Hej, jag skriver till er hela vägen från Portugal för att berätta för er om min farfars ndu.

Han hade allvarlig lunginflammation för ungefär en månad sen. Han föll i koma när situationen hade blivit riktigt dålig. Under tiden som han låg i koma hade han en ndu. Han såg sig själv utanför sin kropp, och han påbörjade en resa. Han gick genom en korridor (inte gick med sina fötter, men något som liknade att "sväva fram"), en mörk korridor där det var konstiga människor som försökte få tag i honom. De där människorna var riktiga galningar, men de kunde inte röra honom, för det fanns något som liknade en osynlig spegel som inte lät dem göra det. När han närmade sig slutet på tunneln såg han sig själv på andra sidan. Det var väldigt lysande, en vacker trädgård där han sa till mig att han kunde höra underbar musik på låg volym. På det där stället fanns en grupp människor som liksom väntade på honom. De var alla klädda i vitt, och de hade alla en ros målad på sina kläder. Den där rosen fanns på deras bröst. Det var en vanlig ros med två blad, en på höger sida och en på vänster sida om stjälken. Rosen var fortfarande i knopp.

En av de där personerna svävade fram till honom med en av de där rosorna i sin hand, och när han skulle ge honom rosen hörde han en manlig röst, som sa: "Det är inte dags än". Han sa det två gånger och den där personen vände sig i en annan riktning. Då såg min farfar sig själv komma tillbaka igen.

Han frågade om jag kunde hitta meningen med den här upplevelsen! Särskilt vad den där rosen betydde. Kan ni hjälpa mig?

Tack,
Ricardo