Beskrivning av Upplevelse:

År 1974 tjänstgjorde jag i "The Royal Signals" och var stationerad på Cypern, och ivolverad i en del jobb i samarbete med NSA. På kvällen den 28:e november 1974 hade jag tillsammans med några andra tagit några drinkar i den närliggande baren. (Den turkiska armén hade invaderat norra Cypern samma år.) Jag "gick upp" hela natten för att gå på toaletten. Vid ett tillfälle steg jag upp ur sängen igen, gick runt "skåpen" som var utspridda i rummet, men snavade över ett hinder och föll raklång till golvet. Tyvärr låg något på golvet som kallades en 'soldatlåda', som egentligen var ett litet skåp som var gjort av pressad metall. När jag föll till golvet slog jag huvudet hårt mot ett av de vassa hörnen. Jag kände otrolig smärta under bråkdelen av en sekund och sen ställde jag mig upp.

När jag stod upp kunde jag inte känna någon som helst smärta, jag rörde vid mitt huvud och kunde inte hitta några skador. Jag gick utan smärta eller några svårigheter till det lilla bordet som stod framför ett av fönstren i baracken. Fast det fortfarande var ganska mörkt kunde jag klart se de andra som bodde i rummet. Jag kände att jag var allvarligt skadad och borde hämta någon som kunde hjälpa mig. Jag gick runt i rummet och tittade på de andra människorna som låg och sov i sina sängar, men av någon anledning visste jag att jag inte kunde väcka dem. Jag satte mig ner vid bordet och försökte leka en liten barnlek. Jag kunde knappt minnas hur man löste gåtan "Lägg 23 av... hur många tändstickor?" Jag gjorde det här för att fördriva tiden, för jag ville att någon skulle hitta mig och se till att jag fick medicinsk vård så fort som möjligt.

När jag tittade ut genom fönstret dök ljuset upp (jag inser att det här låter fånigt) det var gulaktigt eller gyllene och det verkade finnas en gräns för hur långt jag kunde se (kunde möjligtvis ha varit den tidiga morgondimman?) Efter en tid (ingen aning om hur länge) kom jag att tänka på att om någon skulle hitta min kropp, och jag sitter här borta, så skulle de sakna mig... (underlig tanke). Så jag gick tillbaka till min egen "koj" (som stod bakom 'skåpen', det var nederslafen på en 'våningssäng'). Jag tittade på en av personerna som sov, och det är det sista jag minns tills jag "vaknade" den 3:e december.

Eftersom det var så verkligt, hade jag ingen anledning att betvivla att det som jag hade upplevt hade hänt "fysiskt", och jag berättade min historia för en av sköterskorna. Hon påstod att jag hade hittats "precis runt 5-tiden" och att jag hade legat där jag fallit och slagit mig. Hon sa att jag inte kunde ha gått runt i rummet osv., eftersom ingen rör sig efter en sådan svår skada som den jag hade fått. Hon sa också att jag hade varit avkyld när jag hittades och att jag hade "dött två gånger", en gång i ambulansen och igen i operationssalen. Lyckligtvis stannade jag där jag var de två sista gångerna.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Nej

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja

Var vänlig se detaljerad beskrivning nedan.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag var helt medveten, men jag kände att jag inte kunde väcka någon eller kommunicera - jag bara hoppades att någon skulle vakna och hitta mig (hämta hjälp). Jag kände inga fysiska smärtor, men jag visste att jag behövde hjälp.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej. Den var så verklig att jag inte tvivlade på att det verkligen hade hänt. Det började jag göra först efter att jag hade hört sköterskan säga att min kropp låg där jag fallit, och hon och senare några läkare informerade mig om att det skulle ha varit omöjligt att röra sig i mitt "tillstånd".

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Nej

Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Förutom de tidigare nämnda underliga förnimmelserna trodde jag att jag fortfarande var "inne i" min kropp.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Frustration - över att människorna i rummet inte vaknade och känslan när jag tyckte att jag väntade på att något skulle hända.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Jag kunde inte höra några ljud (vad jag minns).

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Nej

Såg Du ett ljus? Ja

Jag kan bara upprepa att "gryningen" såg lite underlig ut.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Nej

(De enda andra varelserna var de levande människorna i rummet).

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Nej

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Inte en chans - förutom de underliga blickarna jag fick efter att jag hade berättat min historia för vårdpersonalen. Jag "nödevakuerades" tillbaka till England.

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Nej

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Nej

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Nej

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Ja

Jag uppfattade en gräns som jag hade satt själv. Jag kände att om jag rörde mig för lång bort från "scenen" och någon hittade "mig" och "jag" inte var där, så skulle det verkligen vara allvarligt.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Nej

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja

För att upprepa det igen - jag visste att jag var tvungen att ta mig tillbaka till platsen där jag hade skadat mig. Jag var rädd för att "gå och titta", men beslöt att jag måste gå tillbaka (jag kan inte minnas att jag såg 'mig själv').

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Nej

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Jag tror att ibland så vet inte de "döda" att de är borta.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Nej, egentligen inte.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja

Min fru. Hon vill egentligen inte veta, "varken bu eller bä". Jag tvivlar starkt på att det skulle ha något värde att ta upp ämnet under några andra "affärer", till exempel på företagsmöten.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Stark fysisk smärta. (Jag hade vaknat bara 5 dagar efteråt).

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Överlevnaden är det bästa, smärtan var det värsta (som jag upplevde senare.)

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Hade jag haft ett val, så skulle jag helst ha sluppit det helt och hållet.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja

Svårigheter att röra mig.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Förklara: Så långt som "det skrivna ordet" kan förmedla känslor på ett adekvat sätt.

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Kan inte komma på några.