Beskrivning av Upplevelse:

Jag minns att jag gick till bilen, men inte att jag satte mig i den... vi var ungefär 10 minuters väg därifrån när olyckan hände... mörker i ett ögonblick, snabbt var där vitt ljus, ljud (surrande), svischande (vindliknande)- mycket fortare än jag skulle ha gissat från att läsa andras beskrivningar av en tunnel, men det beskriver det inte. Sen, totalt mörker men inte i den bemärkelsen att det hindrar ögonen från att se för att vi behöver inga ögon här. Mörker är bara ett ord för att beskriva tomrummet av möjligheter, frånvaro av begränsningar- fullständig helhet där det inte finns något behov av att se.

Jag inser att allt är som det ska vara, och det är långt mer verkligt och vackert och känslosamt och kärleksfullt än den materiella världen som jag förut trodde var livet. Jag vet att det inte har någon betydelse om jag återvänder till min kropp- det var då jag avskilde mig själv i tanken från den naturliga helheten* det fanns en kropp och jag vänder kort min uppmärksamhet medvetet mot oväsendet och aktiviteten som pågår nedanför där det är människor som rusar omkring otroligt förvirrade och upprörda- jag känner ingen bindning- inte ens till mina vänner i bilen- det slår mig att jag aldrig ens har undrat hur pass skadade de är. Jag vet att det finns ett annat alternativ. Att bara gå vidare (inte återvända).

Det finns ingen känsla av värderingar eller känsla av mål och mening och jag är inte riktigt säker på varför jag beslutar att återvända- det är som om jag redan förstår på ett plan där det inte behövs någon dialog så jag behövde inte gå igenom processen av att få en förklaring. Det här var ungefär vid den tidpunkten då de lade in mig i ambulansen. Sen långsamt kopplade jag ihop mig med min kropp igen och några timmar senare samverkade jag med den igen.

* När jag koncentrerade mig på frågan om jag skulle återvända eller inte avskilde jag mig från vad jag nu kan beskriva som en molnliknande substans- det var då tänkandet började i en språklig form- jag började ringa in, specificera, begränsa fokuseringen till det som kan förstås inom ett "normalt" sammanhang- det var åratal senare, efter en massa dumheter, som jag lugnade ner mig tillräckligt mycket för att kunna börja få någon klarhet i det hela

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Ja

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? orden kunde inte beskriva upplevelsen, och det gick många år innan mitt sinne blev redo att "sätta namn" på det som hade hänt- orden som jag använde för att beskriva det förblev desamma, men det blev tydligare när jag hade ett sammanhang och ett språk som jag delade med andra- men det är fortfarande inte ens i närheten av att förmedla det...

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Jag kastades från baksätet genom vindrutan på en VW bubbla som kraschade rakt in i en större bil framifrån i 70 km/tim. Jag var medvetslös i flera timmar.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? fysiskt var jag "medvetslös" och jag brydde mig inte särskilt mycket om vad som hände med min kropp. Jag var medveten om abulanspersonalen, och senare sjukhuspersonalen, familj och vänner, men de var inte så viktiga. Jag var väldigt klart medveten om saker- motsatsen till förvirring. Jag var inte begränsad av de fysiska beståndsdelarna i det som vi skulle kunna kalla tankeprocesser och hade fullkomlig insikt

Var upplevelsen drömlik på något sätt? det var som en dröm på det sättet att det inte var begränsat av fysiska teorier som är accepterade just nu. Det var långt klarare än en dröm- eller vanlig "vaken" tid för den delen.

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag var medveten om att jag var helt oberoende av någon form och jag kunde "se" min kropp och den fysiska världen när jag ville från ett avstånd av ungefär 15 meter ovanför marken

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? lugn, varken lycka eller sorg, accepterande, frid, kärlek utan bindningar

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? jag kunde förstå ljud och läten, men jag hörde inga- det enda ljud jag verkade höra på det sättet som jag hör i vanliga fall var svischandet när jag kom in och gav mig iväg.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Osäker

mer som att fly genom en tunnel- som att komma upp från en djupdykning i vatten men riktigt riktigt snabbt och något liknande när man kommer tillbaka, men mer gradvis och mer trattliknande- som- liv som strömmar ner utan begränsningar

Såg Du ett ljus? Ja

vitt i samband med den tunnelliknande saken svart i samband med mig själv utan form- fast alla färger (regnbågens) var här om jag ville det, djupblått i samband med enheten

Såg eller mötte Du några andra varelser? Nej

det fanns inga former eller separation som skapade varelser, men jag var inte ensam för jag var ett med allt, jag kände ingen närvaro av släktingar som hade gått bort eller någon Gud, men jag var inte avskild från dem jag visste att om jag hade behövt något- begrepp, form, kommunikation, så skulle det finnas där för mig att uppleva- men det fanns inget behov av det

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

det verkar som att det kanske inte fanns tillräckligt mycket konsekvenser eftersom jag fortfarande var ett barn- fast jag skulle aldrig ha accepterat det då. Jag förstod det som jag nu skulle kunna kalla karma- följderna av vår kropp, tal och sinne är vad vi upplever men det fanns ingen formell återblick. Fast det skulle inte förvåna mig alls om det kommer en nästa gång-

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja

Ja- men, beskrivningen ovan är så tydlig som jag kan beskriva dem just nu

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja

inte förändringar- men jag kom att förstå dem mer tiden är relativ rummet är oändligt och mer komplext än våra sinnen kan föreställa sig

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

det var som om jag var del av en stor dator och den hade filer i den som kunde förklara allt och allt jag behövde göra var att titta, men med den vetskapen så hade jag inget behov av det, den universella ordningen är kärlek och frid. Våra nuvarande upplevelser är beroende av våra tidigare reaktioner på våra tidigare upplevelser, och våra framtida upplevelser beror på våra nuvarande manifestationer, men det som rymmer allt det här är kärleken/energin som är grunden för livet. Den kan inte skadas eller förbättras av något materiellt.

Jag kan inte se någon mening annat än att älska och försöka att lindra andras lidande- och jag har tillbringat många många år med att försöka få någon ordning på det där- undrat varför jag inte tittade mig omkring mer medan jag var där istället för att försöka fundera ut det nu när det är fördunklat för mig

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Ja

jag var tvungen att välja om jag skulle återvända eller gå vidare och jag var begränsad av det valet

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Osäker

det fick jag inte, men jag kände att jag lätt skulle ha kunnat få veta vad jag ville. Vid ett tillfälle före och några gånger efteråt har jag haft drömupplevelser som var annorlunda än vanliga drömmar och förknippade med framtida eller aktuella traumatiska händelser.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

se ovan- inte känslomässigt och jag utforskar fortfarande vad exakt det var som fick mig att välja att komma tillbaka

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Osäker

jag är väldigt mycket känsligare och jag är förändrad för alltid. Jag var, och är ingenting speciellt

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Det har varit en långsam och lång process att förstå- och jag tillbringade bra många år med att hålla mig själv alltför sysselsatt för att verkligen kunna bearbeta det- men den grundläggande kärnan i det jag fick veta har alltid funnits med mig- att älska och hjälpa andra är allt som betyder något nu när jag inte längre försöker avskilja livet från upplevelsen, och jag har ett sammanhang där jag kan koncentrera mig på det, jag har kunnat arbeta för att få ett sant liv med erkännande och accepterade av verkligheten i det jag upplevde, det har verkligen gjort mig öppen för att acceptera saker som är meningsfulla i det här sammanhanget och att VETA att de stämmer

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? jag slutade jobba med sociala serviceprojekt när jag insåg att mitt springande i ekorrhjulet inte var till lika stor hjälp som det jag skulle kunna åstadkomma om jag hade en bättre förståelse för verklighetens natur. Så jag har studerat på egen hand i ungefär 5 år och praktiserat tibetansk buddism under de senaste ett och ett halvt åren.

Jag är mycket mindre farlig än jag var förut

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

min man, några personer vid en diskussion runt en buddistisk bok och en Lama. Deras reaktioner är stödjande och öppna. Det har varit till oändligt stor hjälp för mig att sätta ord på upplevelsen och en fråga ledde till en enorm förståelse vid ett tillfälle (om ögonblicket när mitt medvetande avskildes och när det kom tillbaka till "mitt" till skillnad från "allt".) Men jag har precis bara börjat öppna mig.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? jag tror att jag förträngde den och koncentrerade mig på glaset i mitt huvud och de andra skadorna som mina vänner hade fått och sen... det var åratal senare och nu förstår jag hur välsignad jag har blivit av alltihop- vilken sällsynt gåva det var

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? det finns ingen del som var den värsta- nåja, det gjorde ont och det var obehagligt när jag kom tillbaka, men friden jag kände var mer än värt det

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

jag är inte rädd, och även om jag jämt glömmer bort vad som är viktigt- så brukar jag vanligtvis inte fortsätta göra något som inte är till hjälp när jag väl inser att jag gör det

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Ja

delar eller liknande saker har jag upplevt många gånger i många sammanhang, men ingenting lika klart

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? jag håller fortfarande på att förstå alltihop och vet att jag kommer att fortsätta utforska den här upplevelsen- om jag visste vad jag skulle fråga så skulle jag fråga det, men jag uppskattar ert arbete och jag kommer att hjälpa till på alla sätt jag kan