Beskrivning av Upplevelse:

Jag var på badhuset i närheten av där jag bor tillsammans med vänner, vi var i vattnet och plaskade omkring, när jag fick problem - jag hamnade under vattnet och svalde vatten fort. Jag grep tag i bikiniunderdelen på en flicka bredvid mig, hon sparkade bort mig till botten av bassängen. Plötsligt blixtrade mitt liv inför mina ögon, lyckliga tider mest, jultid, födelsedagar osv., sen upptäckte jag att jag var i något som verkade vara en tunnel med ett litet starkt ljus i andra änden. Jag visste med en säkerhet jag aldrig hade känt förut att jag var död, och jag kunde inte förstå hur jag fortfarande kunde tänka, jag trodde att det måste ha blivit något slags misstag. Det var bara mina tankar som fanns kvar, jag hade ingen känsla av att ha en fysisk kropp längre, jag rörde mig ganska fort mot ljuset, en känsla av frid och något som kändes som ovillkorlig kärlek omslöt mig, det kändes otroligt. När jag rörde mig framåt kände jag närvaron av 2 andra människor, de här människorna kände mig, men jag hade aldrig träffat dem förut. De kommunicerade med mig utan något annat än våra tankar, deras till mina, mina till deras, de sa till mig att det inte var dags för mig, jag var tvungen att återvända, de förmedlade andra saker till mig som jag inte kan komma ihåg, fast jag tror inte att det är meningen att jag ska minnas än. Sen, precis lika fort som jag hade kommit, var jag på väg tillbaka genom tunneln och tillbaka till min fysiska kropp, jag hostade upp vatten och spottade och fräste när badvakten gav mig konstgjord andning. Jag var bara medveten i några sekunder och sen förlorade jag medvetandet, och vaknade inte förrän 3 veckor senare efter att ha tillbringat alla de 3 veckorna i ett syrgastält på sjukhus.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Det är svårt att beskriva den otroliga känslan av frid och kärlek som verkade omsluta mig och fick mig att känna mig värdefull, älskad osv.

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag hade drunknat och låg på botten av bassängen, lyckligtvis såg de mig och jag räddades.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Väldigt vaken, och förundrad under hela upplevelsen.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Den hade en del drömlika drag, men det kunde vara på grund av att jag såg de här sakerna för första gången, tunneln, ljuset osv.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Det verkade som om mitt medvetande var allt som fanns kvar, mina tankar var allt jag hade.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Antagligen flera olika känslor, rädsla, förundran, glädje, frid, kärlek, medkänsla.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Osäker

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Ja

Passerade genom en tunnel, väldigt stor och mörk.

Såg Du ett ljus? Ja

Jag såg ett ljus vid slutet av tunneln, det var litet, vitt, starkt och långt borta, jag rörde mig snabbt mot det här ljuset, det blev större och större när jag kom närmare.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

När jag rörde mig mot ljuset blev jag medveten om 2 andra varelser bredvid mig, de kommunicerade med mig genom tankar. De kände mig, men jag kände inte dem. Jag hade aldrig träffat dem förut. De sa till mig att det inte var dags för mig, jag skulle vara tvungen att återvända, de förmedlade andra saker till mig också, men jag minns inte mycket av det.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja

När mitt liv blixtrade inför mina ögon hände det väldigt snabbt, men då var jag fortfarande ett barn, så det var inte många händelser att titta på, jag verkade betrakta de här händelserna som om jag var där och kunde känna dem. Osäker på om jag lärde mig någonting av de här händelserna, förutom att de var tröstande för mig eftersom det mest var lyckliga händelser som jag såg.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Nej

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Osäker

Hade egentligen ingen känsla av tid, saker verkade hända direkt, eller snabbt, som om tiden hade snabbats upp.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Jag hade en känsla av att vara älskad för den jag är, att vara värdefull och förstådd, en känsla av att veta säkert att jag var död, dvs känslan var i mina tankar. Friden och kärleken som omslöt mig gav mig kraft, kärlekens kraft. Jag tror att vissa aspekter av vem jag är och vilket mitt syfte i livet är förmedlades till mig, men jag kan inte komma ihåg dem. Före min NDU utsattes jag för barnmisshandel från 1 års ålder, som fortsatte fram till att jag hade min NDU. När jag blev misshandlad dissocierade jag [distansera sig från sig själv, psykologisk term ö.a.] och nu är mina minnen av misshandeln helt förträngda, så jag kan inte minnas dem. NDUn var en av de bästa upplevelserna i mitt korta liv på den tiden.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Osäker

Jag passerade inte någon gräns, men är säker på att ljuset var gränslinjen för mig, människorna jag mötte där ville att jag skulle återvända innan jag kom fram till ljuset, och jag återvände innan jag hade nått fram till ljuset.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Nej

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Osäker

Osäker på om jag har några speciella gåvor, men jag känner empati för människor som kan öppna sig för mig och verkligen vara sig själva tillsammans med mig, när de tycker att det är svårt att öppna sig för andra. Jag kan inte bära armbandsklockor, de håller inte tiden ordentligt, jag vet inte varför och har hört andra NDUare och UKUare som inte heller kan ha klocka. Jag har en känsla av att veta saker säkert, även om de inte har blivit bekräftade.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Före NDUn trodde jag inte på Gud, trots att jag gick i en katolsk skola, eftersom jag hade blivit misshandlad från en sådan späd ålder. Men efteråt, eftersom känslorna var så starka och eftersom det inte fanns någon annan förklaring, började jag tro på Gud. Jag är inte religiös i den bemärkelsen att jag utövar någon religion, jag går inte i kyrkan för att jag tror att den står emellan Gud och mig, han vet vad jag gör.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Den har förändrat mitt liv totalt, efter att ha haft min NDU, när jag hade återhämtat mig tillräckligt, ställde jag dem som hade misshandlat mig mot väggen - 2 av dem, min farbror och min kusin, hade misshandlat mig i åratal och de var agressiva våldsamma män. Jag brukade vara skräckslagen för dem innan. Jag sa till dem att sluta misshandla mig, eller så skulle jag skvallra på dem, och jag brydde mig inte om ifall jag skulle hamna i klistret, de visste att jag menade allvar och de gick med på att sluta misshandla mig. Så för mig förändrades hela mitt liv, jag var inte längre ett offer, jag var en överlevare och jag tänkte inte låta någon skada mig så svårt igen.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Jag brukade hålla tyst om min nära-dödenupplevelse, ungefär på samma sätt som jag höll tyst om misshandeln. Men när jag blev vuxen, kände jag mig mer avslappnad och villig att dela den otroliga upplevelsen med vänner och familj, för det mesta reagerar folk positivt, fast det finns en del skeptiker också. Oftast börjar människor jag berättar det för känna sig bättre inför tanken på döden, som de funderar över då och då.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Jag var medvetslös efter upplevelsen, men när jag hade blivit tillräckligt bra kände jag mig lycklig och hänförd över att vara i livet, att ha fått chansen att leva mitt liv. Kände mig väldigt lycklig och tacksam över att vara tillbaka i den här verkligheten.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa i upplevelsen måste definitivt vara den otroliga känslan jag hade där. Den kan inte beskrivas bara med ord, det var som frid eller ovillkorlig kärlek i en känsla som kunde omsluta ens medvetande och ge en stöd och tröst. Det värsta var i början när jag var lite rädd eftersom jag visste att jag var död, och oroade mig över hur jag fortfarande kunde tänka. Resan tillbaka var också lite skrämmande eftersom jag inte visste vad som hände först.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Jag vill bara säga att den här upplevelsen hjälpte mig att komma underfund med vem jag är och försonas med vad som hade hänt mig, och att rätta till vissa saker genom att konfrontera dem som hade misshandlat mig och sätta stopp för misshandeln. Jag hade aldrig vetat saker säkert förut, var alltid osäker och funderade jämt, mitt liv hade handlat om att överleva och försöka hantera misshandeln. NDUn hjälpte mig att få lite ordning på saker som hade oroat mig i min barndom.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Ja, mitt liv förändrades väldigt specifikt efter min NDU, den gav mig styrkan att ställa dem som misshandlat mig mot väggen och få dem att sluta misshandla mig, något jag tvivlar på att jag någonsin skulle ha gjort utan upplevelsen. De som misshandlade mig var våldsamma agressiva män som uppträdde våldsamt och plågade mig och försäkrade sig om att jag skulle hålla tyst fram till dess, och det hade pågått i åratal, utan att jag hade haft viljan eller kunnat få slut på det. Jag skulle aldrig i livet ha sagt något till dem om jag inte hade haft min NDU, och när jag gjorde det räddade det min själ och mitt liv under en tidpunkt när jag så desperat behövde det. Det gav mig en del tro på Gud och på mänskligheten som jag inte hade tidigare. Det fick mig att inse att jag inte behövde fortsätta vara ett offer, jag kunde vara en överlevare och leva ett bättre liv. Nu hjälper jag dem som är mindre lyckligt lottade än jag när jag kan, särskilt kvinnor och barn som har problem eller tycker att det är svårt att orka med. Jag är tacksam för varje dag som jag är här, jag tar inte saker och ting för givna och uppskattar det jag har. Jag känner medkänsla för människor som en del andra inte verkar göra i dessa tider och uppskattar mitt liv mycket mer än andra människor.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Förtydligande: Det här har sammanfattat min upplevelse på ett sätt som är förståeligt för någon som inte har haft en själv, men det förmedlar inte riktigt alla detaljer i känslorna eller tankarna som man har när man är där. Det visar inte heller hur mycket djupa känslor man upplever på en medveten nivå.