Beskrivning av Upplevelse:

Jag var döende på grund av en allergisk reaktion efter ett motgift mot rabies. Det hela utvecklades till ett livshotande fall av sjukdom på grund av serum: Detta får smärtor vid barnafödande att verka som bara lite magont i jämförelse med intensiteten i denna pina. Jag visste inte vilka droger de gav mig, förutom att den som verkligen hjälpte var i en lila spruta och att den som de gav mig var i en röd spruta som inte gjorde så ont att få men som inte heller hjälpte mot smärtan. Denna smärta var så intensiv att ingen medicin verkligen gav någon lättnad.

Personen som stod bredvid mig på akutmottagningen bakom draperiet var väldigt tystlåten. Jag minns att jag undrade vem det var, och i nästa stund flöt jag upp över rummet in i ett hörn. Jag kunde se runt omkring mig i 360 grader, det kändes helt fantastiskt, och så kände jag ett ljus bakom mig. Jag kunde också på brickan ovanför min säng se att sköterskan hade förberett en annan lila och röd spruta. Bordet var högt upp så jag kunde inte se det från där jag låg i sängen. I nästa ögonblick var jag tillbaka i sängen och hade ont. Sköterskan gav mig den lila sprutan som jag hade sett på bordet.

Ända sedan efter min återhämtning har jag arbetat som sjuksköterska. Det signifikanta med de olika färgerna på injektionsnålarna är bland annat att den lila används för intramuskulära injektioner av narkotiska preparat och den röda är en tunnare nål som används för att ge steroider. Jag fick tillgång till min medicinska journal när jag var 27 år gammal. Jag hade fått Demeral som måste ha varit den lila nålen och steroider som bör ha varit den röda. Jag hade ingen som helst vetskap om att den lila nålen betydde något särskilt förrän jag blev sjuksköterska. Medan jag befann mig utanför kroppen såg jag dem på brickan, och sedan när jag återvände till min kropp var de fortfarande på brickan och jag såg hur sköterskan tog upp dem och gav mig sprutorna.

Jag har inte kunnat bära ett armbandsur sedan dess som inte stannar eller går mycket efter inom bara några veckor eller mindre. Då jag ännu var tonåring tänkte jag inte så mycket på upplevelsen, jag var liksom bara cool och brydde mig inte om den något särskilt förrän intresset för nära döden-upplevelser hos andra började visa sig. Jag tror inte alls att det berodde på Demerolen eftersom sköterskan gav mig injektionen först efter att jag hade kommit tillbaka in i kroppen. Så några eventuella tidigare doser måste ha varit svaga. Jag vet att det inte heller var en dröm. Jag bara minns upplevelsen som häftig. Jag var inte rädd.

Den har också förändrat mitt liv eftersom jag aldrig hade tänkt bli sjuksköterska annars, och en av nunnorna på sjukhuset fick mig att vilja bli sköterska och jag har arbetat inom vården sedan dess.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:       Ja       Förklaring:       Jag var döende på grund av en allergisk reaktion efter ett motgift mot rabies. Det hela utvecklades till ett livshotande fall av sjukdom på grund av serum: Detta får smärtor vid barnafödande att verka som bara lite magont i jämförelse med intensiteten i denna pina. Jag visste inte vilka droger de gav mig, förutom att den som verkligen hjälpte var i en lila spruta och att den som de gav mig var i en röd spruta som inte gjorde så ont att få men som inte heller hjälpte mot smärtan. Denna smärta var så intensiv att ingen medicin verkligen gav någon lättnad. Personen som stod bredvid mig på akutmottagningen bakom draperiet var väldigt tystlåten. Jag minns att jag undrade vem det var, och i nästa stund flöt jag upp över rummet in i ett hörn. Jag kunde se runt omkring mig i 360 grader, det kändes helt fantastiskt, och så kände jag ett ljus bakom mig. Jag kunde också på brickan ovanför min säng se att sköterskan hade förberett en annan lila och röd spruta. Bordet var högt upp så jag kunde inte se det från där jag låg i sängen. I nästa ögonblick var jag tillbaka i sängen och hade ont. Sköterskan gav mig den lila sprutan som jag hade sett på bordet. Ända sedan efter min återhämtning har jag arbetat som sjuksköterska. Det signifikanta med de olika färgerna på injektionsnålarna är bland annat att den lila används för intramuskulära injektioner av narkotiska preparat och den röda är en tunnare nål som används för att ge steroider. Jag fick tillgång till min medicinska journal när jag var 27 år gammal. Jag hade fått Demeral som måste ha varit den lila nålen och steroider som bör ha varit den röda. Jag hade ingen som helst vetskap om att den lila nålen betydde något särskilt förrän jag blev sjuksköterska. Medan jag befann mig utanför kroppen såg jag dem på brickan, och sedan när jag återvände till min kropp var de fortfarande på brickan och jag såg hur sköterskan tog upp dem och gav mig sprutorna. Jag har inte kunnat bära ett armbandsur sedan dess som inte stannar eller går mycket efter inom bara några veckor eller mindre. Då jag ännu var tonåring tänkte jag inte så mycket på upplevelsen, jag var liksom bara cool och brydde mig inte om den något särskilt förrän intresset för nära döden-upplevelser hos andra började visa sig. Jag tror inte alls att det berodde på Demerolen eftersom sköterskan gav mig injektionen först efter att jag hade kommit tillbaka in i kroppen. Så några eventuella tidigare doser måste ha varit svaga. Jag vet att det inte heller var en dröm. Jag bara minns upplevelsen som häftig. Jag var inte rädd.

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?       Osäker       Jag tyckte bara att det var något normalt som hade hänt eftersom jag var så ung. Det var häftigt men när jag kom tillbaka var jag fortfarande så sjuk att jag helt enkelt aldrig nämnde det för någon. Jag bara antog att detta var något som kunde hända för alla. Jag var imponerad men jag var bara 13 år gammal. Det var mysigt då att allt detta hände mig och jag pratade egentligen aldrig med någon om det förrän många år senare, även om det är lika nytt och levande i mitt minne som den dagen det inträffade. Det innebar också att jag inte var rädd för att dö om mina förehavanden i livet tillfredsställer Herren. När man är 13 är det väldigt få synder man kunde ha hunnit med att göra för att hålla en utanför himlen. Jag antar att jag upplevde inledningen på vad som händer när man kommer till den plats som vi tänker oss som himlen. Det som oroar mig är inte det, jag är vuxen nu och inte längre så oskyldig, och vad kommer jag att se och uppleva nästa gång, om min själ inte är så ren som när jag var 13 år.

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?       Ja       Se ovan för utförligare beskrivning! Det handlade om en sjuklig reaktion på injektion av serum som hade uppstått efter detta motgift mot rabies. Mina föräldrar fick veta att jag inte skulle överleva. Efter upplevelsen återhämtade jag mig ganska snabbt – inom två veckor.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?       Väldigt vaken, allvarlig smärta, medicinerna var så gott som verkningslösa. Serumsjukdomen utlöste kollogen som spred sig i de inre organen, lederna och musklerna. Det finns inte ett enda ställe på ens kropp som någon kan vidröra försiktigt utan att orsaka att personen skriker av smärta och vånda, inte ett enda ställe. Barnafödande – och jag har gått igenom fyra stycken förlossningar – är en barnlek (och vi vet att det inte är det) i jämförelse med denna smärta.

Var upplevelsen som en dröm i något fall?       Nej, väldigt klar, levande, mysig och INGEN SMÄRTA.

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?       Ja

Vilka känslor hade du under upplevelsen?       Bara en fruktansvärd, fruktansvärd smärta, allvarliga muskelspasmer i varenda liten muskel i min kropp. Jag var väldigt förvirrad men ändå övertygad om att de skulle fixa det hela. Jag kände inte till någon som hade dött vid den här tiden så det var inte en reell möjlighet för mig och därmed blev jag inte särskilt rädd. Då jag var så ung antog jag att min mamma och pappa hade fört mig till sjukhuset för att de skulle fixa till mig. Då jag lämnade min kropp kände jag mig lugn, lycklig, jag log och tyckte att det var så häftigt att min syn lät mig se i 360 grader utan att behöva vända på det som föreföll vara mitt huvud. Jag kände det som att mitt huvud eller medvetande var fullständigt vaket, men jag hade ingen kropp utan fortsatte bara att tänka: det här är så coolt.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?       Det verkade som att jag kunde höra bättre, jag kunde se överallt i 360 grader, men annars var verksamheten som vanligt på akuten även om de inte kunde se mig flyta upp till hörnet av rummet.

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?       Nej              Det var ett klart ljus högre upp i hörnet av taket, det verkade mycket avlägset och jag blev mer intresserad av vad jag kunde se på akuten medan jag flöt omkring. Därefter lade jag inte märke till vad som hände med det. Snart var jag tillbaka i min kropp. Hela upplevelsen kändes som ungefär tre minuter lång.

Såg du ett ljus?       Ja, se ovan!

Träffade du eller såg några andra varelser?       Nej

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?       Nej              Jag blev anlitad medan jag var kvar på sjukhuset att bli volontär redan som 13-åring, och har därefter arbetat som sjuksköterska i 21 år. Jag är 49 år gammal nu. Det är intressant att jag inte kan bära ett armbandsur. Som sjuksköterska behövde jag ha ett men även de bästa uren slutade att fungera så jag gav upp försöken och började ha klockorna i min ficka. Nyligen läste jag att många som har haft nära döden-upplevelser har samma svårigheter med armbandsur.

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?       Ja              Ja, se ovan angående nålarnas färger som jag såg medan jag flöt omkring ovanför. När jag blev färdigutbildad sjuksköterska vid 27 års ålder visade det sig att injektionsnålarnas färger var korrekta då det gäller de typer av mediciner som jag fick. Jag kunde inte ha haft en aning om någon färgkod på injektionsnålarna vid tillfället för min upplevelse. Jag kunde inte ha känt till detta förrän jag blev sjuksköterska.

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?       Ja       Jag kunde helt enkelt iaktta all aktivitet som förekom på hela akutavdelningen, ovanför sängarnas draperier etc.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?       Ja       Jag kände det som att tiden på något sätt stod still för mig men inte för någon annan. Hela personalen på akuten sprang omkring och utförde sina jobb.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?       Nej       Jag var bara 13 år gammal. Jag tyckte bara att det var häftigt och något som hände alla som blev sjuka, som något mina föräldrar bara hade glömt tala om för mig. Jag trodde att det var något normalt.

Hade gränsen någon fysisk form?       Nej

Blev du medveten om framtida händelser?       Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?       Nej       Plötsligt var jag bara tillbaka och kände mig mycket bättre.

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?       Ja              Jag känner det som att jag har outvecklade psykiska krafter eller någon gåva som jag inte riktigt har kunnat vidareutveckla än. Jag känner på mig saker som ska inträffa även om jag inte är säker på vad jag känner. Till exempel såg jag på en bild av prinsessan Diana då hon roade sig med Dodie på en av alla dessa kvällstidningar. Jag fick den underliga känslan av att någon skulle döda henne. Jag kunde inte skaka av mig denna känsla hur mycket jag än försökte. Jag kände det som att det hade något att göra med en konspiration för att säkerställa att Diana aldrig gifte sig med honom då han ansågs vara oacceptabel. Flera veckor senare var hon död, och jag liksom Dodies pappa kommer aldrig att bli övertygad om att detta inte var ett mycket noga planerat och genomfört mord. Det här är bara ett exempel, men det är inget som jag kan försöka frammana, det bara händer.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?       Ja       Utvecklad förmåga till empati vid väldigt tidig ålder.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?       Se ovan! Jag är fortfarande sjuksköterska och blev rekryterad som en del av hela upplevelsen under sjukdomen. Jag tror på ett liv efter döden.

Har du delat upplevelsen med andra?              De flesta tänker: Visst, säkert. Och vänder det ryggen.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?       Jag trodde att det var något normalt som inträffade när man hade ont.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?       Det var en fantastisk upplevelse, inget negativt förutom det faktum att jag inte delade den med någon under många år.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?       Inget svar       Den har förstärkt min tro på någon sorts existens efter döden, och huruvida den är bra eller dålig beror på ens själs tillstånd när man dör.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat något del av upplevelsen?       Ja              Jag hade en mycket kort upplevelse när jag födde mitt fjärde barn. Hans navelsträng var allvarligt åtdragen runt hans hals och jag krystade och hade så mycket smärta under fyra timmar. Det tog mig bara två timmar att vara redo för förlossning men jag kunde inte krysta ut honom. Jag kände under en kort stund hur jag lämnade min kropp och hur jag ville springa bort längs korridoren men jag insåg att jag inte kunde göra så och var snabbt tillbaka i kroppen igen. Jag hade aldrig fått några droger under förlossningen av mina barn.

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?       Ja