Beskrivning av Upplevelse:

Hej, jag heter Tammy L. Jag är inte säker på om det här är en nära-dödenupplevelse eller inte. Men den är väldigt underlig och jag får helt enkelt låta er bedöma.

1995 födde jag min son. Jag var i mitt rum på sjukhuset. Min man och en sjuksköterska var där med mig. Plötsligt blev jag väldigt dålig. Jag var varm och kall och klibbig, allt på en gång. Jag kände en massa smärta, fast det var inte värkar. Det gjorde ont överallt. Jag blev väldigt illamående. Jag kände mig så konstig. Jag trodde faktiskt att jag höll på att dö. Jag sa till sköterskan att något var fel. Jag minns att hon mer eller mindre satt på mig och sa till mig att titta på henne och att andas. Jag försökte, men jag mådde så dåligt. Jag sa "Jag kan inte," och sen blev det bara totalt mörkt.

Plötsligt var jag omsluten av ett starkt vitt ljus. Jag kände mig perfekt. Det var en perfekt temperatur. Ljuset var starkt, men det hettade inte på huden som solljus, och det gjorde inte heller ont i ögonen. Jag var väldigt medveten om övergången från smärtan till att må underbart bra. Jag kände frid, enorm kärlek, glädje. Det verkade som om alla mina frågor blev besvarade. Det är svårt att beskriva den här känslan av fullständig perfektion. Sen insåg jag att ljuset verkade lysa igenom tegelväggar med glasade fönster. Jag hörde skratt och tittade ner och såg ett litet barn som log upp mot mig. Det var en liten flicka, som verkade vara runt 4 år gammal. Hon hade mörkt hår i en pagefrisyr som såg pojkaktig ut och de vackraste ögon jag någonsin har sett. Hon sa ingenting, men det var som om hon förmedlade att allt var väl och att hon älskade mig. Plötsligt var jag tillbaka i min sjukhussäng. Jag hörde min man fråga sköterskan vad som hade hänt, och hon sa att mitt blodtryck hade fallit helt. Jag fick min son senare den dagen och allting var bra. Jag började försöka få veta vad jag hade upplevt. Jag läste en bok om NDUer, där det stod att upplevare ibland har sett sina framtida barn under sin NDU. Jag hittade den andra boken de refererade till. Det fanns några historier som var ganska lika. Efter min upplevelse har jag fått två söner till. Jag har längtat efter barnet jag såg. Jag tror att det var meningen att hon skulle komma till mig. Men, eftersom jag har sex söner och tre döttrar, så vill inte min man ha fler barn. Det har gått sju år sedan jag hade upplevelsen och jag söker fortfarande efter svar.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Känslan av perfektion var så underbar att jag inte tror att den kan beskrivas i ord.

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Osäker

Under ett ögonblick var mitt blodtryck helt borta.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Min kropp var medvetslös. Men jag var väldigt medveten och vaken under upplevelsen.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej, jag visste att det inte var en dröm. Jag visste att jag hade varit väldigt sjuk och sen var jag plötsligt på en underbar plats och mådde bra.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Nej

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Frid, känslomässigt välbefinnande, en enorm kärlek, utopi, förundran, glädje. Jag hittar inte ord för att beskriva det. Hur mycket jag än försöker, är jag aldrig nöjd med mina beskrivningar.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Bara ett barn som skrattade.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

Det var ett strålande, starkt vitt ljus. Det omslöt mig och smekte mig ömt. Det hettade inte på min hud som solsken gör, och gjorde inte ont i ögonen. Det hade en perfekt temperatur.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

En liten flicka. Det verkade som om vi var omgivna av tegelmurar där ljuset strömmade igenom. Jag tror inte att jag kände henne. Hon tycktes förmedla att allt var väl och, kanske, att vi skulle mötas igen.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Jag var definitivt någon annanstans än i mitt sjukhusrum. Jag minns ljuset och glasfönstren i tegelmuren.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

Det verkade som om jag var på det här stället ett tag, men det kan jag inte ha varit. Jag kunde ha stannat där för evigt.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Nej

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Osäker

Jag tror att tegelmuren och fönstren kan ha varit en gräns.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Osäker

Jag tror att den lilla flickan kanske kan vara en själ jag kommer att möta på jorden. Jag behöver lite hjälp med att klura ut det här. Jag känner starkt att det är meningen att jag ska ha det här barnet, men med tanke på att min man är så motvillig, kanske det inte kommer att ske.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Osäker

Jag är säker på att jag inte ville lämna det där stället, men jag accepterade det.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Nej

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Jag hade alltid varit lite rädd för att dö och känt att det skulle vara outhärdligt att skiljas från mina barn. Nu vet jag att det inte finns någonting att vara rädd för.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Jag har kommit närmare mina barn. Jag trodde aldrig att jag kunde älska dem mer än jag redan gjorde. Men jag vet att kärleken inte har några gränser.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Jag tror inte att de få människor jag har berättat det för förstod.

Vilka känslor hade Du efter upplevelsen? Enorm kärlek, tillfredsställelse, stor nyfikenhet.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa var att veta, det värsta var att inte bli tagen på allvar.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Den var utan jämförelse det mest förunderliga som har hänt i mitt liv. När jag är nere, påminner jag mig själv om vad jag har att se fram emot.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Osäker

Förklara: Så bra den nu kan beskrivas i vanliga mänskliga ord.