Beskrivning av Upplevelse:

I ett nötskal, så hamnade jag på soffan där jag var tvungen att ligga för att försöka andas. Och då kom jag först UT ur min kropp! Det var skrämmande för mig. VÄLDIGT skrämmande. Den enda anledningen till att jag vet att det hände är för att när jag låg på soffan med ögonen slutna och försökte andas... så kunde jag plötsligt se min man stå vid diskhon i köket och diska och prata med vår dotter som satt i sin barnstol och lekte med något slags blå leksak. När jag öppnade ögonen såg jag att ena änden av soffan var ungefär 1,5 meter under mig. Jag tänkte be min man ringa 112... men beslöt att inte göra det... och sen bestämde jag mig för att be. Jag hade inte "verkligen" bett på åratal. Jag menar, jag var en RIKTIG avfälling. Jag hamnade i alla möjliga sorters dåliga saker. Hur som helst... när jag började be... så började jag snurra och snurra. SEN, OK, det här kommer verkligen att låta knäppt, men det är sanningen -- du vet hur människor pratar om att komma till ett vitt ljus? Nåväl, jag hade inget "vitt" ljus, men där var ett underbart, lugnande, varmt, hemtrevligt ljus som var av en färg jag ALDRIG hade sett förut. Det enda sättet jag kan beskriva det på är en violett/vit/blå lysande sorts färg -- men det var nästan som en damm av färger eller närvaro (inte en tunnel, faktiskt) som lyste så otroligt. Jag VILLE ta in det... gå till det... men jag GJORDE INTE DET för jag visste vad det betydde. Det jag vet att det betydde är att jag skulle tas ifrån den här jorden om jag gick till det där ljuset. Jag grät inombords och bad Gud att vara snäll och skona mig och ge mig en chans till att leva. Att jag visste att min man och lilla dotter inte kunde stå ut med att leva utan mig (min man förlorade tragiskt sin far när han var 14 år). Jag visste att det inte var mitt beslut... vilket är anledningen till att jag bad till Herren att vara snäll och ge mig en andra chans. Att jag lovade komma tillbaka till Honom... att ta in honom i mitt hjärta igen. Att göra saker rätt den här gången. Poängen är att den här upplevelsen har förändrat mitt liv för alltid. Jag är så tacksam för den, men jag är ledsen och besviken över att det behövdes något sådant -- något så extremt -- för att få mig att vakna upp. Jag har väldigt svårt att inte hata mig själv för de dåliga valen jag har gjort i det förflutna.

Innan jag kom till ljuset/närvaron, kände jag och såg först flera underliga skuggor som liksom lindade sig omkring mig och över mig... det var nästan kvävande. Det var väldigt skrämmande. Det var då jag började be om Guds förlåtelse och barmhärtighet -- för jag misstänkte att de här "skuggvarelserna" kanske betydde att jag inte skulle kunna gå till Gud -- utan att något fruktansvärt alternativ skulle komma istället.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Förklaring: Inga mediciner eller "substanser"... bara giftet från spindelbettet av Svarta Änkan.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Svårt att förklara hur otroligt det verkligen var. Svårt att beskriva färgen på ljuset/närvaron jag mötte... det var en färg jag aldrig hade sett förut. Jag tyckte också att det var väldigt svårt att dela min upplevelse med någon utan att känna det som om den som lyssnade kanske inte skulle tro mig eller tycka att jag hade förlorat förståndet eller att jag bara hade haft en livlig dröm. Lyckligtvis kan min man intyga att det var verkligt på grund av att jag visste saker som han gjorde medan jag var "medvetslös".

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Osäker

Bett av Svarta Änkan kan vara dödliga om tillräckligt mycket gift kommer in i systemet -- orsakar muskulära spänningar/kramper vilket kan leda till svårigheter att andas och/eller kvävning.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag KÄNDE det som om jag var medveten... men när min man hittade mig andades jag inte och hade ingen puls. Jag minns också att jag försökte påminna mig själv om att ta ett andetag och minns att mitt hjärta slog oerhört långsamt... FÖR långsamt.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej -- jag menar, jag visste att min kropp fortfarande låg på soffan i vardagsrummet, men det spelade ingen roll -- min ande var INNE I upplevelsen som jag hade i en annan "dimension" (i brist på ett bättre ord).

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Vid ett tillfälle, i början av min upplevelse, öppnade jag ögonen för att det kändes som om jag snurrade och jag såg ena ändan av soffan, mina fötter och den öppna spisen på den angränsande väggen, alltihop UNDER mig... som om jag tittade ner på allting från ungefär 1,5 meters höjd.. som om jag var uppe vid taket.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Först kände jag mig avslappnad... sen rädd... sen ångest... sen älskad... sen lättad... sen upplivad... sen välkomnad... sen ovilja att gå till det och avsluta mitt nuvarande liv här.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Ja... Jag har inte tänkt på det så mycket, men nu när jag tänker på det... men jag såg faktiskt mina döda farföräldrar som kom fram till mig och min farfar försökte klappa mig på huvudet och sa, "Allting kommer att bli bra." -- Men, när jag ser tillbaka, så minns jag inte att jag såg hans läppar röra sig som om han sa de orden.. men jag "hörde" det.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Osäker

Det var inte en tunnel... kan ha varit ett avgränsat utrymme.. det hade definitivt djup. Fast jag passerade inte igenom det egentligen. Jag såg det... och liksom gottade mig där i utkanterna av det... men gick inte så långt in i det... bara en liten bit. Jag vet att jag gick in i det en bit, för det var då jag såg mina farföräldrar.

Såg Du ett ljus? Ja

Ljuset, som jag beskrev förut, var av en violett/vit/blå och lysande sorts färg... en färg jag aldrig hade sett förut.. som ingen har sett förut här på jorden. Det var så otroligt och lyste så enormt starkt.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja

Som jag sa förut, såg jag först något slags skuggvarelser.. flera stycken. Jag kände dem inte... men tyckte faktiskt att de liknade (bara på känslan... jag kunde inte se dem... de var bara svarta konturer) dåliga människor från mitt förflutna eller något. Jag träffade också mina döda farföräldrar en kort stund. Jag beskrev det här förut.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Medan jag var "borta", kände jag hur jag svävade (ovanför golvet) in i köket där jag kom väldigt nära nacken och käken på en man, och såg att det var min man... jag försökte visa honom att jag älskade honom på ett andligt sätt (jag kan inte beskriva det bättre än så).. Jag drog mig tillbaka lite och såg att han stod vid diskhon i köket och diskade. Jag tittade mig omkring och såg då min 9 månader gamla dotter leka i sin barnstol och slå något slags blå leksak mot brickan på den och sen bita i den. Jag kom fram till henne och gjorde samma sak. Senare, när jag berättade det för min man, blev han förbluffad för att han sa att det var precis vad han gjorde och precis vad vår dotter gjorde och att hon faktiskt LEKTE med en blå leksak. Det var en blå kapsyl på en av hennes flaskor.