Beskrivning av Upplevelse:

Jag hade en nära döden-upplevelse när jag var 25 år gammal, i samband med en mindre operation. Jag vaknade upp efter operationen, bländad av en flod av vitt ljus. Jag trodde att det var en bieffekt av narkosen. Jag tyckte att det var konstigt att jag knuffades ut bortom mitt synfält och for igenom hela min kropp. Jag var genast på fötter och såg på sköterskan som hade hjälpt mig upp. Hon var ingen sjuksköterska. Hon var klädd i ljus, utomordentligt vacker, och kärleksfull. Hon var den vackraste kvinna jag någonsin har sett, och jag gråter nästan när jag tänker på det. Jag blev förälskad i samma ögonblick som jag såg henne. Jag var euforisk. Hon bar en löst åtsmitande vit klänning, och den sken med sitt eget ljus. Hennes ljus var gyllene och vitt. Hon var smal, blond, med axellångt hår. Hon var ungefär 1,70 lång, och med ljus och gyllene hy. Hon var definitivt en kvinna, men utstrålade makt och intelligens, liksom kärlek och omtanke. Hon var ansvarsfull och hade en stor auktoritet.

Jag såg bakom mig, och iakttog min kropp som fortfarande var sovande på postoperativa avdelningen.

Hon sa att jag inte skulle oroa mig, att jag inte var död. Mitt hjärta slog fortfarande. Jag kunde se in i det. Hon var orolig över min andning – hon sa att bedövningen var för stark för mitt centrala nervsystem, och att den hindrade min andning. Hon var där för att stabilisera min andning och för att vaka över mig.

Inga ord uttalades – all kommunikation skedde genom att dela tankar och känslor.

Hon sa till mig att mitt liv var för viktigt för att min överlevnad på minsta sätt skulle riskeras, och att det var därför hon var där. Jag behövde övervakning. Jag var alltför viktig för några risker.

Hon förde mig åt sidan, och jag insåg att vi rakt igenom en vägg tittade på min sovande kropp, från ett annat rum. Efter att hon hade lugnat ner mig, vilket inte tog särskilt lång tid, visade hon mig några häpnadsväckande syner. Det var en ridå av ljus runt henne, en slöja av energi bakom henne. Jag fick gå igenom den där slöjan. Jag befann mig på en viloplats mellan två världar. Vid sidan om oss var en mångfärgad ring av glittrande ljus i geometriska former. De verkade elektriskt laddade, rörde sig och skimrade, som en skrovlig gräns mellan hennes värld och min. Genom en dimmig rök gick vi in i den fysiska världen.

Det kändes underbart, och inte särskilt förvånande – det här var inte första gången jag hade mött någon som hon. Hennes ljus var en signatur som identifierade henne, och jag hade sett det ljuset förut. Att se henne innebar att genast bli förälskad i henne. Jag ville aldrig lämna henne. Det kanske var så att hon kände omständigheterna som gav upphov till den orättvisa jämförelsen med min fru. Hon visade mig några detaljer kring mina barn, och avslöjade en syn av en annan kvinna som till och med var mer ljuvlig och åtråvärd – frun som jag var gift med. Sedan sa hon att det var dags att återvända, att min andning var stabiliserad, och att mitt nervsystem skulle fungera på egen hand.

Folk påstod att det var en hallucination på grund av de droger jag hade fått. Jag hade tagit Sodium Pentothal förut, och aldrig haft en sådan upplevelse. Faktum är att det inte var särskilt trevligt första gången jag tog det. Min fru blev väldigt skrämd av de ord jag sa då jag hade kommit tillbaka in i min kropp. När jag vaknade upp i hennes armar flödade ljuset fortfarande igenom mitt huvud, och drog sig sakta bort ifrån mig. Jag stammade fram några uttryck kring kärlek och beundran som var nästan dyrkande för min fru, och hon sa att hon blev väldigt chockerad och skrämd av intensiteten i mina ord. ”Jag kommer aldrig att kunna leva upp till det du ser i mig”, sa hon.

Andra upplevelser

Jag har haft andra upplevelser som den här, fast mer intensiva, som inte var kopplade till andnöd. Jag var vaken under dessa upplevelser, och jag kommer ihåg detaljerna väl. Inga droger var inblandade, och ingen syrebrist i hjärnan. Jag hade en då jag var 16, två vid 19, och en mycket kraftfull upplevelse då jag var 23 år gammal. Ljuset var så skarpt att den tropiska sommarsolen föreföll blekna bort till ett dis i jämförelse med detta briljanta ljus.

AKASHIC-DOKUMENTET, Maj 2001

Jag var på besök hos Ashram-stammen som ligger emellan tre indianreservat. Vi befann oss i en vacker, dold dal. Samhället omkring oss var gammalt. Spanjorerna kom hit 1536.

Min värd och jag talade om medvetandet i Krishna, och om andlig utveckling. Jag försökte känna av platsens ande, och synkronisera min egen ande med marken under mina fötter. Jag drev iväg in i en annan värld medan min värd talade om en mer avancerad andlig väg som kunde öppna upp nya perspektiv, och skapa en ny medvetenhet.

”Kan du se in i det förflutna, och läsa av det andliga minnet ur marken?” frågade jag. Han svarade: ”Det fanns några stora läromästare i Indien som hade förmåga att göra det, men de gick bort för några år sedan. Men det tog dem många år av studier för att uppnå det.”

”Vad är den andliga historien av denna plats?”

Han kände att jag inte var uppmärksam på det viktiga i det han försökte delge mig. På avstånd såg jag barn springa omkring, jaga varandra och skratta ohämmat. De var barfota. De bar solklänningar och hade sitt långa, svarta hår uppsatt över sina bruna skuldror. Solen var het. Deras mödrar var i närheten av mig – bara några meter bort, tjattrande om dagens uppgifter, och om den måltid som de tillagade av ekollonmjöl, vilt bovete och arrowrot. De beredde också kalebass. De stod böjda över en mortel och malde för hand mjöl och frön.

Barnen hade dött för 150 år sedan – de hade gått vidare. Det var inget sorgligt över det utan bara naturens ordning. Det var inte deras andar jag såg utan bara en skugga av jordens minne av en lycklig dag.

Återigen frågade jag min gäst: ”Hittar ni många indianska konstföremål på marken här?”

”Ja, det gör vi ofta”, svarade han.

”Några mortlar eller föremål för att samla ihop och bereda föda?” frågade jag.

Och han böjde ner en låg gren på närmaste träd där vi stod, och där vid mina fötter var morteln som jag hade sett kvinnorna använda för att bereda mjöl till kvällens måltid.