För att till fullo kunna förstå vad en ut-ur-kroppenupplevelse (UKU) är, måste man sätta in den i sitt sammanhang bland de många besläktade fenomenen i det andliga spektrat, mångfalden av andliga upplevelser. En UKU kan definieras som en upplevelse då en individ tycks varsebli världen från en plats utanför den fysiska kroppen. [1] I denna artikel kommer jag att titta närmare på UKUns historia och upptäckter inom forskningen kring nära-dödenupplevelser (NDUer), den mest dramatiska formen av UKUer. UKUn kan också granskas i förhållande till upplevelser som drömmar, klardrömmar (lucida drömmar) astral projektion och autoskopi.

År 1958 hade Monroe sin första UKU. [2] Upplevelsen var så omvälvande att den fick honom att tillbringa resten av sitt liv med att vetenskapligt undersöka vad som hade hänt honom. Eftersom Monroe var son till en universitetsprofessor och en läkare, [3] underkastade han sig villigt att bli studerad av vetenskapen på the Topeka VA Hospital år 1977. Givetvis blev Monroe mycket lättad när dr Stuart Twemlow, leg. läk., konstaterade att han var vid sina sinnens fulla bruk och inte visade några som helst tecken på psykiska störningar eller annan mental obalans. [4] År 1980 offentliggjorde Twemlow sin studie kring UKUer på the American Psychiatric Association of San Francisco, The Out-Of-Body Experience Phenomenology, en undersökning av 339 individer. [5] Detta var en av de första större studierna av detta slag, som även finns publicerad längst bak i Monroes andra bok, Far Journeys. [6] Charles Tart, en framstående forskare i bl. a. UKUer, gjorde också experiment med Monroe. [7]

Ytterligare banbrytande forskning kring UKUn gjordes av Dean Shields, som 1970 genomförde en undersökning av denna upplevelse i närmare 70 olika kulturer runt hela världen. [8] 54 kulturer undersöktes i studien. I 46% av dessa menade man att de flesta människor kunde färdas utanför den fysiska kroppen under vissa omständigheter. I 43% av kulturerna menade man att vissa människor kunde ha UKUer, och i endast 3 kulturer ansåg man att UKUer inte förekom alls. [9] Shields drog samma formella slutsats som den som är så vanlig när det gäller studier av UKUn [10] – även om det förekommer väsentliga skillnader i kulturell uppfostran, religiös tro, och trots att upplevarna kommer från alla samhällsgrupper, olika geografiska områden och mångskiftande socioekonomiska miljöer, finner man ständigt slående likheter när det gäller de grundläggande komponenterna i medvetandets avskiljande från kroppen. Dessutom är UKUn ett relativt vanligt förekommande fenomen – 14-34% av alla människor, beroende på vilken av alla de många undersökningarna man tittar på, har upplevt en UKU. [11] Susan Blackmore, en konservativ skeptiker på NDU-området, uppskattar att förekomsten av UKUer ligger på omkring 10%. [12]

Några av de mest fascinerande forskningsresultaten om UKUn har presenterats av dr Scott Rogo, som genomförde en studie 1984, och vars specifika upptäckter bidrog till att UKU-fenomenet blev accepterat i världens ögon. Han fann att 10-20 procent av den vuxna befolkningen hade haft en UKU. Han fann även att gruppen som upplevde UKUer inte bestod av några särskilda personlighetstyper (dvs. tokiga, hyperaktiva, eller med någon form av psykisk patologi). [13] Han fann vidare att djur, människor och i vissa fall elektrisk apparatur kunde upptäcka när en person under en UKU dök upp på en avtalad plats. [14] Rogo observerade personer som korrekt kunde beskriva platser från stora avstånd, och han drog också slutsatsen att åtminstone en del UKUer inte var drömmar eller hallucinationer. [15]

Nära-dödenupplevelsen har definierats på olika sätt, bl. a. vagt som en samling minnen, vilka framträder vid, eller efter tidpunkten för den fysiska döden. [16] En av de vanligaste upplevelserna som rapporteras under tiden som personen är död, men före det att man blivit återupplivad, är ut-ur-kroppenkomponenten i NDUn. [17] Under ut-ur-kroppentillståndet ser och beskriver människor aspekter av verkligheten som är verifierbara. [18] På grund av att sådana rapporter är verifierbara, betraktar man dem som den bästa metoden för att bevisa att NDUer är verkliga. [19]

Ut-ur-kroppenkomponenten i en NDU kan beskrivas som en ofrivillig UKU. [20] Det har blivit väl dokumenterat av ledande forskare på området att många som fysiskt har dött, efter att de upplevt en UKU, bokstavligen kan berätta för sjuksköterskor, läkare och släktingar exakt vad dessa sade eller gjorde under tiden som man försökte återuppliva dem. [21] Under detta stadium beskriver NDUare ofta att de är förbluffade över frånvaron av all smärta. [22] Michael Saboms fynd i Vi upplevde döden är anmärkningsvärda vad gäller denna aspekt av UKUn. De av hans patienter som haft ett hjärtstillestånd ombads att beskriva åtgärderna under återupplivandet, utrustningen och/eller andra moment de kunde ha sett eller hört medan de återupplivades. [23] Ytterligare en forskare, Pim Van Lommel, nämner en 44-åring som befann sig i djup koma, och medan hans hjärta chockades hade han sett, och efteråt berättat för läkaren att sköterskan lagt hans löständer på återupplivningsvagnen. Patienten beskrev rummet där han återupplivades korrekt, liksom dem som befann sig i rummet och stämningen i rummet; att man var nära att ge upp försöken att återuppliva honom. [24] I många av dessa verifierbara UKUer får NDUaren information bortom sin hörselradie, och till och med från andra rum, vilket utesluter möjligheten att de exempelvis kan ha hört samtal efter uppvaknandet.

När det gäller sådana fall framlägger skeptiker ibland det svaga argumentet att ingen vet exakt när NDUn ägde rum. [25] Delvis kan dessa invändningar bero på skeptikerns egna förutfattade meningar om att medvetandet inte kan existera utanför kroppen. Det finns dokumenterade bevis på att även om den exakta tidpunkten då NDUn ägde rum inte varit känd, så antyder de händelser som dokumenterats efter dödsögonblicket, men före återupplivandet, att medvetandet kan existera utanför kroppen efter döden.

Autoskopi är en term som ofta missbrukas av skeptiker. Enligt en av de ledande forskarna på nära-dödenfältet, dr Bruce Greyson, är det psykiatriska autoskopisyndromet ett typiskt slarvigt använt uttryck. [26] I klassisk autoskopi är personens medvetande kvar i hans eller hennes fysiska kropp, och personen ser en "dubbelgångare" av sig själv, som vanligtvis upprepar allt som den fysiska kroppen gör. [27] Det typiska är att den autoskopiska "dubbelgångaren" är suddig, färglös och genomskinlig, och att man enbart ser dess axlar och ansikte, och inte hela kroppen. [28] "Dubbelgångaren" kan röra sig mot eller bort från den fysiska kroppen, och personen som har den autoskopiska visionen är vanligtvis mycket ledsen. [29]

Till skillnad från detta befinner sig personens medvetande under en NDU inte i hans eller hennes fysiska kropp, utan snarare i "dubbelgångaren". [30] Personen ser hans eller hennes fysiska kropp från "dubbelgångarens" synvinkel, och kroppen är vanligen orörlig, medan personen kan röra sig i "dubbelgångaren". [31] Man ser den fysiska kroppen som en hel kropp, och scenen förefaller verklig och levande. [32] Sorg är relativt ovanligt under NDUer. [33]

ASTRAL PROJEKTION: Astral projektion förknippas vanligtvis med interdimensionella resor, där platserna man besöker kan förefalla drömlika, eftersom de inte är jämförbara med några jordiska referenspunkter. Personen befinner sig som regel i ett avslappnat eller meditativt tillstånd då medvetandet avskiljer sig från kroppen. Man beskriver astralvärlden, ett slags energiskikt runt jorden i olika plan, som bebos av olika sorters andar beroende på vilka lektioner de behöver lära sig. Personer som besöker astralvärlden, som Alister Crowley, ägnar sig åt astral projektion, eller astralresor. Ytterligare en välkänd förespråkare för denna teori är Madame Blavatsky, som grundade det Teosofiska Sällskapet år 1875. [34]

LUCIDA DRÖMMAR: Den holländske psykiatern Frederik van Eeden använde först termen "lucida drömmar" 1913, och avsåg den typen av drömmar då man medvetet vet att man drömmer. [35]

Lucida drömmar anses vara en annan verklighet, i många delar lik en dröm, men då personen vanligtvis sover då denne färdas i den andra verkligheten. Lucida drömmar verkar vara en typ av dröm då personen är supervaken och öppen för kommunikation från andra sidan. Många gånger kontaktas människor på jorden av avlidna nära och kära genom lucida drömmar, vilket vi har många exempel på på vår website om efter-dödenkontaktupplevelser, www.adcrf.org.

UKUer: Cecilia Green, som forskade i UKU-fenomenet på the Institute of Psychophysical Research, definierade en UKU på följande sätt: "En upplevelse då objekten man varseblir uppenbarligen är organiserade på ett sådant sätt att observatören själv tycker sig se dem från en punkt som inte sammanfaller med den fysiska kroppen." [36]

För att en UKU ska äga rum behöver personen inte befinna sig i något speciellt sinnestillstånd eller medvetandetillstånd, även om de flesta UKUer uppträder när den fysiska kroppen är avslappnad och inaktiv. [37] UKUer uppträder vanligtvis hos personer som är mellan 15-35 år gamla. [38] Green fann att 75% av UKUerna ägde rum när personen låg ner fysiskt, och 18% när de satt ner. [39] Enligt Green ägde 12% av UKUerna också rum medan personen sov, 32% då de var medvetslösa och 25% var förknippade med någon form av psykologisk stress, som rädsla, oro eller överansträngning. [40] Långvariga och genomgripande följdverkningar efter ut-ur-kroppenupplevelser rapporterades oftast av dem som upplevde spontana UKUer. [41]

Fysiska tester har visat att kroppen är mer avslappnad, men att sinnet är mer vaket under ut-ur-kroppentillståndet. När Charles Tart undersökte UKUer tillsammans med Ingo Swann, som var försöksperson, gav hans EEG märkbart mindre utslag och förändrades i frekvens, med en minskning av alpha och ökning av beta-aktiviteten. [42] Hjärtfrekvensen var genomgående normal. Det förekom inga plötsliga förändringar av vare sig EEG eller autonoma funktioner vid början eller slutet av en UKU. Alla förändringar skedde gradvis: till skillnad mot vanliga drömmar tycks UKUn inte vara förknippad med ett särskilt psykologiskt tillstånd. [43] När Keith Harary testades på the Physical Research Foundation [44] förekom inga förändringar av EEG, och UKUerna ägde rum då han varken befann sig i ett sovande eller drömmande tillstånd, och inte heller i ett tillstånd mellan sömn och vaka. Trots det föll mätningsresultatet av hudspänningen, vilket antydde att han var mer avslappnad, och det var detta mätningsresultat som utgjorde den största indikationen på att en UKU hade börjat. [45] Hjärtfrekvensen och andningsfrekvensen ökade. Harary var mer avslappnad, men också mer vaken under UKU-tillståndet.

Under en UKU har människor benägenhet att se objekt till stora delar som de ser ut i det verkliga livet (till skillnad mot drömmar.) Intressanta förändringar i varseblivningen uppträder oftast när det gäller ljus och ljud. [47] Många objekt eller rum beskrivs som mycket ljusare, eller har ljus runt dem. [48] Dessutom finns ett samband mellan UKUer och utövande av meditation, mystiska upplevelser och drogrelaterade upplevelser. [49] Palmers studie visade att mycket få UKUer innehåller alla delar i en klassisk astral projektion. [50]

Likheterna mellan UKUer och klardrömmar undersöktes av Stephen LaBerge. [51] I båda tillstånden, UKUer och lucida drömmar, tycks personen ha ett vaket medvetande, eller något som liknar ett sådant. Av 572 personer rapporterade runt en tredjedel av gruppen att de hade haft åtminstone en UKU. Drygt 80 procent av dessa hade haft lucida drömmar. [52] Människor som hade flera drömrelaterade upplevelser hade en tendens att rapportera fler UKUer. Av de 452 personer som hävdade att de hade haft lucida drömmar, rapporterade 39 procent också UKUer, medan bara 15 procent av dem som inte ansåg sig ha haft lucida drömmar sade att de hade haft UKUer. [53]

Vad gäller skillnaderna mellan UKUer och drömmar, så uppträder UKUer oftast när personen är vaken. [54] Klardrömmarna börjar vanligtvis när personen sover. Drömvärlden är också mindre tydlig och verklig än den värld man ser under UKUn, personen har mindre kontroll och kan röra sig mindre fritt i drömvärlden. Ytterligare skillnader består i att en person som har en UKU som börjar i ett vaket tillstånd aldrig tror sig ha en dröm. [55] Bildspråket och aktiviteterna under en UKU är mer sammanhängande och inte lika surrealistiska som i en dröm. [56] Under en UKU har man benägenhet att uppleva samma jordiska omgivningar som vi ser i vardagslivet.

Personen som har en UKU kan se klart och tydligt, men det man ser kan skilja sig något från det fysiska, och många gånger tycks det innehålla beståndsdelar som kan uppträda i en drömvärld eller fantasivärld. [57] Intressant nog vidhåller UKUare orubbligt att deras upplevelse inte var en dröm, medan de som haft en vanlig dröm gärna medger att det var en sådan. [58]. Vanliga drömmar kännetecknas av ett mycket suddigt medvetande i bästa fall, och först då man vaknar inser man att de var drömmar. [59] Under klardrömmar däremot, kan upplevaren hävda att upplevelsen var verklig, trots att den fortfarande betraktas som en dröm. [60] De flesta lucida drömmar inkluderar bara drömmaren själv, men det finns dokumenterade fall av möten med andra i lucida drömmar.