Beskrivning av Upplevelse:

Kära NDERF--

En vän till mig som bor i Spanien har under de senaste åren vårdat sin far, vars hälsa är dålig och som antagligen inte kommer att leva så länge till. Nyligen skickade jag henne ett exemplar av Life After Life, [Svensk översättning "I dödens gränsland" av Raymond Moody, Natur och Kultur ö.a.] utan att tala om för henne i förväg att jag tänkte skicka den. Hon skrev och sa att hon redan hade läst boken. Hon köpte den när den först kom ut, för hon hade också haft en NDU och hon ville lära sig mer om sin upplevelse. Jag frågade henne om hon kunde skriva ner den och skicka den till mig. Jag skickade också frågorna jag hittade på er website till henne, men jag ändrade dem en aning för att de skulle passa hennes upplevelse bättre. Om ni tycker att den här upplevelsen kan vara av värde för andra och för er forskning, så vill hon att ni publicerar den på er sajt. Hon heter Pepa.

Vänliga hälsningar

Rio

****************************

Pepas berättelse:

Min NDU ägde rum när jag var 20 år gammal, i oktober 1975. Nu är jag en 45-årig kvinna och jag är lärare i engelska som främmande språk på en högskola i Spanien. Jag kommer från Spanien och jag har studerat engelsk språkvetenskap på ett universitet i fem år, mellan 1972-1977.

Min NDU ägde rum under en operation jag genomgick för att ta bort en knöl i mitt ena bröst. Jag minns att jag plötsligt öppnade ögonen och allt var svart, förutom en smal stig, som var tillräckligt bred för att jag skulle kunna gå på den. Det var som att vara i yttre rymden, allt runt omkring var tyst, hela kosmos var omkring mig, men jag var inte rädd eller kände mig illa till mods på något sätt. Jag kände mig väldigt hoppfull, energisk, levande. Som om alla mina drömmar var på väg att förverkligas. Alla på en gång.

Stigen som jag gick på var väldigt, väldigt ljus, och jag kunde se slutet på den nästan från första början. Där stigen tog slut väntade någon på mig. Jag visste att det var Jesus. Han var lång och stark, med långt mörkt hår och ett underbart kärleksfullt leende. Hans blick var oförglömlig, oändlig, mörk, så kärleksfull och full av visdom... Han var klädd i en lång vit tunika och sandaler. Han var där alldeles ensam och log, och väntade bara på MIG. Han välkomnade mig. Han sa inte ett ord, och det gjorde inte jag heller, men vi kommunicerade utan att prata. Våra sinnen var väldigt nära varandra, och efter ett ögonblick var vi inne i något som såg ut som ett rymdskepp. Jag såg det aldrig från utsidan, bara från insidan. Det var ett rum som var fullt av ljus, och flera män satt på sina poster och förberedde för start. Jesus presenterade dem alla för mig. "Hon är vår nya passagerare, vår gäst" (inga ord), och de hälsade allihop på mig, (inga ord), bara log mitt uppe i sitt rutinarbete med maskinerna på rymdskeppet. Deras kläder var väldigt annorlunda än dem Jesus bar. De var klädda i astronautdräkter, som också var ljusa och glittrade, men som var väldigt avancerade, futuristiska, helt olika det sättet som Jesus var klädd på.

Sen, plötsligt, när jag hade satt mig bekvämt och var beredd att stanna där, tog han med mig ut igen. "Du måste återvända," sa han (inga ord), och hans leende har funnits med mig ända sedan dess, genom hela mitt liv. Jag protesterade inte mot det han sa. Jag bara lydde obetingat. Han var min vän och min chef, inga tvivel om det.

Vi behövde inte gå eller röra oss för att komma in i, eller ut ur skeppet. Vi behövde bara vilja göra det, och det var gjort. Våra sinnen kontrollerade allting. Och så lämnade jag det som han hade sagt, och återvände till min kropp och till det här livet.

Jag vaknade och grät... ropade en väns namn ett tag. Kanske visste jag undermedvetet att min vän skulle vara den ende som skulle förstå det som hade hänt mig.

* Var upplevelsen svår att beskriva i ord? Om ja, vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen?

Jag tror inte det, men jag försökte ändå aldrig berätta om den för någon särskilt mycket, eftersom ingen var riktigt intresserad av att höra om det. De flesta människor jag känner, inklusive de flesta av mina vänner, tror inte på ett liv efter döden, eller ens Gud för den delen. Min vän, vars namn jag ropade, var den första personen jag verkligen försökte berätta det för och minnas upplevelsen, för jag visste att han brydde sig om mig och ville veta och att han tog det på allvar.

* Vilken var Din nivå av vakenhet och vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i under upplevelsen? Var upplevelsen drömlik på något sätt?

Den är till och med verkligare än vanlig jordisk verklighet. Allting var väldigt ljust och behagligt. Jag kan fortfarande se allting klart som jag upplevde där. När jag drömmer, när jag väl har vaknat igen, bleknar färgerna och så småningom försvinner bilderna också. Det är inte fallet med min NDU. Stigen lyser fortfarande klar i mitt minne, Jesus ansikte, hans leende, hans närhet, människorna i rummet, allting är intakt, som om det hände mig om igen.

* Fanns det medicinsk verifikation på att Du slutade andas eller att hjärtat stannade?

Nej, de gav mig något för att jag skulle somna. Operationen skulle pågå i en eller en och en halv timme, men den varade mer än fyra timmar. Mina föräldrar frågade aldrig varför. (Jag har alltid vetat att jag antagligen hade "hjärtstillestånd", mitt hjärta slutade slå och de var tvungna att arbeta med mig ganska länge för att återuppliva mig. Jag VET DET, men jag vet inte varför jag vet det.)

* Du sa att Du upplevde att Ditt medvetande avskildes från kroppen. Kan Du beskriva Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen?

Nej, jag bara såg mig själv gå på stigen, aldrig i operationssalen eller något sådant, och mitt utseende var hela tiden likadant som min kropp.

* Vilka känslor hade Du under Din NDU?

På ett sätt liknade de dem jag hade en gång när jag reste till USA. Lycka, spänning, självförtroende, förtröstan, hopp, alltihop positivt och fridfullt.

*Var vänlig inkludera Dina känslor, om det är relevant, i Dina svar på följande frågor:

* Hörde Du några ovanliga ljud eller läten?

Nej, inte vad jag minns.

* Såg Du ett ljus? Om ja, beskriv närmare.

Stigen var väldigt ljus, ingenting här kan jämföras med det, det gjorde inte det minsta ont i ögonen, men det var så starkt, en blandning av gult och vitt, som en solstråle, som jag gick igenom. Allting runt omkring var mörkt och tyst.

* Förutom Jesus, kände Du några av människorna Du mötte? Förekom någon kommunikation mellan er, och i så fall vad?

Nej, jag kände ingen på rymdskeppet. De var allihop främlingar för mig. Jesus berättade för dem att jag var där, och de sa hej, utan att prata. MEN de gjorde det på ett slags rutinerat sätt, som om de gjorde sånt hela tiden. De bara hälsade på mig och fortsatte med sitt arbete vid maskinerna och gjorde skeppet redo för start.

* Upplevde Du en återblick på Ditt liv?

Nej.

* Lärde Du Dig något under NDUn som Du inte visste tidigare?

Nja, jag lärde mig att till och med någon som jag, oviktig och okänd, liten och full av fel och brister, var älskad av Gud, så mycket att han skickade Jesus för att välkomna mig. Så att mänskliga måttstockar och Guds måttstockar är väldigt olika, och därför kan man inte se oss som vi verkligen är med mänskliga ögon utan bara med sinnets ögon, själens ögon, hjärtats ögon.

* Lärde Du dig något som hjälper Dig att leva Ditt liv nu?

Ja, det var ett bevis för mig på att det här livet bara är en "repetition" för det som kommer efteråt, så ju mer jag försöker "spela" bra, desto bättre kommer föreställningen att bli senare. Det uppmuntrar mig att övervinna svårigheter, att vara ärlig, omtänksam, älska fred och rättvisa och arbeta för det, även om jag vet att jag tyvärr inte är någon "avantgardistisk" person.

* Fick Du veta vilket Ditt livssyfte var?

Egentligen inte. Jag fick bevis på att jag kommer att leva för evigt, att jag kommer att kunna fortsätta utvecklas senare, efter att jag dör, när jag kommer att vara fri från min kropp. Det var ett budskap av hopp till mig personligen, om jag inte ville berätta om min upplevelse för någon som inte ville höra om den. Jesus sa inte, "Gå och berätta om det här", osv. Nej.

* Hörde eller såg Du något som gällde andra människor eller händelser medan Du var medvetslös och som senare kunde verifieras?

Nej.