världens främsta nära-dödenforskare ö.a.]. Hans bok var den första boken jag läste om NDUer.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Jag skrevs ut från sjukhuset den 13/2. Den 14/2 var min 18-årsdag.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa var att vara i himlen, det var så vackert, fridfullt, jag hade hela den där kunskapen och jag var inte ensam, eftersom änglarna var överallt omkring mig. Jag är inte rädd för döden, men jag vill inte dö än. Jag har fortfarande saker att göra. Det värsta var att komma tillbaka och inte kunna prata om min upplevelse, vissa delar av den går inte att beskriva. Många händelser var obehagliga efter NDUn, för jag visste när det skulle hända något dåligt och såg människor dö. Jag kom tillbaka med många rädslor, som rädslan för att vara ensam för att det kändes som om någon alltid fanns där och tittade på mig.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Nu är jag 61 år gammal. Även om minnet har bleknat lite, så är det mesta av NDUn fortfarande klart. Jag tyckte att det var väldigt spännande att se Raymond Moody på TV, för jag hade inte trott att andra hade liknande upplevelser. Här är några saker om följdverkningarna:

En händelse såg jag innan den ägde rum. Jag skakade hand med den här kvinnan som var gravid i 7:e månaden. Det var i slutet av december 2000. Den natten hade jag en dröm, där jag såg några killar i en lastbil, och jag kunde höra dem prata, men jag kunde inte förstå vad de sa, eftersom det inte lät som engelska. De lastade av saker från lastbilen. Jag såg explosioner. Sen såg jag ett flygplan som förde den här kvinnans kropp någonstans, som Sydamerika. De firade på gatorna där. Jag sa till min syster att skriva ner det här åt mig och spara det på ett säkert ställe. Senare fick jag veta att den här kvinnan faktiskt dog den 11/9 2001 och att hennes kropp skickades till Sydamerika där hennes familj fanns, och enligt traditionen så hedrade de henne genom att gå ut och fira på gatorna.

En annan gång satt jag ner i en fåtölj och var väldigt avslappnad. Jag såg en brutal våldtäkt och ett mord hända. Nästa dag såg jag samma kvinnas bild i tidningen.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Ja, precis på det sättet som Gud sa att det skulle göra. Jag behöver inte gå i kyrkan, jag vet säkert att Gud finns. Jag tror att det finns ett liv efter döden. Vi existerar för att älska Gud och för att älska vår nästa.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ja

Ja, händelserna som ägde rum den 11/9. I min NDU såg jag explosioner i New York City.

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Så bra man kan beskriva det i ord. Vissa delar kan man inte beskriva på ett adekvat sätt, som sorten, färgerna och doften på blommorna.

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Har inga.