Beskrivning av Upplevelse:

Rugie Street var som vilken annan gata som helst i San Jose, Kalifornien, förutom att det var den gatan som min pappa och jag brukade köra ikapp på. Den låg inte långt ifrån Piedmont Middle Junior High School heller. Och, även om jag hade många drömmar, precis som många barn, var min största dröm att bli en gymnast i världsklass. Eller löparstjärna, eller till och med en kroppsbyggare, det spelade ingen roll på den tiden, men jag visste att jag ville bli tävlingsidrottare. Min pappa visste det också, och det var därför vi körde ikapp upp och ner för Rugie Street. Han utmanade mig, hjälpte mig att utvecklas fysiskt, stöttade mig i min stora dröm på det enda sättet han kunde. Han stöttade mig faktiskt i allt jag gjorde. Även när jag skulle hålla tal - vilket var ett annat intresse jag hade som barn - han skrev de flesta av mina tal och brukade lära mig hur jag skulle hålla dem, så vid tolv års ålder utvecklades min verbala begåvning samtidigt som min fysiska koordinationsförmåga.

När hans mor dog det året, förlorade jag hans stöd. Jag förlorade honom. Jag vet inte varför. Kanske var det för att hon led av lungcancer. Kanske var det för att hennes död fick honom att reflektera över hans eget liv. Jag älskade henne också. Hon var min vän och min farmor. Man är alltid efterklok, och det spelar ingen roll. Det gick utför med vårt familjeliv, och inom loppet av några månader hade mina föräldrar skilt sig. Jag förlorade min farmor och min far samma år. Jag körde aldrig ikapp på Rugie Street igen.

Mina förhoppningar och drömmar tycktes försvinna. Förlusten av min farmor och mina föräldrars skilsmässa skapade ett tomrum inom mig och gjorde mig sjuk på ett sätt som jag inte skulle kunna läka under många år framöver. Jag trodde att allt det här hade något med mig att göra. Så för att kunna handskas med min smärta och ensamhet och att jag inte tyckte om mig själv, avreagerade jag mig genom mat. På utsidan kämpade jag med samma gamla känsla av att vilja bli accepterad, älskad, att uppnå mina mål och förverkliga mina drömmar, att vara omtyckt och betraktas som sportig, vacker och populär som de andra flickorna - vägen till perfektion. Men inombords plågade jag mig själv och kallade mig fet och ful. Jag började snabbt gå upp i vikt under åren när jag använde mat för att döva smärtan och sorgen jag kände inom mig.

Vid 15 års ålder fann jag ett svar på hur jag skulle kunna uppnå en del av de yttre målen som jag strävade efter. Jag träffade en väninna på jobbet, som älskade mat lika mycket som jag gjorde. Hon sa att vi bara skulle äta så mycket vi ville, och sen kräkas upp det. Så började mina år av bulimi. Under dessa år utkämpade jag en strid jag inte trodde var möjlig att vinna. Jag drömde om att vara som alla andra och önskade av hela mitt hjärta att det skulle vara möjligt att äta vad jag än ville, som så många av flickorna jag kände. Det verkade som om man skulle få alla de söta pojkarna och hitta den totala lyckan om man var söt och smal.

När jag var 18 år mötte jag min blivande man, som var en stilig, entusiastisk idrottare och kroppsbyggare. Jag tillbringade de kommande 10 åren av mitt liv med att försöka nå upp till nivån av perfektion han tyckte att jag skulle vara på för att bli accepterad. Han var inte beredd att hjälpa mig och visa mig den rätta vägen för att nå de här målen. Hans svar var att jag redan skulle vara där. Vid 21 års ålder var jag och min man i Tyskland, där han var stationerad inom det militära. Det var där jag började sökandet efter status; en dag kom tränaren för arméns tyngdlyftarlag och frågade mig om jag någonsin hade funderat på att träna tyngdlyftning. Om jag hade - jag svarade att jag hade velat det av hela mitt hjärta, men min man bara förväntade sig att jag redan skulle kunna allting. De kommande två åren gick åt till att vara med i arméns tyngdlyftarlag till och från, och att få ett barn.

Efter att jag hade fått mitt barn förändrades inte mina matvanor, och jag utkämpade ett ständigt slag av förvirring mellan vad jag såg av mig själv på utsidan och vad jag kände på insidan. Det hjälpte inte att min man nu hade ställt ett ultimatum (att få mitt feta äsch-e i form på tre månader, eller så skulle han lämna mig). Jag kämpade med det här i många år, tills jag upptäckte att jag var gravid med mitt andra barn och mitt uppe i en skilsmässa. Medan jag var gravid med min son beslöt jag att jag skulle uppnå min dröm. Men jag förstod inte att det första steget jag behövde ta var att fråga mig själv vem det var jag gjorde det här för (mig själv, eller för att bli accepterad av samhället), så jag såg till att ha människor omkring mig som jag trodde skulle kunna hjälpa mig att få den här statusen. Jag ville bli älskad och betraktad som vacker, så mycket att jag var villig att göra vad som helst för att nå den här nivån av perfektion. Problemet var att jag inte ifrågasatte mina värderingar, så när någon sa "hoppa," så frågade jag "hur högt?" Jag sökte efter svaren bland det som alla andra talade om för mig att jag skulle göra och det de sa var verkligt.

Jag fick höra att droger och steroider var det enda sättet att nå den här nivån, och jag trodde på det jag fick höra. Jag hade egentligen aldrig experimenterat med droger eller steroider förut, så mitt svar var att prova allt som de föreslog. Det jag inte insåg var att de inte själva visste vad de gjorde. Det handlade alltihop om ego. Så jag pumpade upp mig och blev större; det enda jag ville var att vara vacker och smal, och då skulle jag bli älskad. Men det verkade som om jag inte kunde nå upp till den här perfekta nivån.

Så jag fick en drog som skulle göra det enkelt för mig att aldrig äta om jag inte ville det. Nu hade jag tagit in Metamfetamin i mitt liv, och gick vidare på min väg till perfektion genom att aldrig äta alls. Jag bara skulle nå den här nivån av att vara vältränad! Den här fasen av mitt liv hade gett mig ny förståelse för hur människor betraktar varandra i världen: genom det de ser med sina fysiska ögon. Jag var fast! Min verklighet och mitt sätt att betrakta livet var förvrängt, för jag levde och såg genom världens ögon och inte mina egna. Jag var så besatt av att vara smal att jag slutade att äta överhuvudtaget. Det blev svårare och svårare att hålla skenet uppe. Allt jag kunde se i spegeln var fett, men i verkligheten var jag på väg att glida bort från världen. Men jag kunde bara inte bli smal nog.

Jag minns att min mor såg mig en gång efter att hon inte hade sett mig på omkring fyra månader; hon började gråta ögonen ur sig! Hon sa, "Sherry Marie, du är ett skelett! Vad är det du gör med dig själv? Vad har hänt med dig?" Jag blev väldigt arg och sa till henne att hon inte visste vad hon pratade om.

Det var ungefär då som jag hade beslutat att flytta till Las Vegas i Nevada. Jag bara visste att jag skulle bli berömd. Jag skulle gå ut och bli upptäckt. Jag hade tävlat och varit med på några bilder i tidningar, men lika snabbt som jag fick den här statusen, så förlorade jag den. Jag kände mig väldigt ensam och tom inuti. Min livslust började upplösas och förvandlas till ett mörker det verkade som om jag inte kunde fly ifrån. Jag började bli väldigt sjuk; min toleransnivå för småsaker i livet blev minde och mindre, och de började bli svårare och svårare att handskas med. Mina barn förstod inte vad jag gick igenom, och varje gång jag tittade i spegeln såg jag bilden av en fet flicka. Jag hade gått över gränsen och började böna och be om att få dö. Vad var det för mening med den här världen? Varför var vi här? Fanns det någon lycka? Jag hatade livet! Människor var bara ute efter att skada varandra! Det var vad som snurrade i mitt huvud.

Det började hända saker och jag började få upplevelser som jag kan dela med er idag. Det är det enda jag kan göra. De här händelserna och upplevelserna var väldigt verkliga, och fick mig att öppna mig för meningen med att vi alla är här. Jag sa att jag inte ville leva längre. Jag kunde inte samverka med världen längre. Jag kunde inte stå ut med att vara tillsammans med en annan människa. Jag stod inte ens ut med ljudet av min egen dotters röst. Jag lämnade huset väldigt sällan under den tiden, och varenda fönster i huset var stängt och gardinerna fördragna.

Sen blev dags att lämna huset, för jag var bara absolut tvungen. Barnen behövde mat och sånt som jag var tvungen att skaffa, och jag började få upplevelser som jag bara kan beskriva så här; det spelade ingen roll var jag var - i mataffären, på bensinstationen, eller gymmet. Människor kom fram till mig och sa att Gud hade sagt till dem att prata med mig. Det började hända så ofta att jag trodde att jag höll på att bli tokig. Och jag började be ännu mer att Gud skulle låta mig dö.

Det dröjde inte länge förrän jag började få visioner av andar. Hur kan jag beskriva det här, annat än att bara säga som det var - sanningen! Jag hade haft en bästa vän som hade dött av en drogöverdos året innan. Scott stod väldigt nära mina barn och mig, men han hade börjat fly från världens smärta genom droger. Scotts ande började besöka mig varje dag, väldigt ofta. Hans ande bad mig väldigt enträget att inte låta det som hade hänt honom hända mig. Han beskrev min inre skönhet och kärlek för världen för mig. Han sa till mig att jag hade mycket att dela med världen.

En kort tid efter det började en annan ande besöka mig och dela med sig av samma enkla visdom. Det fanns en anledning till att jag var här. Jag kunde inte ge upp! Den här kvinnans ande hade en gång varit berömd i den fysiska världen, men hennes egen självdestruktivitet hade vunnit över henne också. Det här var faktiskt Marilyn Monroes ande. Nu tänker du säkert "Hur kan det vara möjligt?" Och jag påstår att det här är sant. Jag kan bara dela med mig av min verklighet och hur mina upplevelser påverkade mig. Hon påverkade mig så starkt andligen, och hon besökte mig jämt, alla tider på dygnet under de där veckorna före min NDU. Det spelade ingen roll vilket rum jag var i. Hon brukade prata med mig i vardagsrummet, i köket, i trappan och i mitt rum. När jag satte på TVŽn, så visade de dokumentärer om hennes liv.

Det hon berättade för mig var visdomen hon hade fått i sitt liv. Hon sa till mig att mitt liv var väldigt likt hennes liv. Hon hade också sökt efter kärlek och accepterande genom världens ögon och genom deras accepterande. Hon levde också i mörkret av att vara omringad av högt uppsatta, mäktiga människor i Las Vegas och andra delar av världen. Världen av mörker och statusen man kan få genom skönhet av högt uppsatta, mäktiga män. Det hon började dela med mig under de följande två veckorna var hela hennes livs visdom. Hon sa till mig att kärlek var den enda vägen. Hon sa till mig att alltid hålla fast vid kärleken, att aldrig glömma kärleken. För Kärlek var vårt enda svar om vi skulle överleva som människor. Hon sa till mig att inte låta samma sak hända mig som det som hade hänt henne. Hon sa att jag fortfarande hade en chans. Hon sa till mig att Joe Dimaggio hade varit hennes livs kärlek när hon var människa. Och hon delade sin kärlek med mig.

Jag är säker på att det kommer att pratas mycket om det som jag just har delat med er. Men jag säger som det är; vid det laget trodde jag själv att jag höll på att bli galen.

Det som hände under de två veckorna före min NDU håller jag kärt av hela mitt hjärta till denna dag. En del av det kanske du inte förstår, men det är OK. Jag vet vad som är en del av mig. Det var söndagen för Super Bowl-spelen 1997. Jag hade tillbringat mycket av min tid i Las Vegas och försökt få uppmärksamhet av de Höga och Mäktiga människorna från New York. De brukade åka till Las Vegas, och jag brukade vara med dem och äta middag och hålla dem sällskap.

En av männen i gruppen bad mig den helgen att besöka honom i hans lyxiga takvåning; han ville prata med mig. När jag kom fram till hans rum öppnade han dörren och bad mig sitta ner. Han stirrade mig i ögonen i några minuter, vilket fick mig att känna mig obehaglig till mods. Sen sa han till mig; "Sherry, det syns i dina ögon hur mycket du älskar och bryr dig om människor, men du är en rädd liten flicka. Du vet inte ens vem du är, eller hur? Du är en lysande stjärna! Du söker efter berömmelse och rikedom i världen. Men du kommer aldrig att bli en stjärna förrän du kan hålla huvudet högt och säga: jag bryr mig inte om vad världen tycker! Var dig själv!" Jag såg in i den här mannens ögon, och jag kunde svära på att jag såg in i Guds ögon. Två veckor senare var svaret jag fann självdestruktivitet.

Beskrivning av upplevelse:

Den 13:e februari 1997 fick jag en andra chans, och en väckningssignal. Jag förlorade nästan mitt liv på grund av bulimi, anorexia och droger, då jag upplevde något man antagligen skulle kalla en nära-dödenupplevelse. Jag, precis som många människor som har haft liknande upplevelser, fick se och veta att jag hade fått en andra chans att uppfylla mitt syfte. Jag fick en gåva och inga ord kan någonsin beskriva hur tacksam jag är för att jag har fått möjligheten att dela min historia med er. Jag hoppas att mitt budskap kommer att nå ut till de människor som mest behöver höra det.

Jag hade funnit KÄRLEKEN! Jag såg min ande lämna min kropp och släppa taget om den fysiska världen. Jag kunde se mig själv färdas genom en tunnel av ljus - det var en frihetskänsla som är svår att beskriva i fysiska termer. Det var allting på en gång, kärlek, frihet, lätthet och att vara ett med allt som vi är. Plötsligt var jag tillsammans med kraftfulla andar som utstrålade kärlek. Jag kände hur de tröstade mig och förberedde mig för det som komma skulle. Deras kärlek förmedlade fullkomlig lycksalighet.

Det var där som källan, Gud kommunicerade med mig. Kommunikationen var något som jag skulle kunna beskriva som hur vi kommunicerar med varandra här på den här planeten, men den var mycket starkare. Det var en vetskap, en telepatisk kommunikation. Jag kunde höra allting. Andar som hade levt mitt liv tillsammans med mig kroppsligen i det fysiska och hade gått bort före mig, var där för att trösta och älska mig, och det var också en annan grupp varelser, andar, guider och lärare som alla hade varit där med mig för att jag skulle fullfölja min resa och uppfylla mitt syfte med att vara på den här planeten.

Plötsligt fick jag höra av den starkaste källan av energi och kärlek att jag fortfarande hade mycket arbete att göra på jorden. Att jag inte hade uppfyllt mitt syfte ännu och att jag hade fått valet mellan förstörelse eller mitt uppdrag. Jag fick se något jag idag kan beskriva som min återblick på livet. Allt jag hade upplevt som människa fram till det ögonblicket. Det här tror jag idag är det som beskrivs som domedagen i Bibeln. Det är inte helveteslågorna i Bibeln som är skrämmande, utan upplevelsen av att man själv dömer sig själv. Man återupplever alla sina val, kärlek, hat, vrede, hur man har påverkat andra. Under de ögonblicken när man sårade andra och tillfogade andra smärta, så återupplever man det som om man var inuti dem. Man känner hur det var att känna den smärtan genom deras ögon.

Sen fick jag höra att jag fick valet att antingen stanna eller att få en andra chans att uppfylla mitt syfte. Jag fick höra att mitt syfte var ett stort uppdrag. Sen fick jag höra att jag hade blivit välsignad med att få se det som jag inte hade slutfört ännu. Då såg jag framtiden börja rullas upp inför mina ögon, som om det var en film som hade gjorts för att berätta en askungesaga, och allt som princessan någonsin hade önskat sig gick i uppfyllelse. Jag fick höra att det var meningen att jag skulle bli en healer, som hade sänts till jorden för att bana väg för andras liv. Jag fick se en film om en kvinna som kom till jorden för att hjälpa människor att finna sitt eget unika värde. Hon skulle bli väldigt välkänd genom filmer, TV, media, hon skulle bli modell och förändra föreställningen om kvinnor i världen, träningsindustrin och modevärlden.

Jag skulle åka till olika länder för att öka medvetenheten hos kvinnor och hjälpa dem att upptäcka sin egen sanna gudomlighet. Mina största skapelser skulle bli att öppna healingcentra för kvinnor och barn, och att jag skulle hjälpa till att grunda humanitära organisationer för hemlösa och människor i nöd som hade drabbats av dragedier. Jag skulle tala över hela världen till stora grupper av människor om ämnen som anorexia, bulimi, drogmissbruk, nykterhet och hur man skulle finna sin egen unika kraft inom sig själv.

Nästa sak jag fick se var en man som var en del av mitt liv under de där mörka dagarna. Han hette Phil, och jag fick höra att jag skulle berätta saker för Phil som kunde hända i hans eget liv. Phil hade fått samma valmöjligheter som jag i den fysiska världen, död och förstörelse eller ljuset. När jag kom med profetior om Phils egen framtid efter att jag hade återhämtat mig, var det bara för mycket!

Sen fick jag se varför vi alla är här. Vi är här för att uppleva hur det är att vara människa. Jag fick höra att hade det varit på grund av religionen, så hade vi alla hoppats att den religionen vi valde var den rätta. Vi är inte här för att döda varandra. Vi är här för att hjälpa varandra, att lyfta varandra till kärlekens högre dimension. Jag fick höra att jag skulle lämna ett bestående intryck i världen, som världen aldrig skulle glömma. I hela mitt liv hade jag blivit lärd att synden och Satan skulle komma och ta mig om jag gjorde något dåligt. Men jag fick höra att synden och Satan i våra liv var något vi skapade själva. Att vi är Guds sanna essens. Att vi är Gud som skapar Gud. "Jag säger er, ni är Gudar." Gud lever inom oss och genom oss. Gud upplever alltihop samtidigt som vi. Det här kallas den fria viljan - att den största gåvan vi någonsin har fått är att skapa vår egen verklighet. Att uppleva den bästa, vackraste versionen av oss själva.

Vi ska lära världen att leka, lära människor att återupptäcka barnet i dem själva, lära barnen att älska varandra och hitta kraften att använda deras unika värde gemensamt. Jag valde som synes att försöka igen. Det sista som hände var att jag såg min ande sänka sig ner i min kropp igen. Jag fick höra; "Du måste hjälpa världen att förstå att de måste ge fritt av sig själva utan att förvänta sig något i gengäld och att kärlek är allt som finns!"

När jag hade återhämtat mig kunde inte människorna jag hade haft omkring mig förstå mig längre, och inte heller var de villiga att upptäcka den här förbindelsen vi alla har med varandra. Phil hade kallat mig tokig, och började nu kalla mig Scary Sherry [läbbiga Sherry ö.a.] Jag fick se att han skulle lämna mig, men att han skulle komma tillbaka en dag, någon gång, någonstans. En månad innan Phil skulle upp i rätten för ett mål han var inblandad i beskrev jag för honom hur utslaget skulle bli i det här målet. Och gissa vad? Det blev precis som jag hade sagt. Det här gjorde bara Phil ännu mer rädd för mig.

Så hur smärtsamt det än var, tog jag ansvar för mina handlingar och för mig själv. Jag tappade håret; jag gick upp från 45 kg till att vågen nästan tippade över på otroliga 85 kg. Jag insåg inte att det jag hade sett inte skulle gå i uppfyllelse direkt. Jag trodde verkligen att det som Gud hade lovat mig skulle hända samma dag som jag kom tillbaka. Världen övergav mig, skrattade åt mig, kallade mig galen. Jag kan inte annat än att dela med mig av det här, smärtan jag kände på grund av det här, men jag hade fått en gåva som ingen och ingenting kan ta ifrån mig. Så jag beslöt att släppa taget. Hur kunde jag släppa taget när jag nu upplevde raka motsatsen till det jag hade blivit lovad under upplevelsen? Jag hade återhämtat mig snabbt, förlorat alla mina tillhörigheter, mitt hår föll av på grund av näringsbrist, jag gick upp nästan 40 kilo på två månader och jag var för tillfället hemlös och stod ute på gatan, för att min familj och vänner sa; "Som man bäddar får man ligga." Jag tyckte inte om det jag såg eller det jag kände inom mig.

Jag upplevde ett tillstånd av total lycka efteråt, som var en känsla av att vara ett med allting. Du förstår, den negativa energin från upplevelserna i den här världen suddades ut i ljuset. Jag var fylld av kärlek. Hur kan jag beskriva känslan? Det var liksom som filmen "The Highlander". Jag är allting, jag vet allting, jag är ett med allting. Från den dagen jag återhämtade mig och tills nu har min gåva varit att kunna uppleva det mystiska. Vad är det mystiska? Det är händelser som äger rum i våra liv som vi inte kan förklara. Det skulle kunna vara något så enkelt som att möta någon för ett ögonblick och höra dem säga saker till en som om Gud pratade med en direkt genom den här personen.

En händelse jag kan berätta om i detalj är en upplevelse jag hade sex veckor efter att jag hade blivit frisk. Jag skulle på ett idrottsevenemang i Palm Springs. Jag hade knappt några pengar kvar för att vara med på den här tillställningen, men jag åkte ändå. Arrangören för evenemanget gav mig tjugo dollar till bensin, för att jag skulle kunna köra tillbaka till Las Vegas. Jag stannade för att tanka, och insåg att jag inte var säker på hur jag skulle köra tillbaka till Las Vegas. Jag frågade en man jag såg stå vid sidan av vägen om han visste vilken väg man skulle ta för att komma till Las Vegas. Han sa till mig att ta motorväg 10 tillbaka till Las Vegas.

Nu var det så att jag fortfarande var nybörjare på allt det här, och i en bemärkelse var jag som ett nyfött barn. Jag körde ganska länge i mina egna tankar, när jag såg en skylt där det stod Arizona. Jag tänkte, "Arizona!" Jag tittade på bensinmätaren i det ögonblicket och såg att jag nästan inte hade någon bensin kvar. Jag visste att jag inte hade några pengar på mitt bankkonto och undrade vad jag skulle göra. Jag stannade vid en bensinstation bara för att försöka använda mitt bankkort i alla fall. Det stod att summan var otillräcklig. Så vad gjorde jag? Jag började berätta min historia för folk. Ja, många trodde att jag var galen! Då var jag fortfarande väldigt smal också. Vissa människor kastade åt mig 67 cent eller 2 dollar. Då lade jag förstås det här i bensinautomaten. Det verkade fortfarande som om jag inte kunde få en ordentlig vägbeskrivning av någon för att ta mig tillbaka till Las Vegas.

Under den här upplevelsen kunde jag höra anden tala till mig och berätta om fantastiska saker jag skulle göra i framtiden. Att jag skulle hjälpa många människor att upptäcka sina sanna jag. Nu hade jag varit vilse i omkring 10 timmar i öknen, och det verkade som om jag kom mer och mer vilse. Sen kom jag till en bensinstation, och jag hörde i mitt huvud att jag skulle försöka med mitt bankkort. Då hade en man precis slängt åt mig 4 dollar och sagt till mig att jag knarkade! Jag sa till mannen att en gång var jag en knarkare, men nu är jag hög på livet. Jag gick in på bensinstationen för att åtminstone försöka med mitt kort igen. Jag gav det till biträdet och upptäckte att kortet gav mig bensin för 13 dollar.

Jag satte mig i bilen igen och körde ett tag, tills jag kom till en bensinstation som låg mitt ute i ingenstans. Det satt två gamla män utanför i vilstolar framför bensinstationen. Jag körde in där och började gråta. Jag sa till en av männen att jag var vilse, hungrig, trött och inte kunde få en riktig vägbeskrivning för att komma hem. Han bara stirrade på mig för ett ögonblick och tittade rakt in i mina ögon och sa; "Jag sändes för att ge dig ett meddelande, och meddelandet är: 'Berätta din historia, berätta den enkelt, tvinga det inte på någon, men lämna ett bestående exempel efter dig och världen kommer aldrig att glömma dig." Jag började gråta igen och visste inte vad jag skulle tänka om allt det här. Jag skulle kunna berätta många historier om den här sortens små händelser i mitt liv, men den här lilla beskrivningen är bara en enkel historia om vad som pågår hela tiden i våra liv och som bara går oss förbi, eller som vi inte bryr oss om att betrakta som verkligt.

Jag insåg att jag behövde sluta upp med förnekandet, anklagelserna och att skjuta upp saker. Jag behövde ta kontroll över mitt liv. Jag hade fått en gåva, och den gåvan var en andra chans. Det handlade om att jag skulle engagera mig i mig själv och mitt liv.

Det finns två motivationsfaktorer som driver oss: att söka njutning och undvika smärta. Det är den bilden som ligger bakom våra attityder och vårt beteende och driver oss. En ny livsplan behövdes. Vår varseblivning är den faktor som antingen kommer att bli ett hinder för vårt växande eller som kommer att befrämja det. Jag behövde vakna upp och ta en ordentlig titt på mig själv. Det fanns en hel värld som bara väntade på att jag skulle njuta av den. Det var dags för mig att verkligen börja leva och njuta av livet. Jag började betrakta min situation som en utmaning. Många människor tycker att förändring är för besvärligt. De tror att det är en negativ del av livet. Men motivation betyder rörelse! Motivation betyder att gå till olika ställen, inte att stå stilla.

Min verkliga utmaning var att hålla fast vid mitt mål. När man betraktar livet och dess många utmaningar som ett prov, börjar man se varje fråga man ställs inför som en möjlighet att växa. Jag började fatta beslut grundade på personlig utveckling istället för gensvar på rädsla eller nödtvång. Jag insåg att ett sådant mirakel som det jag fick inte behövs för att göra en förändring. Det som krävs är litet tro, villighet att lita på sig själv och besluta sig för att försöka sig på något nytt. Vi är förutbestämda att växa mentalt, fysiskt, känslomässigt och andligt. Om man övertygar sig själv om att förändring är något dåligt, förgiftar man sin framtid. Kom ihåg att "Om du fortsätter att göra det du alltid har gjort, kommer du att fortsätta få det du alltid har fått." Så jag höll ut.

Jag har arbetat väldigt hårt för att lära mig att älska och acceptera mig själv som den jag är på insidan. Det har inte varit lätt; det kräver hårt arbete! Det kräver att man tillåter sig själv att vara mänsklig. Det kräver att man vet att man kan, vill och har möjligheter. Jag brukade säga till mig själv att jag kunde vinna över vikten eller vad som helst i livet. Det gjordes alltihop genom att ta ett steg i taget. Min dröm nu är att bli en riktig förebild för kvinnor och barn och hjälpa människor att inse att allt går att uppnå vid vilken ålder som helst när man skapar utifrån sitt hjärta och tror på sig själv. När man är redo kommer lärarna att komma. Och lärarna har kommit till mig, en i taget.

Jag skulle vilja tacka för ögonblicket då min käre vän George Snyder, grundaren av den kvinnliga Galaxy Competition, kom in i mitt liv och tog sig tid att lära kvinnor hur de skulle träna som kvinnor, så att jag kunde föra den kunskapen vidare till andra kvinnor och hjälpa dem att uppnå sina egna mål och förverkliga sina drömmar.

Så jag ber er alla att ta ett ögonblick och titta in i era hjärtan och förstå att vi alla befinner oss på olika nivåer av utveckling och växande. Vilket exempel vill du utgöra i samhället? Om du skulle gå bort idag, uppnådde du det du ville göra? Så här är jag, Sherry Marie Gideons, till slut tillbaka här 5 1/2 år senare. Jag gick ner 30 kilo för två år sen och deltog i min första helt naturliga bodybuilding show, där jag kom först i Miss Fitness klassen och vann titeln pro World Natural Miss Figure 2000, och jag har uppnått många andra drömmar och mål.

Jag har till slut lärt mig att vara mig själv till vilket pris som helst, att lita på min högre kraft som leder mig i alla situationer och att omge mig med likasinnade människor som stiger fram för att ta på sig det viktiga uppdraget att bli förebilder i nästa årtusende och hjälpa till att skapa en värld med obegränsade möjligheter och som är fylld av kärlek. Nyligen har jag beslutat att påbörja mitt projekt att öppna healing och rekreationscentra för kvinnor som kommer att innehålla alla nivåer av träning och en härlig blandning av lek och utmaningar för anden.

Det har definitivt gått 5 1/2 år, och jag följer mitt hjärta. Nu vet jag att allt det här hände av en anledning. Hur skulle jag ha kunnat vara den där vackra kvinnan direkt samma dag som jag återhämtade mig? Hon behövde uppleva, helas och växa för att kuna dela med sig av budskapet. Idag inser jag att jag inte är här för att övertyga någon om det som är verkligt för mig, eller om det som hände mig. Jag är här för att erbjuda hopp, sprida budskapet och visa andra vilka obegränsade möjligheter som finns inom dem.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Ja

Förklaring: Droger, anorexia, bulimi.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Nej

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag hade berövat min kropp mat så länge. Jag började få hjärtklappning och små hjärtattacker.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Total medvetenhet och uppmärksamhet. Väldigt vaken!

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej, faktiskt inte. Den var så verklig som det kan bli.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag såg mig själv lämna kroppen och komma tillbaka.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Obeskrivlig kärlek.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Ja, tröstande röster.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Ja

For genom en tunnel av ren perfektion och kärlek. Det var frihet, befrielse och allt som man någonsin skulle kunna önska sig här i den mänskliga dimensionen.

Såg Du ett ljus? Ja

Ljuset var en energikraft som fyller en med styrka, kärlek, kunskap om allting.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Ja, många andar, min farmor och den mest kraftfulla energin av alla, Gud, alltet. Det här var en grupp av andar som har rest och varit tillsammans med mig under min mänskliga upplevelse. De delade sin kärlek och omtanke med mig. De delade min återblick på det destruktiva med mig. Min farmor sa till mig att hon hade varit med mig när jag var barn för att skydda mig och vaka över mig.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja

Jag fick se min återblick på livet. Summan av mitt livs upplevelser. Min egen förstörelse av det jag hade skapat. Glädjen och smärtan jag tillfogade andra. Fast jag återupplevde det som om jag upplevde och såg det genom deras ögon.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ej svar

Jag såg min framtid. Verifikationen består av den jag har blivit idag och händelserna som har ägt rum precis som jag fick höra att de skulle göra.

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Bara att jag fick se den sjätte dimensionen. Det här är en plats för helande.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Osäker

Bara att man aldrig kan glömma hur verkligt det var. Det är något ingen kan ta ifrån en, oavsett hur galen de än tror att man är. Man vet det man vet och man har hört det man har hört.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Jag fick se varför vi alla är här. Jag fick se, eller fick förmedlat till mig varför vi behöver skapa enhet på jorden och dela med oss. Det här är en tid när vi har ett väldigt stort behov av att samarbeta och hjälpa varandra. Jag fick se att VI ÄR GUD SOM UPPLEVER GUD!

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Osäker

Bara att jag fick valet att passera gränsen, eller att få en andra chans att komma tillbaka och slutföra mitt syfte.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja

Jag fick se vilket mitt syfte är. Vilket mitt uppdrag är med att vara här.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

Jag fick ett val.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Jag upplever det Mystiska regelbundet, och gör det fortfarande ända till denna dag.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Kärlek för alla.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Det har varit en erfarenhet av växande. Upplevelsen gav mig modet att ta itu med motsatsen till den jag skulle bli en dag och lära mig att acceptera världen med dess nivåer av kärlek och utveckling.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

I början förlorade jag praktiskt taget alla. Människorna som fanns omkring mig på den tiden kallade mig galen, skrattade åt mig, spottade på mig, pratade bakom ryggen på mig och övergav mig. Min familj sa: Som man bäddar får man ligga. Min mor var skräckslagen för att hennes eget trossystem byggde på att man bad Jesus Kristus i sitt hjärta att förlåta ens synder för att få komma till himlen. Och här kom jag och sa till henne att vi är Gud som upplever Gud. Att Gud är allting och allt som finns. Vissa människor blev berörda av det, och vissa trodde att jag var helt bakom flötet. Jag tror att jag upplevde det mystiska så starkt för att jag hade haft ett andligt uppvaknande, men att mitt syfte med att vara här skulle kräva en hel del mod.

Vilka känslor hade Du efter upplevelsen? Ensamhet.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa var att jag fick en andra chans och fick se mitt syfte. Det värsta var att jag inte insåg när jag blev frisk att jag inte hade fått veta när jag skulle bli den här kvinnan som älskade världen och hjälpte människor så fritt. Jag trodde att jag skulle vakna upp och allting skulle hända på en gång, samma dag. Det här är en av anledningarna till att jag blev hemlös och hamnade ute på gatan. Jag fick höra att jag skulle få allt som behövdes för att hjälpa världen att utvecklas och växa. Jag fick höra att jag en dag skulle bli en välbärgad kvinna, och när jag blev det skulle jag veta precis vad jag skulle göra med pengarna för att hjälpa människor. Det som hände efter upplevelsen gjorde mig förvirrad. Jag visste med hela mitt hjärta att det här skulle hända. Men jag förstod inte att jag inte visste när.

Idag inser jag att jag har upplevt motsatsen till allt det jag fick se som jag skulle bli. Nu vet jag att jag inte hade kunnat dela ingredienserna till receptet med människor om jag inte hade gått en mil i de mockasinerna. Jag har varit hemlös, beroende av droger, haft bulimi, anorexia, varit fet och överviktig, tappat allt mitt hår, varit mor, fru, dotter, haft pengar och förlorat dem, levt på olika platser över hela världen. Haft en alkoholiserad man, varit med om misshandel och överfall i hemmet. I stort sett allt.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Jag håller på att förverkliga allt jag fick se att jag skulle göra. En dag i taget. Mina bästa resultat kommer när jag lever i nuet och släpper taget om rädslan.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ej svar

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja