Beskrivning av Upplevelse:

Jag blev påkörd av en bil på ett övergångsställe. Jag insåg vad det var som hände när jag såg min egen kropp. Jag såg den från ett hörn av rummet, långt bort från olycksplatsen. Jag var medvetslös då.

Under de första sekunderna av NDUn kände jag att jag blev accepterad där. Varm, oändlig kärlek och en otrolig känsla av visdom omslöt mig. Det kändes som om jag hade kommit hem någonstans ifrån. Jag kände att jag fick en möjlighet att stanna på den där platsen.

Men, så fort jag hade insett vad som hände, fick jag panik och tillät rädslan att ta över hela min själ. Otroligt nog hade jag fortfarande en röst, trots att jag inte hade någon kropp. Jag skrek med en sådan enorm kraft och med sådan skräck "Det här är ett misstag!" (Det minns jag tydligt.) Det var då jag kände att de här känslorna av rädsla stöttes bort från visdomen som var helt annorlunda och som omringade mig. (Under hela den här till synes korta upplevelsen var det som om jag lutade ryggen mot något och hela tiden tittade ner på min kropp.) Jag var inte i harmoni med omgivningen -- kanske var det för tidigt. Jag tror att jag skickades iväg därifrån. Jag känner att jag inte valde att komma tillbaka.

Jag återfick medvetandet när de bar ut mig till ambulansen. Jag tror att det var möjligt att mitt hjärta hade stannat, och att det möjligen var skräcken över att se min egen kropp som fick det att starta igen. Jag kan inte få det här bekräftat, eftersom min hjärtverksamhet aldrig mättes.

Upplevelsen var både ett ögonblick av verklig värme, visdom och lycka, och samtidigt känslomässigt traumatisk för mig.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Nej

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Osäker

Eventuellt de allvarliga skadorna efter att ha blivit påkörd av en bil.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Oerhört vaken och helt medveten om vad som hände.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Inte alls. Den är väldigt tydlig även efter att 20 år har gått.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag tittade ner på min kropp från ett perspektiv i ett hörn i en läkarmottagning. Ambulansvårdarna tog hand om min kropp och undersökte den, den låg på läkarens undersökningsbord. Jag låg på rygg, fast jag såg bara min torso och den nedre halvan av min kropp, eftersom en ambulansvårdare stod i vägen för att jag skulle se den övre delen av min kropp.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Som jag sa i fråga 4 ovan: under de första sekunderna kände jag att jag blev accepterad där. Värme, otrolig kärlek och en otrolig känsla av visdom omslöt mig. Det kändes som om jag hade kommit hem någonstans ifrån. Det kändes som om jag fick möjligheten att stanna där, och det fick mig att se klart på min egen personlighet. Det var under den här upplevelsen som jag upptäckte den otroliga rädslan i min själ. Eftersom det har var en så stor kontrast mot omgivningen, kände jag att mina känslor av rädsla stöttes bort av energin som omslöt mig då. Jag tyckte att jag hade svikit mig själv eftersom jag skickades iväg. Jag tror att om jag inte hade varit rädd, så skulle jag faktiskt ha velat stanna där.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Nej

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Nej, men jag hade en tydlig känsla av att det fanns något bakom mig, fast jag hann aldrig vända mig om och titta.

Såg Du ett ljus? Nej

Nej, men det kunde möjligen ha funnits bakom mig.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Osäker

Jag kände definitivt deras närvaro omkring mig, den var kraftfull, men jag såg dem inte för att jag var för upptagen med att chockat titta ner på min kropp.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Ja

Några år senare gick jag tillbaka till läkarmottagningen där jag hade varit när jag hade min NDU, och jag kunde minnas hur rummet såg ut fast jag aldrig hade varit där förut, bara när jag var medvetslös efter olyckan. (Det har jag alltså bara bevisat för mig själv)

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ledsen, jag förstår inte frågan. (Dimensioner?)

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Inte säker på vad som menas med "förändrad rumsuppfattning".

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Ja, jag förstod av upplevelsen vid sådana unga år att när man dör, så tar man med sig känslorna man har nu, och jag kände också då att det bara är vi själva som dömer oss själva, att livet är vad man gör av det, och jag förstod vikten av ens känslomässiga tillstånd medan man lever.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Ja. För mig var gränsen min egen rädsla. Att passera den var att acceptera och vara i harmoni med den här nya omgivningen.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja. Jag tror att på grund av min rädsla, så blev jag uppmuntrad/skickad tillbaka till min kropp.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Nej

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Ja. Ser ett större perspektiv. En komplett förändring av inställning till livet, döden och samhället. Arbetar kontinuerligt med mina problem med rädsla.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? För tillfället har det blivit förvirring av det, och jag försöker få någon klarhet i det igen -- svårt för mig att svara på just nu.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Ja, de reagerade med äkta intresse, men tror inte att de blev påverkade på något sätt.

Vilka känslor hade Du efter upplevelsen? Oförstörbar, kristallklar insikt och förståelse för ett större perspektiv, men förvirring över hur jag skulle handskas med den här upplevelsen, och sorg. En allmän känsla av att jag var lyckligt lottad som fick uppleva allt det här.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Kundskapen om ett större perspektiv i livet, visdomen och värmen var det bästa. Rädslan tyckte jag var det värsta.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Nej

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Lärde jag mig något som hjälpte mig att leva mitt liv efter upplevelsen? Ja, jag tror att jag först nu försöker använda den praktiskt. Ja. Den har förändrat mitt sätt att se på allting nu, hur jag behandlar andra, hur jag måste växa själv och hålla det större perspektivet i minnet.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Tack!!